Propagandakriget mot välfärden

Reinfeldts regering genomsyras av Timbros extrema värderingar. Det är därför man nu genom sänkt a-kassa försöker pressa ned lönerna för de fattigaste samtidigt som skatten sänks för de rikaste.

Med Alliansen erövras även ett svenskt näringliv och samhällsnytta av internationella bolag. Vårdbolag som Carema skördar storvinster samtidigt som åldringar vanfårdas. Ett korståg har gället sedan 70-talet med SAF i spetsen, idag Svenskt Näringliv.

Bakom finns ett långvarigt progandakrig. SAF-strategen Sture Eskilsson som grundat Timbro säger.

“I Timbros nätverk av personer återfinns praktiskt taget alla ledande moderater, många folkpartister, en växande skara av kds-are och några från den senaste generationen centerpartister.”

Så mycket som en tredjedel av all vård och omsorg bedrivs nu av privata aktörer – aktörer som till största delen utgörs av de tre storbolagen Carema, Attendo och Capio, Förutom att diskutera kring ­detta faktum – att bolagen är till 100 procent finansierade av offentliga skattemedel och att ett fördelaktigt utformat skattesystem dessutom har lett till att bolagen själva betalar minimalt i skatt. (Räntesnurror) Vd:n för Capio har själv kallat Sverige för ett skatteparadis.Emellertid är detta inte att se som något chockerande i sammanhanget, utan helt i linje med den logik inom multinationella företag som har ”skattesmitning som affärsidé”

Sedan 70-talet började propagandakriget i Sverige. Efter Vietnamnkrigets protester börjar kriget mot välfärden.  70-talet är tiden när makroekonomin krackelerar. Dollarn förlorar guldfoten och att vara en världsvaluta pga kriget. USA delvalverar dollar med 20 %. Det spridar inflation i världen och devalveringar av valutor sprider sig runt som en ljungeld.

Hela det globala valutasystemet hamnar i kaos. Ovanpå detta kommer oljechocken 1973 med flerdubblade prishöjningar. Ojekpriset sätts enligt guldpriset.  Handelsbalanser kommer i obalans. Arbetslöshet sprider sig.

Den nyliberala högern har redan under 60-talet i Sydamerika spritt en katastrofkapitalism. Chilekuppen 1973 är fruktansvärt monument om de brutala metoderna och stålbad att bryta ned självständiga utvecklingsekonomier enligt Chikagoskolan.

Framkallad kris finns för att riva och inte för att lösas. I propagandakriget görs välfärden till en samhällsfiende genom vända på orsak och verkan . Samhällen lever över sina tillgångar och sociala reformer skapar lättja.  Konfliktplanering är en metod att iscenssätta en verklig eller en inbillad kris för att vinna makt, erövra samhällskapital och kontroll över framtiden.. Man kan säga att välfärd skapar kris eller att utse en fiende för världen.

Prof. Milton Friedman formulerade förändringens axiom.

Endast en kris – verklig eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring” – först i krisskeden och chocktillstånd kan nyliberala idéer ta initiativet för att privatisera allmänningarna, förbjuda fackförbunden, avskaffa social välfärd, släppa priserna fria och cementera äganderätten och centralbankens överhöghet.

Finanskrisen i Sverige 1992, Asien 1997 och världen 2008 vittnar om detta moment och nedrustning.

I detta läge stiger nyliberala politiken som analytiker och räddare. Folket förs vilse. Den marknadsekonomiska modellen lyfts fram som den enda riktiga vägen. Problemet är den innehåller stora systemfel, bla ingår inte bank- och finanssektorn med sin sedelproduktion, räntebildningar och spekulation med värdepapper.

Den svenska modellen i en ny värld

Ända sedan 1933 då Per Albin Hansson var statsminister hade vår ekonomiska politik haft ett enda huvudmål: Att ingen skulle behöva gå arbetslös.

