Den omöjliga kompromissen. Miljöpartiet och Centern intar den hänsynslösa högerfronten

Är Mp på väg mot C- och Kd-ödet, där man tappar all sin förankring till sina grundläggande värderingar för att dela makten med M? 

Vi ser både inom Mp och inom C en radikalisering med kompromisser som leder till paradoxen att kunna säga ja och nej samtidigt för kunna behålla sin värdegrund och vinna röster från högern.

De talar om en bibehållen väg men samtidigt som att en annan väg kan gälla.

Miljöpartiet har gått från att vara ett mångfaldigt idéparti till att bli ett kompromissvilligt maktparti. När Mikaela Valtersson meddelade att hon avser att lämna riksdagen, och sin roll som Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson, öppnade sig nya möjligheter för partiet att samverka med M.

Efterträdaren Per Bolund öppnar dörren till höger i Riksdagsdebatten om budgeten och välkomnar krogmomsen som han menar ger många jobb fast alla tveksamheter. Tal om  budgetregler och en eurokris som är orsakad av sydeuropeiska länder som ­inte ”skötte sig”. Den oreglerade finansmarknaden och ­bostadsbubblorna har tydligen inte med saken att göra.

Per Bolund har också förklarat att i en framtid kunna tänka sig ersätta progressiv skatt med en platt inkomstskatt, där alla som hög- eller låginkomsttagare betalar samma skattesats per 100-lapp, en form som ligger än mer till höger än idag. Till detta ska det tillkomma miljöskatter för energi, koldioxid mm. för en grön politik.

Tidigare har man sagt:

“Socialdemokraterna är inte mina motståndare, varken ideologiskt eller politiskt”. “Vi kompletterar varandra. Socialdemokraterna är trygga och fast förankrade i historien, [medan] Miljöpartiet är ett mer framtidsinriktat parti. Tillsammans kan vi utgöra ett vinnande lag.” (citat Gustav Fridolin i Svenska Dagbladet den 27 april 2011).

Mp vill nu visa att det kan samarbeta med vem som helst, innan valet var det med vänstern och nu springer man med högern. I flyktingpolitiken är kursen 180 grader. För ett par år sedan ansåg partiets flyktingpolitiska talesperson Bodil Ceballos att migrationsminister Tobias Billström visade känslokyla när kristna utvisades till Irak.  I år förde Miljöpartiets Maria Ferm  samtal med Tobias Billström och accepterar tvångsutvisningarna till just Irak.

Mp accepterar M:s invandringspolitik som bra för Sverige och människorna här. Detta till  trots om avslöjade brister om omänskliga arbetsvillkor och usla boendeförhållanden:

  • personer som inte kommer med i facket och som får sparken när de är sjuka
  • personer som arbetar för 12 kr/tim
  • personer som arbetar 12 tim/dag  7 dagar i veckan, lön på 2000-3000 kr/mån och riskerar att bli uppsagda om de protesterar för facket eller hos arbetsgivaren och blir därmed utvisade om de inte har ett jobb inom 3 månader
  • 33 av 54 restaurangföretag som fått tillstånd att anställa invandrad arbetskraft hade begått allvarliga lagbrott enligt fackets stickprovskontroll.

Mp har nu med M en uppgörelse 2011 att 2008 års arbetskraftsreform ska ligga fast, där “eventuellt missbruk ska stävjas”. Eventuellt finns inte problemen? Så kan man blunda.

Trots kännedom om missbruken drev Mp inte dessa problem i samtalen med regeringen under våren 2011. De framtida åtgärderna är luddiga. Diskussioner ska göras hur man går vidare t.ex. i  Arbetsutskottet. Detta framkommer i en intervju i Ekot 2011.

De två före detta språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson satte 2009 igång en partiintern process som mildrade partiets EU-fientliga hållning och avskaffade utträdeskravet lagom till valet 2010.

På sin hemsida skriver Miljöpartiet fortfarande att man vill bryta ner EU:s murar mot omvärlden och att man ser en risk att harmonisering av EU:s asylpolitik leder till en allt mer restriktiv flyktingpolitik. Vi ser hur Mp glider ut till höger.

Miljöpartiet bildades som ett parti i kritiken mot den eviga jakten på tillväxt som utarmar planeten och som de övriga partierna bejakar. I denna ekonomiska politik hotas såväl planetens miljö som människan i samhället att springa allt fortare i ekorrhjulet och reduceras till en ekonomisk kugge.

