Den urspårade privatiseringen. Tågstrulet kostade 5 miljarder.

De senaste åren tågförseningar har vållat stora problem för såväl folk som näringslivet. Fackförbundet Seko har gjort beräkningar på fjolårens alla förseningar i persontrafiken.

Konsekvensen blev:

  • 45.000 tim i förseningar av persontågen
  • 29.000 tåg ställdes in
  • kostnad 5 miljarder kr för allmänheten

Varför? Det två främsta förklaringarna är enligt rapportförfattarna:

  • låga investeringar
  • avregleringen

Sparar vi på järnvägen så kostar det och förlusten drabbar passagerare, företag och samhällets verksamheter. Kortsiktig ekonomiskt tänkande förskjuter kostnader till framtiden som ökar när tågkapital förslits.

Opålitligheten har även påverkat företagen som har lagt om transporter till lastbilstrafik, som slår på miljön.

Avregleringen och privatisering har fört oss in i en återvändsgränd. Vissa sträckor har alldeles för låg kapacitet och blir flaskhalsar. Marknadstänkande leder också till kortsiktighet.

SJ är idag sönderhackat i olika bolag där var och en ska plocka sin vinst. Privatisering har hyllats som det absoluta främsta sättet effektivisering. Hur blev det?

“År 2001 hamnade  de statliga SJ-städarna i det privata aktiebolaget Trafficare, som togs över ISS, som ägs av bankjätten Goldman Sachs på Wall Street och EQT som är Wallenbergskalnen privata rikskaptitalbolag. VD för Goldman Sachs kostar 100 milj kr/år att försörja. SJ:s avkastning måste vara hög”, säger Michel Nyberg i AB Kultur 27/10

Nu är allt sålt till G4S för 15,5 miljarder efter det att Goldman Sachs och EQT plockat ut bästa. De tog över ISS 2005 för 8,5 miljarder. De ska vara stabila kassaflöden, monopol och skattefria vinster på skattebetalarnas bekostnad. Samhällsnytta och pålitlighet i tid är sekundärt. Nu gäller marknadens prismål med

  •  underbudskonkurrensen
  • chefsgodtycket
  • dumpningen av löner och arbetsvillkor.
  • t.o.m daglönarna är tillbaka

Det yrkeskunnande som höll vagnarna rena och tåg och bana i skick sätts på undantag i vinstjäktet. Bemanningsföretag skickar ut oerfarna i livsfarlig spårmiljö Duktiga hantverkare tvingas utföra fuskjobb och de kunskaper som självständiga arbetslag genom åren samlat på sig skingras i upphandlingar och företagsaffärer.

Det syns som våra pengar kastas  i sjön och fyller fickorna för jättarna. Att ta ansvar är honnörsord i politikens skymningsvärld. Affärsetikens stannar vid profit.

I den öppna utfrågning om vinterväghållningen som riksdagen ordnade i december 2010 fick Trafikverkets generaldirektör frågan om det var sant att det bara fanns två fungerande snölok (!) att tillgå och han svarade att det var riktigt att ”situationen inte var bra”. Tydligen berodde det på att de tidigare nyinköpta snöplogarna vid privatiseringen överläts till nya entreprenörer som använt dessa för att travensportera grus då de inte såg behovet med ett varmare klimat.

Fd. ordf för SJ Ulf Adelsohn (M) såg ett söndersågat SJ och M borde lyssnat på honom för att inte i stället skylla på S. S inser och medger att avregleringen av tågen och elen var ett stort misstag.

“Det finns inte något annat land i världen som genomfört en sådan total avreglering som Sverige.”

Nyliberalismen slog sin rot på sent 70-tal: “Svensk järnvägstrafik har varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år. Järnvägen är en nationell nyttighet. Jag ser att vi har ett uppdrag från svenska folket. Men vi har inget annat krav på oss än lönsamhet. 

Sverige satsar långt under genomsnittet för EU-länderna på underhåll och drift av järnvägarna i relation till bruttonationalprodukten

  • minst av alla EU-länderna på reinvesteringar
  • näst minst om man ställer investeringarna i förhållande till antalet tågresor och allra minst i förhållande till banlängden.

Men vi ligger över snittet för EU när det gäller nyinvesteringar pga att Sverige under 2007-2013 satsar på ett några stora projekt

  • Citybanan i Stockholm
  • Citytunneln i Malmö
  • Ådalsbana.
  • Botniabanan

För bättring krävs ökade anslag på omkring 30 miljarder till 2021, säger Kristoffer Arvidsson till Svd.

”Det är en rimlig bedömning. Och det behövs ännu större investeringar för att få en järnväg som fungerar på ett fullgott sätt, med till exempel snabbtåg.

Mätningen visar:

  • att 55 procent av har litet eller mycket litet förtroende för tågtrafiken
  • 67 procent litar inte på att tågen kommer i tid
  • 82 procent tycker att Sverige på satsa mer eller lika mycket som snittet för EU-länderna på järnvägen.
Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/notan-for-tagkaoset-fem-miljarder-kronor_6554721.svd
Det här inlägget postades i Avregleringar, Casino-banker, Effektivitet, Ekonomi, Energi, Infrastruktur, Marknadspolitik, Miljöpolitik, SJ. Bokmärk permalänken.