PROFETIAN OM JUNGFRUNS FÖDELSE FÖR MESSIAS ANKOMST

Flera uppfattningar har gällt hur Jungfru kunde födda  ett barn och att Maria var utkorad att bli Jesu moder. Att Jesus som föddes som en människa men ägde en Gudomlig natur. En sann Gud och sann människa

Det finns olika översättningar om Jungfrun i Jesaja 7:14: “Se, jungfrun, skall bliva havande” eller “se, den unga kvinnan skall bliva havande”. Vad är den rätta betydelsen.

Med andra ord betyder det hebreiska ordet ha-al “denunga kvinnan” eller gäller”jungfrun”?

Det hebreiska ordet almá användes i GT aldrig om kvinnor, som “man på goda grunder kan misstänka för att ha gjort sin sexuella debut».

I Moseböckerna förekommer ordet två gånger. I 1 Mos. 24:43 är det helt klart fråga om en orörd jungfru,

En särskild person finns i den kristna historien som vittnar profetian om Jungfruns ankomst.

PROFETIAN OM ATT EN JUNGFRUN SKULLE KOMMA

Ann Catherine Emmerich fick av vår Herre gåvan att se in i det förflutna, nuet och framtiden genom evangeliska visioner.

Hon var Född i Flamske i Westfalen, Tyskland, den 8 september 1774, blev hon en nunna av den augustinska ordningen i Dulmen.

Hon såg profeten Elias vision

PROFETENS ELIAS VISION

En av de första visionerna om att en jungfru skulle komma till jorden, erfor profeten Elia. som levde på konung Ahabs och Isebels tid omkring 870 f. Kr.

Under större delen av sitt liv kunde Elia bara hjälplöst se på medan sann tillbedjan trängdes undan och folket förtrycktes.

Under lång tid hade det pågått en kamp i Israel, ett krig mellan sann och falsk religion, mellan tillbedjan av Gud och den avgudadyrkan som förekom i nationerna runt omkring.

På Elias tid hade utvecklingen tagit en mycket otrevlig vändning.

Varför var då baalsdyrkan så motbjudande?

Den förledde israeliterna och lockade bort många från den sanne Guden. Det var en vidrig och brutal religion. Den innefattade manlig och kvinnlig tempelprostitution, sexorgier och till och med barnoffer.

Anna Emmerich såg i sin vision hur hela det utlovade landet led av torka. Hon såg Elia bestiga berget Karmel med sina två tjänare för att be Gud om regn.

Först klättrade de över en hög ås, sedan uppför klipptrappor till en terrass, sedan uppför många fler klippsteg, och så nådde de till slut ett stort öppet utrymme med en kulle av stenar. Mitt däri fanns en grotta.

Elia klättrade uppför trappan till toppen av denna steniga bergskulle.

Han lämnade kvar tjänarna vid kanten av en öppen plats och bad en av dem se ut mot den Galileiska sjön, som var i ett fruktansvärd tillstånd,  förtorkade och full av håligheter och grottor med ruttnande kroppar av djur i den träskiga marken.

Elia hukade sig ner på marken med huvudet som sjunkit ned mellan knäna och han täckte sig i sin mantel bad innerligt till Gud och ropade sju gånger till sin tjänare för att får veta om han inte såg ett moln stiga fram upp ur sjön.

Vid hans sjunde bön till Gud  såg Anna hur molnet steg upp och såg hur tjänaren tala om detta för Elia, som då skickade honom till kung Ahab.

Anna såg hur en vit virvel bildade sig mitt i sjön och ur denna virvel steg ett litet svart moln upp likt en knytnäve. Den öppnade sig och spred sig ut.

I det här lilla molnet kunde Ann första ser hur en liten lysande gestalt likt en jungfru steg fram. Ann insåg också att Elia uppfattade denna figur i det  moln som nu spred sig

Jungfruns huvud var omgiven av strålar; Hon sträckte ut sin armarna i form av ett kors och hade en segerfkrans hängande från den ena handen.

Hennes långa mantel verkade vara ihopbunden under hennes fötter. Hon verkade som om hon svävade över hela det utlovade landet när molnet spred sig allt längre bort.

