Arbetslöshet och arbetskraftsbrist – den liberala paradoxen

Arbetslösheten är ett samhällsproblem och inte ett individproblem. Ungdomen är samhällets framtid och är samhällets stora angelägenhet. Arbetskraftsbristen är en paradox.

Var finns infrastrukturen till de nya arbetena? Saknas det något i utbildningssystemet? Miljarder läggs på en tvivelaktig jobcoaching! Fyra jobbskatteavdrag har lagts. Arbetslöshet har gått från 7 % 2006 till 7,9% 2011. Ändå läggs ett femte avdrag. Logiken är obegriplig med de stora antal frågor som nu gäller och i omvärlden. En ny kris och vi är på ruta 0. Stora grupper ser en vilsen och destruktiv politik. Marginalerna minskar.

Reinfeldts ideologiska bakgrund visar på ett förakt för välfärdssamhället som växte fram efter Andra världskriget och kallar det för ett förfall. Det framgår ur hans ideologiska analys i “Det sovande folket”. Ideologin driver mer än omdöme och rätt slutsatser för lösningar. Den stora ödeläggelsen genom finansvärldens bedrägeri skapade ett kaos som efter ett krig och som förvandlade bank-, finans- och samhällsproblemen till individproblem. Orsak och verkan är omkastade i något som liknar en nyliberal kampanj. Vi ser hur storföretag kunde ta över billiga konkursbon, företag och banker. Notan fick skattebetalarna ta.

 

Det här inlägget postades i Arbete, Arbetslöshet, Liberalism, Opinionsbildning, Röstande. Bokmärk permalänken.