DEN SEKULÄRA VÄGEN – EN VANDRING TILL SÖNDRING OCH IN I KONFLIKTER

Vår tid är djupt konfliktartad. Nära på dagliga rapporter om dödsskjutningar och terrordåd. Grupp står mot grupp. En konflikttrappa finns. Extrema grupper söker våld som blir kontraproduktiv.

Den sekulära vägen innehåller uppror mot det som gällt. Europa förvandlades efter VK II i EU-projektet till ett monetärt och sekulärt system.

Novus Ordo Secolorum – den nya tidens ordning, är en vision från 1776 när USA bildas och finns på baksidan som en inskription i det stora Statssigillet fastställdes den 20 juni 1782. Politiken danade väg för ett nytt Europa och den nya världen.

Europa växte en gång fram som kristna nationer efter Romarrikets tyranni och fall. Karl den store kommer lägga grunden på 800-talet det kristna Europa

Romerska riket hade under större delen av sin existens en polyteistisk religion som en statsreligion. Efter Kristi död växte kyrkan mycket snabbt.

Den mest kända av de romerska kejsarna som förföljde de kristna blev kejsar Nero (37-68). År 64 startade en stor brand i Rom, vilken kejsaren skyllde på de kristna. Apostlarna Paulus och Petrus avrättades. Den förföljelsen var massiv, men till sin största delen inskränkt till huvudstaden.

Det allra första kristna församlingen bildade på en Egendomsgemenskap. De verkade för och med varandra runt den kristna tro. Idag finns kloster. Men Marx förkastade det kristna och såg ett samhällssystem där staten ägde allt och även sanningen.

Under det första seklet råder många strider mellan Rom och olika stammar som germaner och goter. Dessa möten med Rom kom att var inledningen att kristendom växte väster ut. Konstantin var den förste romerske kejsaren på 300-talet som bekände sig till kristendomen. I början av 300-talet var omkring 15% av romarrikets befolkning kristna.

Blodiga stamkrig kunde upphöra när olika folk kunde börja leva tillsammans under ett gemensamt baner. Karl den store kom att under 800-talet lägga grunden till ett kristet riket som skulle bli Europa.

Någon gång på 700-800 talet började då ett nytt samhällssystem växa fram och utvidgas. Fast bosättning tar över och lägger grund till jordbrukssamhället.

Karl den store lät kloster byggas som spred kristendom, utbildning och odlingskonst. Viktiga steg i samhällsbygget efter Rom. Olika näringsgrenar tar form. Kyrkbyggena i Europa utvecklade kunskap och hantverk och lägger grund till näringslivet.

Namnet Europa är ett samlande begrepp som tillkommer efter Konstantinopels fall 1453, då det bysantinska riket faller.

Visionen används av kyrkans ledning som ett samlande begrepp för att bilda en kristen och kulturell gemenskap för framtiden.

Detta kom att undergrävas genom  revolutioner intellektuellt i en rationell verklighetsförklaring under upplysningstiden. Värld och människa är likt en maskin. Det finns ingen Gud säger man.

Hur kan då allt existera utan orsak?

Vår synliga universum har en starttidpunkt och är då ändlig. Vetenskap söker tid efter tid kunskap om natur, liv och materia. Bakom finns en fördold visdom. Hur blev allt detta till?? Naturen innehåller ett samspel som förenar. Världsordningen söndrar istället

Novus Ordo Secolorum – den nya tidens ordning

Den moderna politiken växer fram under den industriella revolutionens 1700-tal. Mot den kommer de socialpolitiska revolutioner och kontrarevolutionerna. Parallellt sker en bankrevolution genom en politisk och ekonomisk elit.

Hemliga, kriminella och samhällsfientlig grupper bildas som vill störta kristna nationer och de sprider terrorceller i Europa och Ryssland. Maffian har sin rötter i detta Vägen att erövra nationella centralbanker. Makten skuldsätter nationer genom krig , kriser och skuldekonomi.

Idag styr en privat superelit 165 centalbanker genom BIS, Bank for International Settlements. Klyftan mellan de rikaste och övriga folket alstrar konflikter och krsis

Kapitalism och kommunismen är i den materiella världsfilosofin två syskon. Den konvergerar mot varaner och finns i det nya Kina. Kapitalismens yttersta strävan är att en elit når fram till ett totalt ägande av jordens tillgångar och resurser. Vägen till monopol.

