GRASSMANAFFÄREN, 70-TALSKRISEN OCH ANGREPPET PÅ VÄLFÄRDSSTATEN.

SvenGrassmanVarför har välfärden urholkats och varför vill man införa privata system i skola, vård och samhällets servicesektor.

Sven Grassman är nationalekonomen och forskaren som avslöjade bluffen i Riksbankens och regeringens nationalräkenskaper om ekonomisk kris.

SAF drev kampanjer mot välfärdsstaten när Vietnanmkriget ännu pågick och efter studentupproren 1968 med budskapet som att välfärden urholkade ekonomin. Vi levde över våra tillgångar. Detta var en falsk retorik. Saken var en annan. Folken i världen sökte en mer solidarisk poltitik. Länder i 3:dje världen kuvades till frihet och utveckling.

Grassmanaffären reser frågor kring sambandet mellan vår ekonomi och demokrati under 70-talet att förvränga sanningen. Sven Grassman var en svensk nationalekonom och socialdemokrat.

 I slutet av 70-talet uppstod en uppslitande konflikt mellan Sven Grassman och Assar Lindbeck 1979-1980.

 Den maskerade striden gällde systemskifte i nationalekonomin från Keynes utvecklingsekonomi och istället etablera marknadsekonomin i Sverige. Svensk utveckling byggde på samspelet mellan näringslivet och det offentliga att hålla arbetet igång när marknaden dalar. Detta gav en låg arbetslöshet och framgrångsrikt samhällsbygge. En dynamisk ekonomi och socialt orienterad.

Nobelkuppen1968 är också det år när Riksbanken introducerar Riksbankens pris i ekonomi till Nobels minne. Bakom detta finns Assar Lindbeck. Priser kommer att gälla nyklassisk ekonomi. Priset blir ett ledstjärna för alla högskolor.

Torsten Sverenius skrev några rader om Grassmanaffären i sitt bidrag till demokratiutredningen. Här nedan är några texter från Sverenius kapitel om GrassmanÅr 1997 tillkallade regeringen Demokratiutredningen (dir. 1997:101) för att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Se anmärkning nedan:

Det otäcka är nu att en ny begreppsvärld etablerats som främjar en viss samhällssyn och ekonomi som gör alla till språkets fångar. En inbillad kris kan skapas med ord som river ned samhället som banar väg för det nya.

Politiska förändringar framstår som ekonomiskt nödvändiga, andra förändringar framstår som omöjliga och orealistiska.

’Krismedvetande’ blir något positivt som vittnar om realism – även hos just dem som det ekonomiska språkets skevhet är riktad mot. Så manipuleras folkets medvetande för att lägga väg för en ny samhällsordning. Välfärden skulle bort och bli en skuldbärare.

Oljekrisen pågår sedan 1973 och priser stiger i världen våldsamt. Arbetslöshet och valutakrig pågår.

Hur kunde regering och riksbank utelämna så viktiga storheter i beräkningen av bytesbalansen, utlandsställningen, företagens driftsöverskott och våra exportandelsförluster att den officiella statistiken kom att avvika med flera hundra procent från de verkliga siffrorna?

Sven Grassman kunde påvisa felberäkningar i statens/Sveriges finanser, som bl.a. användes för att argumentera för nyliberalismen. Man gav honom rätt att så småningom, med då var han bortplockad från sin forskartjänst av prof Assar Lindbeck

Grassman, dåvarande vicechef till Assar Lindbeck på Institutet för internationell ekonomi, vann 1980 striden mot regering och Riksbank, som tvingades revidera sina siffror kraftigt. I Riksbankens officiella statistik var underskottet i bytesbalansen nära fyra gånger så stort som i verkligheten.

… Den ekonomiska politiken och debatten i Sverige hade grundat sig på en statistik i vilken vårt underskott i bytesbalansen framstod som långt större än omvärldens.

Efter revideringarna utifrån Grassmans forskning var Sveriges underskott i stället ganska typiskt för ett oljeimporterande land, med karakteristisk djupdykning i samband med oljekriserna OPEC I och OPEC II.

