Fredrik Reinfeldts vilseledande tal i Partiledardebatten juni 2012

Här några citat ur Reinfeldts tal i juni 2012 i partiledardeb-atten. Där framgår det att det finns långtgående i planer i EU  och dessa planer är mycket gamla. Hela talet finns i sin helhet här nedan. Reinfeldts retorik förvandlar verkligheten till en neoliberal verklighetsförklaring.

FR: Frågor ställs om Europas egen förmåga att lösa sina problem .. nu är det dags för ett stort steg … 

FR: Barosso talar att överföra suveräniteten för nationalstaterna till den europeiska nivån … det talas om en bankunion … förslag finns för olika tema att begränsa, helt eller delvis, den nationella budgetsuveräniteten … vi behöver åter tänka i idén om transferering från rika till fattiga (länder)

Kommentar

    • Bankunionen är ett EU-organ som tar över bankövervakningen från staterna. Konsekvensen blir att en bankregim kommer att styra över Sydeuropa. Istället för samhällets investeringar kommer att nationer bli tvungna att ta banklån för att överleva med skuldräntor som följd.  
    • IMF får tillgång pengar från rika stater, som lånas ut via banker med ränta. 
    • Medel för inhemsk utveckling bromsas genom att finaniseiera banker
    • Den europeiska integrationen har alltid rört sig framåt steg för steg mot EU-staten sedan 1947 enligt Monnétplanen
          • för en gemensam marknad skulle ett kollegialt organ bildas, som garanterade en fri konkurrens, med lika tillgångar på varor och med samordande investeringar, tillsammans med oberoende medlemmar, i syfte att bli ett embryo till en europeisk regering
          • första steget var en gemensam marknad för kol och stål för enhetlig industripolitik för 150 milj konsumenter. Sedan kom EEC, EG och EU
          •  ”Europas nationer ska ledas mot superstaten utan att deras folk förstår vad som händer. Detta kan åstadkommas genom successiva steg, varje steg är maskerad som att det vore ett ekonomiskt syfte, men som kommer slutligen och oåterkalleligt leda till en federation.
          • Jean Monnet detta brev den 30 april 1952. Denna metod har döpts till Monnetplanen för EU:s bildande.
    • Analyseras EU-historien så har den aldrig varit demokratiskt grundad utan EU formas till ett teknokratiskt system.
    • Folkomröstningen av Lissbonfördraget i Sverige stoppade Alliansen 2008
    • Skuldkrisen sätter press på nationerna till förändring 
    • Åstarmingspolitiken försvagar sociala förutsättningar

FR: Detta behöver Sverige reflektera över … En fråga är krisens kärna …

FR: Dels är det en finanskris … det är det handlar om i Spanien … att synliggöra de problem som finns … och metoder för att rekapitalisera banker …

FR: Krävs det stöd av offentliga resurser då krävs det att vi kan ta över ägandet eller har resursstarka aktier som en slags pant .. Vi har fått en skuldkris ovanpå finanskrisen … Snabb ökad skuldsättning mot 100 % av BNP …

Kommentar

      • Land efter land drabbas av en ekonomisk kris av stora mått och medicinen som erbjuds är att IMF och ECB erbjuder länderna enorma krediter (SKULD) i utbyte mot kraftiga ”åtstramningar”, vilket allt som oftast är detsamma som att länderna tvingas på krav om att privatisera statlig egendom. Multinationella bolag kan sedan rovgirigt roffa åt sig ländernas tillgångar till en spottstyver av det ursprungliga värdet i och med det försämrade ekonomiska läget i landet. Pengarnas syfte är att värdeberika och skapa ny villkor och nytta. Här gäller motsatsen i skuld och till en nationell plundring. Ett skattefinansierat samhälle undviker stora räntor.



