EU – en historia bakom dörrarna

Monnetplan3

Runt om Europa växte protesterna och oron. Irland valde att rösta och röstade nej, med de tvingades att rösta om så att svaret blev rätt.

Sverige fick aldrig folkomrösta. Fredrik Reinfeldt skrev under fördraget 2008. Innebörden var  ett brott mot den svenska konstitutionen, som förbjuder:

“överlämnandet av Sverige till främmande makt”.

Eurointro

FOLKOMRÖSTNING

Om någon folkomröstning skulle göras så var det absolut detta.  Den största förändringen i svenska historia. Ändå skedde det inte. Alliansen stod emot. Cecilia Malmström, EU- parlamentariker, förklarade 2009 den nyliberala demokratin:

”Jag är helt med på att folkomröstningar ofta har en folkbildande effekt.

Men att automatiskt se folkomröstningar som en högre form av demokrati än den representativa demokratin är i mina ögon felaktigt.

Folkomröstningar ska användas sparsamt och när det är en fråga där svaret är enkelt att tolka, och detta är inte fallet med Lissabonfördraget.

Att riksdagen, liksom 25 andra europeiska parlament, godkänt Lissabonfördraget är legitimt och enligt demokratiska metoder”

Visionen om Europas Förenat Stater grodde efter att USA bildats 1776 och växte fram under 1800-talet i tankesmedjor och nätverk. Målet var då att bryta sönder kejsardömena Österrike och Tyskland. Det gällde även tsarväldet i Ryssland för öppna vägen öster ut till oljekällorna.

Napoleonkrigen var ett första försök. Det Tysk-romerska riket upplöstes formellt 1806 under det militära trycket från Napoleon. Men det krävdes två världskrig för detta samt finanskriser för nedbrytningen.

Hitler blev ett redskap efter 30-talskrisen. Privata finansjätten Centralbankernas centralbank BIS i Basel, Bank for International Settlements, som kontroller 165 centralbanker, investerar i Tysklans krigsrustning – se video Banking with Hitler.

Men fler kom och hjälpte till. Redan 1937 skrev den amerikanske ambassadören i Tyskland, William Dodd:

WilliamDodd

”En grupp industrialister i USA har gett sig fasen på att skapa en fasciststat som ersätter vår demokrati och har ett nära samarbete med fascistregimerna i Tyskland och Italien.

Jag har haft gott om tid under min tid i Berlin att bevittna hur nära några av USA:s mäktigaste familjer står nazisterna.”

Professorn Jacques R. Pauwels avslöjade i sin artikel “Profits über Alles! American Corporations and Hitler,” att en elit bestående av ca 20 av de största amerikanska företagen hade tyska förbindelser under 30-talet bl.a:

Union Carbide, General Electric, Gilette, Singer, Eastman Kodak, Coca-Cola, Ford, IBM och ITT. Dessutom var många amerikanska juristfirmor, investeringsföretag och banker djupt involverade i att satsa pengar i Hitlertyskland.

Andra världskriget formar ett nytt Europa genom Europarörelsen. Marshallhjälpen 1948 var ett led till nyorganisering.

Fäder till EU är:

Jean Monnet förstod att Europas folk aldrig frivilligt skulle överge sina nationella identiteter. Därför fick man tillgripa det de små stegens strategi att smula sönder suveräniteten sönder bit för bit. Han beskriver i ett brev den 30 april 1952:

”Europas nationer ska ledas mot superstaten utan att deras folk förstår vad som händer. Detta kan åstadkommas genom successiva steg, varje steg är maskerad som att det vore ett ekonomiskt syfte, men som kommer slutligen och oåterkalleligt leda till federation.”

Bilderberg_-_OosterbeekDessutom bildas ett organ fjärran från demokratin, som förberedde och förankrade beslut ovan våra huvuden med en särskild utvald grupp som representerade samhällets olika områden med deltagare från både Europa och USA. Första mötet av Bilderberg hölls den 28-30 maj 1954.

Namnet kommer av Hotell Bilderberg i nederländska Oosterbeek. Den förste ordföranden var prins Bernhard av Nederländerna, men initiativtagaren var den polske socialisten Joseph Retinger. Retinger bodde i London, där han, mitt under andra världskriget, lyckades ordna informella möten mellan representanter för många länders regeringar. Detta förvånade många bedömare, eftersom inte ens den brittiska regeringen hade möjlighet att arrangera något sådant.

Här fanns förutom prins Bernhard av Holland, Paul Rijkens Unilever och Rotterdam Bank,  H Hirschfield Philips m.fl.

TILLKOMSTEN AV BILDERBERG

Bilderberg Group leddes från 1954 till 1976 med prins Bernhard av Nederländerna , kungalinjen till Orange. Fälldes i en muthärva i Lockheadaffärren 1976.

På den amerikanska sidan i den första Bilderberg-församlingen fanns:

  • George Ball, som var chef för Lehman Brothers
  • David Rockefeller chef för Chase Manhattan och medlem av Council on Foreign Relationsn
  • Dean Rusk: USA: s utrikesminister 1961-1969, tidigare ordförande för Rockefeller Foundation 1952-1960
  • John Foster Dulles, Eisenhowers utrikesminster
  • Dean Acheson, Trumans utrikesminster

Hemlighetsmakeriet var rigoröst. Bilderberg har bildats som ett hemligt organ utanför det demokratiska samhället och är inte som skildras i svensk press en privat elitklubb. Men Bilderbergs policy är att mötena ska ske på privat basis för att agendan inte ska bli offentliggjord.

EEC-EG-EU-projektet förbereddes inom Bilderberggruppen eller någon dottergrupp, innan de förelades de folkvalda politikerna för att verkställas av dem, så att den demokratiska fasaden kunde upprätthållas.

Projektet EUs inre marknad, till exempel, utarbetades inom dottergruppen Europeiska Runda Bordet för Industriidkare (ERT) (ett namn som inte valts på måfå,) i form av en hemlig vitbok, som förelades EU-kommissionen. EU-kommissionen bara verkställde vitbokens instruktioner.

Om detta berättade Pehr G. Gyllenhammar, som länge var Runda Bordets ordförande, i Sveriges Radio i januari 1994, sedan han avgått som Volvo-chef.

Bilderberggruppen är en avskjutningsramp för politikens karriärraketer. Bill Clinton, Tony Blair, Gerhard Schröder, Denis Healey, Mary Robinson, Gerald Ford, Henry Kissinger och många andra presidenter, premiärministrar och andra viktigare ministrar var bilderbergare långt innan de fick sina maktpositioner.