Sovjet blev en prototyp för detta och utvecklad som en statskapitalism. Folket blev ett ett medel som statens kreatur.

Fortsättning är vägen till Europas Förenta Stater och det som lägger grunden till EU, genomfört som ett nyliberalt affärsprojekt i genom olika fördrag som blev oförstådda.

Kreml blev Bryssel. Politbyrån blev EU-kommissionen. Bakom finns krafter bortom det demokratiska rummet strävan att upplösa nationell självständigt. EU bygger inte längre för det gemensamma bästa utan för union baserad på ett valutasystem och marknadsekonomiska lagar.

Kulturmarxismen är en ny överideologi som baserar sig på en marxistisk analys av maktförhållanden. Den leder tillsammans med liberalismen till postmodernismens avreglering  av etik till perverterad frihet att gynna en total individualism. Frihet på andras bekostnad.

Folkomflyttningar sker genom kriget i Mellanöstern som ger massflykt. Nationens identitet urholkas och destabiliserar nationens demokrati, mänskliga värdering, familjelivets relationer och den kultursammanhållande grunder.

Open society söker ett nytt samhälle med en mixad befolkning med mixade värdering som delar upp samhället i än mindre och svagare grupper.

Den nationella självständigheten är ett hinder för superelitens ekonomiska expansion och suveränitet för att bila en global ekonomisk enhet. En topp som är herrar och med nationer som gårdar med folk likt boskap.

Nyliberalismens visionär  Zbigniew Brzezinski skrev i sin bok 1973  ‘Between Two Ages: America’s Role in the Technotronic Era’.

“Nationer måste tjäna behoven hos de multinationella bankerna och företagen. (Konstitutionen är) otillräcklig …. den gamla ramen för den internationella politiken, med sitt inflytande …. fiktionen om suveränitet. … är uppenbarligen inte längre förenlig med verkligheten ..

Det finns i världspolitiken som sår en draksådd i konflikter. Dessa ledare löser inte konflikter utan rider på dem.

Minoritetsgrupper bildas som söker uppror. Extremt till vänster eller höger. Grupper identifierar sig med i ny samhörighet i en ny värdegrund, sedvänjor eller klädsel De kan hämta sin inspiration från gamla hedniska läror.

Kampideologier utvecklas i klass, ras, kön eller i en “ism” som en konsekvens av finansiell globalisering där politiker vänder kappan efter vinden och överger sin ursprungliga grunder. Mål och medel kastas om.

”Bråka med någon av din egen kaliber.” Det är inte den typiska HBTQ-sloganen, men Pink Pistols är inte den typiska HBTQ-föreningen. Den uppmanar amerikanska sexuella minoriteter att beväpna sig för att skydda sig från attacker. ”Beväpnade queerpersoner får inte stryk”, som det står längre ned på den rosa hemsidan.

Mål blir de monetära vinsterna där andra får bära skuld eller förluster i den falska ekonomin. Människor medlet.

NMR-demonstrationens syfte var att få till stånd en konflikt med polis och anti-nazism. De lyckades. Konflikthärden

Likaså Kataloniens folkomröstning om självständighet. Centralmaktens stora misstag var att sända ut polis och tillämpa våld. Det blev bensin för att släcka lågorna.

Ur motsättningar växer ett hat fram mot en fiende. Tes vs antites är den kontraproduktiv process som sprider sig i samhället. Ont föder ont.

Konfliktrappan leder ner i källarvåningen
Tre huvudsteg finns. Varje steg har 3 faser. Totalt innehåller trappen 9 steg nedåt.

0. Dialog

  1. Motsättningarna.
  2. Den gemensamma fienden
  3. Total förintelse

0. Dialog. När meningsskiljaktigheter eller irritationer uppkommer löser man dessa genom samtal.

Parterna är intresserade av och lyssnar på varandras synpunkter. Det finns en vilja att finna lösningar som är acceptabla för alla. Motparten kan uppfattas som en del i den nya vägen. Inriktning på att komma överens.

