Ett klassfritt samhälle eller ett klassbyggt samhälle? Tid för frihet. Bankreformering och skuldrevision som resning.


I Latinamerika byggs en framtidsväg. Ett nytt fritt samhälle i Argentina, Brasilien, Bolivia och Ecuador med folket i centrum, där den rättvisa ekonomin ger utvecklingen. Island valde en liknande utveckling. 
I Kina och Asien finns motsatsen med fokus på finansmakten och låglönemarknadens jordmån.


Latinamerikas skulder har minskat från 59% av BNP 2003 till 32% under 2008.  EU har gått från 69 % 2003 till över 85% 2010, se diagram här nedan. Högern har klassat krisen i Europa som ett vänsterproblem, men i Latinamerika har en demokratisk vänster lett till en ny utveckling utifrån  vad som är orsak och verkan för tillväxt.

Venzuela (25 %), Ecuador (23 %) , Peru (23 %), Bolivia (39 %), Chile (6 %), Paraugay (22 %), Brasilien (60 %) och Argentina (50 %) se här. Precis som för individer, med låg skuldsättning bidrar till ett land genom att minska räntekostnader och övriga kostnader.

Det går inte sätta rätt mål utan en rätt utgångspunkt. Ekonomins kärna är samhällets och det sociala centrum som gäller för en mänsklig frihet och solidarisk tillväxt. Samhällskroppens “hjärta”. Finanskapitalismen är centrerad till en plånbok, en kapitaltillväxt och vinstmaximering från många till fåtalet. Det ohållbara som utplundrar jord och samhällen.

Vi ser 3 olika förändringar i världsekonomin.

  1. I Latinamerika pågår en väg utanför skuldsättning och IMF-diktat sedan 2001. En väg för en demokratisk ekonomisk rättvisa. Island går samma väg.
    Ett klassfritt samhälle är en väg till jämlike och människors lika värde i en utveckling med och för varandra
  2. Asiens IMF-kontrollerade utveckling, där ett väststyrande finansimperium kunde etablera sig genom Asienkrisen 1997.  Kommunistkinas allians med västs marknadsmakter skedde 1989. Låglönemarknaden eftersöktes.
    Ett klasskapande samhälle för de välbesuttna ovan en 
    arbetshjon
  3. USA:s skuldkrisen från 2008. EU-krisen och skuldekonomin med Grekland sedan 80-talet. Europakten är en musfälla. Nationens offer för marknaden. Trots att alla erfarenheter visar det hopplösa i att spara sig ur en kris – varje nedskärning fördjupar bara lågkonjunkturen och skickar inte bara ut fler människor i arbetslöshet och misär, utan den krympande ekonomin gör också skulderna omöjliga att återbetala – är det receptet som förespråkas. Vägen fängslar demokratin.

LATINAMERIKA. TID FÖR FRIHET

I hela Sydamerika utom Chile och Colombia hittar man i dag vänster- eller center-vänsterpresidenter. 2001 utspelades folkupproret i Argentina mot IMF-kommandot.

2001 befann sig landet i djup finanskris, hade tre år av negativ tillväxt bakom sig, statsobligationerna var osäljbara, statsskulden långt över 100 procent av BNP och den officiella arbetslösheten runt 25 procent.

Men under 2002 vände det och sedan följde sex år av oavbruten hög tillväxt på totalt 64 procent. Förra året var arbetslösheten 8 procent och statsskulden nere på 50 procent av BNP, lägre än exempelvis Tyskland, AB 23/6 2011

Under år 2001:s sista dagar ställde den argentinska staten in betalningarna till alla privata långivare. Samtidigt släppte landet sin övervärderade valuta, tidigare knuten till dollarn, fri och lät den falla med två tredjedelar. 2003 ställde landets nye president Nestor Kirchner för en kort tid in betalningarna också till IMF: han vägrade acceptera fondens krav på ett i vanlig ordning drakoniskt nyliberalt åtstramningspaket, inkluderande 30-procentiga lönesänkningar för offentliganställda och privatisering av landets hamnar. I det finansiella chicken race som följde blev det IMF som först vek ned sig, redovisar Jon Weman i sin artikel.

