Korståget mot välfärden – bluffen om 70-talskrisen.

70-talets kostnadskris är en tid som slår över världens ekonomier. Detta nyttjades för att angripa Socialdemokratin och den svenska välfärdsmodellen. Vi levde över våra tillgångar enligt högerns analyser. Verkligheten var en annan.

Åren efter 1970 präglas av en begynnande makroekonomisk instabilitet i hela västvärlden.

Systemet för fasta växelkurser och en reglerad kapitalmarknad som grundlades i Bretton Woods 1944 efter VK II började vittra sönder, när USA tryckte dollar (=inflation i dollarvärdet) för att finansiera krigföringen i Vietnam.

Guldfoten för dollarn upphörde 1971. Guldreserven tog slut. Valutaspekulationen började.

En tid inleds för att få alla reformländer att svänga höger i en internationell ekonomisk globalisering.

Oljepriset steg med 72 % för att kompensera för valutaförluster uppkomna genom valutaspekulationen!

Den nyliberala revolten i Sverige begynner redan 1968 som “korståget mot välfärden” . När Sture Eskilsson blev inforamtionschef på SAF 1970 bestämde han sig för att driva igenom en nyliberal politik i Sverige. Detta  var då ett näst intill omöjligt projekt. Den svenska välfärdsmodellen var djupt förankrad i det svenska samhället.

Andra samverkande organ är Riksbanken. Genom prof Assar Lindbecks arbete kom utvecklingen av Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap (“Nobelpriset i ekonomi”) som nästan är uteslutande ett pris för neoklassiska ekonomer.  Assar Lindbeck har i hög grad bidragit till omvandlingen av nationalekonomin och världsopinionen till marknadens fundamentalism.

Read more: http://www.businessinsider.com/the-dynamite-prize-for-economics-will-go-to-the-3-guys-who-blew-up-the-world-ss-2010-2?op=1#ixzz1UT46WuLI

Sveriges riksbank firade 300-årsjubileum år 1968 genom att donera en stor summa pengar till Nobelstiftelsen. Milton Friedman fick Riksbankens ekonomipris 1976. Ett förslag som  Assar Lindbeck medverkat till.

Svenska Arbetsgivarföreningen fortsatte att jobba på beslutsamt. När Curt Nicolin, en stjärndirektör från Wallenbergsfären, blev SAF-ordförande 1976 trappades den nyliberala propagandan upp till stormstyrka.

Opinionsbildning blev från och med nu organisationens huvuduppgift och Milton Friedmans nobelpris gav draghjälp i arbetet. SAF och dess svåröverskådliga myller av underorganisationer producerade mängder av nyliberalt opinionsmaterial till höga kostnader. Det drevs kampanjer i skolorna, annonskampanjer i tidningarna och det gavs ut ekonomiska rapporter.

Ett problem för kampanjmakarna var att Sverige länge fungerat så bra. Vi var ett av världens rikaste länder med hög levnadsstandard och stor jämlikhet. Det var svårt att argumentera för ett fundamentalt systemskifte som skulle gynna de rikaste när allt faktiskt tycktes fungera bra ändå.

Det otäcka är att här framträder en begreppsvärld som främjar en viss samhällssyn. Så blir alla språkets fångar. Politiska förändringar framstår som ekonomiskt nödvändiga, andra förändringar framstår som omöjliga och orealistiska. “Krismedvetande” blir något positivt som vittnar om realism – även hos just dem som det ekonomiska språkets skevhet är riktad mot.

Nationalekonomen Sven Grassman (1940–1992) hade många tankar kring detta och  om medborgarnas vanmakt inför ekonomernas och politikernas argument:

Bland gräsrötter och icke-intellektuella tänkare inom arbetarrörelsen bjöds segt motstånd, och mycken god ekonomisk analys har hela tiden funnits inom både fackföreningsrörelsen och SAP, bland lekmän, realister och utövare av sunt förnuft.

Men på grund av en ekonomiskt ointresserad ledning av arbetarrörelsen under just den tid då de rika och de mäktigas nyliberalism svepte över världen fick dessa positiva krafter hela tiden vika undan.

Slutresultatet blev en enighet i den grundläggande ekonomiska analysen bland intellektuella och politiker, mellan de borgerliga och de socialistiska blocken, en enighet som resulterade i en unikt hård ekonomisk politik under ett helt decennium.

Ur Till en kvinnlig vikarie, Årstiderna Förlag, Stockholm 1987

Förändring genom kris.  Oljekrisen i mitten av 70-talet blev en murbräcka. Oljan blev dyr och de flesta länder fick därför stora problem med inflationen.

1977 svängde den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD i nyliberal riktning och rekommenderade sina medlemsländer att enligt Milton Friedmans recept bekämpa inflationen snarare än arbetslösheten. Detta innehåller ett systemskifte. Ekonomi går här före arbete, som strider mot den ekonomiska sociala grunden. Land efter land kapitulerade. Danmark släppte fram massarbetslösheten redan 1975, sedan följde Irland, Belgien, Holland, Finland, Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och till sist Italien 1983.

http://www.sweden.gov.se/content/1/c4/12/06/a69239d4.pdf

År 1976 fick man den första borgerliga regeringen på 34 år, och borgarna såg därmed sin chans att säga lösgöra Sverige ur fackets och socialdemokratins grepp. En rad hörnstenar i svensk verkstadsindustri med tiotusentals anställda ställs inför konkursens bila. Varven försvinner till låglöneländer i Ostasien.

