De långa sjukskrivningarnas gåta?

Ulf Kristersson (M): ”Vi riskerar en återgång till det gamla systemet, med LÅNGA PASSIVA SJUKSKRIV-NINGAR”, när regeringen åkte på en bakläxa i Ridsdagen den  1 juli 2011.

Passiva sjukskrivningar? Vad menar socialförsäkringsministern?

Forskare säger om sjukfrånvaron: Det havererade rehabiliteringssystemet bygger på en hypotes om ett överutnyttjande eller påståenden om fusk.

Den nuvarande regeringen har byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunderlag och skapande av myter, skriver forskare och författaren Björn Johnson i DN.

Den höga sjukfrånvaron i början av 2000-talet har varit en av de mest kontroversiella frågorna i den svenska välfärdsdebatten och har föranlett ett flertal förändringar i socialförsäkringssystemet. Då sjukfrånvaron började öka uppfattades detta som ett resultat av försämrad arbetsmiljö och ökad stress i spåren av den ekonomiska krisen under 1990-talet.

Den var växte kraftig under 80-talet, sjönk sen kraftigt 1991-1997 (se fig ovan) och ökade igen kraftig vilket mycket riktigt berodde på ett kapsejsat rehabiliterings- och anpassningssystem. Orsakerna till detta var politiska beslut i stat, kommuner och landsting som fattades i bred politisk enighet mellan S och borgerligheten.

Även Socialdemokrater köpte myten om överuttnyttjande.

Försäkringssystem har förändras sedan 1991 545 gånger.

Återstramningwn sker på område efter område pga finanskrisens kaos. Operationsverksamheten vid 12 av Sveriges 89 akutsjukhus avvecklats de sista 20 åren.

1982-1992 gick Sverige igenom en väldig och våldsam strukturomvandling pga Riksbankens beslut om en fri och ohejdad utlåning och skuldsättning. En liten grupp genomförde utan politisk förankring en revolutionerande finansreform, som fick fördämningar att rämna, ledde till masskonkurser och massarbetslöshet

Arbetsgivarna ansågs bära skulden, medan de sjukskrivna beskrevs som offer för omständigheter de inte kunde påverka. Denna uppfattning var dominerande under ett par år, men mötte efter hand alltmer kritik, och sågs av många som en felaktig beskrivning av problemet.

Vi vet att ”Lean production”-kulturen spred sig under 80-talet genom SAF och kom från storföretagen till den offentliga verksamheten. Denna lära om ledarskap och organisationsutveckling  byggde på:

  • resurssnåla organisationer
  • kostnadsjagande organisationer
  • kortsiktigt lönsamma organisationer

Detta har haft en stor genomslagskraft. Kulturen fokuserar och värderar ”jobb och personal” efter produktionsduglighet och leveransförmåga. Istället för ett övergripande mål i en kreativ mänsklig mening, nytta och relationer runt gemensamma beslut för målet, kommer kraven enligt marknadens krontal, produktivitetstal, vinstkrav och marknadsandelar.

 

Nytt begrepp är att “leverera” resultat. Jobben blir mer kommando- och systemstyrda. Ett mentaliserat slavtänkande.  Ökad digitalisering mekaniserar tänkandet och rutinerna för höge tempo. Otillräckligheten skapar handikapp.

Ökat personalslitage, stress och olyckor. Arbetsmiljöverket publicerade för år 2010 att 104 000 arbetsplatsskador registrerats. Drygt 28 000 olyckor ledde till att någon tvingades till sjukskrivning, och 9 000 arbetssjukdomar finns registrerade. Detta skapar lång rehabilitering. 39  % av dem som slutar arbetslivet i förtid har psykisk ohälsa enligt  OECD. Sverige ligger på 3:e plats i världen. Moderaterna avskaffade 2007 en viktig verksamhet. Arbetslivsinstitutet var (1995-2007) ett svenskt nationellt forskningsinstitut och kunskapscentrum för arbetslivsfrågor.