“En sak har fört dem till seger: en stabil förbättring av människors livsförhållanden. Argentina har minskat fattigdomen med två tredjedelar på tio år; i Brasilien har den fattigaste tiondelen av befolkningen sett sina inkomster öka med 7 procent per år. Latinamerika är den enda del av världen där ojämlikheten minskar; vänster- och centervänsterregeringar minskar den snabbare än högerregeringar, och den ökade jämlikheten har spelat större roll för minskningen av fattigdomen än BNP-tillväxten, enligt en studie från Council of hemisphere affairs,” AB 1/2 2012

IMF förutspådde en mager återhämtning på bara 1 procent 2003 och lade skulden på ”bristande framsteg med strukturella (nyliberala) reformer”. De flesta finansanalytiker höll med. I verkligheten blev tillväxten 9 procent. Den ekonomiska modell bygger på fel grunder. Mer om IMF:s historia finns här.

Bolivia har eliminerat budgetunderskottet för första gången på så länge någon kan komma ihåg. Rafael Correas ecuadorianska regering har blivit den första på årtionden som betalar ut de offentliganställdas löner i sin helhet och i tid. Medan Europa och USA omfördelar från fattiga till rika inom en stagnerad och krisande ekonomi, kombinerar den latinamerikanska vänstern omfördelning i motsatt riktning med ekonomisk tillväxt.

Hur gjorde man? Bankreformering och skuldrevision:

  • återförstatliganden av privatiserade företag
  • kraftigt höjda skatter på de lönsamma råvarusektorerna (soja i Argentina, gas i Bolivia, olja i Ecuador),
  • utvidgad välfärd (Ecuador har tredubblat sina sociala utgifter under Correa),
  • politiskt kontrollerade centralbanker, massiva politiska ingripanden på marknaden. Framgången blev möjlig genom att bryta flagrant med all etablerad marknadsekonomisk visdom
  • skuldrevision. Ecuador hade 2007 en skuldbörda av grekiska proportioner, men gjorde vad inget europeiskt land ens övervägt: en skuldrevision, där man deklarerade lån för 8 miljarder dollar som ”illegitima”.

ISLAND. TID FÖR FRIHET

Island gjorde skulduppror. Islänningarna folkomröstade. Om president hade skrivit under ett låneavtal hade Island tagit på sig en ny skuld på 4 miljarder dollar, motsvarande 120 000 kronor per invånare, till den i dagens situation närmast ockerhöga  räntan 5,5 procent. Men ett godkännande av uppgörelsen är ett villkor för att Island ska få loss nödlån från EU, IMF och enskilda länder, bland annat Sverige.

Valutakursen har, efter det skarpa fallet 2008, stabiliserats. Bankernas tillgångar, som andel av BNP, ligger på en femtedel av nivån innan krisen. Antalet banker och kreditinstitut har i princip halverats.

Prioritera demokratin och folkviljan före utlänningars krav. Lyssna inte på olyckskorparna.

Hellre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände, säger  President Olafur Ragnar Grimsson

Under juni 2011 sjönk arbetslösheten till under 7 procent, vilket är den lägsta nivån på två år. Men det är fortfarande långt över nivåerna innan krisen. Islands egen statistikmyndighet gör prognoser som visar att landet år 2014 kommer att ha återhämtat sig helt och att kunna fortsätta växa från den nivå man låg på innan krisåren.  President Olafur Ragnar Grimsson:

”Island har tagit sig ur krisen bättre och snabbare än vad någon förväntat sig.”

”Jag tvingades välja mellan demokratin och marknaden.”

Förklaringen är enkel: ”Vi lät bankerna gå under istället för att pumpa in skattebetalarnas pengar i dem.” Som andra faktor nämner presidenten att Island är ”välsignat med en egen valuta”. Dessutom poängterade presidenten vikten av att undvika splittring och prioritera den sociala samhörigheten. Se Aktuellt SVT 11/11 2011

Island  har bland de minsta budgetsunderskotten beräknade budgetsunderskotten i världen just nu, http://www.tradingeconomics.com/iceland/government-budget

ASIENKRISEN OCH IMF-KOMMANDOT

I Asien som under Asienkrisen 1997 tvingades till IMF:s stålbad och att låta nationella tillgångar komma under internationell kontroll. Den tidigare tigerekonomi bröts ned som utgjorde ett hot mot en västkontrollerad utveckling. Här råder en utvecklad låglönemarknad. Asienkrisen är ett huvudnummer för IMF.

