DEN STORA NÅDEN. KRISTUS DÖR FÖR ATT RÄDDA ORÄTTFÄRDIGA

Han hette Simon, en temperamentsfull fiskare, som blev den första ledaren och då “påven” för den Kyrka som Kristus instiftade som skulle spridas universellt. Ett förbund för evig tid. Kristus kan välja vem han vill och resa honom eller henne till att bli ett helgon. Varje människa är Guds kärleksbarn. Älskar att förlåta. Vårt jordeliv är en förberedelse för det tillkommande.

Kristi död på Korset innebar den gamla kroppen och människan dog och livets källa öppnade sig. Ett hav av barmhärtighet öppnades för hela världen. Uppståndelsen är segern över dödsriket och himmelsporten öppnade sig. Budskapet är att vända om i livet  på jorden. Kristus vill förlåta om vi ångar oss

“Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.” Mat 16:18

Hjärtat i Kyrkan är mässan där människor kunde förenas reellt med Kristus i det heliga Offret. Påsken upprepas i varje Mässa som firas. Kyrkan skildrar så en andlig födelseplats. Blir en moder. Kyrkans moder är Maria. Prästen är Kristi ställföreträdaren. Den skulle vara en kropp för alla tider.

Guds familj bildar Kristi kropp. Ingen behöver förlorad i ånger och förlåtelse.

Petrus skriver 1 Petr 3:18-

“Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.

De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet.

På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud.

Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom. /

I mitten av 100-talet började de första kristna att dyka upp i Rom. Bland dem fanns aposteln Petrus som ivrigt predikade Jesu budskap. Simon (Petrus) föddes vid Jordans östra strand, där floden mynnade i Galileiska sjön, i den lilla staden Betsaida.

Till yrket var Simon fiskare och han och hans bror arbetade tillsammans i egen båt. De hade även ett fiskarlag tillsammans med kamraterna Jakob och Johannes som också var bröder. Han gifte sig och bodde då i Kafarnaum.

Första gången Simon mötte Jesus var annars efter det att denne flyttat från Nasaret till det tätbefolkade Galileen för att undervisa i synagogorna och tala till folksamlingar längs vägarna.

Den här förmiddagen stod Jesus och talade till en folkskara vid Gennesarets sjö. Simon och Andreas hade lämnat sin båt vid sjöstranden efter en hel natts fiske utan fångst och gått i land för att skölja näten.

Plötsligt steg Jesus i båten och bad Simon ro ut en liten bit från land. Sedan satte han sig ner och börjar undervisa de församlade från båten. När han slutat sa han åt de båda bröderna att lägga i näten längre ut i sjön. Fångsten blev så stor att näten brast och de måste be om hjälp för att få i land fisken. Underverket gjorde Simon förvirrad. Han kastade sig ångerfull ner på knä framför Jesus: “Lämna mig, Herre, jag är en syndare.”

När Jesus som svar istället kallade honom att bli lärjunge tvekade han inte ett ögonblick. Men det innebar inte att han genast blev Jesu ständiga följeslagare, utan i fortsättningen växlade han mellan att utöva sitt yrke som fiskare och att följa Jesus på hans vandringar.

På honom skulle Jesus bygga sin Kyrkan. Petrus blev så den första biskopen för den universella (katolska kyrkan). Påvens ämbeten är Petri ämbete. Avsikten var att förena alla i den sanning Gud gav oss.

Efter Jesu himmelsfärd, som Petrus var ett av vittnena till, blev han den självklare ledaren för församlingen under den första svåra tiden. Det var han som föreslog att man skulle välja en annan apostel istället för Judas Iskariot, ett förslag som de övriga instämde i.

När lärjungarna anklagades i Pingsten för att vara berusade, då de började predika på mängder av olika språk efter andens utgjutande vid pingsthögtiden, var det Petrus som trädde fram till deras försvar – och fortsatte med att hålla en mästerlig predikan, inspirerad av den heliga anden.

På mindre än en kvart lyckades han visa att det som just utspelats var en uppfyllelse av den gammaltestamentliga profetian – vilket var enda sättet att övertyga hans fromma judiska landsmän om något.

Han jämförde Jesus med den avgudade kung David och förklarade att förkunnaren från Nasaret var oändligt mycket mer än kungen någonsin varit. För medan David var “död och begraven” hade Jesus – som den förste av alla människor – uppstått från de döda. “Hela Israels folk kan alltså vara fast övertygat om att Gud verkligen har gjort honom till Herre och till Messias.” Jesus från Nasaret, den kringvandrande förkunnaren som avrättats som uppviglare sju veckor tidigare, var den Messias som profeterna hade sagt skulle komma.

