VEM ÄR VI? HUR SER VI PÅ VÅR OMVÄRLD? SAMHÄLLETS UTVECKLING GÄLLER ALLT DETTA

OKHur ser vi, bedömer och bemöter vi varandra? Rötter finns i vår självuppfattning.

Jag är OK – Du är Ok är den grundinställning i livet, en ”livsinställning”, ett ”livsval”, som alla bör sträva efter, eftersom den innebär respekt för oss själva och andra och leder till framgång och utveckling.


Det finns en psykologisk metodik som kallas Transaktionsanalysen (TA), som ger en förklaringsmodell till den psykologiska och sociala dynamiken som råder mellan människor. En metod även för terapi.

Transaktionsanlysen grundades av den kanadensiskfödde psykiatrikern Eric Berne (1910 – 1970),

Vi är som människan som en i högsta grad mångfacetterad varelse. Detta påverkar så hela samhällets samvaro. Hon är inte någon programmerbar maskin. Inte heller ett däggdjur utan utrustad till det inre en unik person med en fri vilja, medvetande att skapa nytt och sätta mål. I detta lever ansvaret och verkan mot en omvärld. Hon är så en social skapande människa. Så är fri men ansvarig för konsekvenser.

Hon är en unik person med förmåga att iaktta sig själv, reflektera över sin situation och göra självständiga val. Genom denna förmåga har hon också möjlighet att medvetet förändras och utvecklas – om hon vill!

Uppmärksamhet är en biologisk nödvändighet, som den ursprungliga drivkraften till att människor vänder sig till och bryr sig om varandra. Detta är den grundläggande enheten för socialt umgänge eller social handling”.

I vår kommunikation och handlingar bär vi med mer eller mindre omedvetet ett manuskript – ett livsmönster – som vi vill få bekräftat oavsett om det är positivt eller negativt. Ett psykologiskt spel som kan upprepas om och igen. Vi intar omedvetna och självvalda roller på livets ”teaterscenen”.  Vi kan bli offer.

Det kan gälla mellan män och kvinnor.  Män är si och kvinnor är så. Vi ser feminismen som en del i detta. Könskamp har växt.

Detta råder i familjer, skolan och arbetslivet. I den politiska debatten. Inställning till invandrare.
Vi kan klistra omedvetna etiketter på oss själva och andra.  Så är jag. Så är du. 

Hur vi tolkar ett budskap, kan ske på helt olika sätt beroende på vilket livsmönster vi bär på.

– Oj du har köpt en klocka. Den ser fin ut.
– Ja det är en Seiko.
– Eller: vad menar du med att säga så? Skulle inte jag ha råd med en ny klocka?

I den första repliken är en saklig fråga men ett sakligt svar. Vuxen till vuxen. Ett tillstånd som kallas Vuxenjaget . Det andra svaret beror på att “barnet” reagerar mot en kritisk “förälder”. En översittare. Jag är inte OK och trygg. Rädd.

Andra situationer kan gälla kontrollen över eller omsorgen till vår nästa. Pappan eller Mamman – ”Föräldrarjaget”.

Ledarskapet på en arbetsplats kan innehålla både och. Att leda och stödja en utveckling med den gemensamma kunskapen. Men den kan också bli det auktoritära, det kontrollerande  och nedlåtande “Jaget”:

”Ni gör inte som jag säger.  X vårdbesök gäller per dag för att hålla kostnaden nere”.

Ni är inte OK. Personal kan då reagera på detta olika sätt. Att lyfta upp sakfrågan eller reagera med rädsla. Jag är inte OK. Vill inte mista jobbet.

I våra barndomsår formas vårt ”Barnjag”, att vara älskad och utvecklas i tillit till sig själv. Värderingar och normer för min egen existens.

Jagtillstånden är av tre typer:

  1. Barnjagtillstånd (B), som innehåller minnen av tidigare egna upplevelser och som främst fungerar emotionellt/intuitivt.
  2. Vuxenjagtillstånd (V), som orienterar oss mot här-och-nu och därför förutsättningslöst kan iaktta både yttre och inre verklighet.
  3. Föräldrarjagtillstånd (F), som innehåller imitationer av andras känslor, tankar och handlingar. Dessa andra är speciellt personer som varit viktiga för oss.

Tiden är nu så komplex. Många invandrare och flyktingar kommer hit.  Samspelet blir alltmer komplext

Här möts olika kulturer. Folk med olika erfarenheter och trauman från krig och våld. Vissa lyckas hitta en ny väg. Vissa hamnar i bakvattnet i hårda jobb och låga inkomster. Eller ingen arbete alls.

De kan bli de anonyma utan värde.  Utträngda i ett liv i hopplöshet. Ingen är OK.  “Svenskar ser ned på mig.” Konflikter  börjar när omgivningen blir en fiende.

Samhällen krisar på många sätt. Den sociala frågan växer. Kriser producerar mer och mer behovet av samarbeten.  Det klassindelade samhället sprider spyor och klyftor och gör sitsen än värre. Samhället kan inte drivas på vinster och marknadens intressen.

Fattiga länder sprider sjukdomar i brist på välfärd och sjukvård. Nya virus är dödliga.

Samhällsutvecklingen innehåller så människornas direkta utveckling och dess civila förmåga att skapa tillsammans och verka i fred. Att sätta upp mål och samarbeta för detta. Att sätta människor i centrum är en livsnödvändighet.

Traditionella politiska värdesystem korsfäster oss annars. Vår samhällsuppfattning sätts nu på hårda prov. Även vår verklighetsuppfattning.De politiska systemen som förklaringsmodeller innehåller konflikter. Kriserna accelererar behovet av samarbeten. Ebola, ISIS och miljöfrågor gäller global samverkan

Motsatsen till samarbeten och samexistens blir historien revolutioner och t.o.m krig. Står vi inför ett socialt paradigmskifte mån tro??? Samhället och inte heller jorden kan utgöra att vara en penning- eller en vinstmaskin.

Det här inlägget postades i Människan och värdet, Psykologi, Samhälle, Tolerans, Utanförskap, Välfärd, Värderingar. Bokmärk permalänken.