Allt tvärtom i högersamhället

Sedan 1982 har det skett en mycket omfattande förändring av Sveriges utrikes-, inrikes- och finanspolitik. Grundvalar som gällt för det svenska samhällets utveckling det senaste seklet har genomgått en transformation av värderingar, som många står häpna inför.

Valet 2006 och 2010 innehåller en ny retorik – “plånboksretoriken”. Det är ett sätt att avrusta samhället. Mer att köpa men mindre omsorg. Mer för elitens välfärd och mindre för de övriga.

Det är inte bara en retorik utan begreppet har fått en ny innebörd, som ställer saker och ting på huvudet.

Högern eller snarare liberalerna har vänt på allt om samhälle, etik och ekonomi.

Liberalernas listighet är att de fanns både till höger och till vänster i en S-falang. Därför kunde omstöpning genomföras 1982. Därför har en stor villrådighet uppstått. Medborgarna kan inte längre se skillnader i blockens avsikter. Nyliberal etik om människans och familjens värde kom också den att bli en stor revolt och har fått en större inverkan och söndring av sammanhållningen än vad vi har kunnat förstå i nutiden.

En individualisering har genomförts som är kanske det mest allvarliga hotet mot samhällets gemenskap. En ny människosyn görs gällande. F-kassan är ett överordnat organ att bedöma individens produktionsduglighet även om människor är uppenbart gravt sjuka i medicinsk bemärkelse. Värdet ligger i det ekonomiska värdet.

De “ovärdiga” utgallras i sin sjukdom och utförsäkras till liv i marginalen. De kan tvingas att flytta från bostäder vilket gör livet än värre. En etik som får betecknas som “liberalismens facsism”. Tillhör detta principen om de mänskliga rättigheterna? Nej, det går inte att säga. Ändå har detta skett. Det är stämpeln på ett samhälle som urholkar sin grund. Hur skall då huset bestå?

Det som vi bekämpat under 1900-talet syns återkomma. En socialcynism som infekterar hela samhällsklimatet, där orättvisa, hat och våld kan gro.

Sveriges inträde i EU blev en milstolpe i att konvertera samhället. I juli 1991 lämnade dåvarande statsminister Ingvar Carlsson in Sveriges ansökan och i februari 1993 inleddes de egentliga förhandlingarna i Bryssel.

En annan värdegrund levde bland “gråsossarna” i det forna folkhemmet om rättvisa och solidaritet; människans frihet och värdighet; och stöd och omsorg om familjen. De som arbetade i verkstäder hade gråa rockar på sig. Därav “gråsossar”, de jordnära. Välfärden aktades. Sverige var en gång en kristen nation i sin grund. Det gällde även Europa.

Globaliseringen bär en annan syn som är profit på kort sikt till max. Den har orsakat internationalismen och stora flyktingströmmar in i Europa pga brist i andra delar av världen på hem, trygghet och försörjning. Samhällets grundprincip och den nationella självständigheten hämmas. EU öppnade dörren.

SamhällsordningKortfattat revs “huset Sverige” 1982-1992 av nyliberala krafter med ett stort kaos som en följd. När välfärden kollapsat i kostnadsjakt och rationaliseringar och med en väldig arbetslöshet, trädde Alliansen fram och sa att de ville skapa den nya ordningen.

Förändring genom kris”, har vi sett på många håll. Allt blir tvärtom; falskt blir sant och vice versa. Bakåt blir framåt.

Högern säger sig vara det nya arbetarpartiet. Det som grundat Sverige som var gott är nu ont. Hur var allt detta möjligt? Ja, det har vi nu skådat.

Samhället har sitt ursprung som en ordning i ett mänskligt samspel, en social och mänsklig enhet vilande på det gemensamma bästa med och för varandra.
Samhället är förlängningen på familjen. Det som familjen inte förmår utföra, där finns samhället till för att försörja, skydda, utbilda, utveckla etc.

Samhällets innebörd är ett gemensamt skapande. Alla samhällen i naturen bär på samma urprincip som i bikupans verksamhet. En hög civilisation beskriver att det råder fred och enhet med folken. Det har gällt Sverige.

Arbetet är centralt då det genererar ett byggande av samhället alltifrån att framställa föda, bygga upp samhället och skapa hushållningen. Allt som skapas är då kapital i produkter, tillgångar och tjänster. Arbetet är subjektet och kapitalet är här objektet i ekonomin dvs orsak och verkan.