Hur såg det ut under S-epoken? Vi hade en mycket låg arbetslöshet. Den låg i decennier på 1,5 – 3,5 % fram till 1990 med en topp 1983. Låg arbetslöshet bekämpades före inflationen. Sjuktalen har emellertid varierat från tid till tid.

Tiden efter Andra världskriget innehåller en expansiv industriutveckling. Varv och verkstadsindustrin bygger upp produktionskapaciteter. Arbetstagaren är främst en man som arbetar fulltid och anställd tills vidare. Löpande bandet finns inom fordonsindustrin.

Kulmen för industrisamhället nås på 70-talet med oljekrisen och nedskärningar kommer inom industrin och arbetslösheten växer. Varv försvinner till låglöneländer. Kvinnor träder in i arbetslivet i mycket större omfattning än under 1950-talet.

Under 1990-talet blir arbetsformerna lösare. Distansarbete, deltidsarbete, frilansarbete, projektarbete mm. Ny teknik och informations- och nätverkssamhället växer fram med ett stigande arbetstempo. Tjänstesektorn dominerar arbetsmarknaden. Idag ca 74 %. Rörligheten ökar liksom antalet korttidsanställd. Individen ställs inför att växla från arbetstagare till entreprenör. Gå från anställning till att vara arbetslös, mellan deltids- och heltidsarbete. Mellan föräldrarledighet och arbete. Mellan arbete och pension. Mellan utbildning och arbete. Dessa övergångar sker genom hela livet och pressen och kraven på den enskilda människan ökar måttet av utsatthet. (SOU 2003:21)

Utveckling av utbetalade sjukdagar stiger gradvis efter kriget. På 70-talet kommer den första toppen. Sedan kommer raset med Riksbankens novemberrevolution 1985.  Antalet sjuka med arbetslösa ökar under denna tid. Vi ser att  puckeln gäller kvinnor medan talen för män dalar under denna krisartade tid inför 90-talet.

Vad detta beror på är inte helt klarlagt, det kan handla om utstötningsmekanismer (sjukliga anställda förlorar sina jobb under lågkonjunktur), men också på disciplineringseffekter (personer vågar inte sjukskriva sig under lågkonjunktur av rädsla att förlora jobben.

År 1976 respektive 1988 hade vi lika höga sjuktal som för 2002. Orsaken till svängningar i sjuktalet är delvis beroende av de regler som styr sjuktalet. Vissa förändringar infördes under perioden 1987–1998 som påverkar kurvans utseende. För män är ökningen under det senaste decenniet måttlig. För kvinnor är den något mer påtaglig. Sjuktalet för kvinnor har emellertid ökat kontinuerligt underde två senaste decennierna. Det låga sjuktalet 1997 är lika intressant som det höga 2002.

Alkoholmissbruket har ökat sedan 1997. Missbruk av alkohol och droger tränger allt djupare ner i åldersgrupperna. 90-talets arbetslöshet och “hemlöshet i samhället” påverkade hela ungdomsgenerationer med en mycket hög arbetslöshet bland ungdomar.

“I sången från andra våningen”, Roy Anderssons film från 2000, skildrar tidsandan och ungdomens utanförskap. Ett videoavsnitt gäller en liten flicka som förhörs av samhällets elit, som utvärderar hennes framtida duglighet i samhället. Det finns ingen plats för henne. “Tårtan räcker inte åt alla. Tårtbiten skulle bli pytteliten om alla skulle få!. Det blir verkligen inte ett roligt kalas!”. En annan scen gäller en far som besöker sin sjuke och deprimerade son på sjukhuset:

“Starkars dig, du har ingen affärsidé!”

En bristande tillgänglighet på vård och omsorg har också en påverkan på utvecklingen. Uppmärksamheten inom vården inom psykiatri har minskat kraftig.