Särskilt Bill Clintons och Carl Bildt karriär är mycket intressant om makten utövas. NATOs fem senaste generalsekreterare  Josef Luns, Peter Carrington, Manfred Wörner, Willy Claes och Javier Solana  har alla varit bilderbergare. Så även nuvarande Natochef Anders Fogh Rasmussen.

Se Porträtt av medlemmar i Bilderberg

 I maj 1989 meddelade den amerikanska populistiska veckotidningen Spotlight, som många gånger lyckats penetrera bilderbergmöten, att det just avslutade mötet på La Toja utanför Spanien hade beslutat att Margaret Thatcher skulle avlägsnas från sin post som Storbritanniens premiärminister på grund av hennes “vägran att uppge den brittiska suveräniteten till förmån för den europeiska superstat som skall börja framträda efter 1992”.

Det var just vad som senare hände, när hon under pågående ämbetsperiod 1990 avlägsnades av sina egna, det brittiska konservativa partiet.

Vi kan då undra över hur det gick till för Sverige under kristiden 1982 – 1992. Svenska folket vare mot EU!

Olof Palme var helt emot storkapitalets EU. Även Tage Erlander och finansministern Gunnar Sträng var emot att släppa Sveriges självständighet till Bryssel. De var för ett självständigt Sverige men samarbetade  gärna med EG, EU.

Bilderbergmedlemmen och medlem av, De 300 Olof Palme deklarerade ett klart nej till EU och EMU. 

Bilderbergmedlem och medlem i De 300, Olof Palme förklarar här hur Sverige skulle behålla självständigheten mot EU och mot Bilderberggruppen. 1986 sker ett mord, som är ouppklarat. Hela statskicket förändras.

Kitiken mot EU

  •  tidigt 1960-tal: Debatt om Sverige ska ansluta till EEC mynnar i ingenting, sedan Tage Erlander avvisat en anslutning med hänvisning till neutraliteten och sociala konsekvenser.
  • 1965 Fusionsfördraget: Gemensamt ministerråd och kommission för EEC, EURATOM och Kol-och stålunionen. I Sverige talar vi nu om EG (Europeiska gemenskaperna)
  • tidigt 1970-tal Debatt om Sverige ska anslutas till EG mynnar i ingenting. Sverige lämnade in en “öppen ansökan”, men denna drogs tillbaka av Olof Palmenär det stod klart att planer på bl.a. gemensam valuta presenterades
  • Novemberkuppen 1985. Riksbankens avreglering. Sverige kastas in i en finanskatastrof
  • 1987 Under trycket av ekonomiska framgångar i Japan och USA tas ett nytt steg inom EG 1987 med den så kallade Enhetsakten, då EG:s grundlagar ändras så att dess institutioner stärks ytterligare i förhållande till nationerna, för att underlätta styrningen mot en gemensam marknad. Huvuddragen i fördraget återfinns i ett dokument från storföretagslobbyn European Roundtable of IndustrialistsSå här beskriver man bla själv sin insats
      •  Det (“Programm 1992” som det kallats) anger exakta steg som skall följas för att uppnå en inre marknad: avskaffande av gränsformaliteterna, öppnande av marknaderna för offentlig upphandling (särskilt för telekommunikation), harmonisering av tekniska standarder, skatteharmonisering (särskilt Value Added Tax). Man satte även en tidsplan och en tidsfrist (1990) för att slutföra projektet – en mycket radikal idé för många europeiska politiker.PG-citat

 

    • 1986 Olof Plame skjuts
    • juli 1991 Regeringen ansöker om medlemskap, ansökan är blank -inget neutralitetsförbehåll är inskrivet. Regeringen uttalar “att inga försämringar ska ske”.
    • Sep 1991 Carl Bildt statsminister.

Bilderbergarna driver ofta fram sina projekt genom att hantera kriser, som de själva skapar.

Ett exempel är ett av deras älsklingsprojekt, en gemensam europeisk valuta och en europeisk centralbank. George Soros, mångmiljardären och valutahandlaren, som hösten 1992 hårdspekulerade mot flera västeuropeiska valutor och försökte knäcka både det brittiska pundet och den svenska kronan!

På några dagar sög han 180 miljarder kr ur Sverige och åsamkade därigenom hela svenska folket en oerhörd skada. I Storbritannien var finansministern Norman Lamont skenbart huvudmotståndaren, som “hjältemodigt försvarade pundet”.

Likaså gjorde Carl Bild som var statsminister 1991 i “Kronförvaret”. Riksbanken pumpade i 100-tals milarder. Ränta steg till 500 % innan kollapsen 1992.

Efter denna allvarliga kris fick vi höra att det enda försvar Europas stater kunde sätta upp mot dylika valutahajar var en gemensam valuta och centralbank. Vad vi däremot inte fick höra är att både Soros och Lamont är bilderbergare. Soros är även frimurare (logen Magisterium) och har öppet donerat miljontals dollars till organisationer, som har till syfte att driva propaganda och korridorpolitik för legalisering av narkotika.

Under sitt öppningstal på Bilderbergmötet 1991 hyllade David Rockefeller, Bilderberg-gruppens nestor och maktens gudfader, världsmedias välvilliga sätt att vilseleda sina läsare och att överhuvudtaget inte nämnda Bilderberggruppen med dessa välvalda ord:

”Vi är tacksamma mot Washington Post, New York Times, Time Magazine och andra viktiga publikationer, vars direktörer har deltagit i våra möten och som har respekterat sina löften om tystnad i nästan fyrtio år. Det skulle ha varit omöjligt för oss att utveckla vår plan för världen om vi hade varit underställda granskning från media under dessa år.

Men världen är nu mer sofistikerad och klar att marschera mot en världsregering, som aldrig kommer att lära känna krig, utan bara fred och välfärd för hela mänskligheten. Den övernationella suveräniteten bestående av en intellektuell elit och världens bankfolk är att föredra framför den nationella självbestämmanderätten, som har praktiserats i tidigare århundraden.”

Uppgifter har dock slipprat från ett möte 1974 åren efter det att guldfoten försvann för dollarn 1971 med den sedan följande valutaspekulationen i Europa och efter oljekrisen

“Ett halvt dussin kunniga människor hade lyckats i praktiken att återställa världens rovgiriga monetära system igen (efter OPEC: s fyrdubbling av oljepriserna)

En namlista  på deltagare i Bilderberg under åren 1954-2008. Här finns politiker, ministrar, affärsledare, försvar, politiska partier, kungahus, ledare för medier,  fack, nationalekonomer mm för Europa och företrädare för USA. Gräddan av eliten. Detta gäller även Sverige. Carl Bildt är en kärnmedlem. Han nämner sitt deltagande på sin blogg.

bilderberg4En grekisk tidning har publicerat en lista på 113 stycken som skall ha deltagiti mötet de 13-15 maj 2009. Vi hittar där Sveriges utrikesminister – Carl Bildt, partiledare för Folkpartiet – Jan Björklund, chefstrategen för Microsoft – Craig Mundie, bankiren – David Rockefeller, USA:s finansminister – Timothy Franz Geithner, chefen för tidningen Washington Post – Donald Graham, Natos generalsekreterare – Jaap de Hoop Scheffer, Finlands premiärminister – Matti Vanhanen, bankirerna Jacob- och Marcus Wallenberg och många många fler ur den styrande ”eliten”.

