LÅNGFREDAGEN 2017. RÖR DEN OSS I EN MODERN TID???

Allt sker igen. En händelse över alla tider. Kärleken skall slutligen segra!

Jesus korsfästes den tredje timmen dvs kl 9. Klockan 12 föll mörkret och varade till kl 15. Då kom en jordbävning när Jesus dog.

När den romerske officeren och med de andra såg vad som skedde, sa han. “Sannerligen denne man var Guds son!”


Vi lever i en tid av strid. En väldig strid.  Striden mellan Kärlekens makt vs Världens makt. Sanning kontra lögnen. Gott eller ont.

En värld i lögn, terror och förnekelse av både det sanna och det lögnaktiga. De laglösa tar makt i äregirighet. Makt i rikedom. Rätten och rättfärdigheten blir förtrampad av feghet och av hjärtats tröghet av fruktan för förhärskande opinionernas diktat.

En förfalskning av människovärdet med död åt de otrogna, där det “goda” att låta sig själv död för att andra ska dö. Jesus offrade sig för att vi skulle leva i ett tillkommande liv.

Människan skapade med fri vilja att skapa och tjäna och att ingå i Guds familj som söner och döttrar. Vi är i detta ännu barn.

“Jag är Han Som Älskar er mest, säger Jesu budskap den 10 januari 1990. Gud talar sedan 1985 i sitt verk True Life in God. (Se internet)

Men fallet gjorde henne till sin egen “gud” att välja mellan gott och ont. Kunskapens träd. En värld där Gud utgår.

En värld där jordens mäktiga talar i pompösa lögner om frihet och rättvisa och gör sitt uppdrag att tjäna människor och samhälle till en karikatyr.

Vem vill vi följa? Vem är då människan? En avbild av Gud eller ett Odjur? Vi ser det mest brutala och blodiga ske. Vem skapade detta? Det onda att det rakt motsatta.

Kristus kom till jorden för att rädda och inte för att förgöra med svärd eller döma människor. Han visad den sanna vägen. Gick den till Korset. Botad sjuka. Väckte döda. Det var Gud som skapade människan och universum. Människan föll.

Han var sänd hit jorden att vara den sanna människan. Vara Guds egen avbild. Sänd till jorden som Guds son född av Maria.

Dömdes till döden som ett hot till världsmakten. Pilatus visste att Jesus var oskyldig. Hopen ropade att att döda Jesus, som blev hånade och skändad trots allt han gjort.

Jesus lät det ske i  total ödmjukhet och lydnad till Guds vilja att rädda oss som sina barn genom Offerdöden. Jesus betalade människosläktens skuld och upprätta den stora Nåden.

Ett förbund med Gud. Ett evigt och oförstörbart förbund genom Kristi kropp och blod. Där firar vi Påsken.

Dödsmakten förlorar kampen. Jesus Uppstår. Kyrkan är en födelseplats för oss. Gud själv ger oss Livsmåltiden brödet och kalken.

Vi är tiden att välja likt fåren följer sin Herde. Lidande, sorg, tårat och sjukdomar fick Jesus bära som människa. Han bar våra sjukdomar. smärtor. Sargad för våra överträdelser, som Jesaja skrev och profeterade 700 före Kristus, Jes- 53:6-7. Bibeln täcker över tusentals år.

Det gäller oss att bära vårt eget Kors. Han är namnet över alla namn. Allt makt i hans händer.
– “Herre, jag ber dig rädda mig. Herre skynda till min hjälp. Alla som söker Dig  må fröjdas och vara glada i dig”

Allt blir det motsatta i glädje och fröjd. Guds rike är rättvisa, kärlek, frid och liv i evighet.

Tid ska komma i vår tid med rening när det onda tas bort. Allt är förutsagt. Även naturen förvarnar.

Jesus bad för oss alla. Så även vi för vän eller ovän. Hela kristendomen gäller en förening med Kristus. Vi är hans lemmar, ögon och öron. En gemensam ande med Gud. Det gäller även Kyrkans enhet. I himlen finns ingen religion. Allt gäller Sanningen som endast är EN.

Kärleken är vägen till frihet. Och påsken visar att detta är en frihet så stark att inte ens döden kan stå emot den. På påskdagen, efter tre dagars kamp, måste den till slut ge vika – farao besegras än en gång. Visst finns mörkret kvar i världen, vi ser det varenda dag, men människan inbjuds till att leva som om allt förvandlats. I den måltid som Jesus instiftade finns credot för detta nya liv, ett liv i gemenskap.
http://www.expressen.se/kultur/vagen-till-gemenskap-leder-jesus-till-doden/

“Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.”

Det här inlägget postades i Jesus Kristus., Kristendom, Människan, Människan och värdet. Bokmärk permalänken.