Olika slag arbete finns, “work” och “labour”– skapande arbete resp systemstyrt eller påtvingat arbete. När systemet styr då utgår frihetsgraden. Det förstnämnda ger mening, glädje och utveckling. Det andra gäller prestationsgrad, produktivitet och kortsiktig profit. Systemet ser inte en varaktig och långsiktig vinst och etik. Alla ekonomiska handlingar har en etisk konsekvens. Hur organisationer och arbetsliv formas påverkar det verkliga utfallet och det kvalitativa. Individualisering har  skapat avstånd, stress, toppstyrning, egoism, familjesöndring och därmed samhällsförluster. Alla ska leverera. Individen är här en produktionsenhet. En arbetsmarknadsvara.

Ett skapande är då något som sker inifrån och ut ur människans person. Där lever meningen. Författaren skriver. Konstnären skulpterar. Hantverkaren tillverkar. Där lever den mänskliga friheten, hennes moral och ansvar.

Rättvisa och värdighet gäller då alla människors lika värde om dessa ting. Vi har alla olika gåvor och talanger men tillsammans kan vi förenas till något som är högre än summan! 1+1 = 3

Samhället högsta princip omfattar då människan som mål och verklig orsak till all utveckling. Konsekvensen är: Människans etiska värde är då högre en det materiella kapitalet!

Arbete kommer då således före teknik. Teknik är medel, ett hjälpmedel. Detta påverkar arbetslivet. Om tekniken sätts först då uppstår system som hämmar eller hindrar mänsklig frihet och ansvar. Hon blir en träl under systemets lagar. Detta gäller inte bara industrin utan också i offentlig verksamhets centralism och byråkrati. Detta har då en stor betydelse för vad som prioriteras

Kapitalet är ett resultat och ett medel att bygga samhället. Materiell utveckling är ett sätt att skapa förutsättningar för människans rättvisa, hennes rätt att leva och att kunna verka i frihet och utveckla hennes ansvar att bli medborgare. Frihet och ansvar hör ihop. Ett tjänande i att värna livet.

Solidaritet är en sida av samhället. En annan sida är den understödjande delen till utvecklingen, som kallas subsidiaritet. En universell princip.

I liberal mening blir allt detta till det omvända. Allt blir tvärtom. Ekonomisk frihet kommer nu först. Kapitalet överordnas människan. Ett system utvecklas med sina lagar. Organisationer formas efter detta och blir toppstyrda verksamheter. Arbetets innehåll är då mer ett verkställande och producerande. Sådana organisationer tappar sin förmåga till naturlig samverkan, vilket leder till ineffektivt arbete. Tekniken får ett styrande inflytande på arbetsprocessen.

EU uttrycker detta i de 4 fria flödena genom varornas, kapitalets, arbetskraftens och tjänsternas fria flöden över nationsgränserna. En revolutionerande innebörd.

De fria marknadskrafterna ska då gälla i det som kallas marknadsekonomi. Hypotesen är att dessa krafter kan jämställas med den fysiska världens krafter och kan matematiskt beskrivas i ett systemtänkande.

Denna modell sägs då vara självoptimerande. Den finner balans och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan. Tesen är falsk. Vi ser plundring av naturresurser och av nationer och då särskilt i U-länderna. Det finns inga socio-ekonomiska naturlagar som styr enligt fysikens lagar.

Varför? Därför att marknadsekonomin bygger på profit och kortsiktighet. Människan själv styr förloppet. Det finns ingen etik varken om människor, naturen och samhälle i modellen. Krig och droger är t.o.m. ytterst lönsamt i affärernas värld. Ungdom köper på nätet till fördärv.  Katastrofkapitalismen skor sig. Den enes död blir den andres bröd.

1982-1992 införde Sverige en nyliberal ekonomi och släppte marknadskrafterna fria. Kreditregleringen försvann. Man kunde låna obegränsat med pengar. Sverige förblödde tillsammans med spekulationen på fastigheter och kronan. 500 000 arbetslösa. 90 000 företag i konkurs. Rasering av skola och välfärd. Ett systemskifte genomfördes.

Nyliberal ekonomi säger att samhället ska ha så litet inflytande som möjligt över ekonomin. Keynes ekonomi faller bort. Samhället ska endast kontrollera och vara lagstiftare. Näringslivet utvecklar allt som behövs. Centralbankerna reglerar penningflödena och trycker pappersvalutan.

Liberalismen har fångat både höger och vänster i en finansiell fälla. Traditionell kapitalism byggde på tillverkning. Nu gäller en finansiell kapitalism. .

Det här inlägget postades i Samhälle, Socialförsäkringar. Bokmärk permalänken.