30-talskrisen. The New Deal 1933. Slutsatser för 2000-talet

Misstagen upprepas. Vi genomgår den värsta kris någonsin som slår samtidigt på de tre områdena – ekonomi, människan i samhället och miljön. All lärdom från tidigare kriser faller i glömska. 1929 utlöste en enda bank på Wall Street det som blev börskraschen och 30-talets världskatastrof. Detta är inte en engångsföreteelse. Bankhus som kan driva både affärsbanker och investmentbolag är en  synnerligen giftig kombination. Den giftigaste är Federal Reserve, USA:s centralbank med flera privata bankhus tillsammans. Vi lever i tiden med bankens tyranni. Ur detta kommer all högerpolitik att omstöpa samhällen till en marknad.

Börskraschen 1929 

Affärsbanker började spekulera på 20-talet. Ekonomin var god i USA. Wall Street blev oroliga då företag växte och blev självförsörjande i sina vinster med eget kapital. Skuldsystemet rubbades och Wall Street kunde hamna i ett underläge.

Från 1921 till 1929 ökade Federal Reserve, penningmängden med 62% vilket underblåste den period som kallas ”det glada tjugotalet!. Fed kan styra upp och ned ekonomiska uppgångar genom att manipulera penningvolymer, räntor och trixade värdepapper.

Mer bränsle i brasan  till en “skogsbrande”, som ökade börsindexet skapades genom en ny typ av lån, så kallade “marginallånen“, där en investerare endast behövde stå för  10% av aktievärdet medan resterande belopp på 90% kunde lånas av mäklaren. En medveten spekulationsfälla skapades. En björnsax.

Dessa lån kunde kallas in när som helst och måste betalas inom 24 timmar. Detta är känt som ”marginalsamtalet”. 

Detta är ett typiskt sätt att styra genom att sälja bestånd som köpts med lån. Dessa två faktorer, lös penningpolitik och enkla lån, resulterade i en femfaldig ökning av Dow Jones Industrial Average under den senare hälften av 1920-talet.

 Börskraschen torsdagen den 24 okt 1929

Inkallandet av marginallånen av en New York-bank ledde till förödande börskrascher i oktober 1929. ”Den svarta torsdagen”, var den första kraschen som  inträffade den 24 oktober 1929. Kraschen orsakade en allmän panik i fem dagar.

Den 29 oktober blev känd som ”Svarta tisdagen”. Om man jämför börskraschen med Asienkrisen 1997, startade också den med en spekulationsbubbla och en byggboom. Ett mönster som återkommer.

Istället för att utöka penningvolymen 1929 minskade Federal Reserve denna, vilket skapade perioden ”den stora depressionen”. 

Först ”boomen”, sedan kommer plundringen genom övertagandet av konkursbolag och fallna banker. Folkets förluster blir nu till finansaktörernas vinster. Man tar över verksamheter till rea-priser. Detta är bankernas krismotorn.

 Kongressledamoten Wright Patman skriver i ”A Primer On Money”, att penningmängden minskade med 8 miljarder dollar från 1929 till 1933, vilket orsakade att 11 630 banker av totalt 26 401 i USA gick i konkurs. Detta gjorde att centralbanker köpte upp konkurrerande banker och hela företag med en stor rabatt.

I biografier av JP Morgan, Joe F. Kennedy,  J D Rockefeller och Bernard Baruch tyder på att alla lyckdes  överföra sina tillgångar från aktiemarknaden till guld strax före kraschen 1929.

Legenden säger, att Joseph P. Kennedy beslutade att sälja sina stora aktieinnehav, då han hört ett investeringstips från en skoputsare. Joe Kennedy ökade sina tillgångar från 4 miljoner dollar 1929 till över 100 miljoner dollar 1935.

Många har undrat om inte ”skoputsaren” var Paul Warburg, en av grundarna i Federal Reserve, som varnade om en kommande kollaps och depression i en årlig rapport till aktieägarna från hans International Acceptance Bank.

Börskraschen 1929 förlamade en hel värld. Tyskland blev mer ansatt än något annat land, som bar på en enorm krigsskuld från 1919.

Bankirer Tyskland och väst agerar. En internationell bank bildas 1930 för att överbrygga framtida kriser som heter Bank for International Settlements. Den fick internationell immunitet och inget land kan konfiskera dess tillgångar. Ingen offentlig insyn existerar.

Banker på Wall Street kunde genom kraschen  ta över billiga konkursbon till reapris.

Ett sätt att vinna nytt billigt kapital. En sinnrik affärsmetod.

En väldig deflationssvåg spred sig över världen när USA-marknaden kollapsade. När köpare försvann, då påverkades en hel värld.

The New Deal.

Lösningen var det motsatta att investera i en inhemsk utveckling. Staten satte igång stora arbeten så som byggande av vägar, dammar, kraftverk, och öppnade även fabriker. Jordbruket reformerades och lån gavs till bönder moderna jordbruksmaskiner, som gav nya arbeten. Arbetarna fick laglig rätt att organisera sig och bilda fackföreningar.