Hur kan detta vara en privat angelägenhet? Det handlar  ju om hela samhället! Därför att liberalpolitiken gäller den privata affärssektorns angelägenhet. Betydelsen har förnekats av deltagare. Statsministern Fredrik Reinfeldt talar om sin medverkan i Aftonbladet: ”Man får en bred inblick i världspolitiken!”

Detta är ett missvisande uttalande. Bilderberg är ingen privat inrättning för en politisk orientering utan en sammanslutning för att skapa ett nytt Europa bakom ryggen. Folken och vi fick inte veta vad som gällde vår framtid. Det är ingen liten krets som ingår alliansen.

Enligt uppgifter från Daniel Estulin, författare som granskat Bilderberg-gruppen länge, ska källor till honom uppgett att mötet i Grekland 2009 gällde den amerikanska dollarns framtid och USA:s ekonomi, ”depression eller förlängd stagnation” och just Lissabonföredraget, som sågs som mycket viktigt. Carl Bildt deltar här och utvecklar förslag i ett än vidare steg.  http://www.nyapolitiken.biz/bilderberg/bilderberg-agenda-avslojad.html.

2011 skedde mötet i St. Moritz. Möten sker varje år. Här finns listan på deltagare 2011.

EU är ett liberalpolitiskt koncept i sken av Europasamarbete för freden och gemenskapen till frihandelsavtal efter Andra världskriget, men omvandlades till  en monetär union som grundlägger en federal EU-stat.Kris-Greklandchock

Konvertering

Vi kan se att en konvertering ha genomförts med EU:s inre marknad med de 4 friheterna där människa/samhälle ställs under kapitalet. Människans värdegrund är förenat med samhället. Synen på människan är avgörande. Samhället är en spegelbild av människan. Samhällets orsak och mål kommer genom människan. Ett gemensamt hushåll för ett samhällsbygge för det gemensamma bästa. Samhället är mänsklig organism som en familj. Demokratin gäller allas lika rätt och frihet. En demokratisk ekonom gäller och som vi haft i Sverige efter VK II. Kapital är ett resultat av människor arbete att skapa varor, byggnader mm.

I “marknadsamhället” omkastas allt. Kapitalets rätt och frihet går först. Marknaden blir en gränslös auktoritet över nation och folk. Friheten ersätts av det fria (materiella) valet i ett privatiserat samhäll. Människors värde reduceras till ett ekonomiskt värde. Hon utgör en “leveransenhet” eller vara ett produktionsmedel. Värdet läggs i produktionsförmågan. Sjuka som producerar lite för därför lite” Det strider mot samhällets grundval.

Samhället förvandlas till ett flöde av varor, arbetskraft, tjänster och kapital på en marknad. Förslavas människan då blir också samhället förslavat.

Komplexiteten i EU blev enorm. EU-parlamentet som tillsammans med EU-kommissionen bildar EU:s lagstiftande gren har 736 ledamöter som ”väljs av folket” i EU.

“De som sitter i EU-parlamentet vet inte till 90% av vad de röstar på.”

Ofta kan de tvingas att ha omröstningar på över 1000 tillägg till ett nytt lagförslag per dag. En omöjlig demokratisk process. Omöjlig att överblicka. Denna kraftiga kritik riktar bl.a. den engelska EU-parlamentarikern Nigel Farage och den danska EU-parlamentarikern Jens-Peter Bonde i parlamentet och de varnar för en totalitär framtid.

“Europa glider i riktning mot en total förändring utan någon som helst demokratisk debatt.”, säger Andew Duff, jan 2011, brittisk liberaldemokratisk ledamot i Europaparlamentet, när finansministrarna möts om euro-krisen.

”Vi glider mot att förvandla EU till en finanspolitisk union utan att fullt förstå vad vi faktiskt gör.”, säger Andrew Duff. Många debattörer anser att en sådan mekanism vore ett klart brott mot EU:s regelverk. Andew Duff är en av dem.

”Det är ett misstag att föra medborgarna bakom ljuset!”

Han är själv förespråkare för att EU ska förändras i riktning mot en federation, ett Europas förenta stater, men han tycker att det borde diskuteras öppet.

BILDERBERGS RÖTTER

:“Alla politiska regimer behärskas nödvändigtvis av … en organiserad minoritet som styr en desorganiserad majoritet … Den förstnämnda klassen, som alltid är den minst talrika, fyller alla politiska funktioner, monopoliserar makten och åtnjuter de förmåner makten medför, medan den andra, talrikaste klassen styres och leds av den förstnämnda på ett sätt som nu är mer eller mindre lagligt, nu mer eller mindre godtyckligt och våldsamt.” Noam Chomsky har sagt att “de som tillhör den specialutbildade klassen får lov att sköta den offentliga förvaltningen tack vare att de underordnar sig dem som har den verkliga makten i våra samhällen, dominerande affärsintressen… Dessa ideer … har en omisskännlig likhet med Lenins tanke om ett elitens parti som leder massorna till ett bättre liv de inte själva kan föreställa sig eller bygga…” På 1900-talet har många tänkare ifrågasatt den härskande eliten och dess anspråk. Citat Gaetano Mosca (1858-1941) känd för sina alster i politisk teori .

Givetvis uppstod Bilderberggruppen inte ur intet. Dess förhistoria går tillbaka åtminstone till 1890-talet.

Cecil Rhodes hette en engelsman, som gjorde sig en sagolik förmögenhet på diamantbrytning i Sydafrika.

Men trots att hans privata inkomst i slutet av 1800-talet uppgick till för den tiden enorma en miljon pund per år, var hans konton nästan alltid övertrasserade. Han plöjde nämligen ner sina pengar i ett antal storslagna projekt, som de flesta människor idag inte har en aning om.

Ändå har ett av dessa projekt, som fortfarande lever vidare, fått ett inflytande över det totala skeendet på vår planet som knappast kan överskattas. Det är ROUND TABLE GROUP

Runda Bordet började som en mycket exklusiv frimurarloge. Cecil Rhodes, som själv var frimurare, invigde denna nya loge tillsammans med sina vänner William Stead, Reginald Balliol Brett (lord Esher) och Alfred Milner den 5 februari 1891 i London.