Under tiden har även nya diagnoser introduceras såsom arbetsstress, utbrändhet, utmattningstillstånd och utmattningsdepression.

Antalet allvarligt sjuka med exempelvis hjärt–kärlsjukdomar, cancer etc är sannolikt tämligen konstant genom åren. Forskare pekar två omständigheter till utvecklingen.

  • Orskat genom omgivningen
    • förslitningsskador som nacke, armar och leder
    • olyckor
    • stress pga högre tempo i arbetet, hem och samhälle
    • drog- och alkoholmissbruk
    • brist på tillgänglig vård
    • socioekonomiska skäl pga otillräcklig analyser
  • Orsak genom psykisk sjukdom som utlöst funktionshinder
    • Fibromyalgi (FM)
    • Kroniskt trötthetssyndrom (CFS)
    • Tarmbesvär i form av Irritable Bowel Syndrome  (IBS)
    • Depression och ångestsyndrom

I Sverige finns mellan 250 000 och 300 000 människor som lider av något av dessa syndrom FM, CFS och IBS. Tillstånden pga dessa störningar har tidigare nonchalerat av medicinen på ett genant sätt. Patienternas besvär har uppfattats vara psykiska, och sjukskrivning kan till och med ha förvägrats dem. Trots denna inställning är dessa sjukdomar sannolikt den största orsakerna till långtidssjukskrivning och sjukpensionen.

Alliansens analys säger  istället att allt gäller ett överutnyttjandeproblem. Fusk och överutnyttjande betraktades här som de främsta orsakerna till den höga sjukfrånvaron. Problemet ansågs ha sin grund i ett alltför frikostigt sjukförsäkringssystem – sjukförsäkringen lockade helt enkelt till sig personer som inte var sjuka, och som därför hellre borde arbeta eller få sin inkomst från andra socialförsäkringar, företrädesvis a-kassan.

På bara några år i början av 2000-talet publicerade DN ett 50-tal ledare om sjukfrånvaron. Omsvängningen om myten märktes även på debattsidan och i tidningens nyhetsrapportering, där olika former av överutnyttjande och systemfel snart framstod som de viktigaste orsakerna till den höga sjukfrånvaron.

Men den bild som målades upp i medie­debatten och nyhetsbevakningen beskrev en förenklad bild av situationen och var såväl ensidig som på avgörande punkter felaktig.

Många är idag ”smärtpatienter” med långa rehabiliteringar. 39 % som avslutar sitt arbetsliv i förtid lider av psykiska besvär. Överläkare och chef för Smärtrehab vid Helsingborgs lasarett, Jan Lidbeck, menar att det finns många gamla seglivade myter när det gäller långvariga smärttillstånd. Myter – som gör att smärtpatienter ofta blir misstrodda och kränkta av såväl läkare som av samhället.

En av de många:

”Samhälle, media och myndigheter beskyllde oss. Detta skapade skuld och skam. Det sårade mig djupt, när jag inte ville annat än att få ett arbete. Jag har sökt många arbete, men min sjukdom stoppade mig. Skulden gjorde det än värre. Mitt tillfrisknande tog än längre tid.”

Varannan smärtpatient (54 % ) är deprimerad. Men det beror inte på att de kroppsliga symtomen har en grund i psykiska problem, utan på smärtan som sådan. Nästan tre av fyra smärtpatienter (72 %) har rejäla sömnstörningar; de vaknar när de vänder sig, de sover oroligt, grubblar över framtiden.

Den första myten smärtpatienten bemöts med är att hon/han själv framkallar symptomen bara för att slippa arbeta.

”Psyke och kropp påverkar varandra på ett komplicerat sätt. Det finns inget stöd för att sjukdom eller symptom skulle kunna framkallas för att människor ska slippa arbeta”, säger Jan Lidbeck.

Myt nummer två som också den saknar stöd i modern forskning är att ju tidigare rehabilitering, desto bättre resultat.

