MÄNSKLIG VÄG: BIDÖDEN HOTAR MATFÖRSÖRJNINGEN UTAN POLLENERING.

Överallt sprids nyheter om hur bina riskerar att slås ut av människans framfart, och det är uppenbart att allt mer står på spel. Cirka var tredje tugga vi äter och runt 70 procent av antalet grödor är helt eller delvis beroende av insektspollinering, skriver flera debattörer. Här i Jonsered är har bina dött ut 100% under vintern,

Pollenringen lägger grunden till blomning och alla frukter och allt det son ingår i näringskedjan för allt levande. Vi kan studera kylskåpets och se vilka födor som påverkas.

Människan sprutar med bekämpnings­medel, förändrar landskapet mot enformighet i stället för mångfald och bidrar till att sprida honungsbinas sjukdomar och parasiter, och då räcker inte deras unika anpassningsförmåga längre till. I delar av Kina har bina slagits ut helt och människor pollinerar för hand. I USA, där stora delar av jordbruket är helt beroende av honungsbin, har över 40 procent av landets bisamhällen dött per år de senaste åren. Det har gått så långt att USA måste importera friska bisamhällen då de ­inhemska inte längre räcker till.

Tre olika neonikotinoider förbjöds 2013 i EU för betning av jordbruksgrödor som är attrak­tiva för bin. Trädgårdsaffärer, webbutiker och flera stora affärskedjor säljer dock fort­farande varianter av Myrr, Swirr, Provado, Maxforce, Substral insektsmedel och Calypso som ­innehåller neonikotinoiderna imidakloprid, acetamiprid och tiakloprid. Dessa används i stor mängd i svenska villaträdgårdar.

Inom jordbruket sprids fortfarande en rad neonikotinoidpreparat, även i blommande grödor. I Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister redovisas vilka preparat som är godkända, vilket aktivt ämne de innehåller och vilket syfte de har. Men den 23 mars blev det känt att EU arbetar med ett nytt förslag om ett generellt förbud mot dessa ­ämnen.

Inte bara insektsmedel är farliga för bin. Roundup är ett vanligt ogräsmedel och det innehåller (i likhet med Rambo, Resolva och Glyfonova) glyfosat som visats påverka binas förmåga att hitta hem.

Frågan har varit uppe många gånger. Här på FB blir det en fnysning och förnekelse. Monsanto är ett globalt hot med sina sädesslag och anpassade bekämpningsmedel.

Undersökningar av skånska vattendrag vid länsstyrelsernas miljöövervakning 2015 har visat att det finns en rad olika bekämpningsmedel i vattnet. Glyfosat (Roundup) och dess nedbrytningsprodukter hittades i stort sett i alla proverna, och neonikotinoiderna imidakloprid och tiakloprid i 30–35 procent av dem.

Så sent som den 22 mars i år listades för ­första gången ett vildbi på listan över utrotnings­hotade arter i USA, humlan Bombus affi­nis som nästan helt slagits ut i hela landet. Liknande exempel finns i andra delar av världen.

Läget har blivit så allvarligt att det nu forskas på robotbin som forskare hoppas kunna ersätta bina med i framtiden om de inte kan räddas eller återinföras i ett jordbruk som kräver pollineringstjänster. Detta är en ohållbar lösning.

Den marknadsstyrda ekonomin tar oss in fällor. Att kemikalieindustrin med Monsanto och Bayer i spetsen lobbar hårt för att få sälja sina produkter är förståeligt. De förlorar stora inkoms­ter när dessa medel förbjuds.

Men inte kan vi låta både bina och människans framtida försörjning hotas av sådan kort­siktig och egennyttig hänsyn? Det är även ­viktigt att arbeta för att liknande regleringar ­införs i hela världen för att inte marknads­föringen och försäljningen av dessa biocider ska intensifieras i andra länder i stället.

En FN-rapport fastslog i januari i år att bekämpnings­medlen inte är rätt väg att gå. De har allvarliga konsekvenser för hälsa, samhälle, miljö och biologisk mångfald. Rappor­ten konstaterar att dessa kemikalier hotar livsmedelsförsörjningen på längre sikt, eftersom den är beroende av en mångfald av bin och andra pollinatörer.

Senare års framsteg i den ekologiska ­odlingen innebär att den globalt sett kan ge större skördar än det konventionella jord­bruket. Samtidigt kan vi konstatera att gift- och konstgödselfri odling har försörjt mänskligheten i många tusen år, medan icke eko­logiska odlingsmetoder har tillämpats i stor skala i mindre än hundra år. Är bidöden i Kina och USA ett tecken på att dessa metoder inte fungerar i längden?

Vi måste dra nytta av det snabbt växande intresset för biodling, honungsbin och vildbin för att skapa miljöer både i städerna och på landsbygden, där många arter av bin kan trivas. Vi behöver bina mer än de behöver oss. En viktig faktor är att minska halterna av bekämpnings­medel i miljön, både för binas, för mänsklighetens och för ekonomins skull!

Källa https://www.svd.se/bidoden-hotar-stora-delar-av-var-matforsorjning

Johan Landgren

författare ”Olja för blåbär – Energi, makt och hållbarhet”

Marita Delvert

ordförande Sveriges ­biodlares riksförbund, SBR

Monica Selling

Det här inlägget postades i Genteknik, Hälsa, Marknadspolitik, Miljöpolitik, Pengar, Protester, Sverige, Systemfel, USA, Välfärd. Bokmärk permalänken.