GÖTEBORGS FÖRFULNING I KOSTNADSJAKTEN OCH FÖRTÄTNINGEn

 

 

 

 

OUTSOURCING AV BYGGPLANER: ARKITEKTUR MED GRÅSPRÄCKLIGA “FÅGELSKITSFASADER”

Ur marken växer stora lådor kantiga lådor med sneda vinklar. De kan vara svarta. De kan se ut som de vore klädda i tjärpapp. Et nytt centrum byggs skrapor i Gamlestaden med en fasad som liknar vit-och gråspräcklig “fågelskit”. Djärva grepp med en död fantasi.

Ett nytt Göteborg utan helhet. Fantasifoster. Beslut utan logik. Beslut utan ansvar mot göteborgarna.

Det Göteborg som byggs idag är varken särskilt vackert eller förankrat i stadens stolta arkitekturhistoria.

När Göteborg påbörjade en radikal omdaning under slutet av 1800-talet fanns, likt idag, en enorm efterfrågan på bostäder. Svaret på denna efterfrågan blev de för Göteborg kännetecknande landshövdingehusen. Det handlade inte om exklusivt finsnickeri utan om att snabbt få ut bostäder.

Landshövdingehusen var visserligen inget stort fall framåt utrymmesmässigt. Fortfarande trängdes hela familjer i enrummare. Men det hade mindre med själva husen att göra än det ekonomiska läget i landet.

Men runt gårdarna byggdes upp en familjär gemenskap, där både göteborsanda och göteborgshumor utvecklades, Staden hade sin olika karaktärer med sjöfart, varv, industri och handel.

Husen fogades även in i fungerande och logiska gatunät, ännu en konst som gått förlorad i 2000-talets Göteborg.

Det är först de senaste åren som man från politiskt håll börjat tala om förtätning och bättre stadsliv. Men den estetiska biten är främst något som det talas om utanför de politiska korridor

Kostnadsjakten bortkopplade behovet det vackra, det levande, naturnära och de sociala rummen av torg, mötesplatser, matställen och butiker.

En viktig anledning till att det tar så många år från idé till färdigt hus vid byggprojekt är att byggbolagen bromsar byggtakten för att pressa upp sina vinster. Bostadsmarknaden är för viktig för att lämnas över till storbolagens avancerade vinstupplägg,

De stora förlorarna är alla unga vuxna som aldrig får flytta hemifrån, de som får stressa runt i tredje och fjärdehandskontrakt med sina tillhörigheter i matkassar. Barn som drabbas av koncentrationssvårigheter och problem med läxläsning på grund av trångboddhet.

I stadsdel efter stadsdel har man överlåtit ansvaret till kapitalstarka och initiativrika byggherrar att planera staden. Det är bra att det byggs, men släpper man ifrån sig planeringen kan det blir ödsliga och dysfunktionella stadsdelar. Norra Älvstranden är ett exempel nära i tid.

En av futuristiska storheterna är Gert Wingårdh med sina kantiga, metalliska och själlösa former

Inflytandet från byggfirmor är skämmande. Nyligen presenterade nämligen ett konsortium av byggherrar och arkitektföretag sitt förslag för evenemangsområdet i Göteborg. Kontentan i förslaget är att kommunen ska skänka bort 500 000 kvadratmeter byggbar mark mellan Ullevi och Scandinavium. I utbyte lovar byggherrarna nya arenor till staden, ”gratis” som blir EN OUTSOURCING I BYGGEN

På 1600-talet köpte holländarna Manhattan av urbefolkningen för motsvarande 24 dollar.

Om kommunen går på kolonisatörernas förslag förlorar skattebetalarna hela värdeutvecklingen och ger bort det som är en av skattebetalarnas största potentiella intäkter.

Obegriplig logik råder. Det nya brobygget har kritiserats från flera håll, både från kommuner och privata intressen. Att bron endast ska vara 13 meter hög, jämfört med dagens bro på 19,5 meter, menar kritikerna kommer leda till fler broöppningar och att det blir sämre både för miljön och näringslivet.

Entreprenaden av bron är utlagd på Skanska och danska MTH.

I Tyskland rivs det grå betonglådor från modernismens mörkaste decennier och byggs hus i klassisk stil. Även vacker arkitektur i sten och trä kan massproduceras. I Sverige finns en gryende rörelse av människor som tröttnat på att det byggs så fult.

För framförhållning för hållbara städer utvecklas trädgårdsstäder med livsmedelsproduktion inne i städerna. Byggnader kläds med grönska.

Har den sociala fantasin dött i Göteborg.

Blandade former och färger ger en atmosfär.

Det här inlägget postades i Bobygge, Bostäder, Människan, Marknadspolitik, Modernism, Vinst. Bokmärk permalänken.