Likadant förhöll det sig med landets utlandsställning och företagens driftsöverskott. Också där var den officiella statistiken en grov svartmålning av verkligheten.

När debatten om vår utlandsskuld inleddes på 70-talet hade Sverige således ingen utlandsskuld alls, netto.

Efter att Sven Grassmans beräkningar blivit officiellt vedertagen statistik reviderades driftsöverskottet upp till 64,3 miljarder. Det verkliga driftsöverskottet under denna mörka period var således drygt 300 procent högre än det av regeringen redovisade och av ekonomkåren diskuterade.

Sverige hade förlorat lika många exportandelar under det blomstrande 60- talet som på det krisdrabbade 70-talet.

Exporten kan således öka samtidigt som våra exportandelar minskar något, var Grassmans budskap.

Grassman visade dessutom att svenskarnas totala konsumtion (privat och offentlig) bara hade ökat hälften så mycket som i jämförbara länder under 70-talet. Detta var alltså raka motsatsen till det tal om svensk ”överkonsumtion” som hördes i debatten. Myten om “att leva över tillgångarna” krossades. De nyliberala ville skapa en kris i landet.

Sven Grassman vann som sagt kampen om nationalräkenskaperna, men förlorade i samma slag sin position i den akademiska världen.

En orsak till det kan vara att han med sina rön och analyser indirekt satte käppar i hjulet för de ekonomer som byggt sin forskning och resonemang på den felaktiga, av Grassman nu reviderade statistiken.

En annan orsak kan kanske vara att han med sin analys trampade mäktiga samhällsintressen på tårna.

Det är ytterst märkligt att Riksbanken har haft en sådan stor roll som den haft att genom föreleda vår ekonomiska status och novemberrevolutionen 1985 för en skuldriven ekonomi.

Det är viktigt att förstå att Riksbanken ingår i BIS-banken sedan 1930. En privat internationell skapelse efter 30-talkrisen som Centralbankernas centralbank med internationell immunitet som en ambassad utan insyn. BIS första klient blev Hitler som fick lån med löfte att betala tillbaka i erövrat guld.

Sven Grassman dog tidigt 52 år gammal i aug 1992.

Keynes nationalekonomi innehöll för Sverige en utvecklingsekonomi.

Den skapade en balans när marknaden svajar. Det offentliga är också det ett ekonomiskt hus som både ger arbete och ger förutsättningar till samhällsutvecklingen.

En symbios mellan näringslivets och samhällets utveckling. Att privatisera tjänstesektorn fråntar oss utveckla samhällsmål och rikta insatser på de områden som behöver förnyas. Marknadsekonomin driver in oss i ett hörn, där det vinstdrivna är ledstjärnan.

Marknadsekonomi innehåller teser pris, tillgång och efterfrågan som förstör samhälls- och naturkapital i en rovdrift.

————————-
DEMOKRATIUTREDNINGEN

Utgångspunkten för utredningens arbete var varje medborgares rätt till full delaktighet i samhället. Utredningen hade i uppdrag att summera och värdera de senaste årens demokratiutredningar och demokratiforskning för att bedöma om ytterligare undersökningar och forskning borde initieras. Utöver analyser och beskrivningar skulle utredningen även lämna konkreta förslag inom behövliga områden. En viktig del i arbetet var att stimulera det offentliga samtalet kring demokratin så att det svenska folkstyret utvecklades.

Utredningens arbete koncentrerades till följande fyra områden:

  • Internationaliseringen av ekonomin. Ekonomi och demokrati i samspel.
  • Sverige i Europeiska unionen.
  • Nya informations- och kommunikationsmönster, informationstekniken och det nya medielandskapet.
  • Förändringarna i den offentliga sektorn samt utveckling inom folkrörelserna.