TragedyAmerikanen Carroll Quigley var professor i historia vid universitetet i Georgetown. Han ägnade en stor del av sin historikergärning åt att forska om Runda Bordet, dess förgreningar och dess inflytande. I en bok han gav ut 1966 på ansedda Macmillans förlag skrev han:

“Det finns faktiskt, och det har under en generation funnits ett internationellt engelskvänligt nätverk, som i viss mån opererar på det sätt de högerradikala anser att kommunisterna agerar. Detta nätverk, som vi kan identifiera som Runda Bordets grupper, har faktiskt inget emot att samarbeta med kommunisterna eller med någon annan grupp, och gör det även ofta. Jag känner till detta nätverks operationer, eftersom jag har studerat det i tjugo år och fick tillstånd att under två år i början av 1960-talet studera dess handlingar och hemliga arkiv. Jag hyser ingen motvilja emot nätverket eller emot de flesta av dess syften, och jag har under en stor del av mitt liv stått det nära… Jag har rest invändningar, både nyligen och tidigare, mot en del av dess politik… men allmänt sett består min huvudsakliga invändning i att det önskar förbli okänt, medan jag anser att dess roll i historien varit tillräcklig betydelsefull för att det skall bli känt. “ (C. Quigley, Tragedy and Hope, s. 950)

“Bilden är skrämmande, ty en sådan makt är för stor för att tryggt kunna anförtros en ensam grupp, vilka mål denna än har… Ingen nation som värderar sin säkerhet borde tillåta vad Milners grupp åstadkom  det vill säga att en liten grupp män skulle utöva en sådan makt inom förvaltningen och politiken, skulle få en nästan fullständig kontroll över utgivningen av dokument som beskriver deras verksamhet, skulle kunna öva ett sådant inflytande över de informationsvägar som skapar den allmänna opinionen och skulle kunna så fullständigt monopolisera historieskrivningen och -undervisningen om sin egen tid. “ (C. Quigley, The Anglo-American Establishment, New York 1981, s. 197)

Inemot år 1915 hade Runda Bordet “grupper” förutom i Storbritannien även i Sydafrika, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Indien och Förenta staterna. I Förenta staterna hette det inte Round Table Group utan Inquiry Group. Denna loge bestod av sju män ledda av överste Edward Mandell House. Överste House var en nära personlig vän med och rådgivare åt president Woodrow Wilson. George Sylvester Viereck, som skrev en bok om de båda männens vänskap, ansåg att det var House som styrde Wilson.

MoneyManRunda Bordets viktigaste agenter och finansiärer i USA var Carnegie United Kingdom Trust, bolag och truster omkring familjerna Rockefeller, J. P Morgan och Whitney liksom andra, som var knutna till internationella bankirer i på Wall Street och London, däribland Rothschilds och Lazard Frères (Brothers).

Dessa familjer kom ingå bildandet den privatägda centalbanken Federal Reserve Banks 1913, genom att maipulera president Woodrow Wilson, som han djup ångrade.

Runda Bordet hade också nära band med andra hemliga sällskap inom makteliten, däribland andra grenar av frimureriet, och i USA den så kallade Skull and Bones Society (Dödskalle-och-benknotor-sällskapet) vid Yale-universitetet, där den förre amerikanske presidenten George Bush och även hans far Prescott Bush varit medlemmar.

Skullbones2Skull and Bones är egentligen kallas “kapitel 322” av en tysk hemlig orden (förmodligen täckorgani-sation för Illuminaterna), som år 1832-33 infördes i USA av general William Huntington Russell och Alphonso Taft, som sedermera blev krigsminister under president Ulysses S. Grant.

Orden är starkt rasistisk och byggdes upp på inkomster av olaglig narkotikahandel. Kända medlemmar familjen Bush.

Fredskonferensen i Versailles 1919 styrdes av Runda Bordet. Den brittiska delegationen bestod av Milners män och den amerikanska delegationen dominerades av överste House och hans Inquiry Group.

Vid sidan om de officiella förhandlingarna träffades de båda grupperna den 30 maj 1919 på Hotel Majestic i Paris. Där kom de överens om att bilda två nya dotterorganisationer till Bordet på var sin sida om Atlanten.

  1. Den brittiska, som grundades vid detta tillfälle, fick namnet Institute for International Affairs (Institutet för internationella frågor). År 1926 blev den Kungliga Institutet (Royal Institute for International Affairs, förkortat RIIA), när den brittiske monarken blev dess officiella chef.
  2. Den amerikanska motsvarande sammanslutningen grundades först 1921 och fick då namnet Council on Foreign Relations (Utrikespolitiska rådet, förkortat CFR. Strax efter art CFR grundats togs den löpande förvaltningen över av överste House och hans vänner, däribland Rockefellers och i synnerhet John Pierpoint Morgan.

CFRs grundare och förste president var John W. Davis, J. P. Morgans egen advokat.  J. P. Morgan själv var medlem i moderorganisationen Runda Bordet redan år 1899.

HouseÖverste House var en nyckelperson bakom planeringen av den Nya Världsordningen. Han skrev en roman, Philip Dru: Administrator, som utkom 1912. Boken utgavs anonymt, men senare medgav House att han var författaren. Philip Dru: Administrator är mycket avslöjande läsning. Boken handlar om en konspiration, som omfattar både regerings- och oppositionspartierna och utnyttjar dem för att skapa en världsregering.

  1. I planen ingår att få en president vald genom att använda “bedrägeri ifråga om hans verkliga åsikter och avsikter”.
  2. Boken pläderar för en progressiv inkomstskatt (en av illuminaternas fem punkter) och en centralbank.
  3. House propagerade vidare för en världsarmé och ett enda världsomfattande ekonomiskt system, styrt av en anglosaxisk finansoligarki (oligarki = fåmannavälde).
  4. På maktpyramidens topp tänkte han sig ett råd av tolv män lett av en världsdiktator. Där har vi talet 13 igen. Det samhällsskick, som skulle råda i denna framtida världsdiktatur, var enligt House “socialismen såsom Marx drömde om “.

Amerikanen Gurudas, som skrivit en av de bästa, mest avslöjande böckerna om den nya världsordningen, 

Treason: The New World Order, säger att de som arbetar för den nya världsordningens införande grovt kan indelas i fyra kategorier:

  1. ägare av och direktörer för storbolag och storbanker osv,
  2. chefer för underrättelse- och säkerhetstjänster
  3. opportunistiska makt-människor inom politik, massmedier och fack-föreningar,
  4. välmenande men godtrogna idealister (oftast akademiker), som uppriktigt tror att världsregering är lösningen (professor Quigley var en sådan tills han kom till insikt och hade arbetat för Bil Clinton).
  5. Några få, verkliga nyckelpersoner agerar i flera kategorier (t.ex. George Bush: 1, 2 och 3).