      • Det enda länderna står kvar med i slutändan är en skuld till EU och IMF som är för stor för att någonsin kunna betalas av. Lite kort kan det beskrivas som att allt i nationen ägs av överstatliga intressen och kvar blir bara enig skuldsättning och en förlorad suveränitet. En skuldsocialisering.
      • Under 2010, 2011 och 2012 har EU och Internationella valutafonden, IMF, gått in med 3 530 miljarder kronor till krisande Irland, Portugal och Grekland. I det senare fallet har privata långivare dessutom skrivit ner sina fordringar med 900 miljarder. Svensk BNP 2011 var  3 492 miljarder kronor

FR: Själva förklaringen är hur Irland och Spanien hur de har hanterat sina banker… Många länder har levt länge och varaktigt över sina tillgångar… Ska vi då leva än mer över vår tillgångar?

Kommentar

    • Spanien har aldrig fifflat. EMU knäckte Spanien och Irland med en centralstyrd ränta
    • Finanskrisens rötter är 70-talets valutakris, när dollar förlorar guldfoten pga Vietnamkriget.
    • Ett valutakrig bryter ut med en oljekris med nytryckta dollar som skapar en världsinflation som  förstör Europas ekonomier med negativ handelsbalanser och arbetslöshet.
    • Detta kallade högern för att LEVA ÖVER SIN TILLGÅNGAR. Reinfeldt kallar detta för välfärdsdöden i sin bok. Verklig KRISORSAK ersätts med ETT KRISRESULTAT. Nationer och folk skuldbeläggs.
    • Vägen till euro går SEDAN via valutaormen till EMU som föder än mer skuld genom en centralstyrd ränta.

FR: EU har misslyckat med sin stabilitetspakt…

Kommentar

    • Tyskland och Frankrike var först att bryta 2003.
    • Övriga kunde då göra detsamma

FR: Nu kommer ännu hårdare krav på en finanspakt … Finans- och budgetkontroll i alla länder måste fungera i alla länder

FR: Det tredje och kanske det viktigaste är att vi är i en konkurrenskraftskris. … Det beror på att vi haft en löneutveckling som inte är kopplad till produktiviteten …

FR: Nu finns en konkurrens som vi aldrig har sett förut. Vi talar om Asien, men det är inte bara Asien, utan det är också Latinamerika och Afrika. Alla övriga delar av världsekonomin växer nu bättre än Europa.

Kommentar

    • Vilken väg valde Latinamerika??
    • De väljer en modell som liknar socialdemokratin utan IMF. De erfor på 70-talet stålbaden med Chicagoskolans ekonomer och IMF.
    • Deras slutsats är att den vägen leder till ett inferno.

FR: Vi behöver öka vår förmåga att tillföra värden till vår produktion, varor och tjänster

Kommentar

    • Vi ska älska EU-styret, banker och storföretagen???

Oro sprider sig i Europa… Extremister till höger och vänster vinner stöd för kortsiktiga lösningar …

Kommentar

    • Varför då? Därför att en orättfärdig väg och socialt kväsande framtid skapas

FR: Vikten är att fatta rätt beslut. Risken är att fatta för snabba beslut som är illa genomtänkta och som inte svarar upp mot problemet…

FR: Låt oss vara tydliga med att det som sker i Europa påverkar Sverige. Det kommer att påverka vår ekonomi, vår välfärd och att behålla jobben i Sverige. … Vi har sett växande sysselsättning när andra gått ned.

OBS FR: Vi har sett ett utanförskap som har gått ned. Vi har växande sysselsättnings-andelar i alla delar av arbetsmarknaden om vi så tittar på gruppen 15-24 år som på dem som är mitt i livet eller dem som är allra äldst. Vi har dessutom sett en arbetslöshet som ligger kvar på för höga nivåer men som relativt andra ändå rör sig bättre.