Demokratiutredningen överlämnade sitt slutbetänkande “En uthållig demokrati! Politik för folkstyret på 2000-talet” (SOU 2000:1) till dåvarande statsrådet Britta Lejon den 15 februari 2000, och därmed avslutades utredningens arbete

http://www.regeringen.se/sb/d/3808/a/22272

https://www.regeringen.se/49bb79/contentassets/32c275af8ae34e64bd90c0263cf2cf59/vad-hande-med-sveriges-ekonomi-efter-1970

”Det plundrade folkhemmet” kom ut 1985.

Den ekonomiska hästkuren man ordinerade var stopp för löneökningar, lägre skatter, inga valutarestriktioner, inflationsbekämpning.
Medicinen låg i tiden i det som blev den nyliberala epoken.

Grassmans huvudmotståndare var då den socialdemokratiska kanslihushögern med finansministern Kjell-Olof Feldt i täten.

Medicinen låg i tiden, den hade stöd av Reagan i USA och Thatcher i England, Kohl i Tyskland, och socialdemokraterna och Labour rättade snabbt in sig i ledet: i England och Tyskland, Nya Zeeland och Australien, Kanada, och i de nordiska länderna. Det var också en förberedelse för ett inträde i EU. Efter Olof Palmes död påskyndades utveckling inom SAP, även om Feldt och Eklund fick gå när LO satte ner foten, och Åsbrink desavouerades av själve Göran Persson. Men olyckan var redan skedd.
https://foreningenbis.com/2008/05/01/det-plundrade-folkhemmet/
—————————-

Makten över våra tankar (Ordfront, 1983).

I Det tysta riket (Ordfront, 1981) beskriver Grassman hur han plötsligt förlorar en rad lönsamma uppdrag i näringslivets tjänst och hur Assar Linbeck – en av huvudarkitekterna bakom den förda politiken (idag ordförande i den kommision som ska ge förslag på hur krispolitiken ska utformas), tillika Grassmans chef – tvingar honom att flytta från Institutet. Med två ton arkivmaterial hänvisas han till en gammal laboratorielokal vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt. “Stora diskhoar gapar emot den olydige nationalekonomen. Ingen telefon, möbler saknas.” Den olydiga ekonomen fick emellertid rätt. Så sent som 1989 fortsatte de revideringarna av nationalräkenskaperna som påbörjats 1979 enligt Grassmans beräkningar.

Han blev en skarpsinnig kritiker av vad han kallade underskottsretoriken och åtstramninspolitiken; och han blev det till stor del därför att han valde de mångas sida i stället för de fås – kanske en naturlig följd av hans vidareutveckling av socialdemokratins ekonomiska grundtankar, från Keynes, Wiggforss och Sträng. Bortom fusket med siffrorna tyckte sig Grassman redan mot slutet av sjuttiotalet se ett mönster: näringslivet, de rika, höll åter på att konsolidera sin makt genom att riva folkhemmet. Och vägen gick över sparande, sänkta reallöner, åtstramad offentlig sektor och försvagat fack. Och i detta fick de benägen hjälp av ett antal s-märkta ekonomer – närda och uppfostrade i näringslivets penningstinna famn…

Sven Grassmans kanske viktigaste budskap i dag är: Svenskarna har i gemen inte levt över sina tillgångar. I själva verket har löntagarna fått se sina reallöner sjunka som ända industrination, en offentlig sektor under konstant åtstramning (betänk bara dessa infallande skoltak, sjukhusköer mm – under sjuttiotalet ökade exempelvis den offentliga sektorn volymmässigt mer i Tyskland än här) och återhållen konsumtion. Jodå, han menar att devalveringarna och åtsstramningarna i själva verket enbart förvärrat situationen och gjort Sverige till ett både fattigare och mindre jämlikt land. Därför att det var fel medicin….

