FRAMTIDEN, DEMOKRATIN, FRIHETEN OCH RÄTTEN UNDER AFFÄRSVÄRLDENS SKUGGA.

 

Ojämlikheten i världen är byggd på rikedom. Ojämlikheten i samhället tillhör en extrem rikedom som tillhör mindre än 1/10 av en procent av befolkningen.

Det har gett stora negativa följder på samhällets utveckling. Här uppstår prekäriatet med dem som får leva det prekära livet.

Vi är i en tid när samhället formas av dem som äger samhället eller snarare lever på jordens krediter. Dessa monetära makter är “master of mankind” – mänsklighetens härskare”

I “Nationernas välstånd” – An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations –  publicerat av Adam Smith 1776,  omtalas en grupp som “Master of Mankind” som som sökte kontroll över England.  Anorna är gamla. Idag gäller det en global kontroll.

Bakom vår samhällsutveckling finns många ansträngningar till att nå rättvisa, demokrati och frihet.

Under 50- och 60-talet fanns en ganska jämn ekonomisk fördelning hos befolkningen. Arbetare kunde för familjen bygga ett sommarställe och ha tillgång till bi.

I en demokrati har opinionen ett inflytande på politiken. Regeringen genomför folkets beslut. Det är vad demokratin betyder.

De privilegierade och mäktiga gillar inte detta. Demokratin ger makten till folket och tar bort den ur deras händer.

Den demokratiska grund glider isär och det sker runt 70-talet.

Den nya vägen går genom att makt och förmögenheter koncentreras till allt färre händer. Finanspolitik, avregleringar, spekulation, nyliberal politik, social nedskärning och internationalisering av företag är operationer som till koncentrationen av förmögenheter och skatt.

Vi är i en tid där ekonomin förvandlas till produktion och distribution av rikedomar till de rikaste dvs plutonomi. Denna samhällsanalys är baserad på “Noam Chomsky och den amerikanska drömmen”, som visats i Kunskapskanalen.

Adam Smith talade om det 1776. ”I England formas politiken efter dem som äger samhället som ärköpmännen och fabriksägarna”. De är Master of Mankind:  ”Allt åt oss och inget till någon annan”.

Främsta målet i industrisamhället att skydda den välbärgade minoriteten ifrån majoriteten. De välbärgade var mer ansvarsfulla personer.

Två modeller har gällt i tiderna. Att minska demokratin och att minska ojämnlikheten. Ansträngningarna för frihet och demokrati har kommit underifrån medan eliten försöker att ta kontroll över den ovanifrån och reducera den.

Under 1960-talet kom en betydande period av demokratisering med medborgarrätts-rörelserna. De som varit passiva började organisera sig för ökade rättigheter.

Rättigheten för den svarta befolkningen och de fattiga i USA, kvinnornas rättigheter, krigsmotståndet och miljöförsvaret. Martin Luther ställde frågan. “Varför är 40 milj människor fattiga?” Fördelning av rikedom gäller hela strukturen av samhället.

Detta skapade fruktan hos de välbärgade. En väldig motreaktion kom. Affärsvärlden kom i en samlad attack under 70-talet.

De privata företagarna samlade sig kring att det amerikanska systemet var under en attack. Befolkning skulle åter passiviseras och avpolitiseras. De menade att felet låg hos skolan, universiteten och kyrkan som indoktrinerade de nya generationens människor. Under 50- och 60-talet var utbildning i USA fri.

Idag är den under hård attack. Kostnader för högskoleutbildning är extremt dyr. Detta hämmar samhällets framtid

Ekonomi omformas från ett vara en produktionsinriktad ekonomi till att blir finansiellt systemet via privatreglerade centralbankerna, de multinationella företag, finansorgan och försäkringsbolag. En väldig lobbyism utvecklas under 70-talet. Affärsvärlden vill kontrollera lagstiftningen och började avreglera för sin egen frihet utan ansvar.

I det kapitalistiska systemet skulle investerare slås ut om de tog risker. I ett finanssystemet får staten och skattebetalarna stå för notan. I finanskraschen 2008 fick de som skapat krisen lösa den genom att formade de nya reglerna i Basel III.

En typ regler gäller för de rika. En annan för de fattiga i krisen 2008. “Vänta er inget skydd från staten”. Storbankerna tar hem vinster i krascher. De kommer åt billigt kapital och kan ta över mindre konkurrenter.

Även underrättelsetjänst inblandas i hemliga operation bakom kulisserna i olika länder. Kriser skapas på konstgjord väg. Länder utsätts för chockterapi och stålbad för en marknadsanpassad samhällsekonomi som i Chile 1973. Staten skulle ha ett så liten inflytande som möjligt på en nationell ekonomi.

I Sverige driver SAF korståget mot välfärden. Den kostar för mycket i oljekrisens tider. Valutaspekulationer startar när guldfoten faller för dollarn. Euro kommer med en ny centralbank ECB. Nationer tappar kontrollen sin ekonomi.

Multinationella företag inför mager produktion och personal permitteras i kostnadsjakten.

Managment by fear tillämpas som skapar de otrygga arbetena. Sjukskrivningar stiger och söndrar sociala system. Riksbanken avreglerar krediter 1985. En fastighetskris och bobubbla utvecklas i det som blir 90-talskrisen. Massarbetslöshet. Nationella verksamhet som tåg och el marknadsanpassas. Vägen går till EU.

Solidaritet är farlig för härskarna. De bryr sig endast om sig själv. Den genuina ekonomin bygger på sympati som ett fundamental mänsklig egenskap. Ursprungent till ekonomin är att den bygger på det mänskliga samspelet. Denna solidariska synen måste i vår tid bort .

Man ska gynna sig själv och tänka på sitt eget bästa och inte bry sig om andra. Utveckling i individualism. För de rika fungerar detta men det blir katastrofal för andra.

De har kämpat länge för att få få bort dessa mänskliga känslor. Det som formade utveckling av välfärd byggde på solidariska grunder. De rika har ingen användning av ett sådant samhälle. De blev förstörda en efter en efter 70- och 90-talets raserande. Nyliberalism var den heta tråden. Länder skulle botas genom chockterapi, stålbad och katastrofkapitalism.

De välbärgade ville att människor skall fatta irrationella beslut. Folken skulle hålls oinformerade. Reklamens syfte för att skapa irrationella beslut

En ledande statsvetare Martin Gilens i USA har gjort en studie i skillnaden mellan opinionen och politik där amerikanska folket är poiltiskt marginaliserade. 70 % kan inte påverka den politiska processen. Något liknade är det i Sverige och EU. Politiken formas i de slutna leden i kongressen eller i det byråkratiska maskiner som är uppbyggt.

Runt om Bryssel finns en stor lobbyverksamhet med multinationella företag för ge rätt riktning i beslutsprocessen. Detta harlätt till arg och besviken befolkning som har institutioner.

Vi har sett det på många sätt som bristen av bostäder. Marknadspriserna släpps lösa låter markpriser stiga i höjden. Bobubblan blir växande.

Kommuner gör intäkter och låter byggmästare bygga massproducerad metervara, dyra, förtätade och fula bostäder i arkitektonisk extremism och ensidighet. All koppling till traditioner, historisk anknytning och städers identitet suddas ut. Öppna platser och gröna rum hotas förtätad bebyggelse samtidigt som landsbygden förtvinar.

Stadskärnor förtorkas i exklusiva inrättningar och butiker där mångfalden försvinner och som ersätter forna vackra biografer med butiker och snabbmat.
Mot det finns inte konstruktivt beteende till handling. Istället aktivism i extremism, ilska och hat.

De angriper varandra och sårbara mål . Samhörigheten glider isär i olika fraktioner med en ideologi som hatar någon annan grupp. Supportrar till en klubb kan angripa en annan. Samhället bygger en polismakt i en onde cirkel.

Allt tär på sammanhållning vilket är avsikten. Syftet är att frukta och hata varandra. De ska endast tänka på sig själva och hjälpa andra. De rika ser den demokratiska samhället som ett hot att ta deras möjligheter att nå rikedomar.

Om inte detta förändras kommer i att möta ett otäckt samhälle. Allt åt mig själv och inget till någon annan. Ett samhälle där vanliga mänskliga känslor som sympati, solidaritet och hjälpsamhet fördrivs, vem vill leva i ett sådant samhälle?

Samhället i sin utformning innehåller en återspegling av de mänskliga värderingar som varit verksamma. Vilka vi är syns det som är format och det vi kallat rationalism,

Ett globalt samhälle som bygger på att kontrollera och bevara privata rikedom, kommer att utplåna sig själv med en massförstörelse och skapa stora lidanden.

Det mänskliga förnuftet har inte en tillräcklig förmåga att forma ett fullständigt rättvist och fritt samhälle. Vissa riktlinjer kan möjligtvis formas som går i den riktning.

John Devey en socialfilosof formulerade dilemmat under 1900-talet. Han ansåg att det inte fanns en distinktion mellan individen och kollektivet. De bildar en samverkande enhet. Således gäller det grund till av vara människa ingår i det som är större.

Här handlar det inte om en kollektiv kommunism utan en samling i ett tjänande. Den mänskliga aktiviteten avser ständigt givande till varandra. Vi är så skapade för och med varandra med Honom som skapat allt.

Värdet av vad vi gör bestäms av dess funktion och följderna, och är därför inte något relativt eller socialt konstruerat utan objektivt. Det råder ett direkt förhållande mellan orsak och verkan.

Hans slutsats var att om inte alla institutioner, som produktion, bank, handel, media mm inte kommer under en gemensam och demokratisk kontroll, då kommer inte samhället att fungera som ett demokratisk samhälle. Dessa organ är idag är inneslutna i den privata maktsfären.

Hela mänskliga historien innehåller en upprepning genom rikedomens mästare och det som sedan följde. Stora makter och kungar föll.  Materialismen som en livsåskådning går mot sitt slut

Skulle då denna tid har sin ände? Tiden skall fullbordas så är det sagt.

Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster…”, Uppenbarelseboken kap 18:11

Alla kommer att få erfara att Gud finns. Alla skall en gång får sig själva i Guds ögon. En upplevelse likt en kosmisk händelser. Vi kallas att vara förbereda. Det sker oväntat.

Jorden kommer att renas från ondskans makter. Ett fredsrike komma.

“Folkets furste skall då komma åter och lösgöra oss från det gamla oket. Fullbordar det verk i oss som det en gång var sagt som förenar oss med Honom för alltid”. Både Jesus och Maria talar i dessa tider

Det här inlägget postades i 70-talskrisen, Avregleringar, Bank och finans, Bankreformering, Bobubbla, Chicagoskolan, Demokrati, Demokratur, Eliten, EU, Fattigdom, Finansens systemfel, Finanskapitalism, Finanskraschen 2008, Finanskrisen, Finansmakten, Framtid, Frihet, Gruppmedvetande, Individualism, Internationalism, Investeringspolitik, Kapitalism, Klassamhället, Klasskamp, Liberalism, Lobbying, Människan, Människan och värdet, Marknadspolitik, Medier, NVO, Ny tid, Nyliberalism, Orättvisa, Postdemokrati, Rättvisa, Skatt, Solidaritet, Suppereliten, Systemfel, Utveckling, Väffärdsstaten. Bokmärk permalänken.