THE BANKERS’ NEW CLOTHER

Bank-of-England2Den privata bankrevolutionen

Överdrivna privata skulder kan inte bara fängsla ekonomier – de kväver personliga liv.

Den skulddrivna ekonomin kom med Bank of England 1698 när pundsedeln kom där pundet var säkrat i bråkdelsreserver i guld endast till 1/16- del.

Den privat centralbanken kunde nu skapa pengar ur tomma luften till kungens krig mot Frankrike och blivande Nordamerika. Notan fick då folk och kolonier ta på sig. Nivån på skulder växer som hotar nationer till kollaps.

Debtmoney

The Bankers’ New Clother

The Bankers’ New ClothesAnat Admati vid Stanford och Martin Hellwig vid Max Planck-institutet ger i The Bankers’ New Clother tar upp frågan: “Vem äger rätten att skapa nya pengar??”

En större åtgärd skulle vara att ge staten monopol på att skapa pengar. När staten låna pengar till sig själv då upphör räntan.

Ett av de viktigaste förslagen var Chicagoplanen, som lades fram på 1930-talet av bland andra den erkände ekonomen Irving Fisher.

Dess kärna var kravet på 100 procent reserver i relation till insättningar. Fisher hävdade att detta i hög grad skulle minska konjunkturcykler, förhindra bankrusningar och drastiskt minska statsskulden.

En studie från 2012, utförd av anställda hos Internationella valutafonden (IMF), tyder på att denna plan skulle kunna fungera bra.

Liknande idéer har lyfts av Laurence Kotlikoff vid Boston University i Jimmy Stewart is dead, och Andrew Jackson och Ben Dyson i Modernising Money.

Martin Wolf beskriver sedan Positive Moneys system:

Statenskapar alla pengar (betalningsmedel), inte bankerna, precis som de idag skapar vår kontanter. Kunderna skulle äga de pengar de har på sina transaktionskonton, och skulle betala bankerna en avgift för att administrera dem.

 

Bankerna kan erbjuda investeringskonton, vilket skulle möjliggöra lån. Bankerna kan då bara låna ut pengar som faktiskt investerats av kunderna (och som kunderna själva valt att låta investera).

 

Bankerna hindras från att skapa sådana insättningar ur tomma luften, och skulle bli de mellanhänder som många felaktigt tror att de redan är. Innehav i sådana konton kan inte användas (överföras) som betalningsmedel. Innehavare av investeringskonton skulle vara sårbara för förluster (dvs den som fattar beslut om investering får själv bära risken för eventuella dåliga placeringar, istället för att förlusterna socialiseras och skjuts över till samhället).

Regleringar och andra tillsynsregler skulle kunna införas för krav på bankernas eget kapital för sådana konton.

Centralbanken (staten)  skapar nya pengar efter behov, för att främja icke – inflatorisk tillväxt. Beslut om skapandet av pengar skulle fattas av en kommitté som är oberoende (fristående) från regeringen, (på liknande sätt som Riksbanken idag är fristående och inte agerar utifrån regeringens order).

Slutligen, de nya pengarna kan injiceras i ekonomin på fyra olika sätt, genom att:

  1.  Finansiera offentliga utgifter, istället för via skatter eller lån,
  2. Direkta utbetalningar till medborgarna,
  3. Lösa utestående skulder, offentliga eller privata. Lånas ut via banker eller andra mellanhänder .
  4. Alla sådana mekanismer kan (och bör) göras så transparenta som möjligt (dvs så att det redovisas för medborgarna hur beslut om penningmängden fattats).

Övergången till ett system där skapandet av pengar separeras från finansiell verksamhet skulle vara genomförbar , om än komplicerad . Men det skulle medföra stora fördelar .

SaveBanksDet skulle vara möjligt att öka penningmängden utan att behöva uppmuntra människor att belåna sig upp över öronen via egendom. Det skulle sätta stopp för bankverksamhet som är ”too big to fail”. Det skulle också överföra seignorage – vinsterna av att skapa pengar – till allmänheten.

År 2013, till exempel , var M1 i Storbritannien (den del av penningmängden som används för transaktioner) 80 procent av bruttonationalprodukten. Om centralbanken beslutade att detta skulle växa med 5 procent per år skulle regeringen kunna ha ett budgetunderskott på 4 procent av BNP utan att behöva låna eller ta in skatter.

Högern skulle då kanske välja att sänka skatterna, vänstern kanske skulle välja att öka de offentliga utgifterna . Det valet skulle vara ett politiskt beslut, så som det bör vara.

Motståndare till förslaget hävdar att ekonomin skulle förtvina på grund av brist på krediter. Jag hade tidigare förståelse för det argumentet .

Men bara omkring 10 % av bankernas utlåning i Storbritannien har gått till att finansiera företagsinvesteringar i andra sektorer än kommersiella fastigheter. Vi kan hitta andra sätt att finansiera detta.

Banksystemet är så här instabilt eftersom staten först låtit dem skapa nästan alla pengar, för att sedan vara tvungen att försäkra systemet. Detta är ett gigantiskt hål i hjärtat i  våra marknadsekonomier.

Det kan täppas till genom att separera tillhandahållandet av pengar, med rätta en statlig funktion, från tillhandahållandet av finansiella tjänster, en uppgift för den privata sektorn.

Detta kommer inte att ske nu. Men kom ihåg att möjligheten finns. När nästa kris kommer – och den kommer garanterat – måste vi vara förberedda

Grekland krävs på ca 370 miljarder dollar. Detta ska ställas mot de räddningsaktioner som kommit genom skattebetalare. Bredvid är  listan

 

 

DEN NYA RIKSBANKEN. ENDAST STATEN ÄGER RÄTTEN ATT SKAPA PENGAR.

Hur skulle den se ut? Ett flöde av pengar skulle kunna se ut så här. Riksbanken skapar nya pengar på uppdrag av Staten.

Ingen skuld. Ingen ränta. Dessa pengar går in i samhällsprojekt och verksamheter som aktiverar arbete och och produktiva insatser eller tjänster.

Affärsbanker investerar i näringslivets utveckling och handel i det korta perspektivet.

Investmentbanker frikopplas från affärsbankerna för att stänga dörrar till “insider”-affärer för finansjobbare och spekulatörer. Investmentbanker uppgifter långsiktiga placeringar (Glass-Steagal Act)

Island bröt upp 2009. Island kastade ut privata banker som gick i konkurs. En central statsbank inrättades.

Vi lät bankerna gå under istället för att pumpa in skattebetalarnas pengar i dem.” Som andra faktor nämner presidenten Grimson att Island är ”välsignat med en egen valuta”.

Regeringen har förbättrat a-kassan och förlängt ersättningstiden, i kontrast till åtstramningarna i andra krisländer och stupet för människor. De arbetslösa erbjöds utbildningar, de statliga grundpensionerna höjdes. Ett stor arbetsinsats krävdes av folket. Ju fler som var aktiva i arbetslivet och självständiga desto mindre blev samhällsbördan och belastningen på hälsan. Solidariteten gynnade alla.

Mes såväl turismen som exporten av fisk och aluminium har sedan krisen lyft kraftigt och arbetslösheten är nere på lite drygt 4 procent, jämfört med EU-snittet på 10,8 procent.

NYARIKSBNKEN

Det här inlägget postades i Bank och finans, Bank- och finanskriser, Casino-banker, Island. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *