Nato och legosoldaterna – ett försvar eller en världspolis?

Den 1 januari 2010 påbörjade Försvarsmakten arbetet med att genomföra det nya försvaret.

Värnplikten upphör och legosoldat är ett nytt yrkesområde för ungdomen ut ur arbetslösheten. Men är det en framtid?

Samtidigt ska Sverige svara upp med insatser inom Nato och då i Afghanistan. Den civila hjälpen är marginell från EU och Sverige. Ett krig har pågått i över 10 år med enorma kostnader och lidanden.

Det innebär att Sverige ska skaffa sig ett försvar med hög tillgänglighet. Hela insatsorganisationen om 50 000 personer kommer att vara användbar inom ett par dagar om Sverige hotas.

Den numerär av soldater och förband som finns på pappret ska även gå att använda i “fredsstyrkor”. Tidigare var det politiska kravet bara att en tredjedel av insatsorganisationen (cirka 11 500 man år 2008) ska vara tillgänglig inom ett år. Och resterande två tredjedelar först inom tre år. Det är för lite och för sent. Personalpolitiken är starkt kritiserad.

Ett användbart och tillgängligt försvar ställer ökade krav på professionalitet på Försvarsmaktens personal.  Därför sker nu rekrytering på frivillig grund.

Svenska soldater ingår redan  i en internationell säkerhetsstyrka under NATO:s kommando. Skiljelinjen mellan den internationella säkerhetsstyrkan och USA:s stridande förband har  efter hand blivit  allt svårare att upprätthålla. Den svenska truppen riskerar varje dag att dras in i krigshandlingar med dolda syften i en svag politisk förankring och ledarskap.

Enligt nyhetssändningar från Afghanistan den 13 aug 2010 kommer meddelandet att en uppgörelse har uppnåtts mellan regeringen Hamid Karza och talibanerna att återinföra sharialagarna som en försoning. Afghanistan har tidigare antagit en lag som enligt FN förbjuder kvinnor att lämna hemmet utan sin makes tillstånd och som legaliserar våldtäkt.

Utrikesminister Carl Bild kungör 2011 att svenska insatser går från stridande till stödjande insatser enligt överenskommelsen med S och Mp. Men svenska trupper finns kvar efter 2014. Stödjande betyder här inte ett civilt stöd i en återuppbyggnad som man kunde och borde få tro utan en självständig militär och polisiär styrka. Detta är den nya svenska utrikespolitiken som är så väsensskild från den svenska politik som gällt.

Att använda sig av begreppet “fredsstyrkor” är ett avancerat begrepp . Vad menas med fred i liberal mening? Att bekämpa förtryck eller det civila samhällets uppkomst? Att bygga upp självständighet?

Var finns den civila hjälpen och stödet för vatten, el, vägar, hus, försörjning etc för en återuppbyggnad? Hur ska fred och en återuppbyggnad skapas? Vart ska människor ta vägen? Den amerikanska synen på fred är lika mager som synen att lösa konflikter. Krig för fred är  mottot och strategin!

Carl Bildt skrev i Washington Post som sagts den 8 januari 2010 tillsammans med Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen:

”Europa kan ta sitt ansvar (och dela bördorna med USA). Att Europa kan leverera och kan vara en verklig partner för USA. Det är vad som händer nu i det globala uppdraget i Afghanistan. Det är viktigt att Amerika erkänner sina partners i denna kritiska tid.” “Sverige, Europa och Kanada kommer att fortsätta vara USA:s allierade, partners och vapenbröder.”

Plötsligt gör Carl Bild Sverige till USA:s vapenbroder!! Ett politiskt uttalande utan förankring i Riksdagen och enligt vår alliansfrihet. Carl Bildt tar på sig sin omtalade förstorade kostym. Partners gäller de multinationella företagen.

Ett dubbelspel. Vi ingår inte i Nato, men svenska trupper ingår ändå under Natos kommando. Det är Alliansens sannfärdiga logik. Nej, vi ingår inte i Nato, men vi ingår ändå och vi kan då fortsätta vara alliansfria, då svenska folket inte godtagit något annat, enligt försvarsministern Sten Torgfors sätt att förklara.  Är det någon som förstår??? Så driv er Alliansen sin  låtsaspolitik inför svenska folket och den verkliga i korridorerna i det fördolda.

Sten Tolgfors älskar USA. Rapporterna från försvarsministerns möten med ambassaden verkar särskilt intressanta, att döma av referatet i SvD. Tolgfors ska ha resonerat med ambassaden om svenskt Nato-medlemskap och talat om “ett genombrott” i relationen till Nato när Sverige gick med i samarbetet om transportplan.

Robert Egnell, militärstrateg vid Försvarshögskolan, skriver på DN Debatt den 13 oktober 2010.

”Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USA:s ögon.”

Alltmer syns att Sverige går “USA:s” ärenden. Begreppet “polisära” insatser växer i den globala politiken.

Gruppen, Surveillance Detection Unit (SDU), har opererat från hemliga lokaler och flera i gruppen är tidigare norska säkerhetspoliser, rapporterar norska medier. Det sker även i Sverige och andra länder.

En talesman för USA:s ambassad i Stockholm bekräftar för TT att det finns ett “tätt” samarbete med Sverige i säkerhetsfrågor. En samordnad aktivitet pågår utan erkänd och svensk insyn. En talesman för justitieminister Beatrice Ask betecknar för TT frågan om en eventuell amerikansk övervakning som en “polisiär fråga”.

Ett sådant undanglidande svar! Tystnad råder än idag. Vad döljer sig bakom och vad är det för ett spel som pågår?

Länder i Mellenöstern sätts under militär kontroll men utan verklig hjälp till utveckling och en reducering av flyktingströmmarna saknas. Hur ska fred byggas utan civil utveckling? Bristen på infrastruktur med vatten, el, hus, vägar, försörjning mm är grunden till ofred. Krig för fred är en omöjlig taktik.

Är detta då allt förevändningar för att NATO skall formas till en framtida världspolis, där svenska insatsstyrkor skall ingå steg för steg? Är det fler länder som skall övervakas än Mellanöstern? Är allt ett falskt spel? Är Norge och Sverige ett tillhåll för terrorister som skall världsövervakas, som Sverige och Norge i sin suveräna rätt och egen förmåga borde kunna sköta självständigt? Ska dessa i en framtid övervaka Sverige och andra länder? Ingår svenska politiker i ett dolt samspel att skapa en polisstat?

Först skapas år av konflikter i världen genom olika kupper och finanskatastrofer. Folk tvingas fly. Flyktingproblemen påverkar en hel värld och nationer ställs inför enorma humanitära problem.

Regeringen, politiker och partier måste bli mer tydliga och öppna angående mot vilket Sverige vi går? Vänstern måste markera. De politiska budskapen är så förrädiska och dunkla i Alliansens bakvända politik.

Alliansregeringen talar om Sverige, men vilket Sverige menar man? En amerikansk  lydstat?  Utvecklingen undergräver Sverige som en självständig stat.  Dessa frågor om sann utrikespolitik, civilt fredsarbete och amerikansk säkerhetsövervakning får inte bara glida i väg utan granskning.

Det här inlägget postades i Globalisering, Nato, Samhälle, Utrikespolitik. Bokmärk permalänken.