Carl Bildt, svenska UD och Africa Oil i Etiopen blir Moderaternas oljekris.

“Vi kräver nu en oberoende undersökning med anledning av de anklagelser som riktats mot Lundin Petroleum. Det kommer jag framföra här idag, säger Carina Lundberg Markow som är ansvarig för extern ägande vid Folksam till Aftonbladet utanför Grand Hôtel. Ett krismöte för Lundin Petroleum.  En oljekris för Moderaterna.

I GP 19/12 2011 berättar Africa Oil-chefen James Phillips att Sveriges förre ambassadör regelmässigt bytte säkerhetsinfo med Lundin Petroleum. Han berättar också om sin personliga relation till Sveriges tidigare ambassadör i Etiopien, Staffan Tillander.

– Han bjöd in mig till sitt hem. Staffan var jordnära, han sa åt mig att kalla honom ”Staffan” och inte ”ambassadören”, säger Phillips till GP.

Africa Oils VD skröt vid en träff gällande investeringar i Stockholm  om de täta relationerna mellan den svenska utrikesförvaltningen och Africa Oil i Etiopien. 

SVT Debatt, Leo Lagercrantz, journalist:

Frågorna kring Africa Oil och UD blir bara fler och fler

Ambassadören som rest till Ogaden tillsammans med Africa Oils James Phillips är ambassadör Staffan Tillander.

Vi vet nu att lundinarna var inne på Schibbyes blogg trots att han inte kontaktat dem – detta tre veckor innan han greps.

Vi vet genom intervjun med James Phillips i GP att svenska ambassaden åtminstone tidigare tagit emot ”känslig information” från Africa Oils operative chef i Etiopien. Phillips redogör också detaljerat för Africa Oils – listat på den svenska handelsplatsen First north – omfattande samarbete med den etiopiska armén och säkerhetstjänsten.

Vi vet också att UD gärna reser till Ogaden – samma område som de å det bestämdaste avråder journalister från att besöka.

Frågorna som kvarstår: Vad var det för säkerhetsinfo som James Phillips och Tillander utbytte?

Är det verkligen möjligt att Tillander haft så nära kontakter med Africa Oil utan att hans högsta chef Carl Bildt var informerad?

Hur ska vi se på ambassadör Tillanders sanktionerande av Africa Oils verksamhet i Ogaden? Innebär det att Sverige underkänner organisationerna för Mänskliga Rättgheter och experterna som hävdar att etiopiska armén gjort sig skyldiga till allt från folkfördrivning till systematiska våldtäkter för att röja väg åt Africa Oil?

Och avslutningsvis: Hur länge kan Carl Bildt fortsätta förneka sin kännedom om Africa Oil?

Totalt ska ett 40-tal personer höras i Sverige och utomlands, berättar kammaråklagare Magnus Elving för DN.

“Den moderata utrikesministern satt i styrelsen för oljebolaget Lundin Petroleum när 12 000 männi­skor dödades i våldsamheter i oljerika områden i Sudan. Han vill inte svara på om han ännu fått någon kallelse till förhören.

Kritiker anser ändå att uppgifterna är besvärande för Bildt i förhållande till hans agerande för de två fängslade svenska journalisterna i Etiopien, Martin Schibbye och Johan Persson. Statsminister Fredrik Reinfeldt har ingen förståelse för kritiken.

 Jag har väldigt svårt att förstå hur frågorna hänger ihop. Carl Bildt har genom hela sin gärning visat att han står upp för de mänskliga rättigheterna, säger Reinfeldt.

Detta ifrågasätts av Magnus Elving vid internationella åklagarkammaren i Stockholm.

Sedan i fjol leder han en förundersökning om brott mot den humanitära rätten begåtts i Sudan i spåren på oljeutvinningen i landet i slutet av 1990-talet och början på 2000-talet där Lundin Petroleum var verksamt.”

Efter radio­inslaget i Dagens Eko och Expressen medgav Bildt att han deltog i samtal om Etiopien när han satt i Lundin Petroleums styrelse.

