VAD INNEBÄR FRED OCH RÄTTVISA???

Fred är inte bara frånvaron av krig; inte heller kan det reduceras enbart till att upprätthålla en maktbalans mellan fiender; inte heller är det föranlett av diktatur. Istället kallas det med rätta och lämpligt ett företag av rättvisa.
(English version is below)

Fred härrör från den ordningen som strukturerats in i det mänskliga samhället av dess gudomliga grundare, och aktualiserats av (människor) när de törstar efter allt större rättvisa.

Mänsklighetens gemensamma bästa finner sin yttersta mening i den eviga lagen. Men eftersom de konkreta kraven på detta gemensamma bästa ständigt förändras med tiden, uppnås aldrig fred en gång för alla, utan måste byggas upp oavbrutet.

Dessutom, eftersom den mänskliga viljan är ostadig och skadad av synd, kräver uppnåendet av fred en konstant behärskning av individuell lidelser och vaksamhet från den legitima maktens sida

Men detta räcker inte. Denna frid på jorden kan inte erhållas om inte personligt välbefinnande skyddas och (människor) fritt och förtroendefullt delar med sig av rikedomarna hos sina inre andar och sina talanger.

En fast beslutsamhet att respektera andra (individer) och folk och deras värdighet, såväl som den studerade praktiken av (gemenskap) är absolut nödvändiga för upprättandet av fred. Därför är fred likaledes kärlekens frukt, som går utöver vad rättvisa kan ge.
Den jordiska frid som uppstår ur kärleken till nästa symboliserar och är resultatet av Kristi frid som strålar från Gud Fadern. Ty genom korset försonade den inkarnerade Sonen, fredsfursten alla (människor) med Gud.

Genom att på så sätt upprätta enheten av ett och samma folk och i en och samma kropp, har han i egen person utplånat dödat fiendskap och upphöjd av sin gen uppståndelse, har han ingjutitkärlekens ande i (människors) hjärtan.

Därför uppmanas alla kristna eftertryckligt att hålla fast i sanning och att tillsammans med alla sanna fredsstiftare i bön och arbete för freden.

I samma anda kan vi inte låta blir att prisa dem som avstår från våld när de försvarar sina rättigheter och som istället använder försvarsmetoder som står till buds även för svagaste – förutsatt att detta kan ske utan att skada andra människors rättigheterna. och andras eller samhällets i sig.

källa :“Peace: An Enterprise of Justice.” Gaudium et Spes 78
English version

Peace is not merely the absence of war; nor can it be reduced solely to the maintenance of a balance of power between enemies; nor is it brought about by dictatorship Instead, it is rightly and appropriately called an enterprise of justice. Peace results from that order structured into human society by its divine Founder, and actualized by (human beings) as they thirst after ever greater justice. The common good of humanity finds its ultimate meaning in the eternal law. But since the concrete demands of this common good are constantly changing as time goes on, peace is never attained once and for all, but must be built up ceaselessly. Moreover, since the human will is unsteady and wounded by sin, the achievement of peace requires a constant mastering of passions and the vigilance of lawful authority.

Most serious peacemakers I’ve known are cognizant of this. They practice peace as a life’s discipline. They are aware of the role of sin as an opponent to peace. Yet GS also recognizes peace is not only a quality arising from personal commitment. It involves communal cooperation not just on a global scale, but a local one:

But this is not enough. This peace on earth cannot be obtained unless personal well-being is safeguarded and (people) freely and trustingly share with one another the riches of their inner spirits and their talents. A firm determination to respect other (individuals) and peoples and their dignity, as well as the studied practice of (community) are absolutely necessary for the establishment of peace. Hence peace is likewise the fruit of love, which goes beyond what justice can provide.

The following paragraph seems to contradict the oft-quoted words from the Lord’s mouth, “I have not come to bring peace …”

That earthly peace which arises from love of neighbor symbolizes and results from the peace of Christ which radiates from God the Father. For by the cross the incarnate Son, the prince of peace reconciled all (people) with God. By thus restoring all … to the unity of one people and one body, He slew hatred in His own flesh; and, after being lifted on high by His resurrection, He poured forth the spirit of love into the hearts of (people).

The council states peacemaking is a task for all Christians:

For this reason, all Christians are urgently summoned to do in love what the truth requires, and to join with all true peacemakers in pleading for peace and bringing it about.

Pacifism praised:

Motivated by this same spirit, we cannot fail to praise those who renounce the use of violence in the vindication of their rights and who resort to methods of defense which are otherwise available to weaker parties too, provided this can be done without injury to the rights and duties of others or of the community itself.

And the Scriptural basis for peace as an ideal, not just in the kingdom to come, but in the present.

Insofar as (people) are sinful, the threat of war hangs over them, and hang over them it will until the return of Christ. But insofar as (people) vanquish sin by a union of love, they will vanquish violence as well and make these words come true: “They shall turn their swords into plough-shares, and their spears into sickles. Nation shall not lift up sword against nation, neither shall they learn war any more” (Isaias 2:4).

The charge to believers seems clear: peace is a fruit of sin. They who fail to work for peace in their personal lives have little or no hope for promoting peace on a greater level. They who fail to work for peace fail to struggle against sin. They who accept peace as an inevitable part of the world’s background noise might just as well be said to be acquiescent in the toleration of sin.

 

Det här inlägget postades i Existens, Fattigdom, Förlåtelse, Jesus Kristus., Kärlek, Krig, Kristendom, Kyrkan, Orsak och verkan, Rättvisa. Bokmärk permalänken.