Solidaritet eller individualism? Livet på Sosse- och Mossegården.

En berättelse om vår nutid, dess värderingar och konsekvenser. Sossegården är granngårds med Mossegården. De odlar päron och äpplen och framställer olika produkter. Stefan är  på Sossegården och sättet att odla har gått arv i generationer. Fredrik har styrt Mossegården sedan 2006.

Fredrik är bekymrad och det har inte gått så bra för gården och ekonomin.

Stefan och Fredrik kom att mötas en dag på torget i staden där de sålt sin frukt och sina produkter. De kom överens om att ta en fika på Stinas konditori. De talar om än det ena och än det andra. De kommer så småningom in på deras fruktodlingar.

–       Hur går det?, frågade Stefan.

–       Jo vars, det är lite tufft nu. Det är många som inte är  igång på gården. Kanske är det 65 %.  Många är sjuka. En influensa går nu. En del klagar på att de är utslitna. Vi måste försöka hålla affären och produktionen i gång. Hur är det med er på Sossegården? Många sjuka där också i dessa tider?

–       Ja några, men vi jobbar på att hålla en god hälsa, bra arbetsmiljö och omsorg runt familjen med bra bostäder och tillgång till läkarvård. Vi är rätt nöjda. Sist var vi upp i 84 % som deltog arbete med allt på Sossegården

–       Oj, det var högt. Har du alla ute på fältet eller i tillverkningen?

–       Delvist, vi har inte bara dem som samlar frukt eller förädlar utan också verksamheter som omsorgen, som gör många olika tjänster för Sossegårdens folk. Ett stöd för fruktodlingen. Det ger styrka. Vi sätter arbetet först. Det ger  balans  och ekonomiska synergier. Dåliga hälsa ger dåliga resultat.

–       Det låter väldigt kostsamt. Vi går igenom allt på Moderatgården och skär ned på alla kostnader. Har vi inga kulor i kassan då har vi ingen affär, brukar jag säga. Kostnadsjakten är prioriterad. Fokus på verksamheten och inget annat.  Vi satsar på individualisering. Gården ska inte lägga sig i vad var och en gör. Vill de ha en mottagning med en läkare får de skaffa detta själva. De har ju lön och kan bestämma bäst själva. Varför ska vi lägga oss i detta? Valfrihet är grunden till allt.  Vill de ha ett hus får de väl gå till banken och ta lån, svarade Fredrik med pannan i djupa veck.

–       Vi ser att allt som finns runt om med vård, skola och omsorg om barn och gamla påverkar hela vår verksamhet. Alla har ett arbete som är viktigt. Det ger låga kostnader med färre förluster. Det blir helt enkelt effektivare på det här sättet. Vi har haft en jämn och stabil utveckling.  Det kan vi se i Sossegårdens historia. Vi har hyresrätter med stiftelser som sköter om våra bostäder.  Landet skulle gör sig förtjänt av en nationsbank som kunde pressa ned lån och räntor. Hushåll pressas för hårt. Island har lyckats. Varför skulle inte vi? Nationell ekonomisk självständighet gäller en egenproducerad valuta genom en nationsbank. Nationen slipper då betala ränta till sig själv. Detta är ett gissel idag i många länder att betala ränta till en privat centralbank.  

–        Allt detta är ett viktigt stöd för själva arbete och utvecklingen, fortsätter Stefan. Säsongsarbetet gör att vi har variationer och under lågsäsong har vi tillgång på komeptent personal för underhåll, utveckling av produkter. Omsorgen är en buffert när det går dåligt. Ser gården som en ständig utveckling. Vi behöver förbereda oss nu för det hållbara. Vi håller på med ett vindkraftverk och energieffektivisering. Det finns hur mycket arbete som helst. Ett ständigt bygge. Allt kräver ett långsiktigt tänk. Genom att vi är effektiva spar vi för framtiden. Sådd ger skörd, eller hur?

–       Folk får söka nya jobb någon annans stans, när det är lågsäsong, svarar Fredrik. Vi använder i många fall personal från bemanningsföretag. Arbetsmarknaden behöver vara flexibel för de fria marknadskrafterna. De som kan, kan ju ta jobb inom EU. Helt nya förutsättningar nu. Viktigt att vi håller flödet i gång. Varor, pengar, arbetskraft och tjänster är olika flöden över gränserna. EU-modellen. Export och marknaden ger pengar. Förstår du? Det gynnar vinstutvecklingen. Ja, vi har också coacher på Moderatgården som får människor att tänka i nya banor. Vi har också arbetsledare som “supervisor” på gården som håller koll på jobben. För mycket dräll annars. Var och en ska följa ett regelverk om allt ska fungera. Inga onödiga grejer ska göras. Kostnadseffektivt arbete gäller! Vi kan inte hålla på med att hjälpa andra. Alla ska gör sitt. Om inte då får vi hitta någon annan. Det är en jobblinje som gäller på Moderatgården. Det ger hög produktivitet anser vi, svarade Fredrik.