– Absolut, vi hade samtal om alla dessa länder. Vi hade samtal, absolut. Det hade vi om alla dessa länder (Vietnam, Kongo-Brazzavile och Etiopien, Exressredaktörens anm) ständigt. Etiopien var inte särskilt viktigt i sammanhanget, det fanns andra som var viktigare, säger Carl Bildt i Expressen 20/10 2011

Rapporten ”Unpaid debt” bygger på uppgifter från ett 50-tal frivilligorganisationer som vittnat om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättighetern och humanitär rätt har skett i samband med oljeutvinningen i Sudan 1997–2003.

Där anklagas Lundin Petroleum för att genom oljeutvinningen i Sudan indirekt ha förvärrat inbördeskriget.

“Lundin Oil/Lundin Petroleum har enligt samstämda rapporter och vittnen samverkat med regeringsarmén och presidenten Ormar al Bashir, anklagad för folkmord av den internationella brottmålsdomstolen i Haag. Enligt 68 rapporter från IRIN, FN.s koordingering av humaintär hjälp, fick Lunidn ständig eksort ion Block 5A av Ormar al Bashirs regeringstrupper. Det var med honom som Ian Lundin förhandlade om nya oljeblock att exploatera 2001. Det var med honom som Ian Lundin förhandlade om nya oljeblock att exploatera 2001”, rapporterar Maj Wechselmann.

Miliserna Mujahedin och Muraheleen har enligt rapporter från FN specialiserat sig för att stjäla boskap, mörda de sydsuaninska männen och ta med sig kvinnor och barna till norra Sudan och Dafur som slavar.

En genomgång av flera källoe enligt AB 14/4 visar att Sudan började producera olja 1996. År 1999 utgjorde olja 34 procent av Sudans inflöde av utländsk valuta. Oljeintäkterna steg till 81 procent 2001, och nådde 2005 upp till 88 procent av Sudans inflöde av utländsk valuta. Trots detta låg statens utgifter för tjänster kvar på samma nivå som tidigare.

Så vart tog de extra pengarna vägen? De lades på kriget! Hälften av den sudanesiska regeringens totala budget 1999 och 2000 lades på militären, vars utgif ­­ ter sexfaldigades från 1998 (åren innan Sudan började exportera olja) fram till 2004, då fred slöts med rebellerna i söder.

 Den massiva ökningen av inkomster gjorde det möjligt för Sudans regering att köpa fler och bättre vapen. Sex ryskbyggda stridshelikoptrar av typen Hind Mi-24V köptes in 1996, samma år som Sudan började utvinna olja.

Ytterligare 16 attackhelikoptrar av typen Mi-24V köptes under 2001-2002. Dessa stridshelikoptrar användes för att rensa oljefälten i södra Sudan, vilket fördrev 160 000 människor från deras mark i Lundins Block 5a.

 2010 publicerade den paneuropeiska ­ organisationen ECOS (Europeiska ­koalitionen om olja i Sudan). I rapporten backas satellitbilder upp av en detaljerad bevisning från flera källor som visar att 160 000 människor har drivits bort från sin mark i Lundins oljekonces­sionBlock 5a.

Det kanadensiska oljebolaget Talisman anklagades 2006 i amerikansk domstol för att ha understött al-Bashirs regeringsarmé. Regeringens bombflygplan och stridshelikoptrar använde oljebolagets privata landningsbanor och de av bolaget byggda vägarna för transporter av regeringens trupper.

Fotografiet av en av al-Bashirs största stridshelikoptrar (en vitrysk Hindhelikopter försedd med kulsprutor och raketer) på Lundins oljebas dementerar på ett kraftfullt sätt oljedirektörens svar.

Deras tidigare affärspartner, envåldshärskaren Omar al-Bashir bombade så sent som i juni 2011 en by i Unity State, området som Lundin-gruppen exploaterade. Och i Kordofan fortsätter han det lågintensiva folkmordet på Dinkastammen, som pågick både före och under tiden Bildt var hans affärspartner. Detta medan de rättmätiga ägarna till naturtillgångarna fördrevs, förslavade eller dödades.

