KINAS PRESIDENT VALD PÅ LIVSTID FÖR KINAS GLOBALA STRATEGI

Kina president Xi Jinping får sitta kvar på livstid sedan Nationella folkkongressen har sagt ja till att avskaffa begränsningarna för hur många mandatperioder som landets president kan sitta vid makten.

Kinas ideologi och statsskick skall spridas över världen.

– Efter decennier av hårt arbete har nu socialism med kinesiska särdrag trätt in i en ny era, sa Xi Jinping tidigare.

Xi Jinping blir ledare den långsiktiga förändring i en strävan för en kinesisk världsordning via affärare istället västs världsordning via krig.

Frikostiga kinesiska lån finansierar enorma mängder infrastruktur i många länder. Långsiktig plan är att nå fram till globala projekt. Kina deltar i 30% av den globala infrastrukturen:

Investeringarna är $ 17,1 biljoner från 2017, enlitgTimetrics Infrastructure Intelligence Center (IIC).

Rapporten säger att kinesiska entreprenörer är involverade i 1 034 projekt utanför Kina, majoriteten i Asien, Mellanöstern och Afrika. Av dessa projekt är 40% järnvägssystem.

Sedan Kinas gigantiska infrastruktursatsning One Belt One Road – förkortat Obor – lanserades 2013 har den varit ständigt närvarande i kinesisk politik. Detta kallas ”den nya Sidenvägen”

I mitten av maj hölls en stor Obor-konferens i Peking med deltagande av 29 stats- och regeringschefer, bland annat president Vladimir Putin från Ryssland, Recep Tayyip Erdoğan från Turkiet och Rodrigo Duterte från Filippinerna.

Infrastrukturprojektet Obor ska binda ihop Kina med Europa via handelsleder genom Centralasien.

Leden till havs sträcker sig från Kinas östkust till Medelhavet via Malackasundet, Pakistan, Afrikas östkust och Röda havet.

För finansiering har Kina startat upp utvecklingsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) som även Sverige är medlem i.

Analytiker och Kinakännare i väst ser Obor som Kinas sätt att mildra den inhemska överproduktionen av glas, stål och betong, ta del av marknaderna utanför Kina och öka den egna ekonomins motståndskraft i händelse av framtida sanktioner mot landet – väsensskilt den altruistiska vision som Xi presenterat.

Obor har även stött på kritik för att vara en plattform för en ny Kina-ledd världsordning. Projektets geografiska spännvidd och det faktum att representanter från de ekonomiska stormakterna USA och Japan varken fanns representerade i Kinas utvecklingsbank AIIB eller på konferensen i Peking har knappast mildrat skepsisen.

Ny medlemmar i Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) är Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien gå med. Viktiga parter i EU

Nu verkar det som att även Sydkorea kommer att gå med. När du tittar på orsakerna till att dessa länder går med är det mycket tydligt:

​​USA:s har en militär utgångspunkt till Asien, men Kinas utgångspunkt till Asien är affärer. Så Amerika är motivet krig medan Kinas verksamhet är affärer.

Det är värt att komma ihåg Bush administrationens uttalande om “kriget kommer att betala för sig själv”? Detta kom från Paul Wolfowitz inför 90-talets upprustning och krigshets. USA investerade i rebellrörelser.

Så infrastruktur och investeringar är inte den typ av politik som Amerika verkligen har mycket kunskap om. B

I grund och botten handlar det om pengar. Det är den gyllene regeln: “Den som har guldet kan styra.”

Kina går nu för guldet i sina investeringar i Asien och framväxande och utvecklande marknader. Kina bygger de asiatiska ekonomierna istället för att bli involverade i krig.

När vi nu ser på utvecklingen av BRIC-nationerna, med sina banksystem efterliknar det USA och dollarn som en reservvaluta och USA som en världsmakt.

Det råder ett nytt millennieskift i öst som förbises av de vanliga medierna, men konsekvenserna av detta blir enorma. ”

Källor

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6904407

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6801365

China’s AIIB To Radically Change The World Competing Against Rothschild’s IMF.

http://www.utrikesmagasinet.se/analyser/2017/maj/kina-bestammer-spelreglerna-for-den-nya-sidenvagen/

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6316&artikel=6901698

Det här inlägget postades i Investeringspolitik, Kina, Lobbying. Bokmärk permalänken.