Krisen började som ett rykte att att Thailand inte hade tillräckligt med dollar för att hålla uppe kursen på sin valuta – fick den elektroniska hjorden att börja skena.

Asienkrisen liknar alla andra kriser i världen och följer sammam mönster och metoder. Asienkrisen var en finansiell kris 1997 som påverkade valuta-, aktiebörs- och andra tillgångspriser negativt i flera asiatiska länder, varav många tillhörde de länder som kallas “östasiatiska tigrar”, det vill säga de asiatiska länder som under större delar av 1990-talet haft en väldigt hög tillväxt.

– ”Den rapporterade att Peloskys företag, liksom flera andra framstående investerare, hade ”skickat arméer av bankmän till Asien och Stillahavsområdet på spaning efter mäklarfirmor, förvaltningsföretag och även banker som de kunde kapa åt sig till reapriser. Den koreanska jätten Samsung till exempel styckades upp och såldes i bitar: Volvo fick den tunga industridivisionen, SC Johnson & Son dess farmaceutiska gren, General Electric dess belysningsdivisom företaget hade värderat till 6 miljarder dollar, till GM för bara 400 miljoner dollar – en stöld värdig Rysslands chockterapi” , skriver Naomi Klein sin sin bok 2007 ”Chockdoktrinen”.

Kommunistkina övergav planhushållningen och gick i allians med marknadskapitalismen. Det visar det inneboende släktskapet mellan öst- och väststatsmodellens makt och mål. Folket sökte den den demokratiska vägen. Allt kördes över på Himmelska Fridens torg 1989.  Både Asien och Kina är låglöneländer. Något som lockar västfinansen som inte bryr sig om en nationell utveckling eller hänsyn.

 I sin nya bok ”The Growth Map” listar Jim O’Neill de elva nya ekonomier som har potential att ­följa efter Brasilien, Ryssland, Indien och Kina (Bricsländerna). Länder han för tio år sedan spådde skulle dra iväg i rekordtillväxt. Nu lyfter han fram Bangladesh, Sydkorea och Filippinerna. Han är ordförande i Goldman Sachs och alla förstår att denna superjätte var med och skördade i Asienkrisen 1997 och det som skedde 2008 på Wall Street.

Det fanns en tid i tidigt 1900-tal när företag var självförsörjande genom sina vinster, vilket retade de stora bankerna i väst som därför ville få igång en skuldsättning. Spekulationsekonomi kom tack vare detta.

Volvo blev i Sverige i långa stycken en självförsörjande koncern under 1900-talet med sina vinster utanför Wallenbergssfären.

 Västfinansen erövring av världsekonomin

30-talskrisen handlade om att förstöra en ekonomisk självständig utveckling i företag och bland nationerna. 

 Glass-Steagall-lag tillkom i  USA för att sätt stopp för den giftiga korruptionen. Den kunde återkom igen och slog till på Wall Street 2008. Samma aktörer finns som under 30-talet. De kunde köpa upp billiga konkursbon. Den ohejdade spekulationen och bankernas risktagande är en avgörande förklaring till världens finanskriser.

En sådan stopplag behövs igen. EU har inte vidtagit nödvändiga åtgärder. EU styrs av  IMF. 100 miljarder av Riksbankens pengar till IMF för att rädda euron och det krackelerande banksystemet i euroområdet. Om klimatet hade varit en bank så hade det varit räddat nu.

IMF betalar 0,1 % i ränta och tar ut 3 % till skuldsatta länder. En vinst på 2,9 miljarder kr. Skuld är lönsamt i den penningkarusell. Pengar går från ett konto till ett annat konto för att betala

skuld utan att verkställa någon förädling och tillväxt. Hur kan något växa i armod och i en social nedskärning. En absurd gåta.

Vi behöver välja mellan demokratin och marknaden!

Om en svensk/europeisk Glass-Steagall-lag utvecklade, finns en plattform för överenskommelser, där de giftiga fiktiva finanspapperen och skulderna separeras och skrivs av, medan de nödvändiga bankverksamheterna skyddas för att användas för en realekonomisk återhämtningsprocess.