Jag såg hur detta moln delades upp i olika delar och föll ned en svindlande form i stilande strömmar av kristalldagg över  vissa heliga och helgade platser där hängivna människor bodde och bad om frälsningen.

Ann såg dessa moln kantade med regnbågens färger och hur välsignelsen tog form i deras mitt likt en pärla i sitt skal.

Det förklarades för mig (Ann) att detta var en symbolisk bild och att dessa platserna helgade genom vattenströmmar från molnet.

I själva verket var detta som hade sin del till att förutsäga den välsignade jungfruns kommande ankomst.

Anna Emmerich kunde senare beskriva följande.

Elias förutsägelse blev en väntan på den blivande Jungfruns ankomst

MARIAS FÖRÄLDRAR

Marias föräldrar blev Joakim och Anna och tillhörde en grupp som var esserna.

De levde strikta med asketiska regler och praktiserade mikve som var ett reningsbad som en föregångare till det som blev dopet.

Heliga Annas farföräldrar levde med essenerna och bodde på berget Horeb.

Deras överhuvud var en gammal profet som heter Arkas.

Deras organisation bestod av en religiös ordning. Dessa medlemmarna bodde i ett samhälle. Man gifte sig inte utan levde i kyskhet.

Men det fanns de  som tidigare hade var knutna till denna order. Men de gifte sig och levde med sina familjer och barn i gemensamma hushåll. Något som på många sätt liknade de verkliga essenernas traditionella disciplin.

MARIA SOM TEMPELJUNGFRUN

Därför kom Maria att bära med sig en prästerlig tradition Hon kom att växa upp i Templet med och utför en rad sysslor som entempeljungfru.

Den välsignade jungfrun bodde tillsammans med andra jungfruar i templet under vård av fromma äldre husmödrar.

Tempeljungfrurna arbetade med broderier och andra former av utsmyckning av mattor och kläder och även med rengöring av kläder och kärl som användes i templet. De levde i små celler, från vilka de kunde se in i templet. Här bad de och mediterade.

När dessa jungfrur var vuxna var tillgängliga för äktenskap. Deras föräldrar hade låtis dem vara på templet och erbjöd dem så allt helt och hållet leva för Gud.

Dessa hängivna och mer andliga israeliterna hade under lång tid haft en hemlig föreställning om att äktenskapet mellan en av dessa jungfrur en dag skulle bidra till att den utlovade Messias skulle komma.

När den välsignade jungfrun hade fyllt fjorton år och skulle lämna templet med sju andra flickor för att gifta sig, såg jag att hennes mamma Anna hade kommit för att besöka henne där.

MARIA LÄMNAR TEMPLET SOM 14-ÅRING

När Maria fick höra att hon nu måste lämna templet och gifta sig, såg jag henne förklara för prästerna i stor hjärtesorg att det var hennes önskan att aldrig lämna templet, att hon hade förlovat sig med Gud allena och gjorde inte vill vara gift.

Hon fick dock höra att det måste vara så. Därefter såg jag den välsignade jungfrun i bön till Gud med stor glöd i sin bönecell.

BEBÅDELSEN

Då den välsignade jungfrun kom in sin sängkammare och klädde hon om sig  bakom en skärm i en lång klädsel av vit ull med ett stort band runt sig och hon täckte sitt huvud med en ljusgul slöja,

Under tiden kom en tjänaren in med ett ljus, tände en lampa med lampgrenar som hängdes upp i taket

Maria tog sedan fram ett litet lågt bord som stod intill väggen och placerade det mitt i hennes kammare.

Det var täckt med en röd och blå duk, i mitten av vilken fanns en figur  broderad.

En skriven pergamentrulle låg på bordet. Maria hade ordnat allt detta. Hon knäböjde sig ned. Hennes två händer lutade sig mot bordet.

Maria släppte ned sin slöja över ansiktet och förenade sina händerna framför bröstet, men utan att fingrarna korsade.

Jag såg henne be länge med stor iver. Hennes ansikte vände sig mot himlen. Hon åberopade konungens ankomst som var lovad Israels folk, och hon bad också att få någon del i hans ankomst.

