Marknad, välfärdsproduktion, kontrollsamhället och den förlorade hedern

Grunden för välfärds-utvecklingen har gällt att samhällets högst princip är människan.

Organisationer och ledarskap har förändrat form sedan 80-talet  Ett systemskifte har skett. Allt  blir nu produktionsinriktat.

Fokus på kärnverksamhet. Övrigt köps och hanteras i  en outsourcing. Human resources sköts av bemanningsbolag eller genom konsulter.

Utveckling blir produktion. Välfärdsutveckling stöps om till välfärdsproduktion.

Offentlig verksamhet och samhällsnytta säljs ut och privatiseras; och blir till en affär med krav på avkastning och kortsiktig lönsamhet som för SJ

Ett produktionstänkande sprids där människan reduceras till  ett produktionsmedel. Att kunna leverera är ett begrepp.  Hon uppfattas som en komponent i ett maskineri som kan ersättas eller rationaliseras bort med hjälp av teknik.

Kvantitet, kostnader och teknik har kommit att gälla före kvalitet och människan själv. Målen reduceras till produktionsmål. Det kvalitativa övergripande underordnas. Arbeten organiseras och specialiseras i produktivitet i antal per vecka, dag eller timme såsom det vore “det löpande bandet!. En tjänsteindustri. Detta har blivit en verklighet i t.ex. i hemtjänsten eller åldringsvården

Bilden visar en situation i ådringsvården där omsorg  styrs efter fastställda instruktioner i  antal besöka gånger i vecka och vad som ska “levereras” utan utrymmer för den mänskliga situationen. Den mentala utsattheten och stressen för personalen är nu stor  och blir  omänsklig. Att vara medmänniska försvinner.

Individualismen tar vid och samhällsansvaret överförs av statsmakten mer och mer på individen. Vi ser att en avhumanisering är på väg.  Utveckling blir återgång till gångna tider. Det som var gott är nu ont. Sant blir falsk och vice versa. Bakåt är framåt.

Sådana arbeten riskerar att bli djupt andefattiga och ohälsosamma. De kränker yrkesstolthet. I 80-talets början kommer den  nya produktionskulturen att slå igenom. Det sociala välfärdsstrukturen bryts ned för en centralisering, rationalisering, privatisering, teknikifiering och telefonslussar som bromsar kontakten. De decentraliserade vårdcentraler slås samman. Lasarett har stängts. Stafettläkaren kommer och patienten tappar sin läkarkontakt och får upprepa sin berättelser i sitt  möte med en ny läkare.

Emotionell utmattning växer fram. Samhällskostnaderna stiger.  Resultatet av nyliberalismens konsekvens, blir ett vapen mot välfärdstaten. 

Liberterianerna har angripit alltsedan 70-talskrisen välfärdsstaten som skuldorsaken till den ekonomiska nedgången och inflationen i väst. Men allt började efter Vietnamkriget och genom en  makroekonomisk världskris som utlöser oljekrisen 1973 och ett valutakrig, när dollarns guldfot faller.

Detta framkallar krisvågor, negativa handelsbalanser och utlösning av arbetslöshet  i Europa. Varven och tekoindustrin försvinner bort från Sverige till låglöneländer i Asien.

Ur 80-talets bobubbla och 90-talets kronförsvar kommer 90-talets chockvåg i konkurser och massarbetslöshet.Då introducerar det dåvarande SAF och  näringslivet en ny organisationsfilosofi genom den mager produktionen – lean production. Kommuner följer efter. Dess form skulle efterlikna ett japanskt kvalitetskoncept i samverkan men det stannar på många håll att bli de magra resursernas modell. All ekonomi förminskas till kostnader och det kortsiktiga tänkandet för överlevnad.

“Har vi inga kulor i kassan, då har vi ingen affär!”, sa en gång en ny vd.

“Barnet sköljs ut med badvattnet”. En stor kapitalförstörelse kom att ske på många håll i förtag och i samhället. Produktprojekt drabbades självförvållat av stora kvalitetsförluster när  kompetent personal försvann och permitterades.. Logiken var fullständigt orimlig. Hur kunde detta sker så snabbt och allmänt?? Det syns har skett medvetet på bred front.  Personal skrämdes och man vågade inte säga något. “Mangement by fear” kom att ersätta den svenska samarbetsmodellen i Saltsjöbadens anda.