För det första har därmed den viktigaste och största sidan i svensk ekonomi fått stå på undantag. Det är viktigt att komma ihåg: “den helt dominerande tjänstedelen av nationalprodukten har samma förmåga att skapa inkomster, sysselsättning och mänsklig behovstillfredsställelse som varor”, som Grassman skriver i Bokslut Vi har krymt vår ekonomi genom att hålla tillbaka konsumtionen. För det andra undergräver vi därigenom också exportindustrins grund. “Det som mer än något annat bidrog till att förvandla Europas fattigaste land till världens rikaste under ett sekel var att vi tidigare hade bättre folkskolor än andra länder”, skriver han i sin sista bok, och menar att varuproduktionens effektivitet i botten kan härledas ur den offentliga sektorn. Slår vi sönder den slår vi också sönder exportindustrin. Och för det tredje – än värre – menar han att Sverige genom sin förda politik är på väg att inrätta “sig på den mer traditionella, efterblivna sidan i framtidens arbetsdelning” ….

Från att ha konkurrerat med höga reallöner, vilket gjorde Sverige till världens mest robotiserade och datoriserade land, har vi börjat konkurrera med billig arbetskraft – därigenom stoppas den tekniska utvecklingen upp, så ock övergången till tjänste- och tekniksamhället. “Ju mer vi `lyckas` sänka reallönerna genom devalveringar och övrig svångremspolitik, desto längre biter vi oss fast i traditionell industriproduktion”, som det står i Makten över våra tankar . Vi har sparat oss in i fattigdom…

Men det finns också en det mångas nationalekonomi, som helt enkelt innebär att tillväxten blir som störst när konsumtionen fördelas så jämt som möjligt, när ekonomin också i någon mening är demokratisk. Det är Grassmans – realistiska – utopi. Men då måste löntagarna ha politiker och ekonomer som står på deras sida.

Tag och läs!

Det tysta riket (Ordfront, 1981)

Makten över våra tankar (Ordfront, 1983)

Det plundrade folkhemmet (Årstidernas förlag, 1985)

Till en kvinnlig vikarie (Årstidernas förlag, 1987)

Bokslut (Årstidernas förlag, 1988)

Krisen, en svensk saga (Carlssons, 1991)

Från det lydiga landet (Ordfront, 1991)

Tidigare publicerad i Aftonbladet 23/5 1993.

De galna åren – FOLKHEMMETS FALL ©Peter Antman

Assar Lindbeck har rustat Sverige illa

Sverige är illa rustat för fortsatt invandring. Det hävdar national­ekonomen Assar Lindbeck i en debattartikel i DN. Men om Sverige är illa rustat beror det på Assar Lindbeck själv och det inflytande hans nyliberala teorier har haft, skriver Kerstin Eldh.

Assar Lindbeck skriver i DN (20200106) tillsammans med Mats Persson (L) att Sverige är illa rustat för fortsatt invandring. Få personer har haft ett så stort inflytande på den svenska samhällsutvecklingen under det senaste halvseklet som Lindbeck. Om Sverige är illa rustat ekonomiskt och politiskt beror det mycket på honom.

Assar Lindbeck är en av de mest inflytelserika nationalekonomer Sverige haft. Under en epok, då nationalekonomer har betraktats som sanningsägande guruer när det gäller ekonomi och politik, har Lindbeck haft kontroll över forskningsstipendier och tillsättningar. ”Han kunde ringa och säga att den där ska inte ha något för han har gjort fel”, sa den före detta LO-ekonomen  P-O Edin i SOU 1999:150 (Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970?).

En som råkade särskilt illa ut var den internationellt respekterade ekonomen Sven Grassman. Han avslöjade felaktigheter i nationalräkenskaperna, som gynnade den borgerliga politiska propagandan. Han drevs att lämna sin tjänst som vicechef för Institutet för internationell ekonomi.

Lindbeck har också haft stort internationellt inflytande eftersom han 1969–1994 var ledamot och från 1980 till 1994 ordförande i den kommitté som utsåg vinnare av det så kallade Nobelpriset i ekonomi, som inte finansieras av arvet från Nobel utan den svenska staten. Speciellt stor betydelse för den nyliberala ekonomiska teorins genomslag hade priset till den nästan bortglömde nyliberalen Hayek 1974. Sedan fick en rad nyliberaler detta pris. Mest känd är Milton Friedman, som hyllade den blodige chilenske diktatorn Pinochet. Han fick det 1976.