Som idéparti har man uppdraget att i första hand förmedla sina idéer till väljarna, som maktparti har man uppdraget att i första hand röstmaximera. Partiet valde i senaste valrörelsen att som maktparti försöka behaga så många väljare som möjligt genom att sudda ut sin profil,”säger före detta språkröret Birger Schlaug i SVT Debatt

Kan Mp nu verkligen rakryggade stå upp och våga utmana de gamla partiernas världsbild när det gäller allt från arbetslinje och militarisering till dogmen om den eviga materiella och ekonomiska tillväxten? Eller är det nu så att makten hägrar mer för Mp och de genom detta riskerar att ramla i fällan att bli en maktspelare med de nya Moderaterna.

Liberalism bygger på individualism och leder oundvikligen till konflikt med den ekonomiska friheten. Ideologin föder socialdarwinismen och en väg utan solidaritet. Nyliberalismen är ett steg till som en samhällsekonomisk modell. Den marknadsekonomiska modellen uteslöt redan på 1700-talet ekonomins ekologiska och sociala samband.

Att svälja en neoliberal politik leder oundvikligen till en dagtingning med Mp:s värdegrund. Frihet och rätt är i denna nya värld en fråga som gäller marknadens och kapitalets rätt att bygga sin fästning på en evig, ohållbar tillväxt. Såväl miljö- som socialfrågorna står i konflikt med nyliberalismen.

Miljöpartiet kommer, var sig det vill eller inte, att då hamna under omstöpnings slev.

Den nya Centern övergav den sociala och landsbygdens demokrati. Rötterna fanns i Bondeförbundet som skulle ge landsbygdens folk likvärdiga levnadsförhållanden med stadsborna i värn om social rättvisa, trygghet, kooperation och decentralisering. Partiet lockade förutom landsbygdens folk även arbetare, tjänstemän och småföretagare i städerna. En orsak till Bondeförbundets bildande var insikten om att en otyglad marknadsliberalism leder till koncentration av den ekonomiska makten till ett fåtal händer och en centralisering, till ökande klyftor mellan land och stad, mellan olika grupper i samhället. Miljöfrågorna kom på agendan på 60-talet. Decentraliseringen handlade om att garantera en bra samhällsservice i hela landet, om att se till att alla delar av landet har en bra infrastruktur och om att omlokalisera statlig verksamhet från Stockholmsregionen till andra delar av landet för att där stärka de lokala arbetsmarknaderna.

Vi ser idag i ”den nya Centern” som ett nu profilerat högerparti med bibehållna centerrötter och som samtidigt är kompromissvilligt. Hängslen och livrem samtidigt. Ja och nej samtidigt. Centerns högervridning gick långt under Maud Olofssons ledning. Nu blir centern på allvar det mest nyliberala partiet i Sverige. De vill ta väljare från M.

Annie Lööf lyfter fram Stureplan som ex­empel på lyckad Centerpolitik. Stureplanscentern är en organiserad avdelning inom partiet som backade upp Annie Lööfs kandidatur. Avdelningen håller sina möten på krogarna runt Stureplan och debatterar urbana saker som skyskrapor och knark.

Med Annie Lööf som centerledare så har den svenska neoliberala tepåsehögern fått en frontfigur och har avregleringsprofeten Margaret Thatcher som sin politiska förebild.

Annie Lööf hyllar Ayn Rand som “en av 1900-talets största tänkare”. Som ingen annan kombinerade Ayn Rand försvaret av kapitalismens välgörande effekter med individualismens frigörande kraft dvs egoismen. Hon vänder sig tydligen till Stockholmsväljarnas högerkant.

Hennes offentliga värdegrund är glidande gentemot vad hon uttalat och sagt. När hon nyligen i Aktuellt framträdde som huvudkandidat för C, fick hon en fråga om kärnkraften. Då svarade hon Nej till kärnkraften som centerpartist, men tycker samtidigt att det är ett ganska bra förslag och står bakom Alliansens energiöverenskommelse enligt Centerns kompromisspolitik. Hon ville avskaffa alkoholmonopolet men tycker inte att man ska kunna köpa alkohol på ICA. Gårdsförsäljningen blev en kompromiss.

Luddigheten blir stor. Ett nej och ja samtidigt. ”Jag tar inte avstånd från de tankar jag hade för några år sedan”, sa Annie Lööf i en intervju i SR Ekot angående sina olika ställningstaganden när det gäller euron. Det gäller även de rader om platt skatt, lägre ingångslöner och sänkt skatt för höginkomsttagare som hon skrev i Timbros skrift ”Globaliseringens Triumf. ”Jag står för det jag skrev i maj”, var hennes svar på Ekots fråga om dessa neoliberala värderingar.

Två partier som säger ja och nej samtidigt. Mp och C är de nya liberala kameleonterna som vill tydliggöra sig för att få fler röster.

Det här inlägget postades i Arbetskraftsinvandring, Blockskillnad, Ekonomi, EMU, Fördelningspolitik, Kapitalism, Liberalism, Makt, Marknadspolitik, Miljöpolitik, Tillväxt, Värderingar. Bokmärk permalänken.