Motparten kan upplevs som ett stort hot mot det goda att man måste krossa motparten även om det sker till priset av egen undergång. Ingen återvändo. Total konfrontation
Inriktning på att krossa motparten till varje pris

Konfliktmotorn finns i egot och sökandet efter sin bekräftelse. Motsatsen är ödmjukhet. Mahatma Gandhi visade en fredsväg.

  1. Hårdnande ståndpunkter. Kommunikationen mellan parterna är, enligt transaktionsanalysens terminologi, komplementär, d.v.s. man talar till varandra som likvärdiga parter. Om det uppkommer korsade kommunikationsvägar (t.ex. att en part talar som en förälder som läxar upp ett barn) försöker parterna rätta till detta.
  2. Polarisering och debatt. När ståndpunkter hårdnar bildas spontana grupperingar som sympatiserar med den ena eller andra ståndpunkten eller som enas mot en annan ståndpunkt. När detta mönster upprepas bildas så småningom en ”hud” kring dessa sympatisörsgrupper som innesluter och utesluter olika personer till en grupptillhörighet. Parterna är nu starkt fixerade vid de ståndpunkter de intagit.Försvaret av dessa ståndpunkter blir en prestigesak: parterna tror att deras intressepositioner som helhet är beroende av hur framgångsrikt de företräder sina ståndpunkter i enstaka sakfrågor. Detta transformerar konflikten till att handla om status och prestige.
    – Strider om orsakssamband, som egentligen går ut på att undgå egen skuld.
    – Extrema slutledningar av motpartens utsagor: man drar ut konsekvenser in absurdum och behandlar motpartens argument i tillspetsad form.
    – Man ställer motparten inför ett krasst dilemma, med tillspetsade alternativ för att få motparten att gå med på ”den gyllene medelvägens” kompromiss.
    – Att provocera fram extrema, känslomässiga utbrott: med ”rationella argument” kan man röra vid motpartens djupa känslor och ”heliga värden,” och på så vis provocera fram starka, obehärskade reaktioner. Dessa kan sedan utnyttjas som en svaghet
  3. Handling i stället för ord!På steg 3 förlorar parterna tron på att diskussioner leder vidare, nu återstår bara handling. Tyngdpunkten ligger nu vid konkurrens, medan ambitionen att återgå till samarbete sjunker i bakgrunden. Förväntningarna är paradoxal: för egen del är parterna inte beredda att ge efter, ändå förväntar de sig att motparten ska ge efter för påtryckningar. Själva visar de upp styrka och självsäkerhet, men förväntar att motparten ska tröttas ut och ansluta sig till sina motståndares åsikter.
  4. Värnad om image och allianser. Parterna lämnar sakfrågan. Vägen till persongrepp börjar. På steg 4 handlar det om vinst eller förlust snarare än om enskilda sakfrågor. Varje part strävar efter att säkra sin psykiska existens, och inte låta sig tryckas ned av motparten. Fientliga hållningar är tydligt märkbara på alla sidor.Den negativa fiendebilden omfattar huvudsakligen vad motparten är i stånd att göra, motpartens styrka och effektivitet, men sträcker sig på steg 4 ännu inte till att omfatta motpartens grundläggande moraliska kvaliteter. Nedvärderingen av motparten tillåter eller medför en uppvärdering av den egna sidan.Riktade aktioner för att skapa allianser runt en gemensam fiende är typiska för steg 4.
  5. Ansiktsförlust. Ansiktsförlust innebär en total revidering av bilden av den andres identitet. ”Ansiktet” utgörs av det sociala värde en person el. grupp kan göra anspråk på. Att bevara ansiktet innebär att man kan ta social och moralisk respekt i anspråk för sig själv. ”Ansiktet” är s.a.s. ett ”socialt lån,” som man får åtnjuta så länge man visar sig värdig. Härigenom är man för sin sociala status beroende av omvärlden.Känslan av att motparten hela tiden följt en oärlig strategi stärks. ”Plötsligt föll fjällen från mina ögon. Jag förstod att det som hände på mötet i januari var ett led i deras försök att manipulera oss. Redan under våra långdragna diskussioner för två år sedan var deras målsättning klar. Detta genomskådar jag först nu.Parterna upplever nu inte bara överlägsenhet och underlägsenhet, utan ”himmel och helvete,” änglar och djävlar. Positionerna som parterna upplever överstiger nu normala mänskliga mått.Det brutna förtroendet leder till negativa förväntningar. En händelse räcker för att bevisa riktigheten i negativa förväntningar, medan det krävs många händelser för att övertyga om att motpartens beteende kan tolkas positivt. I Riksdagen kan det ske leta efter kvitton som fäller en motståndare. Medier informeras. Steg 6 inleds