Hon stannade kvar länge på sina knän och trädde ini i extas. Hon böjde ned huvudet över bröstet. Sedan strålade i stor ljus ner från kammarens tak ned på hennes högra sida.

Jag såg då ur detta ljus hur en strålande ung man fram med vitt flödande hår, föll ner genom luften framför henne

Det var ängeln Gabriel. Han talade till henne, och jag såg hur orden kom från hans mun i eldbokstäver.

Jag läste dem och förstod dem. Maria vände lätt sitt beslöjade huvud åt höger.

Trots detta såg hon inte på honom i sin blygsamhet.

Ängeln fortsatte att tala. Maria vände ansiktet åt ena sidan, som i lydnad till en befallning. Hon lyfte lätt på slöjan och svarade.

Ängeln talade igen till henna. Maria lyfte nu bort hela sin slöja, tittade på ängeln och uttalade de heliga orden:

”Se jag  är Herrens tjänarinna; må det ske som du har sagt.”

Den välsignade jungfrun var i en djup extas; kammaren var fyllt med ljus.

Ann  såg inget mer ljuset från lampan som brann och jag såg inte taket i rummet.

Himlen tycktes vara öppen. Min iakttagelse följde den lysande vägen ovanför ängeln. Jag såg den heliga Treenighetens yttersta del i denna ljusflod.

Allt var som en lysande triangel vars strålar inbördes genom varje eter.

Jag insåg då vad hur vi måste älska  men vi förmår aldrig kunna uttrycka detta om den allsmäktige Gud, Fadern, Sonen och den Helige Anden, och samtidigt vara en enda Gud den Allsmäktige.

När den heliga jungfrun hade sagt:

””Må det ske som du har sagt.”,” såg jag en bevingad uppenbarelse av den Helige Ande, som emellertid inte hade den vanliga representationen i form av en duva.

Huvudet hade något som liknade det mänskliga ansiktet.

Ljuset sprids ut på båda sidor likt vingar, och jag såg den komma från det som om den vore i tre skinande strömmar ned intill till den välsignade jungfruns högra sida, där strömmarna återförenades.

Den välsignade jungfrun själv blev skinande som hon blivit helt genomskinlig:

Det såg ut  som om allt det som en gång var ogenomskinligt hade trängdes undan  av detta ljus, likt hur natten skingras för dagen.

Hon var i detta ögonblick så översvämmad av ljus att ingenting i henne verkade var i dunkel eller ogenomskinlig; hon var strålande och var helt upplyst.

Därefter såg jag ängeln försvinna.  Den ljusstråle som fanns  drog han med sig och försvann.  Det et var som om himlen drog tillbaka och skimra i ett flöde av ljus.

Efter ängelns försvinnande såg jag den välsignade jungfrun i djup extas_

Jag såg att hon kände och älskade Frälsarens inkarnation i sig själv, där han var som en liten lysande människokropp, helt formad och försedd med alla sina lemmar.

Här på Nasaret sker allt annat än det som sker i Jerusalem. I Jerusalem måste kvinnorna stanna i ingången.  De får inte gå in till tempelprästerna.  De har bara tillgång till själva helgedomen:

Men i Nasaret är det en jungfru som är själv är templet. Det allra heligaste är med i henne. Översteprästen finns inom henne, och hon är ensam med honom.

Hur rörande och underbart är inte detta, och ändå så enkelt och naturligt.

Davids ord i den 45: e psalmen är fullbordade: ”Gud är i dess (hans tabernakel), och den skall inte flyttas.”

Det var strax över midnatt när jag såg detta mysterium utspela sig. Senare kom den heliga  Anna in i Marias rum tillsammans med de andra kvinnorna.

De hade erfarit ett underbar skeende i naturen som hade väckt dem.  Ett ljusmoln hade passerat över deras hus.

När de såg den välsignade jungfrun på knä i hennes extas och bön, lämna de henne kvar i deras omtanke.

Heliga Anna fick en inre kunskap om vad som hade skett.

Det här inlägget postades i Hedendom, Jesus Kristus., Maria, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.