Den magra A-kassan

Stora grupper riskerar att stå allt längre från arbetsmarknaden. Allt fler arbetslösa saknar också arbetslöshetsförsäkring. A-kassorna har förlorat över 400000 medlemmar sedan slutet av 2006.

A-kassornas samordningsorganisation har i dagarna presenterat arbetslöshetssiffrorna för 2011. Endast 4 % får en ersättning upp till 80 % . Det blir en person på 25.

Mindre än hälften äger ingen rätt till ersättning. Den övriga delen med en ersättning är sjunkande. Ett restaurangbiträde får betala 4-5 gånger mer i premie än en läkare. Något som var välutvecklat har kastats i sjön.

Varför behövs en A-kassa? Därför att den ger:

  • inkomsttrygghet
  • förutsättning för en omställning eller strukturomvandling
  • utrymme för steget in på arbetsmarknaden

Utöver A-kassan finns ingen sektor på arbetsmarknaden som ger ett ordentlig skydd för medelinkomsttagaren. Allt detta betyder att heltidsarbetande nu är underförsäkrade. Allt fler kan inte få ersättning. pga.

  • den förda avgiftspolitiken
  • att reglerna har skärpts

Ändå fortätter debatten som om allt vore väl. Mycket har rivits sedan 2006,  men även S-regeringar har medverkat till en urholkning. Under valet lyftes inte frågan.

Går vi tillbaka i historien, så ser vi en dramatisk förändring på arbetsmarknaden mellan åren 1990-94. Vi går från 2 % arbetslöshet till 12 %.  Ca 500 000 kastas ut i öppen arbetslöshet. 90 000 företag försvinner eller säljs ut billigt till utlandet i denna rea-fest.

Skulle en halv miljon av svenska befolkningen frivilligt gå i arbetslöshet och sedan sitta och låta tummarna rulla för att leva på andra skattebetalarnas bekostnad?

Så låter det idag i den politiska debatten och i högerpolitikens förvrängda värld att människor inte vill arbeta eller att det ska vara lönsamt att arbeta, när man har huggit ned det svenska trädet, som gav arbeten åt alla. En ohygglig förlust, Alliansen!

Svensk arbetarhistoria har förvrängts till den milda grad och skildras som en monstruös diktatur. Många var välutbildade och hade en stor kompetens. I denna vansinniga tid, så led man istället brist på kompetens i stora företag och i vården med stora dyrbara kvalitetsförluster som följd.

För många blev 90-talet en katastrof, som plågar oss ännu. Ingen var förberedd på en sådan stor omvälvning. Alliansen vände aldrig trenden. Den håller fast vid den kortsiktiga sparpolitiken. Politiken ser inte att grenar sågas eller skrumpnar, som vi ska sitta på i framtiden. Samhället – engelskan society – förstås inte i den nya ordningen. Solidaritet är för den extrema vänstern.

Svenska arbetarrörelse går långt tillbaka tiden till folkrörelsernas tid och brukens tid. Det engelska industrisamhället var förödande i sin hygien och spred dödlig pest. Föreningslivet blev i Sverige starkt utvecklat och la grunden till det civila samhället med folkbildningar, fackföreningar, idrottsrörelsen, kultur, media mm

Detta var den naturliga synen till skillnad från liberalpolitiken, som vänt upp och ned på steken och nu slussar ut människor i ett ingenmansland. De förstår inte  att utveckling och hälsa hör ihop med samhällets varande.

I själva verket har en demolering skett på samma sätt som det har skett i många länder. En framkallad kris för att förändra regeringspolitiken. IMF:s nedskärningspolitik är vida känd. Svenskar uppmanades att låna och spendera under 80-talet. Kreditreglerna försvann 1985. Valutaspekulationen pågick i många år. En ny finanspolitik påtvingas svenskarna efter 9 års förblödning utan åtgärder. Detta är orsakerna till tillståndet.

Istället stryps nu arbetsmarknaden och finns endast för de högpresterande. Regler och sparprogram gäller istället för mål i det nya arbetarpartiet. Inga broar till framtiden byggs. A-kassan rivs sönder och inga alternativ ges.

A-kassan har havererat. Nya kullar står utan skydd. Även de som inte är friska utförsäkras. Fas 3 grupper med funktionshindrade och långtidsarbetslösa pga åldersskäl eller av andra prestationsbedömda hinder, får leva på samhällets baksida. En logik som beskriver en absurd bakåtvänd utveckling.

Ge oss tillbaka A-kassan! Den är en bro till framtiden.

Jobbfrågan förde alliansen till makten för fem år sedan. Jobben kan bli den stora valfrågan också inför valet 2014.

Det här inlägget postades i A-kassa, Ägande, Arbete, Arbetslöshet, Arbetsmarknadsfrågor, Avregleringar, Bank- och finanskriser, Finanskrisen, Liberalism. Bokmärk permalänken.