Sverige använde sig som de flesta andra länder av ekonomen John Maynard Keynes ekonomiska modell, den så kallade keynesianismen. Den gick ut på att staten skulle hålla igång ekonomin i dåliga tider, till exempel genom att anställa folk i den offentliga sektorn. Det var helt ok om budgeten gick back ibland, bara sysselsättningen hölls uppe. Arbetet var själva orsaken till ekonomins tillväxt. När tiderna blev bättre kunde ekonomin snabbt återhämta sig, alla jobbade ju redan, och underskotten kunde åter minska.

År 1936 skrev den amerikanske journalisten Marquis W. Childs en bok med namnet Sweden: The Middle Way. Boken handlar om en säregen skandinavisk monarki där de sociala krafterna föreföll harmoniskt balanserade. I en stormig tid, när valet på många håll i världen stod mellan en totalitär planekonomi och en brutal marknadsekonomi navigerade svenskarna mitt i farleden bland kobbar och skär.

Arbetsmarknadens parter såg möjligheterna till stigande vinster, ökade löner och ett växande välstånd. Vinna-vinna-relation. De såg att de hade mer att vinna på arbetsfred och produktion än konflikt och konfrontation. Så undertecknades det klassiska Saltsjöbadsavtalet mellan LO och SAF 1938, och därmed var det berömda svenska samförståndet stadfäst. Ett samförstånd som skulle komma att bestå i ganska exakt tre decennier, till 1968, innan det började upplösas i sina beståndsdelar pga en revolt.

Den svenske elitens revolt, tankesmedjor  och korståget mot välfärden

1977 svängde den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD i nyliberal riktning och rekommenderade sina medlemsländer att enligt Milton Friedmans recept bekämpa inflationen snarare än arbetslösheten. Land efter land kapitulerade. Danmark släppte fram massarbetslösheten redan 1975, sedan följde Irland, Belgien, Holland, Finland, Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och till sist Italien 1983.

SAF-strategen och sedermera och Timbrochefen Sture Eskilsson säger nu om tiden efter 60-talet:

Jag har ju min historieskrivning av detta, och den bygger på vänsterns frammarsch under 60-talet med 1968 som märkesår, och sedan kom då radikaliseringen av arbetarrörelsen med början i LO och med stort inflytande från deras tidningar och en inströmning av vänsterjournalister

Den globala ekonomins krackelering nämns inte. När Sture Eskilsson 1970 bestämde sig för att driva igenom en nyliberal politik i Sverige var det ett nästan hopplöst projekt. Sture Eskilsson var informationsdirektör i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) 1970-90 och styrelseordförande i näringslivets tankesmedja Timbro 1978-1998. Han räknas som en av Sveriges främsta politiska strateger och anses ha bidragit till den högeromsvängning av svensk samhällsdebatt som skett sedan de vänsterradikala åren efter 1968.

 De borgerliga partierna hade tidigar försökt stoppa välfärdsstatens framväxt. Men i slutet av 50-talet hade man misslyckats med att stoppa den allmänna tilläggspensionen, ATP, som gav också arbetarna en bra pension. Det var ett svårt bakslag. 1960 hade Högerpartiet (idag Moderaterna) gått till val på löften om

  • slopat barnbidrag för första barnet
  • slopade gratis skolmåltider
  • skrotat ATP, lägre bostadssubventioner
  • sämre sjukförsäkring.

Resultatet blev ett valfiasko. Efter det accepterade högern välfärdsstaten som något oundvikligt och slutade i princip att driva en egen politik. Många borgerliga väljare uppskattade nog också den svenska samhällsmodellen med den känsla av trygghet och sammanhållning som solidaritet och små löneklyftor ger.

SAF:s bokförlag skulle nu under de kommande åren ge ut hundratals böcker med högeridéer. Chicagoskolan danade väg. Nyliberalismen var keynesianismens motsats. Den byggde på de ekonomiska liberala idéer som varit populära i slutet av 1800-talet, innan Keynes modell tog över. Milton Friedman blir frontfiguren

 Deras idé är en ny människosyn “den ekonomiska människan”, 

Alla människor alltid handlar rationellt för att bli så rika som möjligt, var för dem lika självklar som tyngdlagen. Samma sak gällde läran om kapitalismens inbyggda jämvikt, och tanken att arbetslösheten var något naturligt

När Curt Nicolin, en stjärndirektör från Wallenbergsfären, blev SAF-ordförande 1976 trappades den nyliberala propagandan upp till stormstyrka.

