Rysk, amerikansk och svensk snöröjning.

Av både rysk och amerikansk snöröjningen finns det mer att lära. 180 tåg inställda av SJ pga snöovädret. Utrustning för snörjning har avvecklats. Klok politik är att hålla ordning i finanserna som Anders Borg brukar säga. Nu förfaller samhällskapital.

Catharina Elmsäter-Svärd (M) i torsdagens P1-morgon (13/12 2012) förklarade hon att det går att förstå att det kan ta ett par timmar att röja upp efter ett kraftigt oväder, ”men nu en vecka efteråt då måste trafiken kunna fungera, då ska inte hundratals tåg behöva ställas in”.

I den öppna utfrågning om vinterväghållningen som riksdagen ordnade i december 2010 fick Trafikverkets generaldirektör frågan om det var sant att det bara fanns två fungerande snölok (!) att tillgå och han svarade att det är riktigt

”att situationen är inte bra”.

http://youtu.be/6acPX_00M9Q

Tydligen berodde det på att de tidigare nyinköpta snöplogarna vid privatiseringen överläts till nya entreprenörer som använt dessa för att transportera grus då de inte såg behovet med ett varmare klimat. Fd. ordf för SJ Ulf Adelsohn (M) såg ett söndersågat SJ och M borde lyssnat på honom för att inte i stället skylla på S. Moderaternas paradgren är avreglering. Det låter minst sagt motsägelsefullt.

S inser och medger att avregleringen av tågen och elen var ett stort misstag. “Det finns inte något annat land i världen som genomfört en sådan total avreglering som Sverige.” Nyliberalismen slog sin rot på sent 70-tal:

“Svensk järnvägstrafik har varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år. Järnvägen är en nationell nyttighet. Jag ser att vi har ett uppdrag från svenska folket. Men vi har inget annat krav på oss än lönsamhet.

Mer om SJ:s  ledning och oganisation. http://www.oikonomia.info/?p=4221. Förlusterna är över 5 miljarder för allmänheten.

 När snön satte tvärstopp för Roslagsbanans moderna lok i febr 2010 så ryckte en gammal trotjänare från 1934 ut, motorvagnen X3p 35 från Roslagsbanans Veterantågsförening. Med hjälp av en påhängd godsvagn från 1909, ombyggd till spårrensare, befriades banan tillfälligt från snö på söndagen, medan all ordinarie trafik var inställd. Ekipaget väckte stort intresse när det passerade Täby Kyrkby på väg från Vallentuna till Näsby park.

,

I februari 1972 fanns 20 snöplogningslok utplacerade på strategiskt belägna stationer i det svenska järnvägsnätet, i beredskap för att rycka ut för snöröjning på järnvägslinjerna. I februari 2010 finns bara 2 av dessa snöplogningslok kvar i sådant skick att de kan användas för snöröjning. Av de ursprungliga 20 har 11  skrotats och de övriga står avställda i väntan på skrotning eller reparation. Inga ersättningslok har anskaffats, endast mindre snöröjningsmaskiner som inte räcker långt när det blir en riktig snövinter. Nedisning är ett stor problem, men avisningsanläggningar försvann.

SJ har delats upp i bolag att drivas med lönsamhet och tillhandahålla pålitliga transporter för människor och gods. Banverket skulle sköta infrastrukturen, inklusive underhåll av spåren och snöröjning. SJ skulle köra tågen. Både Banverket och SJ krävdes att spara pengar. Snöröjning blev en kostnad som ingen ville ta på sig. Den uppgiften hamnade mellan stolarna.

I nästa steg bildades Banverket Produktion, som en egen resultatenhet inom Banverket med uppgift att utföra själva det fysiska arbetet med spåren. Denna enhet skulle naturligtvis ”konkurrensutsättas”. Då gällde det att sänka kostnaderna på alla sätt, så att man kunde vara med och slåss om kontrakt på nybyggnad och underhåll med bolag från hela Europa. Den första åtgärden var att avskeda personal. Kostnaden för snöröjningslok, som bara stod i beredskap en stor del av året, måste man naturligtvis också bli kvitt. Att helt enkelt skrota loken var en enkel och radikal metod.

Nästa steg i “förbättringen” blev att från och med den 1 januari 2010 är Banverket Produktion ett eget bolag och heter Infranord AB. Man byter namn. SJ är en samhällsnytta att tjäna hela nationen.

SJ är en enhet och kan inte delas upp om man skall kunna upprättahålla en integrerad samordning. Bolagiseringen har splittrat processen. Inte heller spårkapaciteten räcker till för en fri konkurrens. Lönsamhetsbedömningen måste bedömas för samhället i sin helhet.

 

 

 

Det här inlägget postades i Allemansrätten, SJ. Bokmärk permalänken.