FR: När vi tillträdde som regering 2006 låg vi på 14:e plats när vi jämförde arbetslöshet i Europa. Förra året talade man om att vi låg på 9:e plats. I den senaste statistiken är Sverige nere på 7:e plats

Kommentar

    • Reinfeldt väljer ny utgångspunkt för att komma i ett bättre sken. Vi låg på knappt 4 % i öppen arbetslöshet efter en S-sanering. Allt detta skildrar trixande med siffror, refernsvärden och definitioner

FR: Här finns fortfarande förväntningar att politiken kan ge positiva skillnader i nya reformer … Detta hopp släcks nu i Europa. Det är priset när man inte sköter sina finanser och löser sin finanskris !!!!

Kommentar

      • Kris som man skapar utifrån, som man sedan skuldbelägger folken med. Metoden kallas för Ordo Ab Chao och är från 1300-talets högersekter

Reinfeldt häcklade dem i Riksdagen som ville återför Riksbanken till att vara under en nationell kontroll med egen valuta och räntepolitik. Detta är den grundläggande tesen för fria nationer.

Riskbanken är nu under internationell kontroll i BIS-banken, vars möten sker under sekretess utan någon offentlig insyn. De styr bankpolitiken i världen. En privatstyrd superbank http://www.bis.org/cbanks.htm

Fredrik Reinfeldts tal på video

Vi har EU-ledare som kallats för demokratins avrättare

• Tysklands Angela Merkel
• Italiens Mario Monti (f.d. internationell rådgivare
till Goldman Sachs)
• Europeiska rådets Herman Van Rompuy,
• EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso
• Eurogruppens chef Jean-Claude Juncker
• ECB-ordföranden Mario Draghi (f.d. vice ordförande Goldman Sachs International
• IMF-chefen Christine Lagarde (europakts åtstramning)
• Samt marionetter som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg

Att frigöra oss och bevara för självständighet, är ett måste för att bibehålla en demokratisk grund. EU blir kommunismens ersättare i en ny gestalt. Deras mål är en stat där nationer och folk ska tjäna banker och storföretag. Medelklassen förträngs som i USA. De rikaste blir än rikare. Människovärdet är survival of the fittest.

Massmedier  och TV behandlar frågan om en politisk union som en ekonomisk samordningsfråga, vilket  döljer avsikten.

Hela talet av Reinfeldt

Herr talman! Världens blickar vilar nu på Europa. Förr talade vi i Europa om kriser i världen som vi borde hjälpa till att lindra. Nu diskuterar världen hur man ska hjälpa till att lindra krisen i Europa.

Frågor ställs kring Europas egen förmåga att hantera sina problem. I helgen erbjöd eurozonen Spanien upp till 100 miljarder euro i lån för att stödja landets banksektor. Det är ungefär 900 miljarder svenska kronor och mer än hela vår statsbudget. Irland, Portugal och Grekland har redan fått stödlån motsvarande 400 miljarder euro, och det är ungefär lika mycket som hela Sveriges bnp.

Vi väntar på söndag ett nyval i Grekland med osäker utgång. I denna miljö förs nu många förslag på fördjupningar och förändringar av det europeiska samarbetet fram.

Kommissionspresidenten Barroso beskrev mycket riktigt att det europeiska samarbetet ofta har utvecklats i många små steg, men, sade han, nu är det dags för ett stort steg.

Ett stort steg som pekar på fördjupning och överföring av suveränitet från nationalstaterna till den europeiska nivån. Det talas om en bankunion. Det talas om att förflytta nationell översyn och kontroll av banker till europeisk nivå. Det talas om gemensamma insättningsgarantier och möjligen utfärdande av gemensamma euroobligationer.

Det finns ganska omfattande förslag på olika typer av teman för att helt eller delvis begränsa den nationella budgetsuveräniteten. Med kort varsel kommer det nu att avkrävas svar av Sverige som nation och av riksdagens partier om hur vi ska förhålla oss till mycket av det här.