”Att lära sig leva med långvarig smärta liknar mycket ett sorgearbete, man inser att livet aldrig blir sig riktigt likt igen. En rehabplan som kommer fel i tiden är dömd att misslyckas för de flesta och riskerar att totalt ramponera tron på framtiden”.

”Man ska komma ihåg att dessa patienter lever i ett känslomässigt kaos.

En tredje myt är att patienten när hon/han sjukskrivs, går in i en sjukroll som passiviserar och undergräver motivationen till att gå tillbaka till ett arbete. Det är ungefär 50 år sedan den teorin lanserades, men den lever ännu och används ofta som förklaring till långa sjukskrivningar.

Myt nummer fyra är att den som är sjukskriven har dålig motivation som ett slags karaktärsdrag, och det utgör ett problem.

De här gamla teserna om sjukbeteende, sjukroll och sjukvinster med att man får vara sjukskriven, gå hemma och äta piller, smulas sönder med nya rön, säger Jan Lidbeck.

Jag har haft patienter som upplevt stigmatiseringen som värre än exempelvis fibromyalgin i sig. Bemötandet kan vara en direkt orsak till att patienten är sjukskriven, en detalj man bör vara observant på.

Kanske är det så att det allra viktigaste är just detta.

Smärtupplevelsen är individuell, därför måste också rehabilitering och terapi vara individuella och ges när tiden är rätt för individen.”

Ohälsan hos folket  är ett enormt komplext fält. Nedrustning av välfärdssamhället, den nyliberal värdesynen om de sjuka och arbetslösa som ett individproblem istället för en samhällsproblem och mytbildningar om folket  pga  finanskrisen har skadat folkhälsan i kombination med de ökade kraven på den enskilda människans flexibilitet och prestationsförmåga i arbetslivet och ny livsstil, har skapat en destruktiv miljö.

——————————————

Olika lögner från Alliansen om sjukförsäkringen:

  1. Lögn:  Världens friskaste folk är världens mest sjukskrivna.
    FAKTA.
    Forskaren Björn Johnson ifrågasätter i en debattartikel i Sydsvenskan (2010 02 08), ”sanningen” om att Sverige skulle ha haft världens högsta sjukfrånvaro. Jämförelsen är oriktig. Han skriver:
    ”I Finland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien, fyra av de länder man brukar jämföra med, begränsas sjukskrivningsperioderna till högst ett år. Därefter åker man ur försäkringen, vare sig man är frisk och arbetsför eller inte. Detta innebär med stor sannolikhet att dessa länder har en dold sjukfrånvaro, som göms undan i andra socialförsäkringar och pensionssystem, framför allt arbetslöshetsförsäkringarna.” Tidigare har bland andra företagsekonomen Paula Liukkonen påpekat att Sverige är ett av få länder som öppet redovisar långtidssjukfrånvaron, och att påståendena om att svenskarna skulle vara mer sjukfrånvarande än andra européer är en myt.
  2. Lögn:  Sverige förtidspensionerade 140 personer varje dag eller 200 000 per år.
    FAKTA:
    Den korrekta siffran var 51 per dag vilket motsvarar 18 615 per år! Enligt statistiken är den korrekta siffran 51 personer per dag i genomsnitt under åren 1998-2006.
  3. Lögn: Hälften av alla långtidssjuka har lämnat Arbetsförmedlingen för jobb.
    FAKTA:
    Statistiken för de ca 24 000 personer som utförsäkrades under det första halvåret 2010 (1 jan – 30 jun) visade att endast 320 personer, 1,3 procent, hade lämnat Arbetsförmedlingen för arbete utan stöd (Källa: Arbetsförmedlingen & Försäkringskassan, okt 2010).

Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist  säger:

”Kanske ska man kunna behålla sin sjukpenning medan vi rustar individens förmåga till arbete.”



Det här inlägget postades i Historia, Myter, Orättvisa, Rättvisa, Socialförsäkringar, Systemfel. Bokmärk permalänken.