Vi har sett Nordea som idag plockar hem 30 miljarder från hushåll med hög skuldsättning i huslån, räntebetalningar höga avgifter på fonder. De 4 stora tog ut 65 miljarder 2010.

Avregleringen i Sverige 1985 har dränerat svensk ekonomi och svenska hushåll menligt. Detta borde korrigeras

Man behöver skilja på:

affärsbanker – ”commercial banks”- som bedriver investeringar i reell utveckling och med arbete med in- och utlåning från företag eller stora företag. Detta gäller då stödet för näringslivets försörjning och utveckling i produktion och handel

finansbolagen – ”investment banks”- avser kapitalmarknaden, en marknad för värdepapper i skulder, eget kapital och uppbyggnad av långsiktiga fonder

Den viktigaste principen för vårt samhälles som statens främsta uppgift är att skydda och främja den allmänna välfärden för befolkningen och framtida generationer. Såsom skett i Latinamerika och Island. Att främja näringslivet och därmed samhällets långsiktiga mål, utveckling för energi och klimatomställning

Det behövs en statlig kontroll över valutan, krediter och banksystemet, så att privata intressen inte ställs utanför samhällets allmänna välfärd.

Nationell politikstyrd bank befria staten från ränteskulder. Detta skall vidare betyda att den av staten skapade valutan skall kanaliseras i form av krediter från en nationalbank genom reglerade privata banker till produktiva projekt i infrastruktur, industri, jordbruk, sjukvård, utbildning, ny energi, miljö och vetenskapliga projekt.

En nationell och poltikstyrd el-marknaden måste verka för näringslivets och hushållets bästa. El-försörjningens kapacitet är inte säkrad för hela landet. Alla basresursen i naturtillgångar och för samhällsförsörjningen kan inte hanteras privat

Infrastrukturutveckling är också en del i detta. Också den behöves en politiskt styrd men med en trafikstyrd ledning som förmår samordna kapacitet, underhåll och vagnpark

• Offentlig sektors är stöd för denna samhällsutveckling. Välfärd är miljövänlig och ingår i en balanserad ekonomisk utveckling såsom keynismen grundades på. Utveckling av kompetens måste säkras.


Självförsörjande vårdenheter
med integrerade arbetsformer för en säkrad kvalitet och effektivitet borde utvecklas. De kan vara självägda eller som sociala företag, där även kommun kan medverka som donator eller genom investering med ett startkapital

• Privata banker och företag medverkar och garanteras både friheter och skydd för att delta i detta nationella samhällsbygget.

• Men det behöver också ske i samklang med jordens livsförsörjande system för mänsklighetens framtid


Vätgassamhället.
En långsiktig väg för den mobila användningen av energi är en framtida produktionen av vätgas. Vätgassamhället kan är en vision för teknikomställning. Spillärmen från svensk industrin uppskattas till åtminstone till 50 terrawattimmar/år för vätgasproduktion, säger KTH-forskaren Vikoria Martin i Ny Teknik nr 6, 2011.

Detta kan ställas i relation till vad kärnkraften ger. Totalt svarar kärnkraften för cirka 70 terrawattimmar per år.

Denna ekonomiska kärnan fanns i de framgångsrika, inhemska samhällsbyggena som har gällt för välståndet, handel, fred, demokrati och samhörighet!

Ett intimt samarbete måste till med Näringslivet. Vår industri har varit en ryggrad. Saltsjöbadsavtalet mellan Landsorganisationen i Sverige och Svenska
Arbetsgivareföreningen 1938 la grunden till en stabil utveckling. Näringsliv och arbete är intimt kopplade med varandra. Näringslivet är inget särintresse som Reinfeldt säger

Det här inlägget postades i Ägande, Arbete, Arbetsskapande, Avregleringar, Bank- och finanskriser, bank- och skuldrevision, Casino-banker, Ekonomi, EMU, Energi, EU, Fattigdom, Fördelningspolitik, Framtid, Frihet, Grekland, Investeringspolitik, Island, Klassamhället, Privatisering, Rättvisa, Samhällsvision, SJ, Självständighet, Spekulation, Utbildning, Utveckling, Välfärd, Vinst. Bokmärk permalänken.