GREKLAND – EU:S OFFERLAMM. FRÅN KRIS TILL MARKNADSDIKTATUR

european-unionEU:s principer gällande Grekland borde vara ytterst varnande om marknadens tyranni. En multilateral diktatur.  Åtstramningen som tvingades på grekiska folket, är bara en liten del av deras problem. 

Grekland  eller någon medlemsstat för den delen, har genom att införa euron, förlorat förmågan att styra sig själv för det goda till dess folk. ECB styr deras ekonomier utifrån genom deras teknokrater En centralränta för alla folk.

I EU-kommissionens tjänst finns ca 25 000 teknokrater, varav största delen arbetar i Bryssel.

Ett maskineri. De bygger systemet, som ingen fullständigt förstår. De bygger för en elit som äger mycket och vill äga än mer.

Dessa har ett mål på andras bekostnad. Det finns en lögn som är så ofattbar stor. Det märkliga är att fler vill kliva in i denna tournado om en frihet som förödar. De talar om fredsduvan som står där med olivkvisten i näbben och fredspriset i sin hand.

Ännu värre har det varit att tillämpa en politik som tydligt gynnar en liten, utvald grupp av intressenter som påtryckningar på högsta “EU-nivå”. Den grekiska konstitutionen – liksom många andra nationella grundlagar – var tvungen att marknadsanpassas för att Grekland skulle kunna fortsätta att ingå i ett framväxande EU.

Artikel 28 i den grekiska konstitutionen, som definierar att all EU-lagstiftning ska att ersätta alla lokala lagar, blev hörnstenen. Grekerna fick offra sitt land för denna förmån att ingå i EU.

 EU har kunnat genomdriva lagar om ett utländskt privat äganden av egendom, för att övervinna grekisk byråkrati som har underminerat privatiseringsprogrammet.

 Hög skuldsättning med frikostiga lån via EU och IMF blev en metod för en nationell plundring. När skulden skulle betalas tvingades Grekland pantsätta sin nationaltillgångar. I brist på vatten vill EU även privatisera vattenverk för en marknadsreglering. Vattenbolagen i Thessaloniki och Aten ska säljas ut.

Detta har tagit Grekland till en helt ny “diktatorisk” nivå, med beslut som fatta av icke folkvalda EU-tjänstemän.

 För grekerna har euron, och hur den används av EU “systemteknokrater”, nu blivit en mycket hatad valuta, och det borde inte komma som någon överraskning att de flesta greker inte vill ha något att göra med det längre.

Europeiska nationer långsamt vakna upp till det faktum att EU-federalismen inte kan vara bra för dem trots allt.

 Allt fler EU-medborgarna att inse att förbundskansler Angela Merkel och hennes EU-partner i brott “är att införa sina antidemokratiska politik på Grekland och i periferin stegvist avskaffa demokratin runt om i Europa.

Grekerna vet vid det här laget, att alla dessa strategier skapas och sammanställs i de mörkaste fängelsehålorna företagens fascism som finns i kärnan av EU. Grekland är numera privatägt i alla dess former.

Stränder, hamnar, järnvägar, telebolag och flygplatser. Grekland tvingas sälja ut många av sina kronjuveler för att betala av på den gigantiska statsskulden. Även vatten- och avloppsverk ska säljs ut.

Den grekiska regeringen har planerat i ett första steg genomföra en försäljningen av 51 procent av Thessaloniki Vatten & Avlopp Co (EYATH) i oktober 2013, enligt Takis Athanasopoulos, ordförande i Greklands Asset Development Fund.

 Det sista steget ÄR att sälja statens 74 procent av aktierna. Regeringen kommer att förhandla om en koncession av så mycket som 50 år med den nya intressenter.

http://www.ekathimerini.com/4dcgi/_w_articles_wsite2_1_24/01/2013_480282

Grekerna är det första FÖRSTA folket att på våldsamt sätt lära sig vad andra folk i Europa kommer att uppleva, eller långsamt kommer att inse: Demokrati i Europa gradvis, smärtsamt, och oåterkalleligt tas bort från sina medborgare.

Vi behöver en politisk union och vi måste steg för steg lämna över ansvaret till Europa, sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i den tyska tevekanalen ARD. 7/6 2012

“Om några länder tvekar, så får vi andra gå vidare”, sade Merkel. 

 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5141184

Krisen inom eurozonen driver på i riktning mot ett Europas Förenta Stater.

Arbetande fattiga.

Att få ett jobb är inte längre en garanti för att ta sig ur fattigdom i dagens krisdrabbade Europa. Alltfler är fattiga trots att de arbetar och hälften av dem som hittar ett arbete förblir fattiga. Löner sänks. Kostnader stiger på bostäder. 

I Sverige finns en grupp på 6,7 % som arbetar som förblir fattiga. Samma fenomen sker i USA. Arbete får man till den som tar det lägsta löneanbudet – Working poor i snabbmatsbolagen.

Arbetslösheten i EU-länderna knappt 11 %. En EU-rapport säger att den höga arbetslösheten får långtgående följder.

En stor ökning av fattigdomsrisken hos den arbetsföra befolkningen är en av de mest påtagliga samhälleliga konsekvenserna av den ekonomiska krisen i Europa, sade László Andor när han presenterade 2013 års EU:s arbetslöshets- och socialrapport.
http://www.europaportalen.se/2014/01/i-krisens-eu-fattigdom-trots-arbete

EU-fattiga

 

Det här inlägget postades i Avregleringar, Bank och finans, EU, IMF, Nobelpriset, Nyliberalism, Politisk union, Postdemokrati, Systemfel. Bokmärk permalänken.