En ny administrativ liberal trend drar fram över västvärlden.  Den nyliberala förvaltningen  gäller idéer direkt hämtade ur det privata näringslivet. Ett svar på kritiken mot efterkrigstidens kostsamma byråkratiska förvaltning som behandlade medborgarna i välfärdsstaterna alltför stelbent. Dessa problem fanns i de hierakiska systemen och det gäller även idag och även den privata sektorn.

Lösen var nu att den offentliga verksamheten skulle konkurrensutsättas och välfärdsföretag etableras i det offentliga som ska driva välfärdsproduktion. Till en början kom även Socialdemokraterna följa med. Anslutningen ställer dessutom krav på en sådan anpassning.

Men i dag är bilden annorlunda. Resultat visar att den tänkta medicinen inte längre är ett medel för att skapa en effektiv förvaltning. Tvärtom! Stora brister har avslöjats i skola och vård i dess kostnadsjakt och ratioanliseringsr som skapat en oaccptabel  undervisning och åldringsvård. Samhällsfunktioner blir dessutom spekulationsobjekt i affärsvärlden genom de internationella riskkapitalbolagens kortisktiga och ansvarslösa ägande. Skattemedel försvinner ur landet. Attendo:s vd har suttit som rådgivare om vården för regeringen. Jävfrågar glöms.

Vi ser att det det privata bevakar sina och ägarnas  intresssen. Samhällsnytta och samhällsmål är här inte det primära. Det offentliga gäller de gemensamma intresset och målet.

Affär och samhälle är inte samma sak. Samhället omsluter och finns för att skapa rättvisa och nya förutsättningar till mänsklig och ekonomisk utveckling t.ex i infrastruktur. Det privata finns för att skapa ekonomisk försörjning av förnödenheter och produkter i ett samhällsbygge. Att privatisera allt leder till konflikt och en envädlig oligarki. Det syns i andra länder.

Istället för att göra rätt från början och med kompetens på plats, gäller sparkrav som skapat bristen på kvalitet  och  långsiktigt agerande med samhällsnytta som mål. Yrkeskunnandet ersätts och sparas med  outbildade och lågavlönade vilket ger förluster för både samhälle och de berörda.

Vinstdrivande ambulanser illustrerar en dödlig och skämmande effekt på cynism. Ägarnas krav på SOS Alarm är att de ska leverera 12 % vinstmarginal årligen!   Akuta sjuka avlider när de nekas ambulans.

Med alla fel och brister som nu har avslöjats,tappar regering och politiker helhetssynen i all splittring och de kan inte lösa  problemen.  Ett lappverk utvecklas där det borde finns rätt ledarskap, kvalitativa arbetsformer, närkontakter och kompetens dvs. professionalism och effektivitet nå målet för verksamheten. Effektiviteten gäller då även att självständigt kunna följa upp sina resultat och korrigera. Allt skildar en utvecklingsprocess i ett kretslopp.

I brist på detta flödar ymnigt återrapporteringskrav från  regeringen för att kunna styra myndigheterna. Vi talar då om att etablera särskilda myndigheter för uppföljning och utvärdering . Dessa har växt som svampar ur jorden under senare år:

  • Inspektionen för socialförsäkringar
  • Tillväxtanalys
  • Vårdanalys
  • Myndigheten för Kulturanalys
  • Trafikanalys
  • osv

Myndigheter och förvaltningar blir nu därför mer detaljstyrda och förväntas ägna sig mer åt att utvärdera  och följa upp verksamhet än att utföra sin uppgift. Skolverkets, Högskoleverkets och universitetens egna utvärderingsapparater tvingas nu undersöka  kvalitetsnivåer i alla utbildningsområden så ofta att lärare får skära ned på sin undervisning. Brister avsöjas:

  • Elever får inte möjlighet att lära sig det ska
  • Lärare saknar kompetens för den undervisning de bedriver.
  • Rektorer tar inte ansvar som pedagogiska ledare och chefer.
  • I politikerna har inte ens ambitionen att leva upp till skollagens
 krav

Myndigheter har tvingats inrätta särskilda enheter som ska hantera återrapporteringskrav och granskarnas anspråk. Det som skulle gett effektivitet blir till en belastning Det  självständigt verksamhetsansvaret håller på att elimineras. Detaljstyrningen i ekonomistyrningen reducerar de yrkesverksammas professionella omdöme  i skola, vård och omsorg.