Allt kan liknas vid ett träd som växer och förgrenar sig. Nya blad växer fram , när det torra landskapet fuktas av regnet som får allt att växa igen.

Hård kontroll av företag och bankerinfördes. Affärsbankerna anklagades för att vara alltför spekulativa i hur de investerade sina tillgångar utan också för att det var att köpt värdepapper för vidareförsäljning till allmänheten. Det satt med “insider”-inforamtion som öppande dörren för spekulation på värdepapper,

Således blev banker giriga och tog sig på stora risker i hopp om ännu större vinster. Banken själv blev slarvig och målen blev suddiga. Osunda lån gavs till företag där banken hade investerat, och klienter skulle uppmuntras att investera i samma aktier.

Glass-Steagall Act (GSA).

Den nya lagen separerade investerings- och affärsbankernas aktiviteter. På den tiden var “en opassande bankverksamhet”, affärsbankernas spekulation aktiemarknaden. Detta ansågs vara den största boven i dramat i den finansiella kraschen,

  • affärsbankernas uppgift gällde att stödja utvecklingen i produktion och handel för en realekonomisk utveckling med kortsiktiga lån t.ex att Volvo kan produktutveckla och producera en lastbil eller ett företag kan köpa lastbilar men inte att kunna köpa värdepapper i fordonsföretag som kan skada företag genom spekulation och insider-information.
  • investeringsbankerna avsågs gälla långsiktig kapitalplacering och som är avskilda från bankverksamheteraffärsbanker, rördande eget kapital och uppbyggnad av långsiktiga fonder
  • problemet är att bankhus kan bedriva båda aktiviteterna och kan då missbruka sin insyn och spela ut företag mot varandra och göra vinster. Eller än värre skapa rykten och lägga väg för börskrascher. Fed-banken är här i en superposition.

Bankerna fick ett år på sig för att besluta om huruvida de skulle specialisera sig på att vara en affärsbank eller att vara ett investmentbolag.

Endast 10 % av affärsbankernas totala intäkter fick bero på värdepapper med undantag från att teckna regeringens emitterade obligationer.

Finansiella jättar vid denna tid var JP Morgan & Company, som sågs vara en del av kraschen. De tvingas att minska sina tjänster och därmed sin  huvudsakliga källa till sina spekulativa inkomster.

Den nya banklagen enligt Glass-Steagal Act 1933

  • 16 § förbjöd nationella banker från att köpa eller sälja värdepapper, utom i fallet för en kunds konto (dvs. som kundens agent när det köp av aktier eller skuldbrev)
  • 16 § förbjöd även nationella banker från garantiverksamhet eller distribuera värdepapper.
  • 16 § däremot tillåta nationella banker att köpa, sälja, teckna och distribuera amerikanska regeringen och allmänna skyldighet statliga och lokala statspapper. Sådana värdepapper blev känd som “godtagbara värdepapper.”
  • § 16: s regler gäller för Federal Reserve medlemmar för chartrade banker.
  • § 21 förbjöd något företag eller person att ta emot insättningar om de var i en verksamhet som hanterar emissionsgarantier, säljer eller distribuerar värdepapper.
  • § 32 förbjöd någon i Federal Reserve Bank Systems medlemmar från att ha någon gemensam tjänsteman eller direktör med ett företag som “huvudsak är verksam” i branschen för “inköp, försäljning eller förhandla” om värdepapper, om inte Federal Reserve Board beviljat ett undantag

Affärsbankerna drog sig ur de krisdrabbade marknaden för värdepapper redan innan Glass-Steagall trädde i kraft 1933

Inledningen till kraschen 2008

1999 Gramm-Leach-Bliley-lagen.

Detta lagförslag upphävde § 20 och 32 i Glass-Steagal när Bill Clinton var president. Han hade tidigar utfärdat tillstånd  till biljoner i krediter för utvecklingen bomarknaden med de ökända sub-prime-lånen som utlöste denna enorma bobubbla som kom 2008.

Den 13 oktober 1999 enades Federal Reserve och finansdepartementet att de direkta dotterbolagen till de  nationella bankerna – “finansiella dotterbolag”  – skulle nu kunna bedriva värdepappersrörelser.

President Bill Clinton undertecknade nu förslaget att upphäva Glass-Steagall-sektionen “20 och 32”. Denna förändring skulle

“öka stabiliteten i våra finansiella tjänster systemet “genom att tillåta finansiella företag att” diversifiera sina produkterbjudanden och därmed deras inkomstkällor “och göra finansiella företag” bättre rustade att konkurrera på de globala finansmarknaderna.

När Glass-Steagall “upphävdes” fick nu “superbankerna” tillstånd att återskapa samma slags strukturella intressekonflikter som fanns endemiskt under 1920-talet.