Allt i denna värld och åskådning kan blir en affär. Profit utan gräns.

Bill Clintons karriär är mycket belysande. En åtro till makt

I slutet av 1960-talet studerade han historia och statskunskap vid universitetet i Georgetown. Hans lärare i nutidshistoria var den tidigare nämnde professor Quigley.

Quigleys föreläsningar om maktens hemliga nätverk, som han ägnat 20 års forskning, måste ha fascinerat Clinton. Det var detta nätverk han måste komma in i, om han ville nå maktens högsta tinnar.

Troligen var det Quigley som hjälpte unge Clinton att få ett Rhodesstipendium vid Oxford-universitetet. Runda bordets grundare Cecil Rhodes hade nämligen avsatt en del av sin enorma förmögenhet till stipendier för unga begåvade män (numera även kvinnor), som på detta sätt vill bli införda i den nya världsordningens “tänkande”.

Till Bilderberggruppens möte i maj 1991 i tyska Baden-Baden var en amerikansk guvernör inbjuden. Utanför sin hemstat Arkansas var han praktiskt taget okänd.

Knappt två månader senare var han utsedd till demokraternas presidentkandidat och ytterligare sexton månader senare var han USAs president: William Jefferson Clinton. Undra sedan på att den nytillträdde presidenten i tidskriften Newsweek i mars 1993 berättade att professor Quigley var den människa som betytt mest för att forma hans politiska världsbild.

RIIA – Royal Institute for International Affairs,

RIIAs tre presidenter är

  • lord Carrington, f.d. konservativ minister (däribland utrikesminister),
  • lord Callaghan of Cardiff; tidigare premiärminister (labour) och utrikesminister, bilderbergare
  • lord (Roy) Jenkins of Hillhead

RIIAs ordförande är förre (konservative) parlamentsledamoten Christopher Tugendhat, styresman för Ditchley-stiftelsen, som enligt många forskare är en täckorganisation för den nya världsordningen.

Lord Tugendhat betecknar Europeiska unionen som

“den mest hoppingivande och välgörande politiska utveckling som genomförts i denna del av världen i detta århundrade … det är ett djärvt och ädelt företag, som jag är stolt över att kunna tjäna”.

Presidenter, premiärministrar och politisk elit från hela världen talar vid Institutet, ofta i skydd av den hemlighet som “Chatham House-regeln” ger dem. Denna regel lyder:

“När ett möte eller en del därav hålls enligt Chatham House-regeln, får deltagarna fritt använda den information de fått men inte röja vare sig talarnas eller de övriga deltagarnas identitet eller tillhörighet, ej heller yppa att informationen erhållits under ett möte vid Institutet. “

Institutet finansieras idag, liksom från starten, av stora globala bolag och banker. Dess “energi- och miljöprogram” betalas av stora oljebolag, kol- och elproducenter och atomenergimyndigheten.

Viktigare bolag, som är medlemmar av RIIA, är

  • Morgan Guaranty Trust Company of New York
  • S. G. Warburg Group plc (innan det togs över)
  •  brittiska utrikes- och samväldesministeriet
  • försvarsministeriet
  • Förenta staternas ambassad,
  • Rio Tinto Zinc Corporation (Rothschild)
  • Anglo-American Corporation of South Africa,
  • British Petroleum,
  • Shell International
  • Bank of England
  • Barclays Bank
  • Lloyds Bank
  • National Westminster Bank
  • Lazard Brothers
  • TSB Group
  • Abbey National
  • Midland Montagu
  • Coopers and Lybrand
  • Unilever
  • British American Tobacco Industries
  • British Aerospace,
  • tidskriften Economist
  • Gerard Atkins & Co Ltd
  • John Swire and Sons Ltd
  •  Ente Nazionale Idrocarburi (ENI).

Övriga medlemsorganisationer utgör en lång lista på världens ledande företag, massmedier och opinionsskapare. Engelska statskyrkan finns med, liksom Afrikanska nationalkongressen (ANC) och Amnesty International.

Medieorganisationer som stöder RIIA är bland andra ABC News International Inc, CBS News, NBC News Worldwide Inc, brittiska Channel Four TV och Independent Television News (ITN), Fuji Television, tidskrifter och dagstidningar som

  • Spiegel
  • European
  • Financial Times
  • Guardian, Independent
  • Independent on Sunday
  • Observer
  • Daily Telegraph
  • Times, Scotsman
  • Yorkshire Post
  • Reuters (den internationella telegrambyrån)
  • New York Times
  • Washington Post
  • Wall Street Journal
  • Reader’s Digest (Det Bästa)
  • BBC World Service
  • BBC Monitoring Service
  • BBC Radio.Undra sedan varför massmedierna aldrig nämner något om RIIA och dess oerhörda inflytande.

Skapandet av ett Europas Förenta stater under central kontroll är ett betydande steg på vägen mot den nya världsordningens mål.

Därför stöds RIIA också av Kommissionen för de europeiska gemenskaperna, Europaparlamentets brittiska kontor, European Policy Advisors (UK) Ltd, Europeiska runda bordet för industriidkare (där Pehr G. Gyllenhammar var ordförande) samt Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken ledd av frimuraren Jacques Attali (se NEXUS Nya Tider, nr 2,1998).

CFR (UTRIKESPOLITISKA RÅDET)


CFR är Kungliga institutets amerikanska motsvarighet. Den enda viktiga skillnaden dem emellan är att CFRs medlemsmatrikel är allmänt tillgänglig och att en del medlemmar blivit så bekymrade över vad de fått se och höra att de talat ut mot organisationen, inte många men några. De flesta av de “hemligheter”, som kommit fram i Storbritannien, är sådana man avsiktligt läckt för att undergräva en politiker, person eller grupp.

Denna allmänna regel gäller också i USA, men i de brittiska maktkretsarna har man haft längre tid på sig att fullända metoderna för tätning av läckor.

Sedan CFR grundades 1921 har varenda amerikansk president utom Ronald Reagan varit medlem. Men så var också Reagan president endast till namnet. Vicepresidenten, CFR-medlemmen George Bush, skötte ämbetet åt honom.

CFR dirigerar Förenta staternas politik, vilken parti som officiellt än sitter vid makten. I en artikel i septembernumret 1992 av tidskriften New American påpekade Robert W. Lee att sedan CFR grundades år 1921, har åtminstone 14 av 18 amerikanska utrikesministrar varit CFRare, däribland Lawrence Eagleburger, som var utrikesminister då artikeln trycktes. Den nuvarande utrikesministern Madeleine Albright är medlem inte bara i CFR utan även i Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen.