Opinionsbildning blev från och med nu organisationens huvuduppgift och Milton Friedmans nobelpris gav draghjälp i arbetet. SAF och dess svåröverskådliga myller av underorganisationer producerade mängder av nyliberalt opinionsmaterial till höga kostnader.

Det drevs kampanjer i skolorna, annonskampanjer i tidningarna och det gavs ut ekonomiska rapporter. Nu fanns en djupare internationell för då EG/EU-projekt utformades.

Curt Nicolin ingår i tankesmedjan European Round Table (ERT) där ledde en industrigrupp med största bolagen i Europa.

SAF kom under 80-talet att driva igenom ett nytt management-system inom affärsvärlden och kommuner som ”lean production” eller de magra organisationerna. Ledorden är den magra organistionen, spara, kortsiktig lönsamhet och kostnadsjakt, där även investeringar blir kostnader. En helt förvrängd form av ett japanskt kvalitetssytem.

Men Sverige höll fast vid Keynes modell och valde att stimulera ekonomin ur krisen.

Det fungerade. Samtidigt som arbetslösheten i övriga Europa exploderade låg den 1980 kvar på två procent i Sverige. Vi fick dock kris i varvs- och stålindustrin. SAF tog chansen och målade upp dessa kriser som ett bevis för att det höll på att gå mycket illa för Sverige. Vilket inte var sant, Sverige hade ju klarat sig bättre än de flesta andra länder. Men det var inte den bilden som nådde befolkningen

Åren 1982-1992 sker den tid då Sveriges stöps om. Ett generationsskifte inom socialdemokratin. Olof Palme blev statsminister 1982. Gråsossarna, de självlärda ur verkstadsindustrin, börjar gå i pension.

Nya stjärnor med en nyklassik ekonomutbildning tar över och vill ta sig upp till toppen i partiet. De saknade känsla för ideologi och klassmotsättningar. Palme har rest mycket och bar på djupa insikter. De påverkades därför lätt av de påstått vetenskapliga lösningar som nyliberalismen levererade. Trojaner steg fram.

När Socialdemokraterna vunnit valet 1982 blev Kjell-Olof Feldt finansminister. Han hade arbetat under den legendariske finansministern Gunnar Sträng men till skillnad mot denne var Feldt influerad av nyliberalismen. Sträng hade stoppar alla tidigare propåer.

Till sin närmaste man utsåg han Erik Åsbrink. Till riksbankschef utsåg Feldt den nyliberalt färgade Bengt Dennis, chefsredakör på DN. Många av de ekonomer som arbetade i Riksbanken var också de troende nyliberaler. Det är därför inte konstigt att det är just i Riksbanken som den verkligt nyliberala revolutionen snart skulle starta.

För att förstå vad som i hemlighet sker i Riksbanken mellan 1982 och 1985 måste man förstå att nyliberalismen aldrig accepterat demokratins spelregler. Vad många inte vet är att Riksbanken står under BIS-banken inflytande sedan 1930.

K-O Feldt, E Åsbrink och B Dennis kom att leda Riksbankens avreglering av krediter 1985 som leder till en ekonomisk katastrof.

1982 inleds attacken mot svensk utrikespolitik och svensk välfärd över huvudtaget. Svensk trofast till vänsterpolitik skulle brytas och svänga höger. Det gällde alla länder i den ekonomiska globaliseringen. En ubåt dyker upp på hösten 1982 efter riksdagsvalet. Den är från Sovjet säger pressen med stöd av händelsen i Karlskroan 1981 Carl Bild hävdar samma sak trots att han ingår i Ubåtskommissionen och att inget är verifierat. Bildts karriär börjar nu då han tar kontakt med CIA utan rådfrågan.

