En rättvis kompetensrelaterad lönesättning

Klassiska nationella målgruppen för S har varit den industriellt arbetande befolkningen och vårdyrkena. Vänstern behöver ta sig an alla yrkesutövande personer.

Stora brister råder för många av dem som utbildar sig och har höga studieskulder.

För t.ex. humanister, samhällsvetare och journalister är konkurrensen om jobben hård. Det kan gå många år mellan jobben. Ofta lönar sig inte yrkesvalet jämfört med att inte utbilda sig. Alla kan inte jobba i en industri även om det ger mer inkomst.

Lönenivåerna för alla yrkesområden borde vila på en kompetens- och värdebaserad grund om nyttan för samhället

Nu är det så att ju närmare man är finansens högborg desto högre är lönen. Ju närmare man är den enskilda människan i vård och skola, desto mindre är inkomsten. Obalansen påverkar ekonomin och samhällsklimatet.

Historiska forskare och andra inom humaniora reduceras till tyckare. Forksarresultaten är så starka att de spränger klichébilderna i de hygieniserade skolböckerna om modern världspolitik. Ekonomer och naturvetare framställs som nutidens enda experter. Det som går förlorat är en hel kultur och några av demokratins viktigaste grundbultar. Yttrandefriheten som sådan bygger nämligen på att så många som möjligt uttrycker genomtänkta uppfattningar som bygger på goda kunskaper om sådant som spelar en roll för samhällsutvecklingen.

Kränkt yrkesuövande kommer genom att anpassa människor till en politikstyrd värld. En professor från Karolinska sjukhuset berättade om han känsla av maktlöshet inför att politikernas löften om valfrihet för patienterna stadigt leder till osäkerhet och minskat manöverutrymme för dem som arbetar inom sjukvården.

Processen kallas av sociologerna för avprofessionalisering. Individer med långa komplicerade utbildningar, sådana som tidigare ansågs som tillgångar för samhället, berövas sin autonomi och underkastas allt strängare statlig övervakning

 

Det här inlägget postades i Arbete, Arbetsmarknadsfrågor, Lönefrågor, Utbildning. Bokmärk permalänken.