Arbetets och demokratins mening. Den flerdimensionella, solidariska och odelbara människan.

Arbetets mening rör hela samhällets mening. Samhällets utsatthet och nedgång gäller värderingar. Dessa värdering torkar bort under den finansiella rationalismen. Vi ser ett omänskligare Sverige med en råkapitalism som välfärdsrådgivare. Vårdbolag har blivit vårdfabriker. Den stora mentala och nationella förlusten är förlusten av etik. I botten finns synen på människan, som en grund för samhällets samvaro. En fri och demokratisk vänster är en solidarisk strategi för rättvisa, utveckling och samhällets framtid.

Det internationellt privatägda samhället leder till destruktion. Det bygger inte upp utan förtär. Samma process som i U-länder.

Vi står inför två föreställningar om människan av vilka två är ensidiga, medan den tredje visar båda sidorna — individualitet och socialitet — i jämvikt.

Den individualistiska människosynen väljer sin ståndpunkt till förmån för den enskilda människan när den betraktar förhållandet mellan individen och samhället. Samhället är till för att främja individens personliga intressen.

Samhället intresserar individen så mycket som han/hon själv behöver det. Ett självintresse gäller. Han vinnlägger sig om samhällets välgång så länge hans eget intresse står på spel. Det väsentliga för individen blir att samhället är ett bihang, en funktion för hans egen nytta. Skatt kan här betraktas som en stöld från honom.

Liberalismen innehåller en tro på frihet i en yttre bemärkelse att välja bland tingen.  Frihet på andras bekostnad. Valet mellan gott och ont är inte längre ett val.

Värdsbilden och kunskapen tillhör det som kan kvantifieras, kalkyleras och matematiskt beräknas. Människornas och samhällets relationer skrumpnar till ett system i teknokrati. Formeln visar kapitalvärdets tillväxt. Sant eller en matematisk illusion? Varifrån kommer den reell tillväxten?

Människans individualitet, hennes egenart och egenvärde öppnade nya utvecklingsmöjligheter under renässansens 1300-tal, upplysningstidens 1600-tal, genom den industriella revolutionens 1700-tal och de franska revolutionerna.

I våra västliga samhällen har den fortfarande en dominerande ställning. Moderaterna refererar till upplysningstiden. En tid av kolonialism och slaveri.

Den kollektivistiska människosynen.  1700-talets industriella revolution skapade djupa motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Industristäderna skapade en misär i fattigdom, hygien och miljö. De stora epidemierna kom med TBC och kolera.

Människans girighet skulle stävjas. Den motsatta människosynen kom. Ur den synvinkeln är den enskilde inte så viktig. Man kan ersätta honom/henne, byta ut dem mot någon annan. Hon splittrades till att vara statens händer eller fötter. Hon förlorade all rätt.  Ingen individuell frihet, moral, rättvisa eller rätt att äga.

Folket blev till statens egendom. Familjen blev staten. Det nya människoidealet var statens söner och döttrar. Kärnfamiljen hölls isär. Idag kan detta även översättas till finansens söner och döttrar. Den kapitalistiska grunden bär på två ytterligheter – det kollektiva och individuella.

Den enskildes egenvärde i kollektivet som en unik person och hans människovärde löpte risk för att nedtrampas och förtryckas utan självständighet. Personen blev en funktion och ett medel för staten. Samhället eller staten personifieras. En kollektiv personlighet som svävar ovanför det mänskliga sinnet och dess tankar och håller dem i ett järngrepp. Man talar om staten — och ibland också om kyrkan — som om den vore en makt ovanför människorna, en ideologisk överbyggnad.

Men vi kan också se att den finansiella kapitalismens union blir till en ideologisk överbyggnad över nation och människor.

Det är däremot riktigt att staten och alla andra sociala enheter som familjer, arbetsgrupper, institutioner, osv är mer än bara summan 
av sina medlemmar. Något måste binda och hålla ihop staten och utgöra dess enhet och suveränitet. Det kan vara folkets eller 
nationens historia, dess säregna traditioner, den värdegrund som utgör själva den vitala mittpunkten i samhället och som bär den statliga gemenskapen.

För den enskilda personen t ex företagaren eller löntagaren kan staten framstå som den som stör eller förstör hans liv genom för höga skatter eller ett för högt inflationstryck.