Nu angrips regeringen som Sovjetvänlig. En stark opinion växer. Nu konstateras att ubåten har 3-bladiga propellrar.  Men sovjetubåtarna bär 4-bladiga propellrar. Rapporter och uttalande pekar nu en ubåt från väst. Allt förnekas.

Senare berättade det Förenta staternas försvarsminister Caspar Weinberger att brittiska och amerikanska ubåtar gjorde rekognosceringsturer in på svenskt territorialvatten. Avsikten var att kontrollera den svenska flottans beredskap. En baktanke fanns att rubba opionen. Operationen ingick psykologisk krigföring.

The Swedish people and government were led to believe that the vessels were Soviet. U.S. operations were likely conducted by the National Underwater Reconnaissance Office (NURO) and aspects of the operations were coordinated with the secret NATO “stay-behind” network deployed in Sweden.

En amerikansk nukleär ubåt, som ombyggts för att transportera specialstyrkor, skadades vid denna tid. Denna ubåt fick en utmärkelse för “damage control” strax efter Hårsfjärden. Den var moderubåt till en liten miniubåt. Den senare fick en utmärkelse för en operation mellan 30 augusti och 5 november 1982, vilket sammanfaller med operationen i Hårsfjärden. Enligt en västlig underrättelseofficer gavs utmärkelsen för en operation i Skandinavien enlig fredsforskaren Ola Tunander

Operationerna i svenska vatten skedde efter konsultationer mellan den svenska och amerikanska marinledningen. Hade man från svenskt håll sagt nej, hade detta respekterats. Detta berättar han i mars 2000 i en 15-minuters lång TV-intervju. Någon eller några i svensk marinledningen var involverade. Ett militärt närverk existerar i Operation Gladio. – ett hemligt nätverk inom Nato.

Olof Palmes säkerhetspolitiska initiativ förlorade all trovärdighet. Hans starkt kritiserade förslag i Washington om en ’kärnvapenfri zon i Östersjön’ och en dialog med Moskva försvann i djupet med ubåten. 1985 tvingades han offra sin utrikesminister

1986 är Olof Palme skjuten. Fredsrösten tystnar. Sverige kommer under 2000 medverka svänga helt och följa amerikanka ledband. Den svenska militära operationen i Afghanistan är idag tvivelaktig.

Carl Bildts regering 1991-1994 driver nyliberal normpolitik och plöjde därmed ned Sverige i en ekonomisk depression djupare än den som gällt på 1930-talet. Krisen saknade motsvarighet i omvärlden. Den var självförvållad.

S-regeringar kunde efter finanskraschem under åren 1994-2006 halvera arbetslösheten och statsskulden mätt i BNP.

De nya Moderaterna 2006-2012 driver reformer med en omfattande åstramningspolitik som tjöver ny utveckling. Idag 2012 verkar både ett informations- och kulturkrig för de fria marknadskrafterna.

Tankesmedjan Timbro är mest känd för sin utgivning av böcker. Den har gett ut både översättningar av exempelvis Henri LepageAyn RandFriedrich Hayek,Milton och Rose Friedman och Robert Nozick.

Bakom finns SN, tidigare SAF. Runt Timbro utvecklar Sture Eskilsson ett växande nät av lobbygrupper, pr-byråer och stiftelser, alla med uppgift att på olika sätt sprida marknadsliberalismen till medier, allmänhet och politiker. I nätverket finns i dag namn som

  • Ekonomifakta
  • Den nya välfärden
  • Institutet mot mutor
  • Skattebetalarnas förening
  • Centrum för rättvisa efter välfärdsstaten och många andra.

1993 gav gav ett annat organ för Studieförfundet för Svenskt Näringsliv ,SNS,  en av sina pr-byråer i uppdrag att producera boken Så blev Sverige fattigt.

Där påstås depressionen vara det slutliga beviset på att välfärdsstaten inte fungerar. Denna synnerligen fräcka lögn spreds i alla medier i åratal och lever troligen kvar i många svenskars medvetande än i dag. Därefter pumpade SAF in någonstans mellan 200 och 400 miljoner kronor i kampanjen för att det var “roligare att säga ja” till EU-medlemskap i folkomröstningen 1994.