Under 2000-talet har finanskapitalismen utvecklats till Casinobanker och Hedgefonder som spelar på risker och imaginär värdeökningar ur tomma inte som alstrar enorma skuldberg. Att tjäna pengar pengar utan nytt arbete och nytta. Man spelade t.o.m. på om Grekland skulle gå i konkurs. Skulden ska då betalas av folket, vilket innebär en skuldsocialism. Företag, skolor eller vårdfunktioner blir köpobjekt på en finansmarknad. Allt blir dyrare och dyrare i varje ny försäljning. Ett pyramidspel.

Följden blev att bankerna nu tog för stora risker som de inte förstod och skapade en “nätverksintegration” som spred smittan av sjuka papper.  Allt blev till en finansiell surdeg, som var oförenligt med att driva affärs- och investmentbanker tillsammans i samma hus.

 I England förs en debatt att ingen bank får bli så stor som Barclay som kan fälla hela nationen. Nordea är en sådan bank som är 4 gånger större än Sverige i ekonomiskt mått. Nordea skulle kunna fälla hela Norden. Nordea ingår i banknästet Inter Alpha Group, som medverkade i valutaspekulationen i Europa, som gav vägen till euro.systemet. Ägarformerna är komplexa.

 

Det är inte bristen på pengar som är problemet. Problemet är att de finns på fel ställe!

2000-talets New Deal

 Om en global Glass-Steagall-lag fanns som en plattform  för internationella överenskommelser och där de giftiga fiktiva finanspapperen och skulderna separeras, då kunde de skrivs av. De nödvändiga bankverksamheterna kunde skyddas och  användas i en realekonomisk återhämtningsprocess.

Allmän inriktning är:

  • Varje nations självständighet garanteras av en nationell riksbank  med rätten att skapa sina egen valuta enligt  sin egen ränta och för sin egen finanspolitik . Staten behöver därmed inte själv betala ränta til sig själv som tidigare gynnat privata organ. Skulderna kan därmed reduceras
  • Affärsbankers – ”commercial banks”- uppgift gäller investeringar i en reell utveckling och med arbete med in- och utlåning från företag eller stora företag. Detta gäller då stödet för näringslivets försörjning och utveckling  i produktion och handel
  • Finansbolagen  – ”investment banks”- avser kapitalmarknaden, en marknad för värdepapper i skulder, eget kapital och uppbyggnad av långsiktiga fonder

Att centralbankerna deltar i spekulationsprocesser som gynnar produktion av icke-existerande pengar genom spekulationer i imaginära digitala värden och utveckling av finansbubblor,  är totalt förödande!! Pengar är inte levande utan är döda och kan därmed inte föröka sig själva.

Statens främsta mål är människan i samhället . Ekonomin sker genom de olika samhälls organen privata eller ett offentliga. Grunden är ett ständigt fungerande kretslopp, som inte äts upp av profitetörer. Vinst är ett minde kretslopp för företagens självständighet.

Samhället följer sociala lagar och principer. där människan samhället orsak, utgångspunkt och mål. Statens uppgift  att främja det gemensamma bästa, vår självständighet, frihet och strävan för sociala rättvisa att skydda och främja den allmänna välfärden för befolkningen och framtida generationer i samklang med naturen för hållbar utveckling i solidaritet.

  • De yttre organen/ cirklarna (sefig. nedan) stöder de inre cirklarna / gruppernas självständighet (hjälp till själv hjälp)
  • De inre grupperna personerna stöder det yttre (solidaritet)
  • Främja ekonomisk utveckling i en geografisk mångfald som framhäver varje områdes unika och kvalitativa karaktärer och med nära transportavstånd mellan  produkt och konsumtion för en mångfaldig marknad istället för massproducerade varor med fjärrtransporter. Fysisk leverans kan ersättsas med kunskapsöverföring
  • Ny teknik gör det möjligt att utveckling det småskaliga i mångfald iställer för storskaliga komplex
  • Utveckling av geografisk mångfald kan stimulera utveckling av egendomsgemenskaper som en komplement till traditionell försörjning. Självförsörjningsprincipen kan åter tas i bruk. Klostren är idag exempel
  • Forskning och företag består av nätvek i för  kunskapsöverföring
  • Om vi kan vi tillverka mindre då kan detta leda till en minskad privatkonsumtion och en omställning för att bygga välfärd för medborgarna i ett rikare liv i andlig tillväxt, genom skola, omsorg, kultur, föreningar och allt det som tillhör civilsamhället
  • Lägre BNP/capita leder till minskade utsläpp av växthusgaser
  • En omställning av statsfinansen med  mindre skatt på inkomst och mer skatt på utsläppen för en ny omfördelning av resurser
  • Skapa mer välfärdstjänster genom teknik som ger bättre produktion och mer fritid
  • Kortare arbetstider. Mindre slitage i arbetslivet på person ger möjlighet till bättre hälsa och lägre sjukkostnader för samhället


Det här inlägget postades i 30-talskrisen, Bank- och finanskriser. Bokmärk permalänken.