De senaste åtta cheferna för CIA, George Bush inräknad, hade varit medlemmar av CFR, och under det senaste fyrtiotalet år har följande demokratiska och republikanska president- eller vicepresidentkandidater varit (eller blivit) CFRare:

  • Dwight D. Eisenhower
  • Adlai Stevenson
  • John F. Kennedy
  • Henry Cabot Lodge
  • Richard Nixon
  • Hubert Humphrey
  • Edmund Muskie
  • George McGovern
  • Jimmy Carter
  • Walter Mondale
  • Gerald Ford
  • Nelson Rockefeller
  • George Bush
  • Michael Dukakis
  • Geraldine Ferraro
  • Bill Clinton.

CFR OCH FN:S TILLKOMST

Det var Utrikespolitiska rådet, som skapade Förenta nationerna (efterträdaren till Nationernas förbund). FN-stadgan antogs officiellt av representanter för femtio nationer vid ett möte i San Francisco den 26 juni 1945.

Men detta var endast den för allmänheten synliga höjdpunkten i ett fixande, som i flera år pågått bakom kulisserna under CFRs ledning. I sin bok The Shadows of Power: The Council on Foreign Relations and the American Decline, som utkom 1988, avslöjade James Perloff bakgrunden till FNs tillkomst:

“7 januari 1943 bildade utrikesminister Cordell Hull en styrkommitté bestående av honom själv, Leo Pasvolsky, Isaiah Bowman, Sumner Welles, Norman Davis och Morton Taylor.

Med undantag av Hull själv tillhörde alla dessa män CFR. Denna grupp av män, som senare blev känd som den informella planeringsgruppen, utformade det ursprungliga förslaget till Förenta nationerna.

Det var Bowman – en av CFRs grundare och medlem i överste Houses gamla ‘Inquiry’ – som först lade fram idén. De kallade in tre advokater, alla CFRare, som avgjorde att den var författningsenlig. Sedan dryftade de den med Franklin D. Roosevelt den 15 juni 1944. Presidenten godkände planen och kungjorde den för allmänheten samma dag.”

USA-delegationen vid den sammankomst där FN grundades var som ett CFR i miniatyr.

I sammanhanget bör nämnas att president Franklin D. Roosevelt var frimurare av 32:a graden. Vicepresident Harry S. Truman, som tog över presidentskapet år 1945 efter Roosevelts död, var frimurare av 33:e graden.

I juni 1941, dagarna efter Tysklands anfall på Sovjetunionen, fällde vicepresident Truman följande minnesvärda ord, som är mycket avslöjande om det strategiska tänkande som ligger bakom arbetet på den nya världsordningen och om illuminaternas värdering av människoliv:

 “Om vi ser att Tyskland håller på att vinna, bör vi hjälpa Ryssland och om Ryssland håller på att vinna, bör vi hjälpa Tyskland, för att på så sätt låta dem döda så många som möjligt. “

 (Citerat av prof. Noam Chomsky i hans bok Man kan inte mörda historien, Göteborg 1995, sidan 503.)

John J. McCloy, CFRs ordförande åren 1953-70, ordförande för Fordstiftelsen och styrelseordförande i Rockefellers Chase Manhattan Bank samt vän och rådgivare till nio presidenter från Roosevelt till Reagan. John Foster Dulles, som var med om att grunda CFR,

  • stödde Hitler och var USAs utrikesminister 1953-59.
  • var finansrådgivare åt Benito Mussolinis fascistiska regering
  • Han spelade en viktig roll för Nazitysklands framväxt genom sitt inflytande över Harrimans och Bushs bank, som finansierade Hitler.
  • På inbjudan av Rudolf Hess och Hermann Göring satt McCloy i Hitlers egen loge under 1936 års olympiska spel i Berlin.
  • McCloy blev senare medlem av Bilderberggruppens styrkommitté, den samling av 39 (13+13+13) män som styr Bilderberggruppen.

FN skvallrar om sitt ursprung också genom sitt emblem, som erbjuder flera exempel på frimurarsymbolik och -talmystik. Två kvistar med vardera 13 blad flankerar en världskarta som är genomkorsad av ett grad-nät, så att 33 fält bildas. Det internationella frimureriet har 33 grader.

EUROPEISKA UNIONEN

Planen att upplösa alla Europas nationer och ersätta dem med en enda kontinentstat går minst 700 år tillbaka i tiden.

Detta var ett av tempelriddarnas mål. Medlet var att slå under sig penninghandeln och bankväsendet i hela Europa och så göra nationerna beroende av tempelriddarnas övernationella makt.

Som EUs skapare på 1900-talet framstår tre män:

  • Jean Monnet,
  • greve Richard N. Coudenhove-Kalergi
  • Joseph Retinger.

Retinger grundade en organisation, som hette Europarörelsen och skulle driva propaganda om centralt styre av Europa.

Monnet var född i Frankrike men flyttade till Kanada år 1910, vid drygt 20 års ålder. Där gick han in i den internationella storbanken Lazares Frères.

Han blev, liksom senare Retinger, betrodd hos presidenter och premiärministrar och fick mycket vinstgivande internationella handelskontrakt under första världskriget. Efter kriget blev han ledamot av de allierades högsta ekonomiska råd och blev rådgivare åt gruppen omkring lord Milner och överste House. Det var denna grupp, som förberedde Versaillesfördraget och skapandet av Nationernas förbund.

År 1919 utnämndes han till vice generalsekreterare för NF. Åter igen ser vi hur allt sker inom en mycket liten krets män.

År 1925 flyttade han tillbaka till Amerika och blev vice ordförande i styrelsen för ett bolag som ägdes av Bank of America.

Monnet är mest känd för den plan för skapandet av den europeiska superstaten som bär hans namn. Monnetplanen innebär att nationernas suveränitet undergrävs gradvis med ekonomiska och finansiella medel. Han förstod att Europas folk aldrig frivilligt skulle överge sina nationella identiteter. Därför fick man tillgripa det som brukar kallas de små stegens tyranni – eller rättare sagt: med de små stegen mot tyranniet.