Enligt  Egbert Wesserlink hyr Lundin  in sudanesiska officerare som i sin tur bröt mot de mänskliga rättigheterna när människor mot sin vilja flyttades från regionen. Därmed bidrog företaget till att det blev krig i området, menar Egbert Wesserlink.” (Källa SvD och svt).

Rapportförfattarna ställer bolaget och dess samarbetspartners till svars för att de inte agerade mot våldsamheter i det så kallade block 5A, ett område i södra Sudan där bolaget prospekterade efter olja. Totalt 12.000 människor ska ha dödats, medan drygt 180.000 drevs från området.

Carl Bildt satt i Lundin Petroleums styrelse under en del av den period (2000–2003) som rapporten bygger på. Bildt togs in i styrelsen för sitt breda politiska kontaktnät och fick ett särskilt ansvar för bolagets etiska riktlinjer.

Familjen Lundin är genom två privata och anonyma Luxemburgstiftelser storägare i Africa Oil som bedriver oljeutvinning i Etiopien, Somalia och Kenya. Regionen är den senaste riktigt  stora oljefyndigheten.

Sudan-affären

Källa om olika Lundinaffärer: Global Reporting:

1997 fick ett konsortium lett av Lundin Oil kontrakt för att utvinna olja i Block 5A, ett område som innan dess klarat sig undan inbördeskriget. Lundin Petroleum gjorde en nettovinst på 930 miljoner kronor på Block 5A. Slutsatsen är att Lundin Oil kan ha brutit mot internationell rätt genom att undvikit att agera, alternativt indirekt stött krigsbrott och brott mot mänskligheten.

 

Detta dokument avslöjar hur oljebolag i ­Sudan tar hjälp av en ökänd krigsherre för att rensa oljeområden på ­rebeller och civila.

Regeringen i Khartoum lovar milisledaren Paulino Matip pengar – från oljebolagen.

– Dokumentet är unikt. Det visar att en general som utförde etnisk rensning skulle få betalt av ­oljebolagen, säger forskaren Johan Brosché.

Han utlovas dessutom pengar från oljebolagen. Pengarna betalas ut via regeringen i Khartoum. Så här står det i brevet:

”Angående fordonen kommer oljebolagen se till att en del kontanter tillförsäkras via energi- och gruvministeriet.”

I den fjärde och sista punkten ges följande uppdrag till krigsherren:

”Det åligger er att rensa alla byar och rebellfickor i närheten av oljefälten fram till Gogrials gräns.”

Kammaråklagare Magnus Elving leder förundersökningen om brott mot den humanitära rätten i Sudan, där Lundin Oil letade olja. Han bekräftar att det hemliga dokumentet från försvarsministeriet är en del i utredningen.

FN – maj 1999
FN-rapportören Leonardo Franco rapporterar att regeringsstyrkor attackerar civila där Lundin letar olja och att ”oljefrågan” allvarligt trappat upp konflikten.
Amnesty – maj 2000
I rapporten ”Sudan:
The Human Price of Oil” kopplar Amnesty samman brott mot mänsklig-heten i Sudan med de internationella oljebolagens närvaro.
FN – mars 2001
Gerhart Baum, FN:s specielle rapportör för mänskliga rättigheter i Sudan, är starkt kritisk och hävdar att ”regeringen fördriver lokalbefolkningen för att oljeföretagen ska kunna fortsätta verksamheten”
Christian Aid – mars 2001
Christian Aid presenterar rapporten ”The Scorched Earth: Oil and War in Sudan” med svidande kritik av den så kallade Lundinvägen.
Christian Aid – mars 2001
Christian Aid presenterar rapporten ”The Scorched Earth: Oil and War in Sudan” med svidande kritik av den så kallade Lundinvägen.
Läkare utan gränser – april 2002
Läkare utan gränser släpper rapporten ”Violence, Health and Access to Aid in Unity State/Western Upper Nile, Sudan”. Ett inferno för civilbefolkningen.
Human Rights Watch – 2003
I rapporten ”Sudan, Oil and Human Rights” slår HRW fast att Lundin blundade för regerings-arméns dödande, plundringar och bombningar mot civila mål.
ECOS – 2010
European Coalition on Oil in Sudan, en paraplyorganisation för ett 50-tal frivilligorganisationer, presenterar rapporten ”Unpaid Debt – the Legacy of Lundin in Block 5A, Sudan 1997-2003”. Organisationen kräver kompensation för oljekrigets offer.

