DEN RADIKALA OCH RÄTTVISA KATOLSKA SOCIALLÄRAN

Samhället är fortsättning på människan och livet.  Katolskt betyder “universell” och gäller alla och livet i sig själv. Människan fick en gång ansvaret att råda och förvalta jorden.

Vi är i tider där gamla frågor är åter aktuella. Genom tiderna i samhället gäller frågan om rättvisan och människovärdet med mänskligheten som en familj på jorden. Det klassindelade eller klasslösa samhället skulle då istället ersättas av det klassfria samhället.

“Ingen äger rätt att samla lager över överflöd att ha som egen privata reserv när andra saknar ens det allra nödvändigaste”. Kristus intog den lägsta platsen i världen. – korset och med denna radikala ödmjukhet har han återlöst oss.

I det kalla krigets dagar och med Berlinmurens fall kom varningen. Om människovärdet kränks går det demokratiska samhället mot det totalitära. Världen räddas inte av fattigdom och ensamhet för människorna. Vi är en gemenskap med ansvar.

Det finns så ett förbund som gäller oss alla. Begreppet “katolskt” betyder universell och finns som den Första kyrkan på jorden av Kristus. Ett hem och enhet som förenar. Både med Gud och människor. En skatt som kunde danat det goda samhället och väg till utveckling av samhörighet och rättvisa.

– “Människan är en skapad varelse med andlig natur som når sin fulla verklighet genom att ingår i relationer med andra mänskliga varelser”, citat Benedikt XVI.

I denna förening finns även en social lära som är som sträcker sig in i samhällets djup in i politik – socialt, ekonomiskt och ekologin. Allt hör ihop. Vi bor i ett “hus” med varandra och för varandra. Vi andas samma luft, dricker ur samma vatten och lever på samma natur.

En lära om det rättvisa och samförstånd i samhället och arbetet. En lära om det som skulle vara det klassfria samhället istället för det klassindelade eller det klasslösa samhället.

Den katolska socialläran är utvecklad sedan 1891. Under 1700- och 1800-talet spreds en stor misär bland industriländerna i Europa och Nordamerika. Industrimiljön sprider kolera, tbc, fattigdom och träldom. Stor arbetslöshet och missväxt råder.

Revolutioner och kontrarevolutioner sliter sönder nationer och mänskliga relationer. Konflikten mellan arbetarna och kapitalägare splittrar såväl kyrkan som nationer.

ARBETSTAGARENS RÄTTIGHETER 1891

Leo XIII uppmärksammade arbetarfrågan i encyklikan Förändringar, inom ramen för det dåtida industrialiserade länderna kapitalistiska länderna. Han  kritiserar hårt det faktum att arbetarna är “utlämnade åt obarmhärtiga herrars godtycke och den hänsynslösa konkurrensens vinningslystnad”.

Att vara dömd till ett existensminimum syntes för många vara livets ofrånkomliga öde, som var “arbetarklassen”. Påven brännmärkte dessa missförhållanden, det elände och den nöd som under längre tid hade drabbat proletariatets nya samhällsklass.

Marxism och liberalism rymer inte bara en ekonomisk teori, utan företräder en viss människosyn och samhällssyn, en hel livsåskådning.

Båda livsåskådningarna förnekade att människan är kallad till ett evigt mål bortom det jordiska livet.

1891 förvånade Leo XIII världen  med denna syntes:

– Arbetare i sin isolerade, hjälplösa belägenhet har varit utlämnade åt arbetsgivarens hårdhjärtade godtycke och den ohämmade konkurrensens snikenhet

Det var chockerande 1891 att tala om strejkrätt och fackföreningar att tillhöra mänskliga rättigheter. Idag är Fackföringar inte lika folkligt förankrade som tidigare. Många arbetare är osäkra när liberalismens vindar underordnar arbetet penningmakten.

Enligt Leo XIII är det allmänna bästa samhällets främsta och yppersta lag. Det allmänna bästa ser nämligen hela samhällets välgång, och detta på lång sikt.

Statens roll är att främja social rättvisa genom att skydda de mänskliga rättigheterna.

GLOBAL EKONOMI 1931

– “Varje omdömesgill  människa vet att idag är fördelningen av jordens resusser är allvarligt snedvriden. Den enorma ojämlikheten mellan mellan ett fåtal gränslöst rika och otaligt utblottade måste effektivt åtgärdas./ Pius XI 1931

Pius XI:s slutsats är också:

 – “Det är de fria organisationerna som bygger upp det civila samhället. Fackföreningar garanterar det civila samhällets frihet och rättvisa. De är tecken på dess balanserade livsrytm och sociala hälsa.

På det viset blir det nya samhället “en organisk enhet och en väl differentierad mångfald”. Klassamhället ger då vika för en väl sammanfogad organism med det klassfria samhället som mål och inte inte det klasslösa .

  • “I det klassfria samhället bidrar alla, i vilken ställning de än befinner sig, till det allmänna bästa. Det allmänna eller staten skall skapa ramar eller villkor inom vilka de minsta och de mindre gruppernas autonomi kan utveckla sig”.