När staten eller finansmakten blir för stark, dvs när den visar en tendens att mer och mer gripa in människors liv eller när privata krafter vill ta kontroll över samhällsfunktioner i samhällsnyttan, då öppnas dörren till det auktoritära. Här finns de två ytterligheterna.

De ena  leder till en suverän statskapitalism med folket som en egendom resp ett internationell privatägt samhälle där både nation och folk blir till egendom.

Respekten för människovärdet har en avgörande betydelse för samhällets framtid och utveckling. Den kränkta och förtrycka människan speglar det kommandostyrda samhället. Det civiliserade samhälle visar i det fredliga, fria och skapandet samhället i människors tillväxt och ansvar.

Den solidariska människosynen är den tredje vägen.  Individ och samhälle hör ihop. När man talar om den ena sidan, får man aldrig glömma den andra.

En endimensionell människosyn, dvs att betrakta människans ställning i världen och hennes funktion ur en enda synvinkel, är måhända lättare och mer slående. Den flerdimensionella människosynen är svårare men mer nyanserad, den kräver mer avvägning, fantasi och tolerans.

En central fråga är samhällets tillblivelse. Det börjar i människor och med människor. Genom arbetets skapande framkom föda, basförnödenheter, byggnader, kultur, utveckling av författarskap, vetenskap mm.

När människor kunde utveckla verktyg i mänsklighetens barndom började en organisering att utvecklas och blir samhället. Allt det ingen ensam  förmår att göra som att bygga skola, vägnät, företag eller samhällsfunktioner i tjänster, försvaret och lagar och förordningar. Ett utbyte av arbete ledde till hela den ekonomiska utvecklingen. Konsekvens är radikal. Alla ting och allt kapital kommer som ett resultat av människor och deras relationer. Ekonomin består av ett socialt skeende mellan dem som tillverkar och handlar.

MÄNNISKANS ARBETE KOMMER FÖRE KAPITALET

Vi kan här se den skapande människan. Ur henne finns källan till vår omgivning. Hantverkarens produkter eller författarens bokverk. Men också allt det som utgör samarbetet i en samhällskropp i bygget av samhället.

Det utmärkande för arbetet är att det förenar människor. Här ligger dess sociala styrka. Det bygger upp en gemenskap. Utbildning, forskning, musik eller teater  tillhör kulturlivet bredvid det ekonomiska livet. Rättslivet är samhällets tredje ben. Samhället skildrar en trefald.

En trefald som beskriver människan. Vi säger i själ och hjärta i det som skänker mening och föder engagemang. Moderns omsorg av barnet. Eller lagets styrka i idrottskampen. En laganda. I det som är rätt och blir det vackra. En inre längtan till ett mål. Hennes skapande kommer inifrån personen för omvärldens bästa. En kraftkälla som bär på den fria viljan. Hennes medvetande gör henne till självständig varelse att agera och medverka.

Vi kan se det motsatta i det som upplevs som det förkvävande och det som är totalt andefattigt, som gör personalen deprimerade och utbrända, när arbetets mening kränks. Eller genom musikens balsam för själen. En trefald i kropp, själ och ande. En flerdimensionell människa. 

Vi kan se den mänskliga enheten och skapande samverkan förverkligad i orkestern. Den personliga friheten förloras inte när musikern underkastar sig dirigentens ledning. 

Denna ledning är oumbärlig till den samverkan där var och en bidrar med sin del i helheten. Hans eller hennes frihet får dem att foga sig i och rätta sig efter gemenskapens krav – i en solidarisk medverkan. Det meningsfulla närvarar.

Också i detta närvara en trefald: dirigenten (leder), orkestern (skapar)  och instrumenten (medlet).  

Denna trefaldiga princip är en modell för tillvaron och självständigheten. Tar vi äpplet ser i vi  längst in kärnhuset och därefter fruktköttet och det yttre skalet. I kärnan finns det nya. 

Solidaritet betyder enligt ordets latinska rötter (obligatio in solidum) gemensam förpliktelse och gemensamt ansvar hos flera personer, där var och en är ansvarig för helheten.

Solidaritetsprincipen riktar sig mot själviskheten, som består att enskilda  och   grupper prioriterar sina egenintressen framför hela gemenskapen i  ett visst företag, i ett parti, i  samhället eller för jorden.

