Kvantitets- eller kvalitetsmål för framtiden???

 

Den liberala samhällspolitiken har  blivit en värld i siffror. Debatten idag beskriver utveckling och framgång i det som mätbart i siffror.

Länder som drabbades hårt av nyliberalismens stålbad i 60-och 70-tales talets Latinamerika, där allt elände börjar, vänder nu ryggen åt IMF:s struktanpassningsprogram om socialåtstramning.

De ser att välstånd, sammanhållning och rättvisa grundlägger en samhällstillvänd utveckling och  hållbar utveckling.

Island går också den vägen efter 2008. De nationaliserade centralbanken, som är en förutsättning för en självständig ekonomi. Det ser ett samhälle där vätgas och geovärme är en bas för framtiden

I somras oroade sig Reinfeldt sig i partiledardebatten att Latinamerika springer om EU. Han borde undra varför. I dagens debatt mätts välstånd i siffertermer som tänks ge framtid och livskvalitet. Det är de kvalitativa målen som ger färdriktning och de äkta målen

Kvantitetsmålen som priotiet snärjer utveckling och suboptimerar i vinst, kostnads- och tidsjakt, säljer ut samhällskapital för framtiden, försliter mänskliga resurser, äventyrar naturkapital och mänskliga värden.

Det är så märkligt att sifferpolitik får dominera så mycket och så lite värdegrund. Debatt i sakfråga för sakfråga när allt hör ihop. ERT-avslöjandet borde få alla att hoppa i taket. Roten till onda är det nyliberala tänket. Se länk: http://www.oikonomia.info/?p=19390

Hela Alliansen bygger på kvantitetsmål. De stora jättarna kan då samla pengar på hög. De ekonomiska kretsloppen bryts sönder.Vi ser hur samhällsfunktioner drivs där lönsamhet har fått gått före samhällsnytta. När vår ekonomin drabbadess av finanskris och genom att banker driver upp bopriser, så har vi fått en hög privat skuldsättning, kommer automatiskt ett ras i den privata efterfrågan, eftersom företag och hushåll sparar för att minska sin skuldsättning.

Tillsammans med att spara i statskassa faller den ekonomiska aktiviteten. Vi hamnar i en nedåtgående spriral.

Japan valde en annan väg än väst/IMF ur sin svåra kris från 1997 och 2008  genom en stimulans för en inhemsk utveckling. Att hålla människor i arbete. Rakt mot satt västmodellen och mer enligt Keyn. När ingen annan aktör ville låna pengar, trots minimal ränta, gick regeringen in och tillät ett underskott i sin budget. Statsskulden växte samtidigt som företagssektorn sparade och amorterade (processen pågick i ungefär 15 år). Därmed stimulerades ekonomin, tvärtemot vad IMF tyckte att Japan skulle göra.

Vi hade kunnat växa i samhällsnytta och välstånd istället för nedgång. Japan har på detta vis följt Keyn.. Samhället har två sidor som det offentliga och det privata. De kan inte slås ihop. Risken är då att samhället går mot ett totaltärt monopol.

När ekonomin återhämtat sig kan Japan amortera sina skulder, vilket är mycket enklare att göra då BNP växer. Principen är att människors väl och drivkraft kommer först.

Under hela denna period har Japans BNP varit högre än när krisen bröt ut 1990. Arbetslösheten har aldrig överstigit 6 procent och landet har skonats från ­social oro. Räntan på japanska stats­papper har fortsatt att vara rekordlåg, i motsats till vad IMF och andra en gång varnade för, men i linje med exempelvis Richard Koos analys, skriver  Peter Wolodarski i DN 13/1

Resultatet av den japanska erfarenheten är mycket intressant. Under hela denna period har Japans BNP varit högre än när krisen bröt ut 1990. Arbetslösheten har aldrig överstigit 6 procent och landet har skonats från ­social oro. Räntan på japanska stats­papper har fortsatt att vara rekordlåg, i motsats till vad IMF och andra en gång varnade för, men i linje med exempelvis Richard Koos analys.

Det fungerar självklart inte att ha kvantitet som ett mått på framgång när det handlar om människor och verksamheter där vård, omsorg, utbildning, eller ens tjänster till människor är kärnan. Särskilt inte när kvalitet inte ens finns på kartan. .

Den folkpartistiskt riksdagsledamoten Christer Nylander var vice ordförande för kulturutskottet tills nyligen. Nylander hoppar nämligen av sitt uppdrag. Det var ett blogginlägg som fick SVT att ringa upp Nylander som hade bland annat följande att säga:

 Alliansregeringen borde ha en mycket mer offensiv kulturpolitik. Man måste se att det är viktigt i globaliseringens tidevarv att ha ett starkt kulturliv. Det handlar om budgetförslag, såklart, men också om att man visar att kulturen är viktig, säger han.

 Jag tror inte att man ser hur viktig kulturen är, att man inte inser att kulturen är en framgångsfaktor för Sverige på många sätt. Dels rent ekonomiskt, men också rent mänskligt, att man blir ett rikare land med en mer offensiv kulturpolitik. Det är ingen prioriterad fråga i Alliansen, och det är väldigt sorgligt.

Hur många vetenskapliga studier behövs som entydigt visar att både immunförsvar, omdömesförmåga, psykologiskt välbefinnande och livet i sin helhet påverkas negativt av för hög och långvarig stress?

Alliansen tycks leva i tron att man kan likställa en människa med en produktionsenhet, med en maskin. Den mekaniserade synen och rationalismen fångar oss att leva i en reducktion i kapitaliserade värden.

Vi ser en liberal anarki släppa taget om vad som är rätt och frihet. Efter rätt till månggifte kan nästa steg lika gärna vara rätten att gifta sig med häst, hund eller en katt. En värld där mänskliga relationer, värde och ansvar upplöses.  Att skåda Centerpartier är en kuslig betraktelse om ett självbedrägeri och blindstyre. En paradox som kan sammanfattas i ”centerextremism”.

Vänster och höger är för otillräckliga att skapa riktning under 2000-tal. Alla vill och säger sig vara mest i mitten. Frågan gäller vad som är sanning och det som blir till propaganda i liberalsim, en frihet till fängsel.

Framtiden måste kunna formas med människan som mål och orsak. Misär och ohälsa är ingen väg.

De kvalitativa mål måste uttalas och vägleda politik och ekonomi. Ett socialt protokol har förts på tal för EU:s framtid. Det hållbara är grund Att ställa om till förnyelsebar energi är som det sagts så många gånger en väg att utveckla nya arbeten och kompetens.

Samhället är i sin grund en process. Likaså ekonomi, som dessutom ingår naturens kretslopp. Ekonomi är inte en montertär mekanism eller en automat. Här gäller ett omdöme som om det vore att navivera ett skepp på havet. Målet innehållet tre nivåer

  1. Det kvalititiva målet och värdegrunden för färdriktning, välstånd, rättvisa och hållbahet (medvetande).
  2. Den kvantiferbara målen om hur realisera vägen
  3. Motiv och samhällsmisson för fred, enhet och samverkan

Alliansens politik genomsyras av denna mekaniska människosyn och eftersom det inte går att nå fram till dem med sunt förnuft, empati eller inte ens vetenskapligt bevisade insikter kan man ju fråga sig om dessa gestalter verkligen är mänskliga?

Det här inlägget postades i Allianspoltik, Framtid, Fred, Hälsa, Människan, Människan och värdet, Värderingar. Bokmärk permalänken.