PALMES HOTBILD & GRANSKNINGSKOMMISIONEN OM PALMEUTREDNINGEN

Efter 34 år är Palmemordet inte uppklarat. Under åren har två olika personer ha varit misstänkta i Sverige.

Granskningskommisionen har kritiserad Palmeutredningens ensidighet och för  inte ha analyserat hotbilden i Palmes internationella verksamhet.

Olof Palme var FN-medlare i Iran-Irakkriget under 80-talet , först som en diplomat, sedan som statsminister när Socialdemokratiska partiet som var tillbaka till makten 1982.

Liksom Bernadotte och Hammarskjöld, Palme, en fredens man, dog våldsamt; han mördades på en Sveagatan 1986.

Iran-Irakkriget var då en väpnad konflikt mellan Islamiska republiken Iran och Irak varar september 1980 till augusti 1988. Olof Palme blev FN:s fredsmäklare. Ett steg till posten i FN?

Olof Palme kunde ha avslöjat att inför sin uppdragsgivare FN USA:s drog- och vapenhandel med Iran – det som blev den s k Iran-Contras-affären.

Sannolikt fick han vetskap om den amerikanska säkerhetstjänsten CIA:s smutsiga hantering sedan han vägrat att låta USA få använda den svenska vapentillverkaren Bofors legala vapenrout.

Om USA:s drog- och vapenhandel avslöjats av Olof Palme i FN kring årsskiftet 1985 -86, genom ett självständigt illegalt agerande av CIA under chefen William Casey och vicepresident George Bush, hade blivit en riskfylld världsskandal och hade kunna sänkt Reagan-administrationen.

Högre regeringstjänstemän i hemlighet underlättat försäljning av vapen till Iran, som var föremål för ett vapenembargo. En del av intäkterna från vapenförsäljningen avleddes för att finansiera antisandinisterna och antikommunistiska rebeller eller Contras i Nicaragua.

Vissa amerikanska tjänstemän hoppades också på att vapenförsäljningen skulle säkra frisläppandet av amerikansk gisslan i Iran

Bush sökte även presidentposten och en frisläppt gisslan i ett lämpligt ögonblick ingick i ett maktspel.

Olof Palme lär ha mött hösten 1985 överste Oliver North då denne begärde att få upprätta en “legal” vapenhandel via Bofors-routen mot att stort ekonomiskt stöd till Bofors verksamhet. Problemet var att Palme sa nej.

Hösten 1985 stoppade Olof Palme leveransen av 200 RBS-70-missiles som redan hade köpts av Iran. Det sägs att han ville skjuta upp den till efter det svenska valet. Detta var något som verkligen irriterade iranierna. Robotarna var tillverkade av den stora vapentillverkaren Bofors.

I december 1984 visade Irans vice premiärminister Hamid Nagashian ett kontrakt för tidigare CIA-medarbetaren och vapenhandlaren William Herrmann mellan Iran och premiärministerns regering om köp av 10 batterier av Robot 70, tillverkade i Sverige, inklusive reservdelar. Kontraktet, som Herrmann minns det, innebar att Bofors-robotarna skulle levereras till Iran via Sydkorea

Palme var i ett sådant läge en farlig person i hans frispråkighet. Ett avslöjande i FN och dessutom en tänkbar kandidat till FN-posten, borde detta vara ett helt omöjligt scenario för USA.  Ett FN som ett fredsorgan utanför amerikanska intressen.

Granskningskommissionen om Palmeutredningen

På den internationella arenan var Olof Palme var en allmänt erkänd politisk person på grund av hans kritik mot stormakter, diktaturer och rasförtryck. Tredje världens talesman för fred och rättvisa. Hård med känslomässig kritik i USA över Vietnamkriget ;

  • högljudd opposition 1986 till Sovjets krossandet av Pragvåren kritik
  • europeiska kommunistregimerna, inklusive märkning Husák-regimen som “diktaturens kreatur”
  • kampanj mot kärnvapenspridning; Kärnvapenfri zon i Östersjön. En nagel i ögat för USA

Granskningskommissionen var en statlig icke operativ kommission, som hade till uppdrag att granska polisarbetet kring mordet på Olof Palme. Kommissionen var verksam mellan 1996 och 1999 och leddes ursprungligen av Sigvard Marjasin, men efter missnöje togs posten över av Lars Eric Ericsson. Kommissionen avlade sitt betänkande den 29 juni 1999:

Vid årsskiftet 1992/93 yrkade socialdemokraten Kent Carlsson på att en kommission skulle tillsättas för att granska polisens mordutredning. Sveriges riksdag menade att en kommission bör tillsättas, då en stark misstro mot polisen och rättsväsendet hade tilldragit efter problemen med Palmeutredningen.

Palmehatet

Europeiska Arbetarpartiet (EAP)  är en internationell politisk rörelse de senaste decennierna under 1900-talet och etablerat sig i Sverige. EAP blev en kuliss för en underättelseverksamhet.

I SOU 2002:91 inbegrips dock partiet i vänsterrörelsen, där man också kan läsa följande om utvecklingen från 1982 och framåt:

Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som “fascistiskt” eller “högerextremistiskt”. För detta talade i viss mån den utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen, åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger.

Efter alla hatfyllda EAP-kampanjer mot Palme och en starkt misstänkt persons medlemskap i EAP skulle Palmeutredningen (PU) självklart ha gjort en basanalys för att se om EAP och dess förgreningar kunde ha medverkat i en större operation.

Granskningskommissionen (GK) kritiserade Palmutredningen för att denna analys inte genomfördes. Internationell aktivitet mot svensk politik.