2001 skrotade SAF sitt gamla belastade namn och blev Svenskt Näringsliv – som 2003 satsade mellan en halv och en miljard kronor (summan är hemlig) i kampanjen för ett ja till EMU.

Precis som på 1980-talet lyckades man dominera medierna med en flodvåg av vinklade “forskningsrapporter”, fantasifulla opinionsundersökningar och märkliga “ekonomiska fakta”. Det hela understöddes med en gigantisk annonskampanj och av ungmoderater som mot en ersättning av 18 000 kronor i månaden stod på gator och torg och låtsades vara ja-sidans gräsrötter.

Kampanjen stank av elitens egenintresse och trots en förtvivlad brist på pengar vann nej-sidans gräsrotskampanj med 15 procents marginal.

Näringslivet lät sig dock inte nedslås. 2005 rekryterades Urban Bäckström för att som vd ta nya tag med opinionen.

När Urban Bäckström knyts Svenskt Näringsliv närmare de borgerliga partierna, och då särskilt moderaterna.  Bäckström var statssekreterare i finansdepartement under den borgerliga regeringen 1980-82. Efter några år som chefekonom för moderaterna återvände han som statssekreterare i finansdepartementet när Carl Bildt vann valet 1991.

Efter valsegern 1994 gjorde socialdemokraterna Riksbanken obegripligt nog “självständig”, ett krav från EU inför ett medlemskap i EU vilket innebar att finanspolitiken fokusera att inflationen hålls neer – oavsett om det ledde till massarbetslöshet. Urban Bäckström styder över penningpolitiken. Han var riksbankschef i åtta år, höll inflationen låg och arbetslösheten hög. Sedan blev vd för BIS-banken i Basel. Centralbankerna bank över 165 banker. Det visar kontakten med globala krafer av yttersta vid. BIS är en privatstyrd jätte som utan natinell eller sociala hänsyn.

Urban Bäckström talar inför 2006 om reformagenda dvs att avveckla det sociala system. Svenskt Näringsliv talar on  500 000 nya jobb. Här kräver Urban Bäckström det som den borgerliga alliansen inte sa rakt ut i valrörelsen.

  • De lägsta lönerna ska sänkas och fackets rätt att ta till konfliktåtgärder ska beskäras.
  • Arbetsmarknaden ska avregleras så att det blir fritt fram att sparka folk.
  • Det ska bli “normalt att byta jobb och sikta mot nästa utmaning, istället för att räkna dagarna fram till pensionen”.
  • Det handlar om en amerikanisering av den svenska arbetsmarknaden, med jättelika ekonomiska klyftor som önskat resultat
  • Den nye vd:n föregår själv med gott exempel genom att ta ut en lön på 395 000 kronor i månaden. Därmed tjänar han 30 gånger mer än de svenska låginkomsttagare som redan i dag måste ha två jobb för att klara sig och vars lön han vill sänka.

Timbro är fortfarande kanalen för den mest högerradikala propagandan. Häromåret donerade Svenskt Näringsliv 320 miljoner kronor till det nystartade Stiftelsen Fritt Näringsliv, och lät sedan stiftelsen gå in som ägare till Timbro

Bakom Svenskt Näringsliv döljer sig en aggressiv  propagandaverksamhet.  I dag bestäms inte samhällsmål av en levande folkrörelse som de gjorde förr, de bestäms i allt högre utsträckning på den mediala scenen. Primeskandalen är ett exempel på ett svenskt Watergate. SNS anlitade i juni 2010 PR-bryrån Prime för ett projekt kallat ”Den naturliga tillväxten” med syfte att påverka Socialdemokraternas politik. Ett svenskt “Watergate”

Inom Svenskt Näringsliv finns förbundsgruppen Almega består av sju arbetsgivarförbund som representerar olika typer av tjänsteföretag. Inom Almega finns två förbund som organiserar arbetsgivare inom städbranschen; Almega Tjänsteförbunden och Almega Tjänsteföretagen. Här finns Friskolornas riksförbund, och Vårdföretagarna.

