Guldregnet från Vattenfall

Det regnar guld över statliga Vattenfalls sparkade chefer. Totalt får fem sparkade tyska chefer nu dela på 125,7 miljoner kronor.

Den genomsnittliga lönen, inklusive ersättningar och förmåner, för cheferna i företagsledningen, har på ett år ökat med 30,4 procent – samtidigt som många kunder går på knäna på grund av höga elpriser.

Mest av alla tjänar Vattenfalls vd och koncernchef Øystein Løseth. Han tillträdde den 12 april och har enligt vad Aftonbladet erfar en årslön på drygt 13 miljoner kronor. Om han får sparken kan han kvittera ut 26 miljoner kronor.

  • Klaus Rauscher som sparkades 2007 och får en fallskärm på 49,5 miljoner kronor
  • Han efterträddes av Hans-Jürgen Cramer som bara stannade fem månader på posten. Han får en fallskärm på 20,9 miljoner kronor.
  • Finanschefen Hans-Jürgen Meyer fick avgå och fick  21,5 miljoner
  • Reinhardt Hassa, chef på en enhet inom Vattenfall Europe Mining AG. Han sparkades den 30 juni förra året och kvitterar nu ut en fallskärm på 22
  • Klaus Pitschke var fram till den 31 mars förra året chef för en enhet på Vattenfall Europe Wärme AG, får nu en fallskärm på 11,1 miljoner kronor

Ny smäll hotar för el-kunder. Kraftbolagen vill höja nätavgifterna med över 30 procent de kommande fyra åren. Om detta inte stoppas av staten.

På elnätsmarknaden råder monopol. Det finns bara ett elnät på varje ort så kunderna har ingen valfrihet.

E.ON. Fortum och Vattenfall tillhör de företag som både håller med elnätet och distribuerar ut elen till kunderna. Nätavgifterna varierar kraftigt beroende på var i landet man bor. Generellt är det dyrare i glesbygd.

Det internationella ekonomin blir alltmer  förtärande. Privatägda storföretag och centralbankerna är den nya tidens tyranner. Internationalisterna och globalisterna vill skapa en ny samhällskropp som består av storföretagen och privata centralbanker, där människor ska tjäna dessa.

De är amoraliska, eller omoraliska om man så vill. Människor utanför dem kan inte påverka dem.

De är alltså odemokratiska i dubbel bemärkelse. Deras mål är ekonomiskt vinst och ökade marknadsandelar och de undervärderar dessutom risk, dvs de är inte bara amoraliska odemokratiska institutioner utan också ofta skadliga för samhället som helhet, särskilt för ekonomin och miljön (både teoretiskt och i verkligheten).

Privatisering, en central aspekt av neoliberalismen, som med ideologiskt stöd från Friedmans chicagoekonomer svept över världen de senaste 30 åren, innebär att inflytandet av en gemensamt ägd verksamhet till underpris säljs ut till privatägda (ofta utländska) storföretag.

Det är alltså per definition antidemokratiskt, i dubbel bemärkelse. Ju mer som privatiseras desto mindre blir demokratin – det finns helt enkelt mindre att rösta om.

Ett förljuget dubbeltänk sprids därför från nyliberaler om människans frihet eller ekonomins frihet. Båda saluförs och innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning. Detta är den ultimata lögnen ur boken “1984”, skriven 1948 av George Orwell, där framtiden är en konsekvens av tänkandet.

Det här inlägget postades i Avregleringar, El, Frihet, Globalisering, Konkurrens, Liberalism, Statligt ägande. Bokmärk permalänken.