På en konferens i Stockholm i september 2019 talade biskop Anders:

– “Klimat och natur är inte vid sidan om, utan har sin plats i hela kristna livet. Det behövs samtidigt en ekologisk omvändelse , en ekologisk omvändelse till de fattiga. Och när vi talar om att också att blir fattigare, då börjar det brännas.

Den rikes och den priviligierades ansvar ingår den sociala läran.

SOLIDARITET OCH DEN TOTALITÄRA STATEN 1939

Pius XII talade om ” Den mänskliga solidaritet och en totalitär stat” en aktiv och effektiv solidaritet som skall råda inom samhällskroppens alla delar. Solidarisk samhörighet innebär att alla och envar i ett visst samhälle är ansvarig var och ens väl och ve.

Totalitära politiska system struntar i det allmännas bästa som inte har någon annan funktion än att ge stöd åt makthavarna. Partiledarna i totalitära regimer brukar använda sig av »folkets vilja» och »samhällets bästa» för att manipulera och kränka de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Med hjälp av slagordet, »allmännytta går före egennytta» (Gememnutz geht vor Eigennutz) utplånade tredje rikets makthavare hela folkgrupper och sökte snärja in hela befolkningen i sin förfalskade ideologi.

I totalitära regimer av nyare snitt består det allmännas bästa vad som gagnar partiet och den härskande klassen. De människor som inte vill böja sig för indoktrineringen stämplas som klassas som samhällsfientliga som effektivt skall gallras bort.

FOLKENS FRAMSTEG OCH RÄTTVISA HANDEL 1967, 1971 OCH 1973

Paulus VI:s encyklika  Folkens framsteg  handla om politisk frigörelse och ekonomisk utveckling, främst i u-länderna.

Människans yttersta mål är inte att få och äga mer. Det övergripande syfte om människans fullödiga utveckling.

Han angriper den tygellösa liberalismen som ledde till »penningens internationella imperialism», som av Pius XI kallas rätt och slätt kallad »diktatur».

Utan att göra en direkt koppling mellan industrialiseringen och kapitalism, avvisar han det system som “anser att profit är det väsentliga motivet för ekonomisk tillväxt, fri konkurrens dess högsta lag och privatägda produktionsmedel en orubblig rättighet“.

Paulus VI skiljer alltså klart mellan industrialiseringen, som har inneburit klara framsteg, och »det fördärvliga system» som har utnyttjat den till sin egen fördel.

»De rika ländernas överflöd måste stå till förfogande för de fattiga länderna». Eftersom u-länderna nästan uteslutande säljer jordbruksprodukter och råvaror till starkt fluktuerande priser som fastställs i i-länderna är obalansen till u-ländernas nackdel uppenbar.

Regeln som säger att de internationella handelsförbindelserna (i enlighet med liberalismens allmänna princip) skall bestämmas av ett fritt utbyte är helt ohållbar. Det “det fria marknadspriset cementerar och permanentar i själva verket orättvisorna”.

Rättvisa handel

– “Enbart privata initiativ och konkurrens fria spel räcker inte räcker inte till att säkra utvecklingen. Vi får inte ta risken att rika blir allt rikare och mäktigare, samtidigt som fattiga fastnar i sitt elände.

ARBETE ELLER KAPITAL. VILKET KOMMER FÖRST 1981?

Påven Johannes Paulus II säger 1981.

Arbetet är nyckeln till den sociala frågan. Vilket kommer först arbetet eller kapital. Arbetet är subjektet och själva orsaken som ger objektet. Människan är så en skapande människa och måste behandlas därefter.

Målet för arbetet oavsett slag av avser människan själv. Det är därför  inte möjligt att indela människor i olika klasser beroende på den typ det arbete hon utför.

Enligt arbetsmarknadens lagar förvrängs detta genom uttryck i ord som utbud, marknad och efterfrågan betraktas som får det mänskliga arbetet förvandlas till  en vara. Bakom arbetets ekonomiska värderingar försvinner det mänskliga arbetets grundlägga värderingar som inte låter sig sig uttryckas i ekonomiska termer.

I hela näringslivet råder uppenbarligen just en motsättning mellan arbete och kapital. Enligt påven har det skett en ödesdiger brytning mellan arbete och kapital. Påven kallar konflikten för ekonomism eftersom det mänskliga arbetet betraktas i ekonomiska nyttoperspektiv. Själva det arbetande subjektet underordnas ekonomiska mål. Det som räknas är arbetets ekonomiska värde och människan själv som produktionsfaktor som medel.

Motsättningen finns hos människorna som står bakom: bakom kapitalet finns ägarna, staten eller kommuner som arbetsgivare.

Och därmed är vi tillbaka vid frågan om äganderätten. Är ett privat, kommunalt eller statligt ägande av produktionsmedel berättigat?

Påven upprepar kyrkans ståndpunkt i denna fråga. Den skiljer sig radikalt från kollektivismens men också från kapitalismens program.

– “Rätten till personlig egendom är underordnad rätten till gemensamt bruk, ty tillgångarna är bestämda för alla”

 

Källa: Andres Carlgren, fd miljöminister, Katolsk magasin nr 8 2019, sid 23-24

Egna faktauppgifter. http://www.oikonomia.info/?page_id=14547

Det här inlägget postades i Samhällsvision, Skapelsen. Bokmärk permalänken.