Stefan Holm kom till Svenskt Näringsliv från Almega för drygt 3 år sedan. Efter nyår är han alltså tillbaka igen, denna gång som näringspolitisk expert och ska bland annat deltaga i Upphandlingsutredningen som ska överlämnas 5 mars 2013. De som skapar problemen ska lösa dem

Jag kommer att vara med under de möten som är kvar när det gäller LOU (Lagen om offentlig upphandling). Efter det kommer jag att jobba vidare med Lagen om valfrihetssystem med fokus på kommuner och landsting. Jag vill se om det går att benchmarka där emellan så att fler leverantörer känner att de kan deltaga, i dag lämnar många systemet när kommuner begränsar ersättningarna, säger Stefan Holm.

Institutet för näringslivsforskning (IFN) är ett annat SNS-organ. Det talar i termer av forskning. Bakom döljer sig en ren propagandaverksamhet.

Riskkapitalbolag är bra ägare, säger forskare på Institutet för näringslivsforskning (IFN) i Svd 23/11 2011 i vårdskandalen. “Ekonomiska ”sanningar” får inte etableras utifrån ett enskilt fall”, skriver Henrik Jordahl och Joacim Tåg, Institutet för näringslivsforskning.

Vi ser i Sverige en internationell verksamhet som bygger på skattemedel. Jättar inom vård, skola och omsorg kan skatteplanera och undvika bolagsskatt. Styrelsen I IFN utses av SNS.

Carema Holding AB ägs av KKR som är ett värdepappersföretag. KKR investerar främst genom lånefinansierade företagsförvärv. De samverkar nära med Goldman Sachs och Rothschilds Barclay, som blev stora vinnaren i finanskraschen 2008. Ordf. för KKR Henry R Kravis är medlem i Bilderberg, Sedan 2006 sitter Investors förre vd, tillika tungviktare i Wallenbergsfären, Claes Dahlbäck, i styrelsen för Goldman Sachs. Investmentbolaget EQT grundades 1994 av Investor AB.

PR-maskinen runt Carema AB 26/12 2012 försöker prata om annat än levande fluglarver i sår och människor som inte mäktar äta själva.

  • ’Mamman hade inte ätit på hela dagen, hon log när hon såg sin dotter, men var så uttorkad att hennes läppar fastnade på tänderna. Hon var så matt att hon inte kunde äta själv, i stället matade Elisabeth henne skedvis.”
  • Hallands nyheter berättade 2 april om när Elisabeth fann sin mamma uttorkad på Caremas demensboende i Breared.I Caremas egen utredning framgår att mamman var undernärd. Först efter att Elisabeth anmält ärendet till Socialstyrelsen fick mamman hjälp av dietist.
  • Den 29 november rapporterade Dagens Nyheter om hur levande fluglarver upptäckts i ett bensår på en 68-årig man på ett Caremaboende i Skåne.68-åringens tillstånd förvärras. Enligt anmälan om vanvård (har) han vid flera tillfällen fått ligga i sin egen avföring under längre perioder.”

När det blåste som värst kring Carema förra året tog vårdbolagets ägare, Ambea, in pr-byrån Brunswick som stöd i krisarbetet. Anställd partner på byrån var Henry Sténson och han fick också uppdraget att hantera Carema-frågan.

Henry Sténson är i dag styrelseordförande för Dagens Samhälle, samma tidning som i en omfattande artikelserie nu granskar DN:s Carema-rapportering, och sågar den jäms med fotknölarna.

Fortsättning finns om den nyliberala revolutionen: http://www.oikonomia.info/?p=18406

Källa: Så ska de skapa ett Sverige för de rika, Dan Josefsson, AB  2006

Det här inlägget postades i Informationskriget, Liberalism, Lobbying, Nyliberalism, Okategoriserade, Systemfel och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.