Världens farligaste fiende

Vi lever i ett stort internationellt och militärt dilemma. Libyens katastrof är resultatet av över 40 års förtryck och fattigdom. Polisiära styrkor byggs upp för att försvara freden. Är detta lösningen?


Tre stora krig har vi sett i modern tid. Vietnam, Irak och Afghanistan. Inget av dem har varit särskilt framgångsrika trots precisionsbombningar.

Frågan är hur besegrar man fattigdomen? Kan krig och fattigdom skapa fred? Världspolitiken har fokuserat på starka polisiära styrkor runt omkring i världen.

Ett kontrollsamhälle tar form ur en skapad fruktan, alstrad ur fattigdomen, orättvisan och ekonomisk utarmning för att tillgodose elitens välfärd.

Den svenska modellen har under Palmes tid utgått ifrån att fattigdomen besegras genom det internationella stödet för demokrati, rättvisa och respekten för folkrätten och den nationella ekonomiska självständigheten.

Den globaliserade ekonomin har här andra syften. Den långsiktiga freden behöver formas. Folk lider brist på de basala resurserna för vatten-, energi- och livsmedelsförsörjning, bostäder, kommunikation, arbeten m.m. S gick med på JAS-flygplan i 3 månader. Ska vi fortsätta? Det vill högerns retoriker.

Nato har FN-uppdraget och Sverige är inte en Nato-medlem. Hur ser fredsplanen ut för Libyen? Ingen vet!

Var finns fredsstyrkorna för de humanitära insatserna? Här kunde Sverige ledsaga och planera för det internationella samfundet. Understöd till folket är av yttersta angelägenhet. Snarast!

Detta är en viktig insats för framtiden att besegra fattigdomen, världens farligaste fiende!

 

 

 

Det här inlägget postades i Ägande, Fattigdom, FN, Fred, Frihet, Globalisering, Internationella relationer, Kontrollsamhället, Krig, Lönefrågor, USA. Bokmärk permalänken.