VAD ÄR TID?

Vad är tid och hur uppstod tiden? En filosofisk, teologisk och vetenskapliga fråga genom tiderna.

Vi kan tala om en objektiv klocktid som är den mätbara tiden av verkligheten. Men den är inte absolut och samma överallt. Sedan Einstein (1879-1955) vet vi att tidens hastighet varierar, beroende på hur människan själv rör sig i universum. En resa i ljushastigheten skulle förkorta tiden jämfört med tiden på jorden.

Denna utgångspunkt om klocktid begränsar oss på ett annat sätt. Människan begränsas då till att bli en åskådare i en mekanistisk världsuppfattning.

En sådan tid blir meninglös om den inte hjälper oss att leva. Vad betyder verkligheten för mig och vad betyder jag för verkligheten?

Bibeln talar om människans delaktighet i en skapelse. Jorden är skapad för människans skull. Skapelseberättelsen handlar om en utveckling steg för steg. Tid är mer en den linjära. Mer än de cykliska i årstiderna. Solen går upp och ned. Det blir nymåne och fullmåne. Dagar följer efter nätter..

Tid innehåller ett mått i rörelse och förändringar. Tiden skildrar både den linjära och de cykliska tiderna men då som en spiralformade utveckling som leder ett högre mål och ordning.

I jordens arkiv kan vi finna fossil av forntidens organismer, växter och djur som blev avlösta med stora avbrott med nya epoker av livsformer på jorden.

Varför skapar Gud tiden frågar många och ställer Gud till svars för allt elände och svårigheter som sker. Om Gud är kärlek, om han är så generös,  Varför skänker han oss då inte allt på en gång? Varför måste det ta så lång “tid” innan vi når vårt mål.  Själv lever Gud utanför tiden, i ett evigt nu.

Gud skapade oss till sin avbild. Människan är en skapande varelse. Gav oss jorden. Varför skapade Gud oss inte fullkomliga från början?  Det är inte för att göra livet svårt utan i kärlek ge oss möjlighet leva i det gudomliga livet. De tre gudomliga Personerna lever i ett evigt givande och mottagande av varandra.

Om människan i från början vore skapad fulländad, skulle hon visserligen delta i de tre Personernas mottagande av varandra, men inte i deras givande. Hon skulle fått allt utan att ge honom något. Nu kan vi ge av oss själva i kärlek.

Kärlek är att både ge och ta emot. Han utrustar henne med möjligheter som hon själv kan förverkliga genom den fria viljan att bejaka eller förkasta honom.

Detta var syftet med det förbjudna trädet i skapelseberättelsen. Valde de Gud hade de givit något gott åt Gud. Det sker idag att människor vill ställa Gud till svars för det eländiga och de gör då sig själva till sina egna gudar eller blir de gudlösa.

Människan möter i sitt liv en ström av händelser som påverkar henne. I barndomen och vuxenliv. I arbetet. I fram- och motgångar. Det goda och onda som sker.

Människans inre formas. Livet innehåller därför om ett livsmål mer än segerkransen i en tävling utan om ett övergripande mål. Det eviga livet bortom tid.

Strömmen vi möter i jordelivet är som ett “rinnande vatten”. Den skänker mening och betydelse för vår existens och ger riktning. En substans som ger en andemening.  Vi är då inte en “död materia” utan varelse med en kropp med ande.  “Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp”(Joh 6:63).

Genom livet får vi ta emot det som ger näring till utveckling. Vi ger tillbaka i det vi gör. Vi befinner oss i ett sammanhang med andra likt en cell i vår fysiska kropp. Var och en bidrar med sitt i denna enhet och gemenskap likt en tjänade.

Resultat kan blir olika beroende om mål och medel. En väg “är att vara” eller gå en väg “att ha”.

Utveckling gäller då det inre livet eller där valet gäller det materiella livet. Tingen runt oss är ett medel dels vår egen sak men också för omvärlden.

Att skapa är en process som börjar inifrån ut som riktas till vår omvärld. Allt ifrån till familjen, medmänniskor och Gud. Varje människa bär i Gud i sig i ande.

Den inre vägen återspeglar ett Gudsförhållande till att gå den sanna vägen. En väg till förening. Kristus är förebilden.

Ett sant liv i Gud. Ont kan inte förgöras men den goda viljan kan förgöra det onda. Livets ström snidar oss att växa andligen. En väg till ödmjukhet självförsakelse och tålamod.

Vi kan välja den tid vi vill ha. Rättare sagt, vi kan välja den tid som Gud vill ge oss. Endast när vi helhjärtat bejakar den tid Gud har bestämt för oss, kan vi leva i i harmoni med honom och med oss s)älva.

Big Bang-teorin är den vedertagna kosmologiska modellen för universums tillkomst och utveckling.  Den är inte till någon motsägelse om skapelseberättelsen. Den bekräftar att det övernaturliga existerar.

Genom kvantteori år 1900 banade Max Planck och Albert Einsteins relativitetsteori 1905 vägen för den moderna fysiken.


Ekot av Big Bang skedde för ca 13,8 miljarder år sedan. Hela det universum vi ser ifrån jorden, var en gång koncentrerat i en extremt liten volym.

Tid och rum har sedan dess expanderat, vilket gjort att universum blivit allt glesare och kallare. Universums expansion pågår fortfarande.

Urtillståndet innehöll en extrem hetta, ca 5 tusen miljarder grader, 100 000 gånger varmare än solens inre, och närmar sig den s.k. Planck-tiden som är minsta meningsfull tid som går att beskriva – miljarddelar av en miljarddelars sekund eller en tid från 0 till 10-43  sekunder.

Inga meningsfulla slutsatser kan dras om de processer som sker under denna korta tid som är Plancktid men inleder begynnelsen  av tid, rum och materia. Första ett mikrokosmos som ger upphov energins och materians beteende i vågrörelser och kvanta. Detta innebär att de nuvarande vetenskapliga modellerna inte blir giltiga under dessa 10-43  sekunder.

Under detta ögonblick skall, om teorierna om supersymmetri är korrekta, de fyra naturkrafterna i elektromagnetism, svag kärnkraft, stark kärnkraft och gravitation ha varit lika starka och således enade i en enda fundamental kraft.

Att Gud skapar i begynnelsen innebär att det inte finns någon tid före skapelsen.  Kristus är det skapade Ordet.

Gud befinner sig utanför tiden. Tiden börjar när Gud skapar och är transcendent, att vi inte kan fånga honom i kategorier av tid och rum. Det finns ingen tid före skapelsen. De 7 skapelsedagarna är 7 tider av en process.

Mening med Gamla Testamentet är att Gud går den långa vägen när han vill uppenbara sig. I Nya Testamentet är tiden koncentrerad till Jesus som är Alfa och Omega, början och slutet. .

“Jag är Sanningen”, Joh 14:9, säger Jesus om sig själv och gick vägen. “Den som har sett mig har sett Fadern.” Han sammanfattar all sanning i himlen och på jorden. All makt sammanfattas i honom.

Källa Bibelcitaten är hämtade ur Bibel 2000
Evigheten mitt i tiden, Willfrid Stinissen 2002
Vetenskapliga artiklar om Planktiden

 

Det här inlägget postades i Jesus Kristus., Jorden, Livet, Skapelsen, Tid. Bokmärk permalänken.