Nu har vi nått en punkt där skattepengar förslösas och servicen till medborgarna försämras. För Socialdemokraterna borde detta nu vara öppna mål att agera mot Allianspolitikens splittrande politik, skriver två statsvetare i Uppsala i DN 27/101 2012.

  • Shirin Ahlbäck Öberg, Docent
  • Sten Widmalm, Professor, statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

Allt det kostar och ger förluster. Långsam byråkratiska uppföljning och skapar inga effektiva självutvecklande förvaltningar. Lärare för skära ned på undervisningen eller läkare av sin läkartid att fylla i formulär som mäter fel sak. Den kvalitativa tiden hämmas att stärka relationsarbetet samtal med äldre i vården, mindre skolklasser, extra läxhjälp till elever med behov och så vidare.

Styrningen av den svenska skolan visar tyvärr nedgången. Den professionella självständighet undermineras och kostnaderna ökar. Vi har fått sönderstressade handläggare. Läkare, lärare och domare vittnar om att de ägnar alltmer tid åt administrativa uppgifter.

Helhetsperspektivet går förlorat. Fokus gäller på det objektiva mätbara och det som inte syns, som utgör just det kvalitativa  målet och vägledningen  i att prioritera och ta ansvar, samverka  i den mänskliga relationer. Det mänskliga existerar inte i tjänsteindustrialismens rationalism.

Ett omfattande tillitsproblem har så växt fram. Professionalism och genuint kunnande har nedvärderats och konsekvensen tycks bli allt lägre kvalitet på samhällstjänster och servicen. Denna trend gäller även andra välfärdsländer i det liberala tågets revolution.

Sverige står inför en stor utmaning där det gäller att förhindra att våra skattepengar dunstar bort i en värld som styrs av konsulter och kostsamma och ofta onödiga utvärderingssystem.

Vad som behövs är en styrning av den offentliga verksamheten både ovanifrån och inifrån som premierar upprätthållandet av ett gott omdöme, verksamheters självförvaltning, dynamiska samarbeten och närvaron av tjänade ledarskap med kunniga och ansvarstagande personer.

Jag har själv varit med om att bygga upp integrerade arbeten i rätt från början med människan i fokurs. dynamisk samverkan, stödjande ledarskap, korta beslutsvägar och möjlighet till de kreativa initiativ och ansvar. Det går.

I U-länder finns exempel på socialföretag som skapar arbete, inkomster och social utveckling runt om. Nutidens frågor är en social och mellanmänsklig fråga.

Tyvärr blir Sverige fattigare och fattigare i ett kostnadsstyrt systemtänkande. Alla partier behöver tänka i nya tankebanor. Förslag om ekonomisk öppenhet blande  de privata aktörerna räcker inte. Det professionella innhållet och omdömet hos yrkesutövare och ledare fäller avgörandet. Det finns en trend i Europa där länder börjat återförstaliga och återkommunalisering av skola, vård och omsorg :

  • I Tyskland har två tredjedelar av kommunerna planer på att köpa tillbaka energikraftverk från det privata.
  • I Paris beslutade stadsfullmäktige 2010 att återta vattnet från privata aktörer.
  • I Storbritannien har 80 kommunstyrelser valt att återta tjänster som renhållning och IT.
  • I Finland har 20 procent av kommunerna avslutat sina kontrakt med privata aktörer och återtagit verksamheter som renhållning, sjukvård och storkök.
Det här inlägget postades i Äldrevård, Allianspoltik, Anarkokapitalism, Antisociala reformer, Avregleringar, Beslutsfattande, Det fria valet, Framtid, Moderaternas politik, Nyliberalism, Objektiivitet, Okategoriserade, Organisationsfrågor, Personlig utveckling, S-ledare, Samverkan, Sjukskrivningar, Sociala strukturer, Välfärd, Vård, Vinst. Bokmärk permalänken.