Tredje vågens samhälle

Vi står av en rad skäl inför en omställning, som kallats för den tredje vågen. Bakom oss fanns en gång naturhushållningen och jordbrukssamhället.

1900-talet har gällt massproduktionens industrisamhälle men också massförstörelsens och krigsindustrins epok.

Det kommande samhället står inför ett vägval.

 

Genom människors arbete har samhällsbygget skett. Pengar har gällt som ett drivmedel att ständigt skapa nya förutsättningar, i samverkan i soldaritet. Skatt är ett pris vi har för att ha kvar en civilisation. Den nationella självständigheten har utgjort en bas för demokratins utveckling. Pengar kan inte vägleda eller vara ett mål. Ekonomi innhåller 3 aspekter i människor, samhälle och natur.

Mot detta står marknadsekonomin som vill överordna oss med  konstgjorda lagar. Pengar och vinsten är målet för en extrem grupp i stort överflöd för en fri ekonomi utan samhällsansvar. Hela idén om samhället och ekonomi  vanställs och angrips. En geopolistisk kamp pågår som gäller kontrollen över området i Euroasien runt Kaspiska havet där de stora oljetillgångarna finns.

Alvin Toffler en amerikansk författare till bl.a “The Third Wave”, 1980, beskriver en framtida teknik-elektronisk era men också det som gör oss att vi är och ska vara människor.

“Samhället behöver människor som tar hand om äldre och som vet hur man ska vara medkännande och ärlig. Samhället behöver människor som arbetar på sjukhus. Samhället behöver alla typer av kunskaper som inte bara är kognitiv, som är emotionella, som är känslomässiga. Du kan inte köra samhället på data och datorer i ensamhet i en digitaliserad verklighet.” 

Tyvärr hörsammas detta inte så mycket. Istället gäller den elektroniska vägen.

Två framtidsriktningar kan urskiljas i den tredje vågen

  1. en högteknologisk direktdemokrati
  2. överstatliga arrangemang

Här råder konflikt. Toffler pekar motsättningar i USA “bland miljontals människor i medelklassen och de fattiga i Amerika fruktar att de hamnar på efterkälken, förlora sina jobb och glida ännu längre ner på den ekonomiska och sociala skalan i övergången till den tredje vågen”. 

Newt Gingrich vurmade  djupt för “tredje vågen” och var påtänkt som presidentkandidat.

“Tredje vågens politiker” angriper nationalstaten, fackföreningar och offentliga välfärdsinrättningar som förlegade. Själva demokratin måste omprövas: “majoritetsstyre, andra vågens viktigaste lagligt berättigande princip, är alltmer föråldrad”. Därför vill de att en “minoritetsmakt” ska ta över.

Vi ser detta tänk hos  EU-tänkarna och Moderaterna. Detta har även kallats “den tredje vägen”  som utgör nyliberalism. Marknaden innehåller ingen bestående frihet, som hävdas. En väg till monopol via uppätning eller nedläggning. 

På grund av detta verkar även spänningen mellan tredje vågens civilisation och de två äldre civilisationsformerna att öka, en kamp om det  globala herraväldet, precis som andra vågens industrialister drev fram centralisering, storskalighet, system  och standardisering av arbete och produkter genom:

  • massproduktion, massdistribution, masskonsumtion,
    massutbildning, massmedia, massunderhållning och
    massförstörelsevapen
  • standardisering av produkter och livsmedel
  • kostnadsjakten som urlakar människor och födoämnen
  • organisationers teknokrati och vinstpyramider

I första vågens samhälle fanns lokalproduktion i geografisk mångfald. Sverige var under VK II i princip självförsörjande. Första vågens samhälle är därför åter ett alternativ där tekniken brukas för en ökad självständighet. Teknik är inte styrmedel utan ett hjälpmedel. En väg om geografisk mångfald, där även den hållbara dimensionen och friheten kan utvecklas.

Paul Krugmans ekonomi (2008) betonar en geografisk koncentration av rikedom. Den bygger på mångfald och variation som den nya ekonomins och den internationella handelns motor istället för stoskaligheten, som så mycket standardiserar produkt, arbete, byråkratiserar, utmattar med de magra organisationerna och som hämmar hållbara miljölösningar.

Vi har sett en livsmedelsindustri som blivit uppköpt och som nu alstrar fjärrtransporter. Om produktion förläggs till ett fåtal länder och produktionsenheter driver detta upp transportkostnaderna och CO2.

Masslogiken förklarar hur varje land kan specialisera sig på produktion av ett fåtal märken av en viss typ, istället för att specialisera sig på mångfald och olika typer av produkter.

När det finns stordriftsfördelar i produktionen, då finns det risk för att länder kan bli “inlåsta” i ofördelaktiga handelsmönster. En internationaliserad stordrift kan därför utarma på många sätt.

Nyliberalismen blir här en tvångströja. Ekomiprstagaren Paul Krugmans ekonomi gynnar geografisk utveckling i kompetens, mångfald, geografisk variation, småskalighet och närförsörjning. Hemmamarknadens synergi grundlägger med en efterfrågan inom landet även att kunna bli en god nettoexportör. “Många bäckar små gör en stor å”. 

Det här inlägget postades i Demokrati, ekologi, Ekonomi, Energi, Fördelningspolitik, Förnyelse, Investeringspolitik, Keynesianism, Kunskapssamhället, Marknadspolitik, Offentlig sektor, Rättvisa, Samhällsvision, Samverkan, Stefan Löfven, Välfärd, Vision. Bokmärk permalänken.