Den nya borgerliga regeringen hoppades i det längsta att det skulle gå att rädda situationen genom att ösa in mer pengar via industriministern Nils G. Åslings så kallade akutmottagning. Man ville inte gå till eftervärlden som den regering som fick se arbetslösheten öka okontrollerat.

Den stora betydelsen som varvs- och stålindustrierna spelade i Sverige spädde på problemen, liksom det förhållandet att Sverige var mer oljeberoende än de flesta andra länder som drabbades av oljekrisen – vi hade i Sverige nämligen i stor utsträckning avvecklat kolet som energikälla, och kol som inte alls berördes av oljekrisen var fortfarande en viktig energikälla i de flesta andra industriländerna.

Tillsammans med bl.a. SAF, prof. Assar Lindbeck och Riksbanken utmålades Sverige att vara mer krisdrabbat än det var i realiteten. Grova avvikelser fanns i våra nationalräkenskaper som visade på ett budgetunderskott. En förvrängd kris utvecklades om kostnadsutvecklingen. Detta döpte högern till ”överkonsumtion, löneinflation och offentlig utgiftsexplosion” som orsak till underskottet.

Forskaren Sven Grassman avslöjade felaktigheter i räkenskaperna och gav en korrekt statistik!

I boken Det plundrade folkhemmet (Årstiderna, 1985), avslöjar Grassman en myt och en begreppsförvirring och bristen på kritisk debatt om den ekonomiska politiken hotar hela det demokratiska systemet:

Så länge folk tror att vi alla sitter i samma båt, att militären ska sköta krigen och att ekonomerna ska bestämma sysselsättning och reallöner, så länge kommer avdemokratiseringen att fortsätta.

De rika och mäktiga i varje samhälle har alltid omgivit sig med en klass av ordvrängare eller så kallade intellektuella. Oftast har den yttersta makten utgått från de ekonomiskt dominerande intressena, även om makten formellt och bitvis även reellt utövats av statsöverhuvuden som ärvt sin makt eller som valts i demokratisk ordning. I båda fallen har de omgivit sig med staber av lagstiftare, advokater, ekonomer, journalister, polisbefäl och militära strateger som fått utveckla deras makt i praktiken och försvara den från angrepp och kritik från omgivningen. Så är det naturligtvis också idag.

 Grassman hade byggt upp sitt förtroende bland gräsrötterna och sin impopularitet hos makthavarna genom att avslöja att regering och Riksbank under 70-talet hade en vilseledande bokföring av bytesbalans och utlandsskuld i nationalräkenskaperna. Grassman, då vicechef till Assar Lindbeck på Institutet för internationell ekonomi, vann 1980 striden mot regering och Riksbank, som tvingades revidera sina siffror kraftigt.

I Riksbankens officiella statistik var underskottet i bytesbalansen nära fyra gånger så stort som i verkligheten. Det redovisade underskottet från 1971 till 1978 var 38,1 miljarder, det faktiska – som Grassman tog fram i samarbete med SCB – var mer hanterbara 9,8 miljarder. Den ekonomiska politiken och debatten i Sverige hade grundat sig på en statistik i vilken vårt underskott i bytesbalansen framstod som långt större än omvärldens. Efter revideringarna utifrån Grassmans forskning var Sveriges underskott i stället ganska typiskt för ett oljeimporterande land, med karakteristisk djupdykning i samband med oljekriserna OPEC I och OPEC II.

Huvudorsaken till underskottet i bytesbalansen var helt enkelt oljeprischockerna från OPEC 1973/74!

I ett tal i Almedalen 1973 sa Olof Palme så här om SAF:s kampanj som då just inletts:

“De krafter som i hög grad besitter den ekonomiska makten och makten över opinionsbildningen vill också erövra den politiska makten.”

I 25 år fick vi svenskar höra att välfärdssamhället var en omöjlighet i det långa loppet. Men sedan blev det 2000-tal och det visade sig att alltihop var bluff. Välfärdssamhället är i själva verket världens mest framgångsrika samhällssystem. Och svenskarna måste vara ett av världens mest grundlurade folk.

I en intervju med Anders Borg, hjärnan bakom moderatledaren Fredrik Reinfeldts politik säger han följande:

“Mycket av det som många med mig trodde var välfärdsstatens kris på 1990-talet visade sig vara något som mer hängde ihop med felvärderad växelkurs och dålig makroregim än med grundläggande strukturfel.” (Arena nr 4/2005 s33-37)

Både 70- och 90-talskrisen utnyttjades av högern i en förvrängd samhällsanalys. Modellen är i nyliberalism är: ”Endast en kris – verklig, skapad eller inbillad – kan åstadkomma verklig förändring till nyliberala idéer införande för att privatisera allmänningarna, begränsa fackförbunden, sänka löner, avskaffa social välfärd och öppna dörren för en otyglad marknad och privatägande av samhällsfunktioner.”

Flodvågen på 90-talet kom genom Riksbankens avregleringen av kreditmarknaden. Vi ser skövlingarna i världen och skuldsättningarna.


Det här inlägget postades i 70-talskrisen, Avregleringar, Bank- och finanskriser, Breton Woods, Ekonomi, Finanskrisen, Forskning, Globalisering, Historia, Internationella relationer, Lågkonjunktur, Liberalism, Nobelpriset, Okategoriserade, Propagandans makt, Riksbanken, Samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Korståget mot välfärden – bluffen om 70-talskrisen.

  1. Pingback: Din IT-världsbild, och ett spännande läsarbidrag om Grassman – Lena Holfve

Kommentarer inaktiverade.