OMVÄNDELSEN – SJÄLENS VÄG TILL GUD

Kristus har förkunnat vägen att  ärva himmelriket.

Vår omvändelse är en väg inom oss. Helige Bonnaventura visar på själens väg till Gud. Han är en av de tre som är grundaren till Franciskusorden.Ordensgrundaren är Franciskus av Assisi som är den förste som levde 1181–1226.

De två andra tidiga gestalterna inom franciskansk tradition, är Klara av Assisi (1193/4–1253) och Bonaventura (1218–1274),

De har litet olika ingångar till det sköna. De kompletterar varandra vad avser förhållningssätt, språk och stil.

Franciskus möter enskilda skapade ting såsom fåglar, vingårdar, solen, månen och stjärnorna, medan Klara ser det sköna främst i människan.

Bonaventura å sin sida betraktar skapelsen i dess helhet och jämför den med ett konstverk, en flod samt en bok. Han blev biskop och kyrkolärare.

Alla tre förknippar det sköna med Gud, vilket fördjupar deras erfarenhet av enskilda vackra ting. Intressant nog utgör sjukdom, fattigdom och lidanden inte något hinder för dem att erfara skönheten som sådan utan verkar snarare ha bidragit till en

Bonaventura tog delvis avstånd från Platons idélära, men utgick från densamma i sin åskådning; han var samtidigt starkt influerad av aristoteliska tankegångar.

Till skillnad från Platon menade Bonaventura att värdena kom från Gud, och att idéerna var inlärda.

Naturen såg han som en återspegling av Gud, men som hans fullkomlighet i olika grad kunde manifesteras i; människans uppgift var att dechifferera naturen för att förstå Guds mening och ordning.

Att människan var skapad till Guds avbild tolkade inte Bonaventura som om avbilden var en fysisk eller visuell sådan, utan det var i själen som likheten fanns.

Om skriften “Själens väg till Gud” skildras mystikens visdom.

Kristus är vägen och dörren. Kristus är stegen och vagnen liksom nådastolen över Guds ark. En hemlighet som varit fördold i alla tider.

Den som genom sitt livs inriktning ser på denna nådastol genom tro, hopp, kärlek, hängivenhet lovsång och jubel och betraktar honom, där han hänger på Korset, han firar Påsk, som betyder övergång.

Om denna övergång skall bli fullkomlig, måste vi lämna all tankeansträngningar och hela vår känsla måste omformas och vändas till Gud.

Detta är den mystiska hemligheten som ingen känner till  utom den som mottagit den.

Ingen mottager den utom den som längtar efter den. Ingen längtar efter om han eller hon in i märgen är upptänd av den helige Ande, som Kristus har sänt till världen.

Därför säger aposteln att denna mystiska vishet är uppenbarad av den helige Ande.

Om du  vill veta hur det går till, fråga efter nåden. Inte efter lärdom. Efter längtan, inte efter förståndet. Bönen suckar, inte efter bokliga studier. Brudgummen, inte lärare.

Kristi gudom, inte hans mandom.

Mörkret, inte dagern.  Inte ljuset, utan till den eld som sätter allt i brand och rycker oss hän till Gud med sin överflödande smörjelse och brinnande hänryckningar.

Den elden är Gud själv och detta är ugnen i Jerusalem, som Kristus tände vid sitt glödande lidande.

Den som älskar den döden, han kan se Gud. Ingen kan se Gud och leva.

Låt oss därför dö, låt oss gå in i mörkret, låt oss tysta vår oro , våra begär, våra bilder, låt oss med den Korsfäste går över från denna världen till Fadern.

Det här inlägget postades i Jesus Kristus., Kärlek, Kyrkan, Okategoriserade, Påsk. Bokmärk permalänken.