 Ubåtsaffären 1982 – Det hemliga kriget mot Sverige

Nato låg bakom ubåtshändelsen i Horsfjärden 1982 i det som kallas det hemliga kriget mot Sverige av fredsforskaren Ola  Tunander Det finns ett dokument om amerikansk psykologisk krigföring. som berättar om metoder och resultat bland annat om Sverige.Här står det bl.a

Svenska folket och regeringen förleddes att tro att ubåtarna var från Sovjet. Den amerikanska verksamheten var sannolikt utförd av National Underwater Reconnaissance Office (Nuro) och delar av verksamheten har samordnats med den hemliga NATO ”stay-behind” nätverk utplacerade i Sverige. Brittiska ubåtar deltog också i sådana hemliga operationer. Hänvisning till Operation Gladio.

Efter strandningen av en sovjetisk ubåt från Whiskyklassen 1981 på den svenska skärgården ägde en serie enorma ubåtsintrång in sig i svenska vatten. Men bevisen för dessa verkar ha manipulerats eller helt enkelt uppfunnits. Klassificerade dokument och intervjuer pekar på hemlig västerländsk, snarare än sovjetisk aktivitet. Detta stöds av tidigare amerikanska försvarsminister Caspar Weinberger, som uttalade att västerländska “testnings” -operationer genomfördes regelbundet i svenska vatten.

Kungliga marinens ubåtskaptener har också medgett högsta hemliga operationer. Ola Tunanders avslöjanden gör det klart att USA och Storbritannien ledde ett “hemligt krig” i svenska vatten.

Antalet svenskar som uppfattade Sovjetunionen som ett direkt hot ökade från 5-10 procent 1980 till 45 procent 1983. Detta angloamerikanska ”hemliga krig” syftade till att utöva politiskt inflytande över Sverige. Det var ett riskabelt företag, men kanske den mest framgångsrika hemliga operationen under hela kalla kriget.

Granskningskommissionen (GK 1999:701-702) påpekade generellt att de delar av mordutredningen som berörde de politiska förhållandena i Sverige saknade en dokumenterad basanalys. Man menade att polisen och Säpo hade haft kunskap om de extrema organisationerna och personerna kring dessa och att man gjort undersökningar på ett kompetent sätt, men beträffande Palmehatet skriver GK följande:

”I ett hänseende gäller inte detta. Det politiska motståndet mot Olof Palme som fanns under hans politiska gärning och som i sina ytterligheter tog sig svårartade och motbjudande former, dvs. det som allmänt kallas ’Palmehatet’, finns såvitt vi kunnat finna inte någonstans i utredningsmaterialet behandlat och analyserat.”

De många grova angreppen på statsminister Olof Palme som intensifierades efter återvalet 1982 inriktades på att diskreditera och misstänkliggöra honom och har gått under beteckningen Palmehatet.

GK ansåg att Palmehat som motivbild var för obestämt för att kunna betraktas som en självständig mordhypotes, och menade att avsaknaden av en basanalys på detta tema var orsak till att viktiga enskildheter aldrig blev undersökta.

Som exempel på sådant som borde ha analyserats nämner GK ubåtskränkningarna (jakten på påstådda sovjetiska ubåtar i svenska farvatten från 1981-82 och fem, sex år framåt och debatten kring detta där Palme beskylldes för undfallenhet och från de mest rabiata kritikerna också för förräderi) och den förestående Moskva-resan med ett möte med president Gorbatjov i april 1986 (som sågs just som ett bevis för hans förräderi).

GK fann att det inte var hållbart att ignorera dessa teman bara för att de inte ”hade koppling till Sveavägen” och kunde inte se det som annat än

”…en brist att ytterlighetsformerna av Palmehatet, liksom dess mer kraftfulla former, inte gjorts till föremål för en basanalys.”

GK säger också att de mest rabiata och högröstade attackerna icke placerats in i sitt sammanhang. Förstår vi GK rätt menar man att det var fel av utredarna att lägga ner mycket arbete på att undersöka personer i Palmehatande miljöer utan att gå vidare och undersöka de organisationer de tillhörde och som kan ha medverkat i ett större sammanhang.

I mitten av 80-talet pågick de s k Iran/Contras-operationerna med vapenhandel och hemlig krigföring i regi av CIA och NSC nationell säkerhet knutet till Vita huset vilka avslöjades i november 1986 av den amerikanska kongressen och stämplades som kriminella.

I denna affär skulle Bofors ha varit inblandad i hemlighet

Om Olof Palme i egenskap av fredsmäklare i kriget Iran-Irak haft kännedom om dessa skumraskaffärer – och sannolikt också fick det – redan hösten 1985 då rykten började cirkulera om amerikansk vapenförsäljning till Iran, och rapporterat detta till sin uppdragsgivare, FN:s generalsekreterare Pérez de Cuéllar, hade denna monumentala politiska skandal sannolikt sänkt Reagan-administrationen. Här fanns alltså ett mycket starkt motiv (bland andra) att ”neutralisera” Olof Palme.

Resultatet blev att Palmeutredningen fördes ut på flera villospår och använde stora resurser på en hopplös undersökning av ett förvirrat material samtidigt som mordutredarna saknade tillräcklig erfarenhet och historiekunskap om psykologisk krigföring och lågintensitetskrig.

Boforsaffärer

När Bofors illegala vapenaffärer med Indien avslöjades var Carl Algernon krigsmaterielinspektör. Genom åren har många spekulerat om varför Algernon “ramlade” framför ett tunnelbanetåg på T-centralen 1981 och avled.

Den officiella förklaringen är att Algernon var så pressad av vapenaffärerna att han begick självmord. Men att han “skulle ha spelat under täcket med Bofors” för att dölja den olagliga exporten, är enligt Molin osannolikt. Likaså att han begick självmord.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJj8ll/minister-algernon-blev-mordad

Det här inlägget postades i Konspiration, Krig, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.