Psykisk ohälsa i arbetslivet – ett Europaproblem

Psyke

Stora grupper kan inte fullfölja eUtvecklingSverigett helt arbetsliv pga stressrelaterade problem eller pga utbrändhet som följt på finanskrisen 1992.

Sverige tillhör nu ett av de sämsta länderna i världen. Europa är den sämsta gruppen.

 

Utbrändheten började snabbt att växa på 80-talet i Sverige efter den stora omdaningen och nedskärningen av den svenska välfärden och genom finanskrisen och utvecklingen av lean production-system.

500 000 blev arbetslösa. 90 000 företag gick i konkurs runt 1992. WellfareUngdomsgenerationer blev långtidsarbetslösa. Skadorna och samhällsförlusterna förklingade inte utan de är ännu våldsamt stora och orsaker politisk rundgång och förfall.

De som hamnar i fas 3 i arbetsmarknadspolitiken och inte finner jobb, fråntas rätten till aktiva insatser, som skulle göra det möjligt att återvända till jobb. Det handlar om en utfasning från arbetslivet. En oerhörd cynism. Det gäller  oftare funktionshindrade, de äldre och de som oftare har varit arbetslösa tidigare, som har svårt att få ett jobb. Gratisarbete, många gånger med konstruerade arbetsuppgifter, gör inte mycket för att ändra på den saken. Ett systemfel som kommer i finanskrisens länder.

Arbetslös: Sluta trampa på oss – vi har det kämpigt nog som vi har det… Enligt politikerna så fungerar Fas 3-jobben som det var tänkt, alltså gratis arbetskraft vad är det för människovärde? Skulle politikerna vilja jobba 365 dagar om året och helst ett extrajobb bredvid så man kan överleva om man är ensamstående och inte har någon annan som man kan leva på.

När ska Regeringen erkänna det enorma misstaget med lean production-systemet och de slimmade organisationerna? Arbetet i liberal etik tycks vara  ett kvitto på att vara framgångsrik och utan arbete stämplas människor som ovärdiga. Utvecklingen är direkt förlustbringande i samhällskostnader och i livskvalitet och orsakar mycket lidande för medborgarna. Hur ska framtiden formas på dessa grundvalar? Ingen industri vill satsa på förlustbringande kvalitet men Alliansen låter det ske.

Men någon vilja till omprövning är det svårt att spåra hos regeringen. Det finns andra vägar, med aktiva insatser och individuellt stöd till anställda och arbetsgivare. Större möjligheter att
erbjuda utbildning är på Arbetsförmedlingens önskelista.

Bro

Omskolning eller påbyggnad av kompetens borde rimligen  finnas till områden där det råder brist på yrkeskunnande. Här borde en bro kunna finnas mellan samhället, AF och arbetsgivarna. De stora pensionsavgångarna kommer att generera brist på arbetskraft. En samplanering behövs

I stället fortsätter man att säga till oss i den omvända retoriken att det halvtomma glaset faktiskt är halvfullt. En analys om orsak och verkan existerar inte.

SjuktalDe magra organisationerna har odlat ohälsan och piskat fram kostnadsjakten, arbetslösheten och den kortsiktiga lönsamheten under 30 års tid! Människan är ingen maskin.

Det nya och utmärglande arbetslivet präglas av kravet på en högpresterande och självuppoffrande personal, utveckling av tempoarbete, kraven på övertidsarbete, kränkning av arbetaren med meningslösa arbetsuppgifter och av hennes person och  möjlighet till relationer som verkar för och med andra människor och  att fullborda sin uppgift på ett fullgott sätt. Det nya arbetslivet skapar en rädsla att hamna utanför och  i arbetslöshet och då i många fall med dyra huslån.

Personal inom skola och vård får gå på knäna. Dygnslånga väntetider på akuten. Åldringsvård i armod. Stafettläkarna inom primärvården beskriver en industrialism.

Myndighetscynismen förstör människovärdet och framkallar förödmjukelse, sorg och depression.

75 procent av alla som söker arbetslöshetsersättning hänvisar till handikapp motiverade genom med psykiska problem.

Statistik från OECD visar att nära 50 procent av alla som anser sig för handikappade för att jobba hänvisar till psykisk ohälsa. Danmark ligger sämst med 48 % med Sverige på tredje plats med 39 % Framförallt är det unga som mår psykiskt dåligt i Danmark.

“Extremt oroväckande” Rapportens författare Christopher Prinz, senioranalytiker på OECD, är bekymrad.

Det är extremt oroväckande. Tidigare så var den typiskt utbrände personen någon i 55-årsåldern. Nu har den hamnat under 50-strecket.


Det här inlägget postades i Arbete, Arbetslöshet, Arbetsmarknadsfrågor, Hälsa, Konkurrens, Kontrollsamhället, Marknadspolitik, Orättvisa, Organisationsfrågor, Privata sjukförsäkringar, Samhälle, Sjukskrivningar, Socialförsäkringar, Systemfel, Utsatta yrken, Värderingar. Bokmärk permalänken.