  1. Först kol- och stålunionen med sex medlemsländer (1952)
  2. Sedan europeiska ekononomiska gemenskapen EEC (1957), presenterat såsom enbart en ekonomisk sammanslutning av suveräna nationer.
  3. Sedan stryks ordet ekonomiska ur benämningen och från 1970-talet har vi Europeiska gemenskapen (EG).
  4. Sedan Maastrichtfördraget 1992, som förvandlade “gemenskapen” till “unionen”, EG blev EU.
  5. Så planen att ställa hela unionen under en enda centralbank, ECB, en plan som förverkligades den 1 maj 1998, exakt 222 år efter illuminatordens grundande 1 maj 1776 (222 är tredjedelen av 666 och 666 är tredjedelen av 1998 – knappast tillfälligheter, frimurarna är mycket svaga för talmagi). Tempelriddarnas gamla plan att bankvägen skapa den europeiska superstaten är på väg att förverkligas

Greve Coudenhove-Kalergi förberedde allt detta med den rörelse han grundade, Pan-Europa-rörelsen. Om detta skrev han i Wiens frimurartidning redan på 1920-talet, och det finns ett brev från 1925 där stormästaren för storlogen i Wien dr Richard Schlesinger uppmanar alla Europas frimurare att stödja broder Coudenhove-Kalergis rörelse

I sin självbiografi berättar Coudenhove-Kalergi hur frimurarbankirer redan 1924 stödde hans rörelse:

“I början av 1924 fick vi ett telefonsamtal från baron Louis de Rothschild. En vän till honom, Max Warburg i Hamburg, (bror till bankiren Paul),  hade läst min bok och ville lära känna oss. Till min stora förvåning erbjöd sig Warburg på stående fot att skänka oss 60 000 guldmark för att finansiera rörelsen de första tre åren… Max Warburg, som var en av de mest distingerade och klokaste män jag någonsin kommit i kontakt med, hade till princip att finansiera dessa rörelser. Han förblev uppriktigt intresserad av Pan-Europa-rörelsen i hela sitt liv. Max Warburg arrangerade sin resa 1925 till Förenta staterna så, att han kunde presentera mig för Paul Warburg och Bernard Baruch. 

Ett av syftena med fjärde balkankriget från mars till juni 1999 var att driva fram bildandet av en Europa-armé enligt principen “funktionen skapar organet”.

Detta försökte Monnet och hans sammansvurna genomföra redan år 1952. De krävde att nationerna avrustade och en enda “gemensam” krigsmakt skapades. Representanter för kol- och stålunionens sex medlemsländer undertecknade avtalet, men det kom inte till utförande, då Frankrikes parlament avvisade det. Kom detta ihåg: målet är inte fred, målet är makt, och ibland är medlet fred, ibland krig.

TRILATERALA KOMMISSIONEN (TC)

Den 23 och 24 juli 1972 var 17 män samlade på megabankiren David Rockefellers gods vid Tarrytown i delstaten New York för enskilda överläggningar.

Dessa resulterade i bildandet av en ny organisation för främjandet av den nya världsordningen, Trilaterala Kommissionen. Namnet kommer av det latinska ordet för “tresidig” och syftar på de tre polerna i den industrialiserade världens ekonomi

  1. Nordamerika
  2. Västeuropa
  3. Japan.

Organisationen var hemlig fram till våren 1973. Kommissionen kallar till medlemmar ett drygt hundratal individer från vart och ett av de tre områdena. Redan detta urval är avslöjande för hur man ser på världen.

Som om något annat än ökade motsättningar och konflikter kan bli resultatet, när större delen av mänskligheten är utestängd: Östeuropa, så gott som hela Asien, hela Afrika och Latinamerika.

En permanent uppdelning av världen i en liten industrialiserad del och resten som skall fungera som råvaruleverantör.

Den kommande världsordningens finansiella struktur vill man se ännu mer segregerad.

Man tänker sig fem-sex “kärnländer” (före-bilden till det ursprungliga EU) med hela den övriga världen passivt undergiven.

De 17 män som i juli 1972 grundade TC är numera alla identifierade (grundarmedlemmen George Franklin Jr berättade om detta i en tidningsintervju).

En av de viktigaste deltagarna var dr Zbigniew Brzezinski, som då var professor vid Columbia University men som Rockefeller utnämnde till direktör för den nya kommissionen. Senare blev han rådgivare till presedent Carter. Rockefeller  hade blivit förtjust i  Zbigniew efter att ha läst dennes bok Between Two Ages: America’s Role in the Technetronic Era (1970).

I denna bok ser Brzezinski fram mot en kommande värld, där nationerna utplånats och vi alla förenats i en enda världsstat. Denna styrs naturligtvis av de superrika, som håller alla oss andra i schack med elektroniska och andra futuristiska medel.

Det är inte rätt att säga att Carters regering (“administration” på amerikanska) stod under inflytande av TC. Den var Trilaterala kommissionen.

Alla viktiga poster i den besattes med trilateralister. Den ledande trilateralisten, dr Brzezinski blev Carters rådgivare i nationella säkerhetsfrågor, liksom Kissinger hade varit åt president Nixon (Kissinger var för övrigt med på mötet i juli 1972).

Sedan Carter har alla amerikanska presidenter varit trilateralister utom outsidern Reagan, som fick finna sig i att ta trilateralisten Bush (som han personligen avskydde – Bush hade offentligt förolämpat Reagan) till vicepresident för att alls bli vald. Bush kom att spela Reagan bakom ryggen i det som Iran-Contras-affären.

Givetvis var både president William Clinton och vicepresident Gore trilateralister när de tillträdde 1993. Utrikesminister Madeleine Albright, är trilateralist, liksom försvarsminister William Cohen (var det redan som senator på 80-talet).

TC är mer öppet än Bilderberg. TCs skrift The Crisis of Democracy (Demokratins kris, som författare står Crozier, Huntington och Watanuki) hävdar vissa nyckelideer:

  • det demokratiska politiska systemet har inte längre någon mening
  • ideerna om jämlikhet och individens rätt innebär problem för maktutövningen;
  • medierna är inte tillräckligt lydiga mot makteliten
  • centralregeringens auktoritet och makt måste stärkas. Här kommer några direkta citat ur denna avslöjande skrift:

“Medierna har sålunda blivit en självständig kraft. Vi bevittnar nu en avgörande förändring hos yrkeskåren. Det vill säga, medierna tenderar att reglera sig själva på sådant sätt att de motsätter sig påtryckningar från finans- och statsintressena. ” (The Crisis of Democracy, s. 35)

“Något liknande verkar nu behövas i avseende på medierna… det finns också ett behov av att tillförsäkra staten rätten och förmågan att undanhålla information vid källan.” (s. 82). Författarna hävdar sedan vidare att om journalisterna inte anpassar sig till dessa nya, mer inskränkta ramar, så “kan alternativet mycket väl bli statlig reglering.”

Fram till för några år sedan var Peter Wallenberg den ende svenske trilateralisten. Efter det möte som TCs europasektion höll 6-8 november förra året i Stockholm är bilden en annan.

