Money, money, money must be funny in the rich man’s world …”

MaffischABBA skrev storhiten ” Money, money, money …” i musikalen ‘Chess’ i 1984.

En sammanfattning av den ideologi som slår mynt på orättfärden.

M klär sin högerpolitik i en rosenröd dräkt med sociala termer som en “vänster”, som de sedan hatar och anser vara en väg bakåt. Det är den logik och retorik som gäller för att dölja den verkliga avsikten.

Så här låter det i Kalmar inför valet  2010:

“Långsiktigt bygger vi nu ett folkhem med jobb, frihet, omtanke men framförallt, äntligen gör vi det gemensamt. Vi lämnar inte stora folkgrupper i utanförskap, vi skapar inte samhällets A- och B-lag enligt socialdemokratisk tradition utan vi gör det rättvist utifrån varje människas unika förmåga och fria vilja.”

Reinfeldt förkastade året 1993 hela tanken om välfärdsmodellen i sin ideologiska samhällsanalys och framtidsvision “Det sovande folket”:

”Blott 28 år gammal dog han i vad som snart skulle komma att kallas 2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS. Han dog välfärdsdöden.”

I en annan stund säger Reinfeldts allians att de är “det nya arbetarpartiet”. Dörren att öppna vägen för arbetslösa ut till ett samhälle som börjar vittra sönder av arbetkraftsbrist stängs.

Lögnen är total och logiken är ett virrvarr. Vad åstadkommer M? De sprider kaos. Förljugenhet råder när de talar om en frihet som förgör friheten. Människans och samhällets mål och frihet är i konflikt med kapitalets rättighet och frihet.

I liberalismen är den politiska friheten endast en idé men inte ett faktum. Idén finns som ett lockbete för att dra folkkrafterna till sitt parti för att störta det som gällt som nationens folkmakt och upprätta ett annat för en internationell privatmakt. “Frihet” bär ett innehåll som gäller hela den mänskliga existensen.

“Högerfriheten” demolerar människovärdet, Detta framträder i synen på de sjuka. De vill gör människan till en träl och folket till ett nytt kollektiv värderat som en hop av ekonomisk boskap. Höger leder till höger och bort från demokratin. Detta går att förhindra och medel finns, men de används inte.

Reinfeldt myntade M:s framtidsideologi ”Plånboken”. Den tar plats på tronen och är kronan på verket. De ger åt folket skattelättnader för en kort tid. Devisen är – Mest åt dem som har. Minst åt dem som inte har! Kapitalets despotism bygger på utmattning. För det arbetande folket gäller mottot att vara högpresterande, självuppoffrande och generösa i övertid.

De arbetslösas och sjukas svångrem dras åt. Svältkost och hunger ska pånyttföda dem och leda dem i arbete. Denna logik har tidigare gällt tydligast för U-länder. De ska nöja sig med ett litet halmstrå.

Politiken har här ingenting gemensamt med moralen. Ädla folkegenskaper – uppriktighet och hederlighet – är brister i denna politik. Man talar inte för ett högre mål utan för att till varje pris kunna regera.

Folket hålls blint och nyordningen kommer i korta stycken. Det blinda folket leds av ”krontalet” och de jublar. För att matta medvetandet matas folket av media med en kommersiell avveckling av mänskliga och sociala värdegrunder.

De politiska budskapen och löftena baseras på makt och hyckleri. Den nya friheten skall förgöra friheten och demokratin. Den nationella folkmakten är inte målet. De vill inte att folket ska veta att samhället läggs i andras händer. Ett nytt samhälle uppstår ägt av ett finanskapital och företag. Finanskrisen sände svallvågor av kaos över världen. Vågorna bröt sönder civila grundvalar och mänskliga band. Angreppet gäller det mänskliga samhället för det ekonomiska slaveriet. Det var uttänkt sedan länge.

Det här inlägget postades i Arbete, Ekonomi, Hälsa, Ideologiska definitioner, Jämnlikhet och feminism, Kapitalism, Liberalism, Makt, Opinionsbildning, Propagandans makt, Värderingar. Bokmärk permalänken.