  6. Strategiska hot. Till en början uttalar parterna ömsesidiga hot för att visa att de inte ger efter. Den som hotar vill a) skapa uppmärksamhet för sig själv och sin sak; b) demonstrera sin autonomi och sin förmåga att ställa villkor; c) genom sanktionshot understryka giltigheten av en bestående norm och få motparten att bete sig enligt denna. Vi kan se detta i retoriken mellan väst och Ryssland  rörande Ukraina och Syrien. Nato mobiliserar. Likaså i mellan USA och Nordkorea.
    I detta skede råder stark stress, det kostar mycket ansträngning att överväga beslut noga och tänka på långsiktiga följder.Till grund för hotstrategierna finns ett paradoxalt tänkande. Det uttalade hotet ska leda till att motparten avstår från en våldshandling. För det mesta utgår den hotande parten från att de måste hota med våld för att inte behöva använda just detta våld. Om denna avskräckning ska vara verksam måste den hotande dock räkna in motpartens ogynnsammaste reaktionssätt i sanktionskalkylen. Hotstrategier utgår därför alltid från den värsta möjligheten. Härigenom leder hotstrategin ofta till just det scenario man ville förhindra.
  7. Hotstrategierna i steg 6 har slagit sönder parternas säkerhetskänsla. De tenderar att se motparten som kapabel till vad som helst. Varje part ser nu i första hand till att trygga den egna existensen. Alla andra avsikter betraktas med misstro. Motparten ses bara som en hindrande faktor som står i vägen för en problemlösning. Därför måste motparten skakas i sin existens genom målinriktade doserade slag. Det går inte längre att föreställa sig en lösning där motparten över huvud taget finns kvar. Någon slags gemensam ansträngning att lösa situationen är djupt motbjudande.Parternas handlingsutrymme är kraftigt inskränkt, och de försöker genom attacker visa att de är handlingsförmögna. Attackerna kommer ofta utan förvarning, men slår inte mot vad som helst. Framför allt attackeras motståndarens sanktionsmakt. Det handlar ännu inte om förintelse, utan om oskadliggörande. I organisationer kan det t.ex. handla om organisationens finansiella position, legalitet och kontrollfunktioner. Allianser om ekonomiska sanktioner.Möjligheten att förstöra motpartens resurser ger konfliktparterna en surrogat till tillfredställelse. Den blockerade vilja kan få ett utlopp, och man kan få uppleva en känsla av makt i sin vanmaktssituation. Den andra sidans förluster bokförs som egna vinster, även om de inte egentligen ger några egna fördelar. Att skada motparten ger nu tillfredställelse i sig. De egna målen försvinner i bakgrunden, och man är beredd att ta egna förluster på köpet om bara motparten lider större skador.
  8. Attack mot nervcentra. Förintelseaktionerna blir nu häftigare. Slagen syftar till att slå sönder det som håller motparten samman, den grundläggande identiteten, så att motparten faller isär av sina inre motsättningar.
    Detta kan vi ser i den destabilisering av en demokratisk framtid. Sociala slitningar drabbar nationer. Terrorgrupper försörjs via hemliga kanaler. False flag operation sker. Extremgrupper trädder fram till vänster och höger.
  9. Total förintelse utgörs av att man ger upp självbevarelsedriften. Man struntar nu i den egna överlevnaden, motparten ska förintas även om det sker till priset av den egna undergången som organisation, grupp eller individ (i grund och botten identitet). Självmordsbombare slår till. Hot om kärnvapen antyds.
    Alla broar blir brända. Ett totalt förintelsekrig förs nu, man skiljer inte på skyldig och oskyldig, parter eller neutrala. Den enda motivationen när avgrunden närmar sig är att nå visshet om att fienden också kommer att falla.

Källa: http://socav.gu.se/digitalAssets/1564/1564061_23eskalation.html

Det här inlägget postades i EU, Europa, Klassamhället, Kristendom. Bokmärk permalänken.