En viktig utgångspunkt är att påpeka att det inte finns en europeisk ekonomi. Det ser högst väsentligt olika ut med ett hårt drabbat södra Europa som står i skarp kontrast till den välskötta tillväxtkorridoren i norra Europa, med Sverige och Tyskland som sitt centrum, med god ordning i offentliga finanser och högre tillväxt. Det finns på det sättet inte ett Europa. Man brukar tala om att Europasamarbetet syftar till att minska klyftor. Det är säkert många som håller med om det i denna kammare.

Frågan är bara vilken metod man ska använda. Ska det vara via kraftiga transfereringar från rik till fattig, eller ska det vara via att stödja reformer som förändrar konkurrenskraften och förmågan att växa av egen kraft i länder som ligger efter? Eller ska det vara en kombination av båda? Vi bör notera att många av de förslag som nu kommer fram mer verkar ta sin utgångspunkt i att åter tänka tanken om mer av transfereringar, mer överföring från rik till fattig. Det bör naturligtvis också Sverige reflektera över.

Den svenska EU-avgiften är 30 miljarder. Det kommer nära de 35 miljarder vi har i utvecklings- och biståndsinsatser till de allra fattigaste delarna av världen. Vill svenska folket betala ännu mer i överföring till andra i Europa? Och hur är det egentligen med träffsäkerheten i en del av överföringen? Går det alltid från rik till fattig, eller går det inte påfallande ofta till andra som redan har eller som borde klara av att i större utsträckning täcka sina egna utgifter?

Man kan vända på det också: Hur intresserade är alla de som nu får signaler om att vi måste jobba mer i Sverige av att frukten av det arbetet ska finansiera att man tänker sänka pensionsåldern i Frankrike? Det är den typen av frågor som vi nu måste svara på. Svarar åtgärderna verkligen mot det som är krisens kärna? Det är en annan viktig fråga. Det synes ibland finnas någon sorts uppfattning om att det är euron som projekt i sig som ska försvaras och att det är omfattande stimulansåtgärder som är den enda lösningen på alla problem och omfattande transfereringar som ska ske i Europa.

Jag tror att det delvis är att utgå från en felaktig bild av vad som är krisen i Europa. Den kan sägas utvecklas utifrån fyra olika linjer. För det första är det en finanskris. Låt oss inte glömma bort det. Det är det som det handlar om i Spanien. Det handlar fortsatt om att öka transparensen och synliggöra de problem man har och att ha metoder för att rekapitalisera banker, och här gäller det att vara noggrann med hur man gör.

Vi tycker att kräver man statligt stöd eller stöd av offentliga resurser ska vi också gå in och ta över ägandet eller ta resursstarka aktier som en sorts pant för de resurser vi sätter in. Vi accepterar inte ett synsätt att vinster ska privatiseras men förluster socialiseras. Här går många snett. För det andra har vi fått en skuldkris ovanpå finanskrisen med en snabbt ökad skuldsättning i stora delar av Europa med uppemot 100 procent av bnp och till och med däröver.

I länder som Irland och Spanien är själva förklaringen hur man har hanterat sina banker, men det är många länder som varaktigt och länge har levt över sina tillgångar. Vi beskrivs som rikast i världen, men vi lever ändå över våra tillgångar. Är svaret då att ännu mer leva över våra tillgångar, eller är det inte helt enkelt så att vi måste anpassa vårt sätt att leva till det som vi faktiskt får in i skatteinkomster och att det måste gälla alla länder i Europa?

EU:s stabilitets- och tillväxtpakt kan sägas ha misslyckats. Nu kommer krav på en ännu hårdare regim i den finanspakt som är på väg att införas. Viktigt att påpeka är att ingenting av detta fungerar om inte finans- och budgetkontroll fungerar i de respektive medlemsländerna. Det behövs ramverk för detta. En del säger att ramverk är bra. Men det räcker inte att ha ramverk, utan de måste också efterlevas. Man måste vara beredd att säga nej.