Följande svenska trilateralister är kända:

Ett namn som återkommer är Mario Monti som finns i TC:s ledning i Bildberg. Han leder nu “bankregeringen” i Italien.

TC har särskilt drivit projekt för att avveckla den nationella självständigheten ifråga om ekonomi, försvar, livsmedelsförsörjning och energi till förmån för övernationella organisationer, sådant som brukar kallas internationalisering eller globalisering.

Med “åtstramning” som förevändning har kommissionen bemödat sig om att undergräva nationstaternas förmåga till social omsorg, näringspolitik och försvar. Det sker genom IMF:

TC lanserade tidigt det samlande begreppet “kontrollerat ekonomiskt sönderfall” för detta.

TC uttalar sig konsekvent för

  • mer reglering av nationella, demokratiskt styrda samhällsinstitutioner
  • mindre eller obefintlig reglering av de transnationella storbolagen.

Det övergripande målet för all denna strävan är världsstaten. Det är svårt att se att detta tillgodoser några andra intressen än ett antal superrika familjers.

Det finns en möjlighet att Europeiska centralbanken och euron blir ett fiasko, som leder till EUs upplösning. Hoppas kan man alltid… Själve Zbigniew Brzezinski misströstade en gång:

“Jag hyser inga illusioner om att världsregeringen framträder i vår livstid… Vi kan inte övergå till världsregering i ett enda snabbt steg… Förutsättningen för en slutgiltig och äkta globalisering är en fortskridande regionalisering, ty därigenom går vi mot större, stabilare, mer samarbetande enheter. “

Med “regionalisering” menar Brzezinski här inte detsamma som det som för närvarande är på modet inom EU: splittring av nationstaterna i mindre enheter  “regionernas Europa”  enligt det klassiska receptet “söndra och härska”, utan bildandet av kontinentomspännande block såsom EU, NAFTA för Nord- och Sydamerika och APEC för Stillahavsregionen.

Denna plan och process, som Brzezinski beskrev, var tydligen känd för Sovjetunionens grymme diktator Josef Stalin, eftersom han skrev följande:

“Dela upp världen i en grupp regioner såsom ett övergångsstadium på vägen till världsregering. Folken kommer att visa sig mer beredda att uppge sin nationella lojalitet till förmån för en obestämd regional lojalitet än för en världsmyndighet. Senare kan regionerna slås samman att bilda en enda världsdiktatur. “ (J. Stalin, Marxismen och den nationella frågan, 1942)

ATT TÄNKA KLART OM DEN NYA VÄRLDSORDNINGEN

Det finns många hinder mot att tänka klart om den nya världsordningen. En del människor reagerar spontant med “Sånt där tror jag inte på. Det där är bara konspirationsteorier.”

Som om världen rättade sig efter vad vi tror. Vi behöver förstå att vi måste gå från konspirationsteorier till konspirationsfakta.

Man kan i och för sig ifrågasätta om “konspiration” är rätta ordet. Så många öppna, icke hemlighållna fakta finns tillgängliga, så många medgivanden har gjorts av maktspelarna själva, så många exempel på hur de ledande massmedierna mörklagt omfattande brottslighet i samband med nya världsordningen finns dokumenterade, att det inte längre går att avfärda detta skeende med ytliga och okunniga floskler. Här följer endast ett litet exempel på “konspirationen i öppen dag”.

Filosofen och statsvetaren Wilhelm von Humboldt iakttog att vetenskapliga revolutioner vanligen går igenom tre stadier.

  1. Först förnekar auktoriteterna det revolutionerande nya.
  2. Sedan erkänner man dess verklighet men frånkänner det all betydelse
  3. Slutligen erkänner man dess stora betydelse men hävdar “det där har vi alltid vetat”.

Beträffande insikten om nya världsordningen kan detta modifieras så: Många är på väg in i andra stadiet:

  • “Jovisst, Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen existerar, men de är bara oförargliga diskussionsklubbar.”

När ytterligare fakta trängt igenom, tvingas man erkänna de globala elitorgani-sationernas oerhörda makt, men hos dem som har mycket att förlora träder det opportunistiska tänkandet in och avgör att den nya världsordningen med dess allt häftigare globalisering av allt mänskligt samhälle är något mycket positivt.

De som inte har så mycket att förlora, kan kosta på sig att se klarare på saken.

Och dessa är de flesta människor och en allt större del av medborgarna i takt med att medelklassen sjunker ner till underklass och den tidigare underklassen blir en verklig fattigklass.

Det gäller att klart inse detta: den nya världsordningens maktspelare vill inte vårt bästa, de flesta människors bästa.

De är intresserade av makt och pengar. De vill omge sig med ett tunt skikt av högt kvalificerade medarbetare. I takt med den allt snabbare automatiseringen blir det skiktet tunnare och antalet “överflödiga människor” allt större.

Maktspelarna ser oss som “onödiga ätare”, som helst borde elimineras. Som Henry Kissinger sade en gång på tal om framtidens värld:

“Det blir inte så många kvar, men de får det mycket bra.”

Den nya världsordningen är en komplott mot mänskligheten, mot alla sant mänskliga värden.

Fakta om denna kan vi ta emot på två sätt.

  • Vi kan sjunka ner i modlöshet, vilket är exakt vad makten vill.

  • Vi kan ännu mer bestämt och beslutsamt stå upp för sanning och rätt, frihet och medmänsklighet.

  • Vi skapar vår verklighet, om vi vill.

  • Vi är många, nya världsordningens herrar och tjänare är få.

  • Vi har tillsammans enorma resurser till kreativitet, lösningar på problem, möjligheter som vi i vår undervärdering av oss själva inte prövar

  • Res dig upp från knästående, känn i ditt hjärta att du är en odödlig själ, hävda din gudomliga rätt till frihet och människovärde! Mot en sådan anda hos en växande massa förmår den nya världsordningen absolut ingenting.

Denna artikel om Bilderberg och den nya världsordnigen har sammanställts av information av Lars Adelskogh 1999, som hämtats främst ur följande böcker: David Icke, …och sanningen ska göra er fria (1998) Gurudas, Treason: The New World Order (1996) Antony Sutton: Trilaterals over America(1995) Jüri Lina, Under Skorpionens Tecken (2:a upplagan 1999).

Det här inlägget postades i Angela Merkel, Bilderberg, Cecil Rhodes, CFR - Council on Foreign Relations, EMU, EU, Europa, Finanskapitalism, Frihet, Grekland, Historia, Korståget mot välfärden, Liberalism, Makt, Marknadspolitik, Nato, NVO, Okategoriserade, Trilaterala Kommisionen, USA. Bokmärk permalänken.