Liksom de andra apostlarna fick Petrus genom den heliga Anden del av Jesu krafter. Strax efter pingstdagen botade han en av alla de handikappade tiggare som trängdes vid tempelportarna och bad om allmosor. Mannen, som varit förlamad sedan födseln, gick sedan överlycklig fram och tillbaka på tempelområdet för att visa alla att han blivit botad.

Helbrägdagörelsen väckte ögonblickligen stor uppståndelse och en hop människor samlades runt honom och apostlarna. Petrus tog tillfället i akt att förkunna budskapet om att den efterlängtade Messias, befriaren, Guds konung som gamla testamentets profeter lovat skulle komma, verkligen hade kommit. Snart uppgick den kristna församlingen till 5 000 personer.

Och Petrus kunde inte ha hållit sin predikan inför en bättre sammansatt publik. Många av dem som kom till tro var pilgrimer och andra tillfälliga besökare i huvudstaden, och när de återvände till sina respektive hemorter hade de sin nyvunna tro med sig. Det dröjde inte länge förrän de hade spridit det kristna budskapet ut över den antika världen.

Nyheten om undret nådde snart översteprästerna och Petrus och Johannes beordrades att inte fortsätta sina predikningar. Men Petrus förklarade att Messias ankomst var en så oerhörd sak att de helt enkelt måste tala om vad de sett och hört och visste var sanning, så de bröt mot förbudet och fortsatte med sin undervisning om att Jesus var Messias som skulle upprätta Guds rike.

Det tycks som om Petrus därefter besökte den gamla staden Korint ända borta i Grekland, och han kanske också färdades vida omkring i andra länder. Det talas om verksamhet i Makedonien, Mindre Asien, Svarta havets kuster, Egypten, Nordafrika, Italien, Gallien, Spanien, Britannien, Babylonien och Persien

Till slut hamnade Petrus i Rom, vilket inte är särskilt märkligt eftersom det var Västerlandets centrum på den tiden.

Enligt en tradition kom han dit redan omkring år 40 och blev ledare för den romerska församlingen, men sannolikt ligger det ingen sanning i den traditionen. När Paulus skrev till församlingen i Rom år 56 hälsade han nämligen till 26 namngivna personer där, men nämnde inte Petrus vilket han utan tvekan skulle ha gjort om kollegan hade varit verksam där. Fyra år senare befann sig Paulus själv i Rom och skrev då brev därifrån.

Romarna var vana vid av alla olika sekter och religioner och såg bara de kristna som ytterligare en av många grupper. Kejsar Nero vill viden tid röja väg för sitt palats och en stor brand bröt ut år 64 e.Kr.

Kejsar Nero pekade  ut de kristna som skyldiga. Och snart brändes Jesus­dyrkarna levande – eller kastades till de vilda djuren i Roms amfiteatrar.

Kejsar Nero sägs ha givit order om att anhålla aposteln Petrus och spärra in honom i det så kallade Mamertinska fängelset, en mörk och fuktig fängelsehåla i en gammal cistern. Rummet, där besökare i dag kan beskåda ett altare, användes för avrättningar,
varefter liken kastades i kloaken.

Enligt en historia fick Petrus en källa att springa fram i fängelsehålan. Med det vattnet döpte han sina två fångvaktare innan han själv korsfästes. Petrus fängelse ligger i dag under kyrkan San Giuseppe dei Falegnami nära Forum Romanum. Det är gratis att gå in i kyrkan men besökarna uppmuntras att lägga en donation i insamlingsbössan.

Man vet med säkerhet att han slutade sina dagar som martyr i Rom, någon gång mellan år 64 och 68 (antagligen år 67).

Ve dem som i dolda djup vill gömma sina planer undan Herren och utför sina  gärningar i mörkret,dem som säger:”Ingen ser oss, ingen vet!” Ni vänder allting upp och ner!

Den fundamentala fråga i vår tid är Kyrkans grundläggande enhet. Den är idag splittrad i öst och väst på många sätt. Kristi kropp söndras. Fatima 1917 var strävan till återförening. Ingen fred på jorden sker med en splittrad kyrkan. Men ett löftet finns om Kyrkans ledare kan enas om ett gemensamt Påskdatum

I över 400 år har Öst- och Västkyrkan firat påsk vid olika tidpunkter. En omfattande kalenderreform genomfördes år 1582, som blev den gregorianska kalendern i väst. I Öst gäller den julianska sedan Caesars tid. Konsekvenserna är fullständigt orimliga.

Varje Påsk måste Jag dricka från er splittrings bägare eftersom denna bägare tvingas på Mig; men också du, dotter, skall dricka av den, du skall dela med Mig det som är bittert – givet av människohand; ju längre tiden går för dem att ena Påskens datum, desto strängare kommer domen att bli som detta släkte skall få  Se länk Jesus den 31 maj 1994

Källor

 

Det här inlägget postades i Abraham Lincoln, Kristendom, Kyrkan, Petrus. Bokmärk permalänken.