OUTSOURCING AV MYNDIGHETSANSVAR BÖRJADE MED ALLIANSEN 2011

 
Alliansens näringspolitik 2006-2014 har varit och är en utökad privatisering av samhällets olika funktioner. Ideologin är att den privata sektorn och marknaden är med lämpad för att sköta makroekonomin. Den sjukan drabbade hela EU.

 Samhällets skötsel tillhör nationen för att gagna det gemensamma bästa. Utan detta går vi mot den totalitära ordningen. Världsoligarkerna söker en nationell samhällsupplösning.
 
Cyberhoten kan som som i Ukraina slå ut hela elnätet. Sverige vill digitalisera hela penningsystemet. I rationalism och kortsiktighet äventyrar det politiska systemet demokratisk framtid.
 
Det var Reinfeldts regering som 2011 som bedömde svenska myndigheter lade ut för lite verksamheter på entreprenad.
 
Gjordes fler upphandlingar, menade Riksrevisionsverket, skulle myndigheterna bli effektivare. Dock var it-kompetensen låg hos myndigheterna generellt, och Riksrevisionen nämnde kompetensbrist som en av de allvarligare riskerna med upphandlingar i nuläget. Över 60% av myndigheterna hade inte kontrollerat informationssäkerheten i sina verksamheter.
 
”Granskningen visar att det är stora skillnader mellan olika myndigheters kompetens att bedöma frågor om IT och outsourcing. Det finns därför ett behov av bättre vägledningar och erfarenhetsutbyte, så att myndigheterna inte alltid behöver börja från början när dessa frågor prövas”, skriver revisionen i sin undersökning.
 
Riksrevisionen rekommenderade regeringen att ta fram riktlinjer för hur myndigheter ska avgöra om IT SKA SKÖTAS INTERNT ELLER LÄGGAS UT!!!!!
 
Myndigheterna rekommenderades att säkerställa tillräcklig beställarkompetens inom myndigheten för att kunna hantera frågor om upphandling, och att regelbundet se över outsourcingmöjligheter.
 
Regeringen Reinfeldt delade Riksrevisionens bedömning att myndigheterna borde outsourca mer.
 
I februari 2014 lades Transportstyrelsens it-drift ut på entreprenad.
 
IT-skadan är sannolikt större. Myndigheter har inte tillräcklig kunskap.
 

Alliansen spelar ett maktspel. De har aldrig drivet ett samhällsansvar. De fungerar som Trojaner för elitens världsordning.

Det nyliberala 70-talet för globaliseringen

Det började med 70-talets nyliberala teser genom Miltion Friedman och den brittiska högern sedan Margret Thatchers dagar som utformade den nya styrmodellen för offentlig förvaltning – kallad ”New Public Management”.

NPM – har haft företagsvärlden som modell för hur allt från myndigheter till välfärdssektorns kärna av skola, vård och omsorg ska organiseras och ledas. Kodorden är privatisering och konkurrensutsättning. Ekonomins innehåll reducerades till kostnadsjakt och vinstjakt. Det som var medel blev mål och vice versa.

I Alliansens politiska program uttrycks det med orden att allt som kan bedrivas av någon annan än det offentliga ska också privatiseras. Företag gick banade väg för att permittera tjänsteman och köpta lösningar från företag låglöneländer. Kostnader minskade på kort sikt. Men förluster produktkvalitet kunde mångdubbla kostnader

Förändringen drevs även på från föregångaren till Svenskt Näringsliv – Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) – och en rad till det kopplade lobbyorganisationer sedan oljekrisens dag. Den negativa handelsbalansen döptes om till för hög välfärd.

All offentlig verksamhet som kunde läggas ut på entreprenörer skulle ”outsourcas” och överlämnas till marknaden. Kostnaden för den gemensamma sektorn skulle bantas. Jakten på ”vinst” blev då det primära målet. Att det sedan i praktiken oftast blev dyrare och sämre var man tystare om.

För många av de statliga myndigheterna har det blivit ett självändamål att kunna visa att de genom bruk av anbudsförfarande och entreprenörer kan pressa priser och bedriva verksamheten billigare. Följderna av det har synts tydligt inom järnvägstrafiken. Transportstyrelsens agerande följer samma mönster.

Kostnadsjakt motivet

När Transportstyrelsen i april 2015 sålde ut hela sin IT-hantering till multinationella IBM kallades den för en bra och för myndigheten utmärkt affär. Det avgörande för outsourcingen var jakten på minskade kostnader.

Omkring 150 IT-tekniker anställda på myndigheten avskedades och billigare utländska på Balkan etcetera fick ta över.

Att miljardkontraktet saknade viktiga detaljer som krav på beprövad och säkerhetsklassad personal att hantera det delvis hemligstämplade och för rikets säkerhet grundläggande materialet fick passera i den jakten.

Att det finns en lagstiftning som reglerar hur sekretessbelagda uppgifter får spridas och hanteras ”rundades” som oviktigt i förhållande till möjligheten att kunna visa fram en billigare och mer kostnadseffektiv IT-lösning. Och nu är haveriet med upphandlingen med rätta föremål för säkerhetsutredningar och debatt.

Viktigast nu är att på ett tillfredsställande sätt reda ut och så långt möjligt täppa igen säkerhetshålen efter haveriet på Transportstyrelsen. Därutöver behöver bredare lärdomar dras vad gäller utformningen och förvaltningen av våra gemensamma skattefinansierade statliga och kommunala verksamheter. Inte minst då att privatiseringar och marknadslösningar passar illa som modell för såväl drift som för finansiering av investeringar.

Samma marknadstänkandets logik som format NPM har också drivit på idén om ”Offentlig-Privat Samverkan” (OPS-lösningar) för större byggprojekt och investeringar i offentlig infrastruktur. I stället för att använda skattemedel eller göra offentliga upplåningar lämnas projekten över till dyrare upplånat privat kapital som för själva byggandet sedan får betalt för detta i ett för skattebetalarna ofta svindyrt avtal för att även sköta driften i kanske 40 år.

http://aktuelltfokus.se/sa-baddade-regeringen-reinfeldt-for-it-skandalen/

http://www.gp.se/nyheter/debatt/it-haveriet-en-f%C3%B6ljd-av-vinstjakt-och-privatiseringsiver-1.4475886

 

Det här inlägget postades i IT-krisen. Bokmärk permalänken.