Man kan inte säga ja till alla om allt och verka stå för en kraftig offentlig utgiftsexpansion utan att i så fall matcha det med skatteökningar. Det är så man hamnar i den skuldkris där andra redan befinner sig. För det tredje, och det är kanske det viktigaste, befinner sig Europa faktiskt i en konkurrenskraftskris som Europa. Vi har svårt att konkurrera. Det beror på att vi har haft en löneutveckling som inte är kopplad till produktiviteten.

Vi har världens kanske högsta välfärdsambitioner i Europa, och det är bra, men det finansieras med beskattning av produktion och arbete som gör att priserna på det vi vill sälja går upp.

Nu finns en konkurrens som vi aldrig har sett förut. Vi talar om Asien, men det är inte bara Asien, utan det är också Latinamerika och Afrika. Alla övriga delar av världsekonomin växer nu bättre än Europa.

Väldigt mycket handlar om att konkurrera med det vi traditionellt har gjort i form av produkter och tjänster. Om vi inte tar den konkurrenskraftsutmaningen på allvar kommer den här kontinenten inte att klara sig på det sätt vi hittills har sett. Det kommer att krävas reformer.

Det kan inte lösas med transfereringar. Det kräver att vi ökar vår förmåga att tillföra värde till vår produktion, till varor och till tjänster. För det fjärde kan man notera en sorts politisk kris som detta kommer ned till, dels i former av diskussion om hur EU:s institutioner egentligen ska se ut för att hantera den här situationen, dels det faktum att oro sprider sig i Europa.

Extremister till vänster och till höger vinner stöd för kortsiktiga lösningar där man ställer grupper mot varandra. Sverige står inte fritt från detta. Det här är en orolig tid för vår kontinent. Här måste nu fattas rätt beslut. Risken är att vi fattar för snabba beslut som är illa genomtänkta och som dessutom inte svarar mot det som är problemet.

Låt oss vara tydliga med en sak: Detta handlar också om Sverige. De beslut som nu fattas kommer att påverka Sverige. Det som sker i övriga Europa kommer att påverka vår ekonomi, vår välfärd och förutsättningarna att behålla jobb i Sverige.

Vi har faktiskt en annan verklighet än vad många andra nu upplever. Vi har sett växande sysselsättning de senaste åren där andra inte har sett det. Vi har sett ett utanförskap som har gått ned. Vi har växande sysselsättningsandelar i alla delar av arbetsmarknaden om vi så tittar på gruppen 15-24 år som på dem som är mitt i livet eller dem som är allra äldst. Vi har dessutom sett en arbetslöshet som ligger kvar på för höga nivåer men som relativt andra ändå rör sig bättre. När vi tillträdde som regering 2006 låg vi på 14:e plats när vi jämförde arbetslöshet i Europa. Förra året talade man om att vi låg på 9:e plats. I den senaste statistiken är Sverige nere på 7:e plats.

Det spelar roll vilken politik som förs för sysselsättning. En sak slår mig när jag reser genom Sverige och lyssnar, och det är den skillnad som fortfarande finns i förväntan hos det svenska folket och det som vi nu ser runt om i Europa.

Här finns fortfarande en förväntan på att politiken kan göra positiv skillnad, att vi kan ha rätt att hoppas på nya reformer, att det ska löna sig bättre att arbeta och att det finns resurser till skolan. Det är kanske det viktigaste som vi ska ta med oss till framtiden att vara aktsamma om.

Den typen av hopp släcks nu runt om i Europa. Det är priset för att man inte sköter sina offentliga finanser och att man inte löser finanskris och problem med konkurrenskraften.

Det är kärnan i det uppdrag som regeringen har sett framför sig att upprätthålla i Sverige, och det kommer att vara kärnan i de frågor som nu reses till de politiska ledarna och politiska partierna runt om i Europa. För detta måste också Sverige rusta sig till svar.

Det här inlägget postades i Finanskrisen, Fredrik Reinfeldt, Island, Latinamerika, Okategoriserade, Riksbanken, Sveket mot Sverige, Vision. Bokmärk permalänken.