S-utredningen innehöll en hård, väl underbyggd kritik mot vinstsyfte i den offentliga sektorn. En formidabel sågning av vinstintressen i den offentliga sektorn. Det konstateras att den vinstsyftande verksamheten har vuxit lavinartat, att den koncentreras till några stora koncerner, att riskkapitalbolag är vanligt.
Avkastningen är dubbelt så hög i utbildningssektorn som i övriga näringslivet och att i en del fall uppgår den till nära 30 procent per år. Miljard efter miljard av skattepengar snurrar runt tills de har omvandlats till privat profit och rinner ned i kassorna på de stora riskkapitalbolagen, vars ägare finns Caymanöarna för att slippa betala skatter långt borta från vanliga skattebetalares livsvillkor.
Utredningen består av en väl underbyggd kritik mot vinstsyfte i den offentliga sektorn, som i kombination med redogörelsen för våra grannländers erfarenheter visar på möjliga vägar framåt. En sådan hade helt enkelt varit att förbjuda aktiebolag och vinstsyfte i den offentligt finansierade välfärden och i stället uppmuntra alternativ som bärs fram av idéer snarare än av profit.
Men vad blev slutsatsen? Istället betonas “Mångfaldens betydelse” talar för den mjuka linje som partistyrelsen valde i fredags. I detta stycke slås fast att konkurrens mellan skolor är positivt, det ”höjer den genomsnittliga nivån”?!?
Det stora kvalitetsbristen i det privata skapar ett totalt ineffektiva samhällsverksamheter. Marknaden kostar pengar. Brister tvingar fram kontrollorgan Dessa har växt som svampar ur jorden under senare år:
- Inspektionen för socialförsäkringar
- Tillväxtanalys
- Vårdanalys
- Myndigheten för Kulturanalys
- Trafikanalys
Vi har fått en skev och industrialiserad välfärd. Välfärdsutveckling har blivit världfärsproduktion. Yrken fördärvas att producera resultat i enligt kvanitet och produktionstakt istället för kvalitet.
Företagen måste lägga ned resurser på marknadsföring och kommuner tvingas slänga skattepengar i den sjö som heter kontroll av kvalité och vinstuttag. På rent samhällsekonomiska grunder är det högst tvivelaktigt om kostnaderna för att hålla denna välfärdsmarknad igång lönar sig. Till det kommer de sociala kostnader som stavas segregation. Det fria skolvalet i kombination med friskolor och kommunalisering separerar högpresterande från lågpresterande och skolresultaten lär inte förbättras av det, skriver Göran Greider i Metro
“ter sig som det allvarligaste hotet mot det fria näringslivet på decennier”. Han ställer frågan “är detta första steget mot ett totalt monopol för offentlig egenregi?”