En annan vän av Chilediktaturen var James Buchanan som fick priset 1986. Hans elev José Piñera (bror till den nuvarande presidenten) blev Pinochets socialminister. Han förbjöd nationella fackföreningar samt privatiserade skolor och pensioner. (Riksdagens pensionsgrupp besökte honom och hämtade inspiration.)  Buchanan besökte Chile och gav Pinochetregimen rådet att skriva den nya konstitutionen så att det skulle bli svårt, ja helst omöjligt, att rulla tillbaka förändringarna.

Buchanans teori, som handlar om politiskt beslutsfattande och kopplar samman konstitutionella frågor med ekonomi, anses av många ha haft stort inflytande på Lindbeck. Den utgår från en marknadsekonomisk modell för att analysera politiskt agerande i demokratier.  Den grundläggande premissen är att politiskt majoritetsstyre underminerar den fria marknadens effektivitet.

I en ledare i tidskriften Ekonomisk Debatt nummer 4 2013 står det:

”Det vi finner särskilt intressant är hur Lindbeckkommissionen lyfte blicken från det som diskuterades i den politiska debatten och ställde frågan hur den ekonomiska politikens regelverk hade påverkat en rad ekonomisk-politiska misslyckanden under flera decennier i Sverige. Med detta synsätt, som för övrigt i hög grad har lanserats av den nyss avlidne ekonomipristagaren James Buchanan, är det inte minst reglerna för politiskt beslutsfattande som påverkar politikens utfall och, därmed, hur ekonomin fungerar …” (min kursiv).

Den så kallade Lindbeckskommissionen var en statlig utredning under ledning av Lindbeck som tillsattes av regeringen Bildt och vars betänkande Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16) sammanfattades i 113 punkter.

Ulf Kristersson har skrutit om dem: ”…  vi talar allvar om problem. Vi utreder och vrider och vänder. Ibland landar det sedan i 113 förslag skrivna av Assar Lindbeck, och vi genomför dem. Vi är konstruktiva, vi söker lösningar – det är svensk politik när den är som bäst.” (debatt 2017-10-11).

Lindbeckkommissionens 113 förslag är en strängt nyliberal åtgärdsplan. Där står bland annat:

• Punkt 5: Liberalisera arbetsmarknadslagsstiftningen och sänk ersättningsnivåerna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att skapa en mer flexibel arbetsmarknad …

• Punkt 28: Liberalisera eller avskaffa turordningsreglerna.

• Punkt 37: Ge ett större utrymme för privata trygghetsförsäkringar, vilket skulle kunna bredda aktiemarknaden.

• Punkt 77: Sänk kostnadsnivån i utbildningsväsendet bl.a. genom att återgå till en tidigare lägre ­lärartäthet.

• Punkt 79: Om skolan måste tillföras mer resurser, bör dessa i första hand tas från barnomsorgen eller barnbidraget, vilket innebär en förskjutning i tiden av stödet till barn.

Som Kristersson sa har en stor del av Lindbeckkommissionens förslag genomförts och annat är på väg.

Det har gjort Sverige illa rustat, inte bara för invandrare, utan även för de flesta svenskar som drabbas av fallerande sjukvård, segregerade skolor och pensionsfonder som valsar runt på de internationella aktiemarknaderna i stället för att satsas på att rusta samhället på bästa sätt.
Kerstin Eldh
Pensionerad lärare och aktiv i Nätverket gemensam välfärd

https://www.etc.se/debatt/assar-lindbeck-har-rustat-sverige-illa

Det här inlägget postades i 70-talskrisen, Demokrati, Ekonomi, Maskopi, Nobelpriset, Nyliberalism, Offentlig sektor, Oljekrisen, Opinionsbildning, Riksbanken, Socialdeomkrati, Strategisk utveckling, Sveket mot Sverige, Svenska modellen, Systemfel, Väffärdsstaten, Välfärd. Bokmärk permalänken.