Urbilden till människan, samhället, ansvaret och skapandet finns i  Första Mosebok 1:26

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”

Vi är här en avbild av dem som skapar – en Trefaldig enhet. Prototypen för människan och hela gemenskapen  Vi kan inte undvika frågan om vem som skall förvalta jordens framtid. Den frågan är allmängiltig oavsett vad vi tror. Vi ingår i ett större sammanhang. En kollektiv intelligens i solidaritet och självständigheten är nödvändiga faktorer. Trefalden och enheten upprepas med jorden (huset), mänskligheten (hushållet) och medvetandet (ledningen). Denna “enhet” innehåller en hel världsbild. 

Solidaritet är här en global strategi för hela samfundets fortvaro och en hållbar framtid att fördela och skydda naturresurser.

Ju mer världen blir en enhet, desto tydligare blir det att människornas förpliktelser går utöver de enskilda gruppernas, för att med tiden utsträckas till hela världen. Denna mänskliga internationalism är solidaritetens förening.

En vägledande och inneboende kärna som gör oss alla lika i ett mänskligt värde, i integritet, rättvisa och för frihet. Ett ansvar och gemenskap att utveckla och stödja, med och för varandra. Vi är är alla varelser- beings – som  vandrande “hus” i ett ännu större hus.

Denna frihets- och integritetstradition löper som en röd tråd genom alla århundraden och har genom sin konstans och kontinuitet grundlagt västerlandets humanistiska kultur  som en  kristen-humanistisk eller profan humanistisk tappning.

Varje människa som är en person är ett mål i sig och inte ett produktionsmedel. Hon är överordnad alla skapade ting, teknik eller kapital. Rätten till  liv, frihet och personlig säkerhet ingår och är okränkbara värden.

Men vi ser produktionssystem som förvandlar människor och arbeten till kollektiv underordning, dvs jobb utan eget tänkande och självständighet. De materiella tingen och förhållandena måste regleras till personen och inte tvärtom.

Samhället eller organisationer har ingen befogenhet att i en viss situation villkora individens rätt att leva i en human situation.

Att dra in denna rätt, har skett nu för bl.a. sjuka som förlorar både hem och egendom genom utförsäkring.

“Regeringen skall ombesörja för befolkningen vad den behöver och vad den inte kan åstadkomma själv eller, lämnad ensam, inte kan åstadkomma lika bra. Allt det som människorna själva kan göra skall regeringen inte blanda sig i.”

Dessa ord uttalade Abraham Lincoln och ingår i deklaration från 1854. Samhället utgör en förutsättning och ett stöd för individens och folkets självständighet. Denna princip skapar förutsättningar för att skapa en utveckling inifrån. Hela den inhemska utveckling är grunden för ekonomin. Der gäller även för dagens situtation.

Principen kallas för subsidiaritetsprincipen.

Detta är även motivet för de fackliga organisationernas stöd och försvar av de arbetsrättsliga villkoren i arbetslivet med rättvisa löner, förbättrad arbetsmiljö och medbestämmande.

Fackföreningarna är ett oumbärligt inslag för ett civiliserat samhällsliv.  De tillhör civilsamhällets fria organisationer. I det svenska samhället var respekten mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer en grund för en långvarig stabil ekonomisk och social utveckling.

Den fria och demokratiska vänsterns historia innehåller detta och är inte förenlig med de totalitära systemen varken till höger eller vänster.

Demokrati är den folkliga styrkans makt. 

Soldaritetsrörelsen i Polen får här aldrig förglömmas när denna fredsrörelse, en fri och demokratisk vänster, fick sovjektmakten att kollapsa. Genom detta föll även Berlinmuren den 9 nov 1989.