–      Jag arbetar nu med att sänka trösklar, som ökar individens egenkraft. Det är mitt ansvar för Moderatgården, förklarar Fredrik. Det finns en A-kassa. Den hjälper vi till med att skära ned för att få fram en ökad rörlighet och initiativförmåga hos individen. Vi måste även få sjuka på fötter fortare så att de kommer igång. Vi  har program för detta. Vi ska inte passivisera människor.  Låga löner och ersättningar är en motor att börja hungra efter arbete.

–       Vi ser att samverkan och deltagarskap är viktigt för  vår planering och sättet att fatta beslut för arbetets genomförande och för uppföljningen av  rätt kvalitet och resultat. Det ger lärdom för oss till nästa gång. Alla har erfarenheter som är viktiga att ta vara på. Rätt från början ger kvalitet och motivation. Alla vill att deras arbete ska känns meningsfullt och bra. Trivs människor, då blir arbetet väl för alla.  Respekt mot var och en ingår i solidariteten. Ett socioekonomiskt samspel, skulle jag vilja säga. Jag ser att ekonomin finns här, där kunskapen finns och hos dem som här köper i första hand. Skulle jag sälja allt nere Europa, skulle massa fjärrtransporter tillkomma. Det kostar och påverkar miljön. Våra produkter blir därför klimatsmarta. Ekonomin kan spridas i en mångfald i stället för en centraliserad massproduktion. Att sprida kunskap i detta är klimatsmart. Då minskar transportbehoven som blir det nödvändiga i framtiden.  Jag ser också välfärd som ett klimatsmart liv. Jag som gårdsföreståndare på Sossegården stödjer dem och gårdens funktion och framtid. De verkar för målet. De stödjer mig och sin nära omgivning. Ett stödjande arbete för allas väl och ve. Det går inte att undvika att vi också är medmänniskor eller medborgare. Vi gör saker, men vi ingår också i ett större sammanhang, som är mer än oss själva, där vi alla har ett ansvar för att det ska fungera. Gården fungerar helt enkelt bättre om det upplevs rättvist för alla. 

–     Vi kan tvingas att byta arbeten i vår livstid. Då behövs det en fas som ger en harmonisk och trygg övergång med en stödjande utbildning. A-kassan har här en viktig funktion att fylla. Stress och ångest är till skada i en sådan sits. Det går inte att kasta människor ned i mörka hål. Vem är sjuk? Det måste sakkunniga läkare tala om. Den omsorg måste finnas här  för den som är sjuk, en medborgartjänst som  vi ger varandra så att människor kan kliva upp ur sjuksängen. Där ser du att vi är mer än en individ. Allas bästa ingår. Därför behöver vi också en arbetshälsa som förebygger. Hälsan ingår i ekonomi i detta sammanhang.

–       Där har vi en helt annan uppfattning. Vi vill att allt ansvar ska gå ned till individen.  De fria marknadskrafterna gör att vi kan köpa all välfärd och göra upp avtal om allt vad vi behöver eller ska göras. Allt kan omvandlas till en kund- och leverantörsrelation. Genom lön köper jag en tjänst av någon, som gör ett jobb. De som är dugliga och visar framfötterna, kan sedan  få lön för sina möda. 

–          Vad är du ute efter, Fredrik? Det låter som anarkism?

–         Jag tror att gården kan bli ekonomiskt självreglerande som en liten marknadsekonomi. Nyckeln är en individualisering. Alla är omväxlande och gärnslöst en “kund” eller en “leverantör” i ett affärssystem. Ledningen skriver de nya lagarna och reglerna. Med “supervisor” håller vi koll på alla, svarar Fredrik. Till oss kommer stabila kassaflöden. Vi kommer att få leva ett rikt liv, Stefan. Utveckling är att ta sig hit upp till oss.

–       Det är verkligen en omvänd ordning. Ett sådant system strider mot gårdens framtid. Allt blir kortsiktigt och sönderhackat. Detta får ansvaret att falla i tusen bitar. Lönsamhet är inte det enda kriteriet. Vinst är ett resultat av ett framgångsrikt arbete. Alla handlingar har en konsekvens, en etisk effekt, positiv eller negativ. Den rör alltid oss själva som människor eller för gården. Du driver fram individernas kamp mot varandra  för deras överlevnad.  En konfliktsituation. Allt blir individfokuserat. Du tvingar alla att träda ur sina mänskliga roller att vara medmänniskan. Socialt kaos.  Initiativ och ansvar dödas och vi blir till sociala krymplingar eller programmerade robotar. Sådana samhällen har vi sett som diktaturer. Detta skapar ju en socialdarwinism och utslagning. Då blir resultatet träldom och slutligen ett krig mot oss själva.  Gårdens verksamhet blir en krigsskådeplats. Alla vill då tjäna pengar på den andres bekostnad.  Det verkliga målet försvinner och därmed vinsten. Målet blir pengar, där allting stupar. Den enes död den andres bröd. Det korrupta träder in. Gårdens växtlighet och omsorg ingår vårt totala ansvar. Förloras detta då förloras all ekonomi. 

Det här inlägget postades i Arbete, Effektivitet, Framtid, Individualism, Island, Liberalism, Privatisering, Solidaritet, Välfärd, Vänster/höger, Värderingar, Vinst. Bokmärk permalänken.