Somalia-affären

Bolaget Africa Oil Corporation har tillstånd att leta olja i två områden i Puntland, nordöstra Somalia. Kritik har riktats mot avtalet eftersom att det skrevs under av Puntlands regering och parlament utan godkännande av den somaliska regeringen.

Eritrea-affären

Genom bolaget NGEx Resources Limited har Lundin Group tillstånd av Eritreas regeringen att bryta guld, koppar, pottaska (kaliumkarbonat) och andra mineraler. Landet styrs av president Isaias Afewerki som sen självständigheten 1993 inte tillåtit ett enda demokratiskt val. När oppositionen protesterade 2001 mot att de utlovade valen ställts in svarade regimen våldsamt. Journalisten Dawit Isaacs var en av dem som fängslades, 23 september 2001. Efter att ha skrivit på ett upprop som krävde ökad demokrati stämplas han som landsförrädare. Varken svenska myndigheter eller internationella frivilligorganisationer fått besöka Dawit i fängelset.

Syrien-affären

Tanganyika Oil, som ingick i Lundingruppen, såldes för 2,1 miljarder dollar till det kinesiska företaget Sinopec 2008. Den hade bara en enda tillgång, oljefält i Syrien. Lundingruppens rapport Vision, Experience, Results beskriver transaktionen som en av de tre största i företagsgruppens historia. 2011 spred sig den arabiska våren till Syrien. I september hade 2 000 demonstranter dödats. EU har sen i höstas inlett en handelsbojkott av landet. Lukas Lundin sa till Veckans Affärer 2008 att “den svenska kritiken av regimen i Syrien verkar överdriven.”

Libyen-affären

Carl Bildt gjorde som styrelseledamot i oljebolaget Lundin Oil stora affärer med Muammar Khadaffi. Bildt och Lundin Oil valde att samarbeta med Khadaffis regim, trots att Amnesty och FN fördömde Libyen för avrättningar och tortyr av oppositionella, Expressen 17/3 2011. Maria Hamilton, informationschef vid Lundin Petroleum, säger:

– Lundin Oil AB stod inför stora investeringar och fick ett bra bud på tillgångarna i Libyen under 2000 eller 2001 och accepterade det

Maria Hamilton uppger att Lundin Oil varit väl medvetet om förhållandena i landet innan bolaget valde att inleda ett samarbete med diktaturen.

– Sådana frågor diskuteras väldigt ofta i dag och det gjorde man då också.

Lundin Group beskrever oljefälten i En Naga North och West bland de största fynden i företagsgruppens historia. 2001 såldes oljefyndigheterna till Petro-Canada (i dag Suncor Energy) för 75 miljoner USD (då 820 miljoner SEK). Samarbetspart och huvudägare (75%) i En Naga var det statliga bolaget National Oil Corporation. En Nagaverksamheten finansierades med stöd av lån från libyska banker och finansbolag.

Slavgruvan i Demokratiska Republiken Kongo

Sedan 1997 har Lundin varit aktiva i Tenke Fungurume, ett gigantiskt gruvprojekt i den Demokratiska Republiken Kongo (DRC). I boken Med olja i ådrorna och guld i blick säger grundaren Adolf H Lundin att han 1996 erbjöd dåvarande presidenten Sekese Mobuto pengar till valkampanjen inför det kommande valet. Men innan pengarna betalades fördrevs Mobuto och dog snart därefter. Krigen om makten över landet och råvarorna krävde 5,4 miljoner människors liv. Lundin Mining har kvar en betydande andel av en av världens största kopparfyndigheter, Tenke Fungurume i södra Kongo.

Kartan nedan finns på Lundins hemsida. Här finns fälten Etiopien. Se tidigare artikel.

Det här inlägget postades i Brott och straff, Carl Bildt, Internationella relationer, Maskopi, Orättvisa, Rättvisa, Sveket mot Sverige, Yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.