Det fria skolvalet segregerar samhället. Liberalismen och den ändliga friheten.

Enligt skolverket kan 2000-talets ökande skolsegregation inte förklaras enkelt med ökad etnisk eller socioekonomisk segregation. Det nya som man ser, är ett samband med det fria skolvalet. 

Det fria skolvalet är ett liberalt socialt experiment som söndrar och segregerar. Aktiva föräldrar samlar sina studiemotiverade döttrar och söner i vissa skolor. Övriga tenderar att samlas i andra. Det sociala urvalet.

På 1990-talet bemötte Jan Björklund oron för valfrihetsreformernas segregerande följder med löften om “magnetskolor”: skolor i utsatta områden skulle bli så kanonbra att de studiebegåvade flockades dit.

Att Björklund ses nu gömma sig bakom de svagaste, i syfte att freda en reform som gynnar de starkaste, är minst sagt beklämmande.

Antingen får han väl säga att det är okej att starka elever skapar sig privilegierade – och skattefinansierade – öar. Eller så utvärderar han det fria skolvalet förutsättningslöst. Expressen 9/5 

I vårt land gäller numera den uppfattningen att barn behöver socialiseras så snabbt som möjligt redan i 2-årsåldern. Den naturliga, känslomsässiga och och mentala personlighetsutvecklingen att forma var och ens identitet sätts ur spel. En snabbutveckling gäller. Tidig aktivering gäller i fysisk och mental förmåga. Pedagoger ger värdegrunden enligt en liberal världssyn, som varande neutral och objektiv. Det som är sant eller falskt blir relativa begrepp. Avrustning gäller.

Barnens anknytning till förädlar nedtonas. Istället gäller  föräldrarnas attityd, likriktning och prestationsförmåga att  vara tillgänglig för arbetslivet. Barnens första utvecklingsår är i första hand en trygg känslomässig  tillvaro än en tidig intellektuell förmåga och kapacitet. Att livet är gott.  Föräldrarnas känslomässiga närhet, intoning och omvårdnad har avgörande betydelse för tillit och självförtroende.

Liberterianernas inställning är emellertid allt tidigare krav på kunskapsinhämtning  och prägling  av liberala ideal och människosyn. Stressen i en ökade aktivering sker allt tidigare och tid för återhämtning blir allt mindre. 

En sådan utveckling av ohämmade marknadskrafter formar individer, som kan liknas vid “en ny socialiserad människa”. Människan står här maktlös inför lavinen som banar sig fram på olika samhällsområden.

Till detta kommer att Alliansens visionslösa samhälle och kallsinniga värdegrunder undergräver studiemotivationen. Den tröttar alla. Negativa spiraler bildas!! Ordet arbetslöshet är ett av de vanligaste orden i vår tid .

Ett främlingskap uppstår även i “arbetets utanförskap”, att bli en kugge i ett maskineri, som arbetstagare inte kan bestämma över.

Hon deltar i ett lönearbete och fungerar som ett produktionsmedel utan något inflytande på det som sker och får jobba utan en verklig relation till produkten som avsätts  på en fjärran marknad.

Alliansen bäddar för privatisering genom att använda sig av “valfrihet” som en definition för mer frihet. Vedertagna begrepp i nyliberalism får en helt annan innebörd. Frihet gäller marknaden.

Liberalismen förkunnar individens frihet och frigörelse för självförverkligandet.

Samhället är mer än summan av människorna. Människan är då inte enbart en individ utan hon är integrerad som medborgare och en del i samhällets funktion och i en samverkande enhet.  Var och en bidrar till omgivningen och för helheten. Friheten i orkestern  finns i varandras stöd och lika värde att förverkliga konserten.

Människans lika rätt och värde förutsätter solidaritet. Frihet kan inte gälla på någon annans bekostnad. Samhället innehåller såväl en social som ekologisk lagbundenhet. Ekonomin är ett socialt och mänskligt förlopp som ger både orsak och mål.

Liberalismens stora misstag är att tillämpa fysikens lagbundenhet på hela det sociala, ekonomiska och ekologiska samspelet. Detta får konsekvenser rakt in i familjens och samhällets alla relationer och all resurshushållning.. Samhällets solidariska princip för en sammanhållning urholkas.

Den individualistiskt orienterade samhällssynen utplånar –  blint eller okunnigt –  de sociala och moraliska banden till både samhälle och ekonomi.

Liberalismen menar, att staten och de offentliga myndigheterna borde lämna över det ekonomiska ansvaret till marknaden att fritt och obehindrat få råda och utveckla sig. Tillgång och efterfrågan med den fria kampen mellan medtävlande ska så framkalla en självreglerande princip, vilket inte är helt sant

Fri konkurrens »på det ekonomiska området, gäller inom bestämda gränser» som kan  berättiga och vara nyttig, »men den kan aldrig bli den ledande principen inom samhällsekonomin». Samhällets reduceras då till ett styrelserum och en lönsamhetsfråga.

Liberalismen vill omgestalta äganderätten. Vem äger rätten till ägandet? Detta är den stora konflikten i historien. Byte av ägare innehåller endast ett byte av makthavare. Vad är lämpligast?  Statligt , kommunalt, kollektivt eller privat?

Rätten till personlig egendom är underordnad rätten till ett gemensamt bruk. Allemansrätten ger uttryck för detta. På samma sätt gäller “privata äganderätten” till produktionsmedlen.  En socialisering av vissa produktionsmedel kan ske om lämpliga premisser gäller. Att det gynnar det allmännas bästa.

Gemensamt ägande av produktionsmedlen kan ske om arbetarna är delaktiga i företagets ledning och/eller deras vinster och om arbetaren äger aktier i företaget. Sådana verksamheter finns i form av sociala företag. Dessa skulle kunna vara alternativ och hantera företag i en samhällsnytta som vård och skola.  Det handlar då om det som är det gemensamma bästa.

Marknadssektorn vill söka ensamrätten som obönhörligt leder till despotism.  Det rättvisa samhället förutsätter här närvaron av det fria och civila samhället. Dessa består av  de fackliga verksamheterna, arbetsmarknadens parter, medier, forskning, organ för kultur, miljö och natur mm. Dessa  är förutsättningar mot det kommandostyrda samhället.

 

Det här inlägget postades i Ägarskap, Allianspoltik, Arbete, Det fria valet, Framtid, Frihet, Individualism, Klassamhället, Liberalism, Människan och värdet, Okategoriserade, Orättvisa, Organisationsfrågor, Postdemokrati, Privatisering, Rättvisa, Sociala strukturer, Statligt ägande, Utveckling, Vård, Vision. Bokmärk permalänken.