  • 1970 16 dec. Stridsvagnar omringar Leninvarvet och bryter livsmedelstillförseln. När arbetare går ut för att hämta mat skjuts två ihjäl. Trupper från säkerhetsministeriet skjuter från stridsvagnar och helikoptrar. Milis skjuter på folkmassa utanför centralstationen som går mot åklagarmyndigheten.
  • 1979 Deklaration för arbetarnas rättigheter – enbart oberoende fackföreningar, som har stöd av arbetarna, kan stå emot makthavarna publiceras i Robotniktidningarna. Det är undertecknat av Lech Walesa, Andrzej Gwiazda och Joanna Duda-Gwiazda o oppositionella från 23 städer.
  • 1980 7 aug Kranföraren Anna Walentynowicz sägs upp från Leninvarvet i Gdansk där hon arbetat sedan 1950, fem månader före sin pension.. (sid 7, Solidarnosc+ Walesa 129)
  • 1980 14 aug. Strejk inleds på Leninvarvet i Gdansk, bla med kravet att Anna Walentynowicz skall återanställas. Efter samtal m varvsledningen bildas strejkkommitté. Den kräver återanställning för henne, Lech Walesa och dem som ledde strejken 1970, minnesmärke över de dödade 1970, 2000 zloty mer i lön och garanti för att slippa repression för strejken nu. 16 000 strejkar.
  • 1980 15 aug. Fler företag går med i strejken: reparationsvarvet i Gdansk, Pariskommunens varv i Gdynia, kollektivtrafiken, hamnarna och fabriker som levererar till varven. Telefon-, telegraf- och telexförbindelserna mellan Gdansk o resten av landet bryts.
  • 1980 27 aug Sovjetiske ambassadören Boris Aristov lämnar brev till Gierek om Sovjets oro över läget i Polen och antyder att oppositionen bör krossas. En särskild kommitté i den sovjetiska politbyrån är satt att följa utvecklingen
  • 1980 sep DDR:s ambassadör i Polen rapporterar att “Detta är den mest allvarliga deformationen av det socialistiska systemet i Folkrepubliken Polen som någonsin ägt rum.”
  • 1980 sept. 2500 Solidaritetsorganisationer har vuxit fram i Polen med uppskattningsvis tre miljoner medlemmar
  • 1980 2 okt. Lech Walesa väljs till ordförande i Solidaritets Nationella samordningskommitté, KKP
  • 1980 10 nov. “Oberoende självstyrande fackförbundet Solidaritet” registreras av Polens Högsta domstol efter månadslång stadgestrid. Solidaritet har 8 miljoner medlemmar – 70% av alla landets anställda
  • 1980 5 dec. Warszawapakten håller toppmöte. Efter försäkringar från nye polske partichefen Stanislaw Kania om att den konstitutionella ordningen inte skall ändras beslutar sovjetiske ledaren Brezjnev att inte gå in militärt.
  • 1981 vintern. Solidaritet har 10 milj medlemmar, största delen av den polska arbetskraften är med
  • 1981 19 mars Första våldet mot Solidaritet när säkerhetspolis svårt skadar två Solidaritetsledare och en medlem i Bondesolidaritet i Bydgoszcz. En provokation då de bjudits in att tala av kommunistpartiet
  • 1981 5-10 sep. Solidaritet håller sin första kongress i Gdansk. De sänder budskap om att stödja fria fackföreningar i Östblocket. Medier både i Sovjet och Väst tycker att det är att gå för långt
  • 1981 11-12/12 Solidaritets nationella kommission möts i Gdansk. Den beslutar kräva fria val1981 14-28/12 Strejker och protester på 250 fabriker och universitet. Specialenheter ur armén och ZOMO-trupper gör ett femtiotal attacker mot företag och demonstrationer. Alla större städer isoleras med hjälp av 80 000 soldater, 1600 stridsvagnar o 1800 pansarfordon. Enligt officiella siffror dödas 17 personer, men det finns uppgifter om fler. Särskilt blodigt i Wujekgruvan där nio dödas. (From Solidarity to Martial Law sid XLVI+ Johnsson 265+Walesa 256
  • 1981 23 dec USA:s president Reagan fördömer det som hänt och inför ekonomiska sanktioner o stoppar statsstödda leveranser av jordbruksvaror. Polen stryks som gynnad handels-nation. Även sanktioner mot Sovjet. (From Solidarity to- -sid XLVI+Johnsson 266)1981 24 dec De första domarna mot medlemmar av strejkkommittéer faller: 3-5 års fängelse. (From Solidarity to sid XLVII)
  • 1981 29 dec Reagan säger att han kommer vara mera aggressiv mot Sovjet pga deras inblandning i den polska krisen
  • 1983 Lech Walesa får Nobels fredspris. Han vågar inte ta emot det själv av rädsla för att inte släppas in i landet efteråt. Frun Danuta Walesa åker. (wissen.de+NE: Walesa)
  • 1988 aug Första större strejkvågen sedan 1980. Inom några dagar strejkar 14 gruvor, sen lamslås varven vid Östersjön och ytterligare regioner dras med. Kravet är att Solidaritet skall bli lagligt igen. . (Johnsson 271)
  • 1989 6 feb. Rundabordssamtalen mellan regeringen och Solidaritet inleds. Viktigaste frågan om Solidaritet skall bli lagligt igen. (The Road to Independence s 151)
  • 1989 april. Solidaritet blir lagligt igen och tillåts delta i de kommande valet. Har ca 1,5 miljoner medlemmar. (Larousse: Solidarnosc+ EncB: Solidarity)
  • 1989 17 apr. Domstol godtar formellt Solidaritet som nationell fackförening. (The Road to, s 155)
  • 1989 juni. Val där Solidaritet tar 99 av 100 mandat i den nybildade senaten och alla 161 platser i underhuset som inte är förbehållna partierna i regeringskoalitionen (PZPR, Demokratiska partiet SD och Förenade bondepartiet ZSL). (Larousse: Solidarnosc+ EncB: Solidarity+The Road to Independence s 165)
  • 1989 juli. Jaruzelski väljs t president av det nya parlamentet. (Larousse: Jaruzelski)
  • 1989 24 aug. Efter att PZPRs premiärministerkandidat misslyckats bilda regering ger president Jaruzelski uppdraget till Solidaritets Tadeusz Mazowiecki. Han bildar en samregering med Solidaritet och PZPR. (EncB: Solidarity&Mazowiecki+The Road to s 165-6)
  • Påven Johannes Paulus II blev en ledargestalt som genom sina besök i Polen välsignade solidaritets-rörelsen (DN 8/11 2009) och höll väldiga gudstjänster inför ett folkhav, som till slut blev den polska regimen övermäktig. Han stöttade Lech Walesa. I sina kommentarer avrådde han från våld men var orubblig i sin ”solidaritet med det polska folket”.
  • Påven hade nära samförstånd med västvärldens ledare, framförallt USA. USA betydde mycket för Solidaritet genom att de skänkte organisationen stöd och hjälp. Inte enbart genom pengar utan även genom att bidra med tryckpressar, kopieringsapparater och radioutrustning då motståndsrörelsens vapen inte var kulor utan ord. Framförallt behövdes stödet då organisationen var tvungen att agera under jord.
  • 1989 12 sept. Tadeusz Mazowiecki svärs in som premiärminister, den förste icke-kommunistiske premiärministern i Östeuropa sedan 1940-talet. (The Road to Independence 165)
  • 1990 dec. Lech Walesa väljs till Polens president. Samtidigt tappar Solidaritet i betydelse både politiskt och som fackförening. Han slår bla sin gamle rådgivare Mazowiecki . De är oeniga om hur fort marknadsreformer skall genomföras. (EncB: Solidarity & Mazowiecki +Larousse: Solidarnosc)

Den polske professorn Jozef Tischner skrev 1981 “Solidaritetens etik”.

Ju mera frihet — desto mindre kan förutses. Ju mera förnuft — desto fler regler. Man måste finna en idé som förenar motsatserna.

Han kritiserar den formella och yttre demokratin och efterfrågar den etiska och inre demokratin. Ett samhällssystem borde ha sin utgångspunkt i det inre.  Vi ser i väst och storföretagen en profit utan etik. Ett helt och hållet materialistiskt tänkande.

Ekonomin handlar inte bara om vad som händer med varan utan vad som händer med människan.

Utsuget arbete är missbrukat arbete, en utsugen människa är en missbrukad människa. Ju mer medvetandet om den moraliska utsugningen utvecklas, desto klarare blir övertygelsen att arbetet har ett särskilt värde, en »naturlig godhet»

Vad det framförallt gäller är att det arbete som utförs på denna jord skulle äga en mening i det. Meningen finns då människans arbete förenar henne med en annan människa istället för att skilja henne från andra.

Arbetet innehåller en form av trohet inför en annan människa. Ett arbete utan mening är den värsta form av mänsklig utsugning av en annan människa. 

————————-

 Källa: ARBETE FÖRE KAPITAL ISBN 91-574-199-4

Erwin Bischofberger och Maciej Zaremba

Det här inlägget postades i Arbete, Demokrati, Ekonomi, Frihet, Lycka, Människan och värdet, Solidarietsröreösen. Bokmärk permalänken.